SVD Offert - Bästa sättet att få offerter.

Få offerter från tusentals kvalitetssäkrade företag - snabbt, enkelt och tryggt.

POPULÄRAST  JUST  NU:

SvD i samarbete med

Fråga Nicklas: Min kropp är i obalans

Måttband

FRÅGA:

Hej Nicklas!

Jag har alltid varit lång och smal under hela min uppväxt. Nu börjar jag komma upp lite i ålder har jag de senaste åren märkt att kroppen börjat vara i obalans: medan jag nästan är anorektiskt smal på överkroppen så är jag större på underdelen med ganska grova lårmuskler och celluliter med mera. Jag undrar hur jag ska lägga upp min löpning för att balansera kroppen bättre?

Tack på förhand!

/E

SVAR:

Hej E,

en viktuppgång oavsett kvalitet innebär ju oftast ett större intag än vad det görs av med. Min personliga åsikt skulle vara att titta över kosten och samtidigt fundera över att styrketräna överkroppen och på så sätt få en bättre balans med ben/underkropp. Klart att benen ser större ut med en smal överkropp och vise versa.

Så mitt tips blir således att fortsätta med löpningen men att komplettera eller byta ut något/några pass (vet ju inte hur mycket du springer) mot styrketräning. Lycka till och hoppas du får de resultat du önskar!

Hälsningar Nicklas

Har du också en fråga till vår personlige tränare Nicklas Lindström? Mejla den till spring@svd.se!

Petra Månström 18 maj 2012 | | kommentarer(View Comments)

Fråga Nicklas: Jag får knäsmärtor av löpningen

Knäsmärtor

FRÅGA:

Hej!

Jag hoppas att du kan hjälpa mig! Jag har börjat springa, efter att mest ha promenerat och kört jympapass. Jag tar det lugnt, men följer ett iForm-schema där tanken är att man efter tre månader ska springa en mil.

Jag gillar det verkligen, men jag har fått lite ont i knäna. Det är framför allt när jag går i trappor och nedförsbackar som det gör ont. Det är inte alltid det gör ont och det gör inte jätteont, men ändå lite smärta. Det kan göra lite ont när jag springer också, men inte så att jag inte kan springa. Jag vill verkligen springa, och jag vill ha en utveckling i springandet, men jag vill inte riskera knäna.

Kan det göra ont i knäna utan att det är farligt? Finns det något man kan göra förebyggande? Ska jag springa men ta utvecklingen i ett lugnare tempo? Jag har läst att stretchövningar kan vara bra, liksom att jobba med lårmusklerna, är det något som kan hjälpa?

Med vänliga hälsningar,

Kerstin

SVAR:

Hej Kerstin,

kul att du börjat springa och alltid bra att ha något att gå efter. Tänk dock på att vi alla reagerar olika på belastning och träning och att allt inte passar alla. Det skulle kunna vara så att löpningen stegrats något för fort och således lett till smärtan.

Med den smärta du beskriver så skulle jag avbryta löpningen och utan att veta allt för mycket om din knäsmärta så låter detta osökt som ett begynnande ”hopparknä”. Hopparknä innebär att knäskålssenan överbelastats till den grad att den blivit inflammerad. Det bästa sättet att rehabilitera detta är att träna framsida lår excentriskt, d v s bromsande och med en relativt stor belastning. Träningen får ge smärta men det bör inte ge mer smärta efter träningen.

Tips på övning är att stående på en kil, med hälen upphöjd, sänka sig ned i en knäböj på det smärtande benet för att i ett böjt läge hjälpa till med det icke påverkade benet. Detta kan också utföras i en benpress. Även stretch av framsida lår rekommenderas. I denna pdf finns träningsprogrammet från Artrokliniken i Stockholm, http://bit.ly/JO156P.

Jag skulle rekommendera dig att ta dig till en ortoped, sjukgymnast eller annan terapeut för att bekräfta diagnosen. Ju tidigare desto bättre. Lycka till med träningen och löpningen.

Hälsningar,

Nicklas

Har du också en fråga till vår personliga tränare Nicklas Lindström? Mejla in den till spring@svd.se!

Petra Månström 14 maj 2012 | | kommentarer(View Comments)

Fråga Nicklas: Är det farligt att bara springa i barfotaskor?

Barfotaskor

Läsaren springer enbart i så kallade barfotaskor och undrar om det är farligt. Foto: Janerik Henriksson/Scanpix.

FRÅGA:

Hej!

Jag har en fråga om i första hand skaderisker. Jag är 45 år och springer sedan våren 2010 i VFF-skor (Vibram Five Fingers), som i princip enda löpsko (utom ett par Merrell för blöta och kalla dagar – VFF släpper ju in all blöta till foten…) Är mycket nöjd och springer ledigt milen flera gånger i veckan på asfalt i dessa, även om jag ofta väljer andra underlag och kortare distanser. Jag har dessutom förbättrat mina tider rejält (numera nedåt 43-44 min/milen på bana mot 48 tidigare) – och det verkar ha mycket att göra med löpstilen. Är det något jag borde se upp med ändå? Verkar det knäppt att bara använda barfotaskor? Ger det till exempel en stor risk för utnötning eller liknande?

Jag stretchar i princip aldrig och har inga bekymmer med det heller. Värmer upp gör jag inte heller på annat sätt än att jag springer lite lugnt i ett par minuter (utom när jag ska försöka mig på att knäcka mitt PB, då jag flåsar upp mig lite bättre) och det känns utmärkt. Känner mig nästan lite oansvarig. Kan löpning vara så här enkelt och roligt, eller borde jag jobba hårdare med vård och förebyggande? Vilar i alla fall en dag mellan löppassen – så lite försiktig är jag i alla fall. Basen i min träning är femkilometersturer i högt tempo och målet är att klara milen på 42 minuter.

MVH 
Janne

SVAR:

Hej Janne,

detta är säkert något som fler funderar på och generellt skulle jag svara nej, det är ingen ökad skaderisk. Ett svar jag säkert kommer att ”få skit för”. Det verkar som du har ett sunt förhållningssätt till löpningen och har stegrat upp det på ett bra sätt under cirka 2 år. Du har således vant fötter och andra strukturer vid den förändrade belastningen.

Anledningen till dina förbättringar tidmässigt beror troligen, som du skriver, på dit förändrade löpsteg då det är visat att mellanfots- och framfotslöpare generellt har en högre löphastighet. Vad det gäller stretching så finns det i princip två läger. För och emot. Jag skulle rekommendera dynamisk rörlighet som avslutning på passet. Stretching skulle jag rekommendera om du var uppenbart stel på ett sätt som hindrar funktion, sätter ner rörlighet och/eller framkallar smärta.

Uppvärmning kan vara en fördel vid framförallt mer högintensiva pass som backe eller korta intervaller. Senaste rönen är lite oklara och enligt senaste numret av ”Idrott och kunskap” så kan viss uppvärmning till och med försämra prestationen. Så som så mycket annat verkar detta vara individuellt och jag skulle säga att du får avgöra vad som fungerar för dig.

För att få den sista tidssänkningen till dina 42 minuter så skulle mitt tips vara att testa en förändring i träningen på något sätt. Detta kan handla om dynamisk rörlighet, backlöpning, annorlunda intervaller eller något som får kroppen att reagera och på så sätt förhoppningsvis kompensera och då göra dig ännu snabbare.

Lycka till och hoppas du når ditt mål under sommaren!

Hälsningar Nicklas

Har du också en träningsfråga till vår pt Nicklas? Mejla den till spring@svd.se!

Petra Månström 4 maj 2012 | | kommentarer(View Comments)

Fråga Nicklas: Hur blir jag bättre på att springa i backar?

Lidingöloppet

Den långa och branta Abborrbacken sätter Lidingöloppets löpare på prov. Foto: Gunnar Lundmark.

FRÅGA:

Hej!

Jag vill få en bra träning för benen som gör de lättare att till exempel springa uppför en backe utan att bli alltför trött. Det blir inte av att jag kommer till skott att gå till gymmet. Min tanke var om du typ hade något bra program för benen, i form av uppvärmning och sen något annat jag kunde använda ute i spåret. Typ knäböj, utfall och så vidare. Räknar mig som nybörjare och behöver lite tips. En push på allsidig träning så jag inte drar på mig onödiga skador.

Springer idag 3-4 gånger i veckan. Vill öka på längden, tiden, sedan om hastigheten ökar blir jag inte ledsen för det. Men jag springer milen på 46 minuter (en kompis springer på 45 minuter och jag vill gärna slå honom, hehe). Jag har sprungit halvmaran på 1.49.

/Micke

SVAR:

Hej Micke,

att det känns tyngre uppför en backe är inte ovanligt. Tryck i benen kan tolkas på flera sätt. Här kan vi ta med punkter som löpteknik, lutning på kroppen, höftposition och självklart också hur nära eller lång ifrån din mjölksyratröskel du ligger. Intervallpass och backpass kan få dig att vänja dig vid en högre löphastighet. Även återhämtning sedan föregående pass spelar in.

Förutom dessa, som jag upplever är frågeställningar som en löpcoach skulle kunna svara bättre på, så har den relativa styrkan en betydande roll. Relativ styrka är din styrka i förhållande till kroppsvikt och vad gäller löpning handlar det i princip uteslutande om benens styrka. Jag tycker du borde lägga lite mer fokus på styrkan och då helst något tyngre övningar i gymmet som bakåtutfall, höftlyft för att kompletteras med hoppvarianter, till exempel grodhopp i början av ett av veckans förslagsvis kortare pass. Hopp, även kallat plyometri, har visat sig, förutom att bygga styrka/explosivitet, även förbättra löpekonomin.

Hoppas dessa tips gör dig bättre i backarna! Lycka till!

Hälsningar Nicklas

Har du också en fråga till vår pt Nicklas? Mejla den till spring@svd.se!

Petra Månström 29 april 2012 | | kommentarer(View Comments)

Fråga Nicklas: 83 år och sugen på löpning

FRÅGA:

Hej!

Brukar under sommarhalvåret hålla igång med litet styrketräning, kanotpaddling, inlines, cykling etc men inte löpning, som ”tar emot”. Är nu på våren i risig kondition, som dock snabbt brukar förbättras med sommarens program. Min läkare bedömer mig fullt frisk. Jag skulle gärna vilja jogga eller kanske småspringa en daglig femkilometersrunda men hesiterar vid mina 83 år. Hur komma igång utan att tappa lusten efter första vändan?

JG

SVAR:

Hej!

Först av allt vill jag gratulera dig att du fortfarande är så aktiv som du är. Riktigt imponerande! Jag skulle rekommendera dig att börja med väldigt korta sträckor. Detta för att få ett svar på hur kroppen reagerar på belastningen som är annorlunda och större än vid exempelvis inlines och cykling.

Testa att starta med att promenera 10 minuter för att därefter jogga/småspringa 1 minut och promenera 3 minuter, upprepa (1 + 3 min) 3-5 gånger och börja med 2 gånger/vecka. Veckovis gör du en ökning på 1 min i löptid och efter 4 veckor så behåller du 4 minuter i löptid och drar ner vilan med 1 minut/vecka. Detta kommer leda till att du kommer inom 7 veckor kommer springa 20 minuter kontinuerligt. Detta kan du då stegra upp tidmässigt och tempomässigt.

Anledningen till upplägget är att få en tillvänjning av leder och ligament till den ”nya” belastningen och även få dig att ha något att se fram emot varje vecka. Skulle jag ha underskattat din förmåga så anpassa det efter eget huvud och låt det gå ett par dagar mellan passen i början för att hinna få svar från kroppen. Jag vet aldrig om jag skulle rekommendera dig att springa dagligen utan möjligtvis ca 3 gånger/vecka och då komplettera med den andra träningen och då framför allt styrkan.

Jag hoppas du når upp till din halvmil, ha tålamod och lyssna på kroppen. Än en gång – mycket imponerande och det skulle vara kul att höra hur det går!

Lycka till!

Hälsningar Nicklas

Har du också en träningsfråga till vår personlige tränare Nicklas Lindström? Mejla den till spring@svd.se!

Petra Månström 16 april 2012 | | kommentarer(View Comments)

Fråga Nicklas: Löparknä och maratonträning

FRÅGA:

Hej!

Jag har under december-mars besvärats av löparknä och därför inte kunnat springa som jag tänkt. Nu har jag precis fått okejat att det läkt ut. Innan skadan sprang jag ca 6 mil/vecka och sprang maran på 4.15.

Nu ligger jag på en veckomängd på 3,6 mil/vecka. Haken är den att jag är anmäld till Stockholm Marathon och vill hemskt gärna springa men mitt längsta pass i dagsläget är 12 km. Inser själv att det blir nästintill omöjligt att trappa upp långpassen tills dess, eller vad säger experterna?

Mvh J

SVAR:

Hej,

vad skönt att det läkt ut! Jag skulle säga att då du fått det okejat så kan du behandla dig själv som frisk och därför stegra träningen successivt fram till maran. Hur mycket du kan stegra är en högst individuell sak och jag skulle under resans gång kört prehab för att på så sätt undvika att få tillbaka löparknät.

Kolla mina tips efter en tidigare fråga: http://blog.svd.se/maratonbloggen/2011/12/23/fraga-nicklas-jag-har-problem-med-loparkna/. För att inte dra på för mycket så skulle jag rekommendera dig att använda pulsklocka och på så sätt få koll på intensiteten i passen och även hur vilopulsen påverkas. Har du en högre puls vid ett likvärdigt pass så skulle detta kunna varit ett tecken på en föreliggande infektion eller överträning.

Ett annat förslag är också att du kan köra kortare och intensiva intervallpass för att endast en gång/vecka köra distans. På så sätt får du ner den totala träningsdosen men har ändå möjlighet att få in distansen. Samtidigt skulle jag dra ner ambitionerna på tiden utan mer se maran som ett långpass, detta på grund av dina rubbade förberedelser och istället redan nu börja planera upplägget för nästa års eller en mara senare under sommaren/hösten.

Som du märker finns det ingen magisk formel utan det enda du kan göra är att lyssna på din kropps signaler. Gasa på eller ta ett steg tillbaka. Håller tummarna att du hittar din nivå och att du står på startlinjen den 2 juni!

Lycka till!

Hälsningar Nicklas

Har du också en träningsfråga till vår pt Nicklas Lindström? Mejla den till spring@svd.se!

Petra Månström 12 april 2012 | | kommentarer(View Comments)

Fråga Nicklas: Jag bara ökar i vikt

Byxlinning

Linnea bara ökar i vikt och söker en förklaring till varför. Vår pt Nicklas Lindström svarar. Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej Nicklas!

Jag är en tjej som nyss fyllt 18 år. Jag tränar runt 4-5 gånger i veckan, varierar mellan alla pass på Friskis & Svettis, cykling, skidåkning och orientering. Mitt problem är att jag under de senaste 18 månaderna gått upp hela 14 kg, från 57-71 kg. Detta är urjobbigt! Det som jag upplever som det knäppa är att jag äter mindre mat nu än jag gjorde innan jag började gå upp i vikt, men ändå så ökar jag fortfarande i vikt . Jag äter ganska nyttigt men unnar mig gott på helgen. Tränar ungefär lika mycket som innan. Jag har alltid varit jättenöjd med min kropp, men nu växer den i från mig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till!!!

Tack för hjälpen!

Hälsningar Linnea

SVAR:

Hej Linnea,

jag kan förstå att en viktuppgång känns jobbig mentalt men, som vid tidigare svar, vill jag samtidigt ta bort fixeringen vid vågen. Du skriver att du under 18 månader gått upp denna vikt men samtidigt säger du inte under hur lång tid du tränat. Är detta också 18 månader? Det kan ju vara så att kroppen anpassas efter den belastning du utsätter den för och på så sätt bygger på sig muskelmassa.

Vad gäller kosten är detta oftast en stor orsak till en viktuppgång, både kvalitativ och kvantitativ. Med kvalitativ menar jag en uppgång som till största delen består av muskelmassa och att du fortfarande blir starkare i förhållande till din kroppsvikt.

Jag skulle rekommendera, för din egen del, föra en kostdagbok med tidpunkter, måltider, ungefärlig mängd samt även all dricka. Ibland kan detta medföra en form av ”aha-upplevelse” där vissa saker man äter eller dricker annars bara slinker ner i farten så att säga. Om det visar sig att du äter för lite så skulle det kunna resultera i att kroppen hamnar i ett ”svältläge” och att du då tappar kvalitativ vikt (muskelmassa). Detta låter inte troligt då du anger att du går upp i vikt.

För extra hjälp och ett professionellt öga skulle jag rekommendera att uppsöka en nutritionist/näringsfysiolog för att grundligt gå igenom din kost. Skulle det visa sig att din viktuppgång fortsätter utom kontroll och att du inte hittar en orsak så skulle det kunna finnas en misstanke om hormonrubbningar. Då skulle jag rekommendera att uppsöka en läkare.

Jag har svårt att ge mer specifika råd än så här med tanke på din beskrivning men hoppas detta hjälper dig en bit på vägen och att du når dina mål!

Lycka till!

Hälsningar Nicklas

Har du också en träningsfråga till Nicklas? Mejla den till spring@svd.se!

Petra Månström 8 april 2012 | | kommentarer(View Comments)

Påskpyssel: One leg pistol squats

I onsdags körde jag pt-timme för Nicklas och den här gången var temat balans och stabilitet. Det låter kanske inte så svettigt men jag kan intyga att jag efter 60 minuter var helt slut – både i skallen och i kroppen. Jag fick hänga i TRX-remmar och göra sidoplankor och armhävningar men den absolut jobbigaste övningen var ”one leg pistol squat”, som går ut på att man står på ett ben och därefter ”sätter” sig ner och sedan reser sig igen. Man bygger massor av balans och styrka i underkroppen, alltså precis vad vi löpare behöver – särskilt om man siktar på rejält kuperade bergslopp. Men fy sjutton vilken jobbig övning! I början kan man ha en liten pall att sätta sig på så att man inte behöver gå hela vägen ner till golvet – det fick jag göra i onsdags. Men kolla videon ovan, där får man en helt okej genomgång om hur man går tillväga för att så småningom klara övningen ”på riktigt” utan att fuska med en pall.

Petra Månström 6 april 2012 | | kommentarer(View Comments)

Fråga Nicklas: 67 år och kan inte springa längre

Stavgång.

Barbro, 67, kan inte springa på grund av knäproblem. Hon får råd av Nicklas Lindström. Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej Nicklas!

Det kanske är lite fel forum men jag vet inte vem jag ska fråga riktigt. Är 67 år och har sprungit i cirka 10 år. Nu har mina knän tagit slut vilket innebär slut på löpning också. Kan springa lite ”snällt” på löpband men inte så länge. Superfrustration. Vad jag gör nu är att jag kör stavgång i superrask takt ungefär en timme cirka tre gånger/vecka, och sedan kör jag cirkelträning 3 gånger/vecka. Men detta ger inte samma kondisträning upplever jag. Är det så att jag bara får acceptera fakta eller har du något bra tips som knäna håller för och som ger bra kondis?

Med vänliga hälsningar,

Barbro de Verdier

SVAR:

Hej Barbro,

du har absolut inte hamnat fel och välkommen hit!

Att knäna tagit slut eller att du fått artros som det så fint heter är något som kommer drabba oss alla för eller senare och mer eller mindre. Tyvärr har man ännu inom läkarvetenskapen ännu inte hittat något som kan ersätta ledbrosket på ett bra sätt.

Mitt bästa råd är att träna upp muskulaturen i benen för att på så sätt avlasta knäna. En ökad styrka skulle eventuellt kunna göra att du kan springa igen. Kanske inte samma sträckor och intensitet eller kanske inte alls. Allt beroende på hur du svarar på träningen och hur grav artrosen (förslitningen) är.

För konditionens skull handlar det mesta om intensitet – hur hårt – och specificitet – du blir bra på det du gör. Det finns alltså en möjlighet att träna med annan utrustning så som crosstrainer, cykel, roddmaskin och då på en högre intensitet utan att få den stora belastningen på knäleden som löpningen.

Ett annat råd kan vara att titta över löpsteget då en framfotslöpare lägger mindre belastning på knäna.

Sammanfattningsvis i rekommenderad ordning. Ta gärna kontakt med en sjukgymnast för ett bra programupplägg i syfte att öka benstyrkan, byt ut till annan konditionsutrustning och se över löpsteget. Jag hoppas och håller tummarna att dessa råd kan ta dig tillbaka till löpspåret.

Lycka till!

Hälsningar,

Nicklas

Har du också en träningsfråga till vår PT Nicklas Lindström? Mejla den till spring@svd.se!

Petra Månström 17 februari 2012 | | kommentarer(View Comments)

Fråga Nicklas: Har jag för låg fettprocent?

Fettmätning.

Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej!

För tre månader sedan var jag till min PT för att lägga upp träningen efter en skada jag haft. Samtidigt fick jag ställa mig på en ”fettvåg” för att mäta kroppssammansättningen. Jag hade ett BMI på 21,2 (är knappt 160 cm och vägde då 53.5 kg). Fettprocenten låg på 17,4 %. Nu tre månader senare gjorde jag samma sak igen. Jag har gått ner drygt ett kilo och samtidigt ökat i muskelmassa (BMI 20,6). Låter ju bra, men fettprocenten mättes denna gång till bara 13,2%. Är inte det alldeles för lågt (jag är 36 år)? Jag uppfattar mig själv som sund och inte alls mager och jag tränar 3-4 ggr/vecka på motionsnivå. Finns det någon anledning att vara orolig över detta och hur tillförlitliga är egentligen dessa mätningar?

/Stina

SVAR:

Hej Stina,

först av allt så vill jag gratulera då jag tycker det låter som du tillsammans med din PT fått ut väldigt mycket av era 12 veckors träning.

Vad gäller ”fettvåg” eller bioimpedans så finns det studier (Reliability and validity of bioelectrical impedance in determining body composition A. S. Jackson, M. L. Pollock, J. E. Graves, and M. T. Mahar;) som visar att de kan visa 3-7 % fel på fettprocenten. Det är även skillnad på en våg som du endast står på eller en handhållen mätare kontra en som mäter från fot till hand. Även andra saker kan spela roll som vätskeintag, tidpunkt på dagen och så vidare. Dessa variabler ska vara så lika som möjligt mellan de olika testerna.

Sker ”vägningen” på samma utrustning och med samma förutsättningar så skulle jag säga att du minskat fettmassan men däremot inte lägga så mycket fokus på siffran i displayen.

I litteraturen så skrivs det om att en fettprocent hos tjejer/kvinnor på 13-17 % är vad anses nödvändigt men detta kan så klart vara väldigt individuellt. Ett tecken på för låg fettprocent är oregelbunden och/eller utebliven mens, s k amenorré. Detta då fettet påverkar bildandet av hormoner viktiga för menstruation. Dessa hormoner har också en betydelse för bibehållande av benmassa. Så en långvarig period med låg halt kroppsfett med oregelbunden/utebliven mens kommer leda till en ökad risk för benskörhet (osteoporos).

Slutligen vill jag ge en känga till BMI, vilket jag anser är ett utmärkt värde att klassa en stor grupp eller befolkning (tusentals personer) men absolut inte säger någonting om kroppssammansättning och därför är helt förkastligt på individnivå.

Mitt råd till dig, Stina, är att lyssna på kroppen. Funkar allt som det ska och att du mår bra så väger det mycket högre än en siffra på en våg.

Fortsatt lycka till med träningen!

/Nicklas

Har du en träningsfråga till Nicklas? Mejla den till spring@svd.se!

Petra Månström 2 februari 2012 | | kommentarer(View Comments)
« Äldre inlägg