Det var ingen lek att springa i värmen idag, men tiden gick i alla fall snabbt tack vare fint sällskap i form av Helena och Ingmar. Foto: Petra Månström.
Vissa dagar bara flyger man fram – så var det på Göteborgsvarvet och veckorna därefter. Men just nu stolpar jag mest fram, på stela och sega ben. Redan efter första löpsteget idag protesterade mina lår, de hade tydligen programmerat in sig på 6:40-fart ungefär. Minns att det kändes ungefär som när jag ”väggade” under TSM-provlöpningen av andra varvet på Stockholm Marathon och fick pratas i mål. Mötte upp Ingmar och Helena och sedan fortsatte vi bort mot Kung Björns hög och vidare längs Hågaån mot Linnéspåret. Tack vare mitt löpsällskap piskades farten upp till runt 6:10 min/km och det var fullt tillräckligt för mig. Terrängen vi rörde oss i var dessutom ganska kuperad, så flåset fick sitt ändå.
Dagens runda. Skärmdump från Garmin Connect. Sträcka: 20,32 km, tid: 2:05:25, snittfart: 6:10 min/km, snittpuls: 139 (74 % av max).
Precis som alltid när jag springer med Ingmar och Helena var det väldigt trevligt: diskussionsämnena många och stämningen avslappnad. Vi pratade om Lidingöloppet, terränglöpning i allmänhet och toppade förstås med lite skvaller… Jag fick en bassning för att jag sprungit för snabbt på första tusingen i tisdags med tillägget ”så fort man släpper dig ur sikte sprätter du iväg”. Haha, det har Ingmar förstås helt rätt i. Man ska springa i den farten man föresatt sig, träning är inte rätt tillfälle att göra stordåd på – det kan man spara till tävling. Tar med hans ord till nästa ”Tough Tuesday”…
Vi skulle springa i två timmar idag hade vi bestämt. Farten var mindre viktig, fokus skulle ligga på att vänja benen vid löpning under längre tid. Man blir som bekant bra på det man tränar och det kändes verkligen att det var ett tag sedan jag sprang så här långt. Ingmar var tokpigg och lade in några fartökningar mot slutet – jag och Helena hade båda en tuff träningsvecka bakom oss och tog det fortsatt lugnt. Vi höll på tills våra Garminklockor hade landat på runt 20 kilometer och sedan belönade jag mig själv med en iskall coca cola. Vilken dag! Så jäkla nöjd med att benen pallade med två mil i 6:10-fart trots protester från första stund.
Fler som sprungit långpass idag? Hur kändes det i värmen?
