SVD Offert - Bästa sättet att få offerter.

Få offerter från tusentals kvalitetssäkrade företag - snabbt, enkelt och tryggt.

POPULÄRAST  JUST  NU:

SvD i samarbete med

Löpsugna tjejer – se hit!

Inbjudan till peppkväll om löpning

Jag tog mina första stapplande löpsteg i slutet av 2009. Idag är jag en helfrälst löpare som älskar att springa. Kan jag komma igång så kan du – det handlar bara om att bestämma sig. Och för att du ska få en flygande start på din löparsäsong 2012 vill jag bjuda in dig till en peppkväll där du får massor av ny inspiration, motivation, kunskap och möjlighet att mingla med likasinnade.

Lisa McRae (f d Blommé), flerfaldig SM- och Tjejmilenvinnare delar med sig av sina bästa löptips, komikern Cecilia von Strokirch berättar om sin väg mot ett sundare liv där löpningen har en stor del och kostexperten Liza Rosén tipsar om hur man ska tänka kring mat och löpning. Undertecknad kommer också medverka i egenskap av programledare samt berätta lite om min resa från noll till Stockholm Marathon 2010.

Den här gången riktar vi oss till er löpsugna tjejer och alla är välkomna, oavsett ambitionsnivå.

Inträdet är fritt och med dig hem får du en välfylld goodiebag… Onsdagen den 9 maj kl 18.30 sparkar vi igång – se till att säkra en plats redan nu. Till anmälan. Hoppas vi ses!!

Petra Månström 26 april 2012 | | kommentarer(View Comments)

Mina 10 bästa pepptips!

Fjällöpning

Trött på att tugga asfalt? Det går alldeles utmärkt att springa i fjällen också – utsikten får du på köpet. Foto: Privat.

Hamnat i en motivationsdipp? Här är mina tio bästa pepptips som gör löpningen lite roligare!

1. Våga vägra asfalt

Vem har sagt att man bara måste springa på hård asfalt? Jag vill slå ett slag för mjuka skogsstigar och böljande fjällsluttningar som ger skön omväxling och dessutom är skonsammare att springa på.

2. Åk på träningsläger

Nej, ett träningsläger behöver inte gå ut på att man springer fem mil om dagen och lever på havregrynsgröt. Idag finns det mängder av träningsläger att åka på, som passar löpare på alla nivåer. Springtime Travel, Playitas och Svenska Löparläger är några alternativ. Du kan välja ett renodlat löparläger eller en variant där alternativ träning erbjuds. Massor av ny träningsinspiration utlovas!

3. Lägg lite krut på klädseln

Visst, man kan dra på sig sina gamla mysbrallor och sticka ut. Fast löprundan blir lite roligare om man har både snygga och bra löparkläder och skor. Den boost man får av att se snygg ut ska inte underskattas – testa gärna! De uppskattande blickarna från andra löpare får du på köpet…

4. Ha bra musik i öronen

Somliga föredrar fågelkvitter – personligen springer jag nästan alltid med musik i öronen. Numera finns det mängder av små och smidiga mp3-spelare som man kan fästa på tröjkragen och som du knappt märker av under rundan. Ipod Shuffle är ett exempel. Vattentäta hörlurar rekommenderas också.

5. Le mot dem du möter

Läste någonstans att om man ler mot en annan människa så är sannolikheten mycket stor att vederbörande besvarar leendet. Testa du också!

6. Läs om löpning

Det finns massor av bra sajter, böcker, bloggar och tidningar om löpning – fulladdade med inspiration för den som hamnat i en dipp. Jag brukar läsa svenska Runner’s World och amerikanska Running Times. Sen har vi ju förstås också SvD:s löparsajt Spring som jag själv är redaktör för. Där hittar ni också webbtv-programmet med samma namn som jag leder tillsammans med löpexperten Anders Szalkai.

7. Anmäl dig till ett lopp

Du får garanterat massor av motivation att ge dig ut – varför inte anmäla dig tillsammans med en kompis?

8. Bli offentlig med din löpning

Om andra kan följa din framfart på en blogg, Twitter, löparcommunityn Funbeat eller liknande är det svårare att maska. Dessutom får du mängder av egen inspiration och inte minst nya vänner av att vara en offentlig löpare.

9. Träna i grupp

Tiden då bara supersnabba löpare fick vara med i löparklubbarna är förbi. Nu har flera av de stora löparklubbarna motionärsgrupper och det finns även andra aktörer som erbjuder effektiv och rolig löpträning i grupp. Garanterat motiverande! Hör med din lokala friidrottsklubb om träningsmöjligheterna där just du bor, eller konsultera löparforum på sajter som Funbeat och Jogg.se. Eller varför inte gå ihop ett kompisgäng och löpträna? Det är roligare att springa i grupp och svårare att skippa ett pass när man vet att någon väntar på en…

10. Spring på lunchen

Segt att komma iväg och träna efter jobbet? Passa på att utnyttja lunchen till lite löpning – hellre en kort runda än ingen alls. Kanske ihop med ett gäng kollegor? Att transportspringa till och från jobbet blir också allt populärare, men kräver förstås lite mer planering.

Petra Månström 23 april 2012 | | kommentarer(View Comments)

Varför gör man egentligen det här?

Motivationssvacka.

Mörkt, kallt, snömodd – och tung vecka. Ett seriöst i-landsproblem. Foto: Colourbox.

Min kompis berättade härom dagen att hon har tung vecka vilket den här gången betydde en vecka med stor träningsmängd. Jag tyckte lite synd om henne och tänkte att måste hon plåga sig genom den här tunga träningsveckan om motivationen inte var jättehög och vintern i Stockholm är som den är.

Tänkte samma sak om mig själv när jag klämde ”skitmilen” igår (löparspråk för en ”blaha-runda” som egentligen inte tillför så mycket): varför gör jag egentligen det här? Vem fanken bryr sig om jag kör den här rundan eller inte? Varför inte bara byta ut skitmilen i snömodd mot ett spinningpass i inomhusvärmen? Egentligen tränar jag ju inte för något speciellt just nu än kanske möjligen att överleva Öppet Spår. Och då räcker det ju med hyfsad kondis, tjockt pannben, välvallade skidor och insikten om att det här kommer ta en stund.

Men likväl får man då och då för sig att man måste köra ett visst pass. Springer jag inte kvalitet minst en gång i veckan blir liksom allt ”förstört” – vilket naturligtvis bara är nys. Jag är ju ingen elitlöpare och knappast någon bryr sig om jag skulle missa ett pass. Någon som känner igen sig i det här? Man slits liksom mellan tankarna om att det här gör jag för att det är så kul och för att jag mår bra av det – och tankar om att det här bör jag göra av någon mysko anledning.

Kan man förresten inte döpa om tung vecka till något roligare? Typ ”veckan som gör dig lite mer slimmad och snyggare naken”..?

Petra Månström 9 februari 2012 | | kommentarer(View Comments)

Nu får det *** räcka!

Vinterlöpning.

Visst, frostbitna kinder är kul men kanske inte hela tiden. Foto: Privat.

Varning för gnäll…

När jag flyttade till Stockholm förra året såg jag ljusa, ljumma sommarnätter på uteserveringar framför mig – inte mörka, råkalla vinterdagar. Råkyla som går genom märg och ben oavsett antal funktionella klädlager och tvingar en till överdrivet långa, varma duschar efter hemkomsten. Åtminstone känns det så just nu; jag vet ju att det finns en ände även på Stockholms ganska osexiga vintrar. Träningsmotivationen är inte precis på topp när väderleken är så här och JA, jag vet att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga klääääder. Men ändå – jag börjar faktiskt tycka att kyla, halka och mörker suger. Kanske skulle man bara ta bloggen, sig själv och ett par löparskor och dra till värmen? I kväll blir det nog ändå intervaller, synd bara att de inte kan ställa ut Avicii och ett par feta högtalare därute i Hagaparken, det hade höjt min motivation några snäpp…

Hur motiverar ni er att träna i kyla och mörker? OM ni nu sällan har möjlighet att komma ut och träna dagtid när solen (kanske) skiner?

Petra Månström 7 februari 2012 | | kommentarer(View Comments)

Fråga Malin: Jag vill inte fastna i soffan!

FRÅGA:

Hej Malin!

Jag är en tjej på 26 år, tvåbarnsmamma, som började löpträna i somras. Men jag har tappat all motivation nu när det är mörkt, kallt och halt ute! Hur ska jag göra för att ta mig ut och inte fastna i soffan?

/Lena

SVAR:

Hej Lena,

viktigt innan du sätter igång är att göra en noggrann träningsplanering. Sätt upp 2-3 kortare pass per vecka som inte är längre än 20-30 min. Hellre träna oftare men inte så mycket. Se det inte som ett tufft träningspass i början utan som ett sätt att komma ut och få luft. Bestäm dag och tid då det ska ske. Då är du mycket mer laddad inför att ta dig ut.

Hoppas det funkar!

Hälsningar Malin

Har du också en löparfråga till Malin Ewerlöf Krepp? Mejla den till spring@svd.se!

Petra Månström 30 januari 2012 | | kommentarer(View Comments)

Fråga Malin: Jag har tappat motivationen

Hur får man tillbaka tappad träningsmotivation? Malin Ewerlöf Krepp ger råd. Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej Malin,

jag har sedan många år tillbaka varit aktiv inom friidrott och därigenom också tränat mycket löpning. Jag har kört många olika typer av intervallpass och värvat det med löpning i skogen. Tidigare brukade jag ofta vara själv ute och springa, åtminstone ett par pass i veckan. Kom dock ur denna rutin och har nu helt tappat motivationen. Har du några bra tips på hur man kan börja bygga upp kontinuiteten igen, hur man ska få sig själv att ta på löparskorna och bara köra.

Med vänliga hälsningar,

Pia

SVAR:

Hej Pia,

när det gäller motivation handlar det så mycket om att komma tillbaka in i en bra rutin när det går av sig själv och träningen planeras in utan att man anstränger sig. Det du behöver göra nu för att komma tillbaka dit är att verkligen sätta upp tydliga mål med din träning – hur många pass per vecka som du ska få in, vad du ska träna, eventuellt mål att springa något lopp med mera. Sedan ser du över din vecka när du ska få in dina träningspass. Skriv gärna ner din träning i en träningsdagbok vilket gör allt tydligare om du håller dig till din plan eller faller ur. Ge dig själv 4-6 veckor med en styrd plan så är jag rätt säker på att du efter det är tillbaka i din fina tränings rutin.

Lycka till!

/Malin

Har du också en fråga till vår löpcoach Malin Ewerlöf Krepp? Mejla in den till spring@svd.se!

Petra Månström 5 januari 2012 | | kommentarer(View Comments)

Pepptips #2

Springa millopp är nog det värsta jag vet. Man vet att det kommer vara kräkfart hela vägen och man har mjölksyra i varenda kubikmillimeter av kroppen. Då är det bra att ha tränat lite på att känna den där vidrigt underbara känslan. Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild.com.

Dagens tips: Tävla bort din tävlingsskräck

Många är liksom jag rädda för att tävla. Kanske är man anmäld till ett stort lopp som Vårruset, Stockholm Marathon, Tjejmilen eller liknande och har lite eller mycket ångest för  hur det kommer att kännas när man står där med nummerlappen på bröstet och väntar på startskottet.

Mitt bästa tips för att avhjälpa detta är att helt enkelt köra några mindre tävlingar innan det Stora Loppet för att på så sätt avdramatisera själva tävlingsmomentet. De mindre tävlingarna kan du se som kvalitativa träningspass som du genomför med lägre ambitioner än de prioriterade loppen. Du får också chansen att göra de där misstagen som du sedan rättar till på det stora loppet – som att glömma att knyta skosnörena en extra gång, sätta nummerlappen på fel ställe (kan ställa till mer problem än man tror) och så vidare. Tips på lokala lopp kan du få genom din lokala friidrottsklubb, löparklubb eller genom träningscommunities som Funbeat och Jogg.se.

Hur hanterar ni läsare er eventuella tävlingsskräck?

Petra Månström 2 januari 2012 | | kommentarer(View Comments)

Ditt riktiga liv börjar nu!

Är du beredd på det riktiga livet? Det skulle kunna börja när som helst. Foto: Colourbox.

Varje vecka får jag ett mejl som kallas ”Veckans peptalk” från coachen och föreläsaren Olof Röhlander. Jag har redan tidigare citerat honom och tycker att han till skillnad från många andra i sin genre ofta kommer med råd som man faktiskt kan tillämpa i verkligheten. I måndagens peptalk tar han avstamp i en novellsamling av Fredrik Lindström, där en egenhet hos många moderna människor tas upp. Nämligen att man lever sitt liv i någon slags förberedelse för ”det riktiga livet”, det är nästan alltid något som står i vägen för det fulländade livet: man behöver en bättre bostad, ett intressantare jobb, längtar efter att möta kärleken, skaffa barn, på att barnen ska flytta hemifrån, att renovera färdigt huset och så vidare. Säkert känner många igen sig, jag gör det i alla fall.

Ja, varför lever många av oss i en slags förberedelse? Varför inte bestämma sig för att börja leva sitt drömliv, precis just nu? ”Livet är ingen generalrepetition, det är själva huvudföreställningen, med dig i huvudrollen”, läser jag. Det är ju så sant! Det här tänket är också lätt att överföra också till träning i allmänhet och löpning i synnerhet. Vi längtar efter att en dag springa milen under säg 60 minuter, men så fort den drömgränsen är sprängd så är ett nytt mål satt: milen under 55. Så glömmer man liksom bort att ens stanna kvar en liten stund i ”sub 60”-glädjen, för nu är det ju det här nya målet som gäller. Och istället för att glädja sig åt att man faktiskt har lyckats etablera löpningen som en vana så längtar man nu efter drömkroppen, att den sista valken ska försvinna från magen – då, först då kan man börja leva på riktigt.

Jag ska inte komma med några pekpinnar eftersom jag är likadan själv: jag kommer också på mig själv med att vänta på att ”det riktiga livet” ska börja – då jag med lätthet springer milen under 45, då jag tapetserat färdigt lägenheten, då jag har träffat drömkillen, då jag har klarat min första fjällmara, då jag har fått en fet löneförhöjning och så vidare. Nu är det slut med det. Det är inte 2012 som kommer bli den fulländade träningens och lyckans år, utan livet från och med nu – den 11 december 2011!!

Vilka hänger med?

Petra Månström 11 december 2011 | | kommentarer(View Comments)

Läsarnas bästa citat!

Foto: Colourbox.

På Maratonbloggens eminenta Facebooksida bad jag nyligen läsarna om deras bästa citat/visdomsord/motton. Här är ett urval, men jag tar gärna emot fler tips här!

Det största modet är tålamodet. (Helene Häggqvist)

Det handlar inte om att vinna, utan att se hur bra man kan bli… (Rickard Bergengren)

För de lata svinen är marken alltid frusen… (Åsa Nylander)

Man har inte misslyckats förrän man slutar försöka! (Jenny Bolander)

Man kör tills man är framme (eller svimmar). (Lina Berglund)

“Every morning in Africa a gazell wakes up. It knows it must move faster than the lion or it will not survive. Every morning a lion wakes up and it knows it must move faster than the slowest gazelle or it will starve. It doesn’t matter if you are the lion or the gazelle, when the sun comes up, you better be moving” (Axel Carlsson)

‎”Smärtan är oundviklig. Lidandet frivilligt” – Murakami (Erik Aschan)

En rullande sten fångar ingen mossa! (Torbjörn Åkerlund)

‎”Don’t let the noise of other’s opinions drown out your own inner voice.”  (Nette Ek)

Whether you think you can or you think you can’t, you’re right! (Pernille Lundahl Scharff)

Petra Månström 8 december 2011 | | kommentarer(View Comments)

Även en mara börjar med ett steg…

Jag och Markus Torgeby under ett löppass i Bogesund i september. Foto: Privat.

Känns det som att ”alla” springer just nu? Känns det kanske också som att de dessutom springer fortare, längre och oftare än du? Tro mig, du är inte ensam! Så där kände jag nästan hela tiden när jag började träna för Stockholm Marathon 2010. Var jag än sprang kom det alltid någon som svischade förbi mig utan märkbar ansträngning. Inte särskilt kul för självförtroendet och ibland försökte jag till och med haka på den där som just passerade mig. Resultat? Blodsmak i munnen, stumma ben och en löprunda som fick avbrytas i förtid. Lärdom? Ge fasen i att jämföra dig med andra! Kör ditt eget race, byt helst däcken själv och växla upp (eller ner) när du själv känner för det.

Som löparbloggare får jag väldigt ofta ”goda råd” av folk. Det kan till exempel handla om att de tycker att jag kör för mycket lugn distans och för få hårda pass. Men vad är det som säger att man ”ska” träna på ett visst sätt? Varför tror så många att man alltid vill bli snabbare – kanske har man helt andra motiv med sin träning? Jag kör hårda löppass med Running Sweden för att jag älskar gemenskapen, Rubins uppmuntrande tillrop och endorfinkicken efteråt. Jag springer lååååånga och lugna pass i Ursvik för att jag älskar naturen där, för att jag blir lugn och glad av den och för att kroppen känns så stark och energifylld efteråt. Ibland kör jag spinning, cirkelträning eller annan alternativträning för att jag gillar variation och för att få chansen att träna med kompisar som inte är så löpfrälsta.

Vart jag vill komma? Jo, visst kan man lyssna på andra men viktigast är att lyssna på sig själv. Vad vill du med din löpning? Vill du hålla dig i form och samla energi eller vill du dessutom bli snabbare? Försök formulera något slags inre mål så slipper du känna dig stressad när den där toppluvan ska pressa sig förbi dig i spåret. Det är nog ett av de bästa löpråd jag kan ge andra.

Petra Månström 8 december 2011 | | kommentarer(View Comments)
« Äldre inlägg