SVD Offert - Bästa sättet att få offerter.

Få offerter från tusentals kvalitetssäkrade företag - snabbt, enkelt och tryggt.

POPULÄRAST  JUST  NU:

SvD i samarbete med

Fråga Dan: Knäsmärtor efter snabb löpning

Knäsmärtor vid snabb löpning

Smärtor i knäna efter snabb löpning – vad göra? Idrottsläkare Dan Leijonwall svarar. Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej,

jag får kraftig värk i knäna och fram/nertill av låren när jag sprungit snabbdistans, inte träningsvärk utan bara väldigt ont. Det släpper efter någon dag men varje gång tror jag att nu har jag sprungit för sista gången och att jag förstört muskelfästena. När jag springer saktare (ca 20 sek lägre tempo) så kan jag springa i princip hur långt som helst utan att få denna smärta efteråt, varför blir det så? Har löptränat ett par år nu och trodde jag kunde börja köra intervallträning för att bli lite snabbare.

Hälsningar Marie Larsson

SVAR:

Hej Marie!

En av de vanligaste löpskadorna är jumpers knee/hopparknä, då man överbelastat knäskålssenans infästning i knäskålsspetsen (nedtill på knäskålen). Inte lika vanligt är smärta i övre delen av knäskålen, där senan till lårmuskeln (quadriceps) fäster. Som nästan alltid handlar orsaken om att man överskridit sin kapacitet – kraven på vävnaderna är högre än förmågan att tåla belastning. Typexempel på detta är när man börjar med nytt underlag, nya skoprinciper och nya träningsinslag. I ditt fall är intervallträningen det som är droppen som får bägaren att rinna över. Ett sätt att undvika att sådant uppstår är att alltid långsamt vänja sig vid ny träning och trappa upp denna långsamt, så att alla vävnader hinner med att utvecklas när det går bra. Tänk på att man oftast skadar ur sig när det går som bäst, sällan när det går dåligt i träningen. Har man detta i minne kan man bromsa sig lite i framgången och klara sig från en del skador.

Inflammation är kroppens läkning av en vävnadsskada. Respekterar man denna och lyssnar på när kroppen säger ifrån är skadan självläkande. Man kan åter börja löpa när smärtan så tillåter, och fram tills dess byta ut aktiviteten mot något annat som inte ger smärta, helst på samma intensitetsnivå och med samma tidsinsats. Är man tveksam kan man rådfråga sin idrottsläkare, sjukgymnast eller naprapat.

Lycka till!

/Dan Leijonwall, idrottsläkare

www.idrottsdoktorn.se

Har du också en fråga till vår idrottsläkare? Mejla den till spring@svd.se!

Petra Månström 17 maj 2012 | | kommentarer(View Comments)

Fråga Dan: Krampen i benet vägrar släppa

Stretching

Krampkänslan i benet vägrar släppa – trots stretching. Vad göra? Idrottsläkaren ger råd. Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej!

Jag hoppas på att du skulle kunna hjälpa mig då jag inte får något vettigt svar från läkarna på vårdcentralen. Jag heter Evelina och är 27 år med god grundträning.

För fyra veckor sedan var jag på träningsläger i Orsa och försökte mig på längdskidor för första gången i vuxen ålder, vilket var otroligt roligt. Jag tränade ganska mycket och intensivt denna långhelg med två pass/dag och fick otrolig träningsvärk i låren! Jag blev dock förvånad över hur snabbt det ändå släppte, det tog två dagar.

Men tre dagar efter hemkomst så uppstår det en krampaktig känsla i höger ben – blev rädd för att det var en propp då det verkligen krampade och stramade. Ringde vårdcentralen men de sa att det antagligen inte var en propp eftersom jag inte har det i släkten och inte heller varit liggande en längre tid. Så jag försökte själv att massera bort det – det gjorde bara än mer ont efteråt! Kändes som om hela låret var en lårkaka/blåmärke. Istället försökte jag träna yoga och töja…men det blev vare sig bättre eller sämre. Krampkänslan är ihållande, enda gången jag inte känner av detta är precis när jag vaknar men så snart jag börjar röra mig så kommer ”krampen”. Det lustiga är att känslan ”vandrar” och kan kännas i hela benet beroende på vad jag gör. Spänner jag lårmuskeln så strålar det enda ner i smalbenet och vaden. Men som oftast sitter krampkänslan och smärtan i hamstrings.

Är det fråga om någon muskelbristning? Sträckning? Nervskada?

Tacksam för hjälp! Vet inte vad jag ska våga mig på att göra med mitt ben nämligen.

/E

SVAR:

Hej Evelina!

Hård träning under en intensiv period, med ovan aktivitet, ökar tyvärr alltid risken för skada. Idealet är att successivt vänja sig vid ny aktivitet, vilket gör att alla vävnader hinner med att utvecklas i hållfasthet. Det är skillnaden mellan krav och förmåga som avgör hur en vävnad svarar på belastning.

I ditt fall har du besvär från lårets baksida med kramp- och stelhetskänsla, något som kan genereras av till exempel en muskelblödning eller muskelsträckning. Enbart en muskelblödning brukar läka ut under loppet av någon vecka, under tiden som besvären minskar. En muskelsträckning kan obehandlad, i värsta fall, ge symptom även efter ett antal veckor, något som tyvärr är vanligt när det gäller de långa musklerna i lårets baksida, ”hamstrings”. Stretching är säkert bra principiellt men bör enbart användas efter rejäl uppvärmning och med målet att behålla full muskelsmidighet. När den akuta fasen av skadan passerat (10-14 dagar) bör man kunna belasta aktivt, helst funktionellt (så lika löpning som möjligt), och successivt ökande. Försiktig löpning bör också påbörjas så snart det går, med upptrappningsschema (till exempel RLS). Är man tveksam bör någon kunnig lägga upp rehab (sjukgymnast, naprapat), i synnerhet om besvären drar ut på tiden.

Lokalisationen av besvären, på baksidan av låret, talar starkt emot blodpropp (djup ventrombos). Observera dock att frånvaro av sådan sjukdom i släkten och/eller att man varit sängliggande inte är något skäl att utesluta propp.

Vänliga hälsningar,

Dan Leijonwall, idrottsläkare
www.idrottsdoktorn.se

Petra Månström 6 maj 2012 | | kommentarer(View Comments)

Fråga Dan: Less på min gubbvad!

Löpare

En läsare med gubbvad får råd av idrottsläkare Dan Leijonwall. Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej Dan!

Är en fram till för ett år sedan en erfaren löpare på 39 år som gillar att löpträna. Spelade då med i en lättare innebandymatch och drabbades av en kraftig muskelbristning i vaden. Detta resulterade i sjukskrivning, kryckor och sjukgymnastik. Har därefter kämpat mig tillbaka flera gånger men det fortsätter att dyka upp återfall med känningar av bristningen som hämmar idrottsutövandet. Det senaste kom för en vecka sedan efter att jag sista månaderna gått över till spinning 1-2 gånger i veckan! Har du några bra tips på vad man ska göra för att få skadan att läka från en som börjar ledsna på att vara ”handikappad löpare”

Tacksam för tips.

/Mattias

SVAR:

Hej Mattias!

Kvarvarande smärta efter bristning i vadmuskeln är tyvärr inte ovanligt. Muskelbristningar uppstår som ett resultat av en överladdning, ”overload”, till skillnad från överanvändning, ”overuse”, vilket är de två huvudgrupperna vid vävnadsskada. Overloadskada innebär att vävnaden, i det här fallet muskeln, har utsatts för överbelastning vid tillfället där hållfastheten överskreds.

Hos löpare är vader och baksida lår vanliga bristningsställen. Orsaken är ibland brist i någon styrkekvalitet, ibland brist i smidighet eller muskelbalans. Behandlingen är därför särskild träning av den muskel som drabbats. Träningen bör innefatta snabb/explosiv styrka och eccentrisk (”bromsande”) styrka. Exempel på utförande av den eccentriska träningen finns på denna länk, och tänk särskilt på att utföra träningen så ”löparnära” som möjligt, d v s med rörelseomfång och rörelsehastighet såsom då du löptränar. Det kan vara svårt att åstadkomma själv, varför det alltid är bra att konsultera någon kunnig (t ex naprapat eller sjukgymnast med löparerfarenhet) i början. Man kan då också passa på att checka så att muskeln inte är stram eller att stabilitet i fotleden fattas.

Lycka till!

Dan Leijonwall, idrottsläkare
www.idrottsdoktorn.se

Har du också en fråga till Dan? Mejla den till spring@svd.se!

Petra Månström 2 maj 2012 | | kommentarer(View Comments)

Fråga Dan: Nybliven mamma med knäproblem

Löpare

Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej,

jag är en löpare som har sprungit en del de senaste åtta åren och numera mestadels terräng. Födde en son för fem månader sen och började jogga igen för tre månader sedan, i lugnt tempo och sträckor på 5-8 km, ungefär två gånger i veckan.

Joggar mest i skogen men har nu sprungit några gånger på asfalt med barnvagnen. Nu har jag haft en brännande känsla precis ovan knäskålen och runtom och undrar vad det kan bero på? Känslan är inte konstant men känns när jag har gått mycket och när jag går ner för trappor, kan heller inte stå på knä utan att känna obehag.

Vänligen,

Christina

SVAR:

Hej Christina!

Grattis till den nyfödde! Den vanligaste diagnosen ovan knäskålen (i övergången mellan muskel och knäskål) hos löpare är tendinit (seninflammation), vilket vanligen orsakas av överbelastning i kombination med lokal (nedre) stramhet i muskulaturen. Överbelastningen och stramheten kan avhjälpas med riktad funktionell träning, vilket innebär att styrketräna på ett sätt som efterliknar det du gör i löpningen. Stramheten avhjälps med stretching. För att vara effektiv i detta behövs instruktion, via sjukgymnast eller naprapat med idrottsinrikning.

Lycka till!

/Dan Leijonwall, specialistläkare
www.idrottsdoktorn.se

Har du också en fråga till vår idrottsläkare? Mejla den till spring@svd.se!

Petra Månström 9 april 2012 | | kommentarer(View Comments)

Fråga Dan: Snus och träning

Snus

Hur påverkar snus konditionen? Idrottsläkare Dan Leijonwall svarar. Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej,

jag undrar om det här med snus och träning. Ofta ser man ju elitidrottare som snusar (oftare än de röker). Men hur påverkar snuset konditionen?

Vore intressant att veta.

/D

SVAR:

Hej igen!

Kort svar på enkel fråga: Snusets effekt på träning är framför allt via nikotinet. Nikotin drar samman de små blodkärlen (kapillärkonstriktion), vilket gör blodtillströmningen i vävnaderna betydligt sämre, framför allt syrekrävande vävnad såsom hjärt- och skelettmuskulatur och manliga könsorgan (vid erektion). Detta är orsaken bakom att rökare/snusare har mångdubbel risk att utveckla hjärt- och hjärninfakt (och andra kärlkatastrofer) än ickerökare/snusare. Det är naturligtvis ingen bra idé att strypa syretillförseln till musklerna vid löpning, det kan man ju räkna ut utan att vara doktor.

Fördelen med snuset/nikotinet är att det är centralstimulerande och därmed psykiskt motverkar den trötthetskänsla man känner av syrebristen. Men effekten är kortvarig, enormt beroendeframkallande och såsom för andra centralstimulerande (amfetamin m m) krävs en högre dos om man använder det regelbundet – vilket till slut leder till småkärlsproblem.

Vill man ha nytta av träningen bör man sluta snusa. Att använda nikotin och snusa är som att trampa vatten, no-go. IRL har man dock viss träningseffekt av vattentramp, men inte av nikotin ;-)

/Dan Leijonwall, idrottsläkare
www.idrottsdoktorn.se

Har du också en fråga till idrottsläkare Dan Leijonwall? Mejla den till spring@svd.se!

Petra Månström 3 april 2012 | | kommentarer(View Comments)

Fråga Dan: Föll handlöst under skidloppet

Kortvasan.

Starten har just gått i Kortvasan 2008, ett skidlopp över 30 kilometer mellan Oxberg och Mora. Foto: Ulf Palm/Scanpix.

FRÅGA:

Hej,

jag ramlade olyckligt på svanskotan när jag åkte Kortvasan tidigare i år. Jag ramlade handfallen pladask rakt ner i isen (då snön var bortplogad i backen). Tappade för ett tag luften och smärtan fick det att svartna för ögonen, kände mig svimfärdig. Jag har kontaktat min vårdcentral och fått veta att det är inget man kan göra åt en eventuell skada på svanskotan, trots att jag har ständig värk och stora svårigheter att sitta/resa mig upp.

Jag vill även passa på att fråga dig, som idrottsläkare, om du har en annan åsikt? Om det finns något jag bör tänka på eller göra? Min förhoppning är att jag ska åka både Siljan Runt och Tjejvättern på cykel i år och även kunna sitta på en sadel inom snar framtid.

Mvh Susanne

SVAR:

Hej Susanne!

Coccygodyni (uttalas ”kåxygodyní” med betoning på i) är den snygga latinska benämningen på din osköna skada i svanskotan. Det finns olika orsaker till ont i svanskotan, men den vanligaste orsaken är just att man ramlat och satt sig på den. Vintertid dyker sådant frekvent upp hos oss läkare, från skidbackar och skidspår. I sällsynta fall får man en spricka i skelettdelarna, en fraktur. Beroende på hur stor den lokala skadan är får man smärta olika mycket och olika länge. Smärtan kan hålla i sig 2 – 8 veckor. Om smärtan inte har tendens att ge vika under den tiden, eller om smärtan är svår, bör man söka hos sin läkare.

Behandlingen består i smärtlindring, då skadan i de allra flesta fall är självläkande. För det mesta hjälper Alvedon/Magnecyl/Ipren och liknande bra. Om det är obekvämt att sitta kan man pröva en avlastningsring (finns på Apoteket) och lägga en extra mjuk dyna under stussen. I mycket besvärliga fall, i synnerhet om smärtan håller i sig lång tid, kan man spruta kortison med lokelbedövningsmedel intill svanskotan, något som dock är förenat med vissa risker.

Lycka till med Siljan Runt och Tjejvättern!

/Dan Leijonwall, idrottsläkare
www.idrottsdoktorn.se

Har du också en fråga till idrottsläkare Dan Leijonwall? Mejla den till spring@svd.se!

Petra Månström 29 mars 2012 | | kommentarer(View Comments)

Fråga Dan: Plötsligt small det till i vaden

Vadsmärtor.

Gubbvad eller något annat? Idrottsläkaren reder ut ett vadproblem. Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej,

jag är en kvinna 45 år som har sprungit hela mitt liv, nästan. Springer ungefär varannan dag – alltifrån långpass, intervaller av olika sorter, distans med mera, springer bland annat Lidingöloppet på cirka 2,5 timme. Är van att träna hyfsat hårt och gillar att ta i.

I söndags tog jag en skön 15-kilometerstur i 5-minuterstempo och allt kändes bra. När det var cirka 3 km kvar kändes det plötsligt som om någon sköt mig i vaden, helt plötsligt gjorde det jätteont från ingenstans. Jag småjoggade av och till men var till slut tvungen att gå på grund av smärtan.

Vad kan detta vara och varför framför allt hände det? Är det så kallad ”gubbvad”? Vad är bästa rehabiliteringen?

Hälsningar Sanna

SVAR:

Hej Sanna!

Det som utmärker dig är att du är en van löpare och att du har ambitioner med löpningen – ”gillar att ta i”. Gubbvad är inte den diagnos man misstänker främst i ditt fall, utan muskelbristning. Muskelbristningar uppstår som ett resultat av en överladdning, ”overload”, till skillnad från överanvändning, ”overuse”, vilket är de två huvudgrupperna vid vävnadsskada. Overloadskada innebär att vävnaden, i det här fallet muskeln, har utsatts för överbelastning vid ett tillfälle där hållfastheten överskreds.

Hos löpare är vader och baksida lår vanliga bristningsställen. Orsaken är ofta brist i någon muskelstyrka. Behandlingen är därför särskild träning av den muskel som drabbats. Träningen bör innefatta snabb/explosiv styrka och excentrisk (”bromsande”) styrka och bör för att vara effektiv helst läggas upp av idrottsnaprapat/sjukgymnast med löparerfarenhet. Samtidigt bör man säkerställa att vadmuskeln är tillräckligt smidig och att det inte finns brister i fotledsbalans (= koordination).

Lycka till!

Dan Leijonwall, idrottsläkare
www.idrottsdoktorn.se

Har du också en fråga till vår idrottsläkare Dan Leijonwall? Mejla den till spring@svd.se!

Petra Månström 23 mars 2012 | | kommentarer(View Comments)

Fråga Dan: Varför är min puls så hög?

Pulsmätning.

Varför är pulsen så hög trots att den upplevda ansträngningen inte är så stor? Idrottsläkaren svarar. Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej!

Jag är en 25-årig tjej som har löptränat i två år nu med ett uppehåll på 3 månader i somras på grund av skada. Känner mig ganska säker på löpandet och brukar springa minst två mil i veckan. Frågan jag har till dig är om pulsen. När jag springer till exempel en mil i lagom takt för mig (cirka 6 min/km) och mäter pulsen med klocka och pulsband så tycker klockan att jag har en genomsnittlig puls på runt 190. Jag tar aldrig ut mig helt, när jag har stretchat känns det som jag kan ta en mil till. Hur kan jag då ligga så nära min maxpuls? Jag har tänkt börja intervallträna och utnyttja pulsen och klockan men vet ej om jag vågar som det är nu.

/Kicki

SVAR:

Hej Kicki!

Din beräknade maxpuls är 205 hjärtslag per minut, vilket gör din arbetspuls till 90% av beräknad maxpuls. Den beräknade maxpulsen skiljer sig dock från den maxpuls du har i praktiken – faktisk maxpuls varierar i hög grad mellan individer. Man måste också hålla i minnet att uppmätt arbetspuls är beroende av mätmetoden, d v s pulsklockans känslighet, som gör att pulsen ofta mäts falskt för hög eller falskt för låg. Om man behöver mäta maxpulsen finns en bra beskrivning av det på denna länk: www.marathon.se/traning/sa-gor-du-ett-maxpulstest. Som man kan se är det lite krångligare än att beräkna sin maxpuls. Mitt tips är att använda pulsmätning med måtta, som en fingervisning hellre än att se det som en vetenskaplig sanning.

Oavsett var du ligger i maxpuls är det ofarligt att ligga nära sin maxpuls, förutsatt att du är frisk för övrigt och mår bra. Om du däremot känner av annat obehag än svettning, andfåddhet och vanlig utmattning i sammanhanget bör du låta undersöka dig hos din idrottsläkare eller husläkare.

Lycka till med vårlöpningen!

/Dan Leijonwall, idrottsläkare

www.idrottsdoktorn.se

Har du också en fråga till Dan? Mejla den till spring@svd.se!

Petra Månström 9 mars 2012 | | kommentarer(View Comments)

Fråga Dan: Problem med benhinnorna

Idrottsläkaren om benhinneproblem.

Idrottsläkare Dan Leijonwall om hur man undviker problem med benhinnorna. Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej!

För lite drygt två år sedan blev jag biten av löparsjukan och har sedan dess försökt springa tre, fyra gånger i veckan. Ett återkommande problem har dock varit att jag haft ont i mina benhinnor. På vintern brukar det gå bra när löppassen är lite färre, men under våren och sommaren får jag ont om jag springer mer än tre pass i veckan. Jag försöker att springa på mjuka underlag men smärtan kommer ändå när jag kör längre pass. Känner jag att jag har överansträngt benhinnorna brukar jag ta någon eller några veckors uppehåll, men det löser aldrig problemet i längden.

Finns det något jag kan göra för att inte skada mina benhinnor? Jag har redan nya och bra löparskor.

Tack på förhand!

/Olle, Uppsala

SVAR:

Hej Olle!

Kul att du hittat löpningen! Tyvärr är du inte ensam om att ha ”benhinneproblem”, vilket drabbar majoriteten av de som börjar löpträna. Min erfarenhet är att det inte så ofta handlar om benhinneinflammation – den diagnosen är överrepresenterad både hos dem som ställer diagnosen själv och hos kvalificerade läkare. En artikel om detta finns på vår hemsida: www.idrottsdoktorn.se/artiklar/underbensproblem-hos-lopare.

För det första behöver man fastställa diagnosen genom undersökning – alla som har ont i underbenen har inte benhinneinflammation. Det handlar hos löpare oftare om smärta i den djupa vadmuskeln. Mer sällan kan smärtan bero på kompartmentsyndrom, syrebrist inom en muskelgrupp/muskelfascia. Upp till 10 % av alla långdistanslöpare drabbas förr eller senare av stressfraktur i fot eller underben.

För det andra behöver man efter symptomdiagnosen fastställa vad som ligger bakom besvären, vad som förorsakat dem. Den vanliga orsaken är att man överskridit sin förmåga i något avseende, d v s att man ställt högre krav på vävnaden som signalerar smärta än dess kapacitet. Man behöver därför i samband med undersökningen testa de förmågor som misstänks vara för låga; bl a koordination (= ”balans”) och stabilitet, styrka, uthållighet. En vanlig skademekanism är att träningen i något avseende stegras snabbare än vävnaden tål – man blir ”för bra för sin kropp”. Särskilt hos nyblivna löpare är det t ex vanligt att konditionen ökar snabbare än tåligheten i vissa mjukvävnader, något som kan resultera i inflammation. Inflammation är kroppens sätt att lösa konflikten genom läkning, något som i grunden är bra, även om det tillfälligtvis gör att träningsplanerna måste läggas om.

När man fått klart för sig vad som förorsakat besvären är det dags att åtgärda. Om orsaken misstänks vara brister i löpteknik behöver denna ses över, och vid bristande koordination (= ”balans”) gäller att öka denna genom särskild träning. Handlar det om bristande excentrisk styrka behöver denna sin typ av träning. Man bör samtidigt se över sin ordinarie träningsplan och skor, och vid behov ta hjälp av kunnig löptränare, idrottsnaprapat/sjukgymnast eller idrottsläkare.

Vänliga hälsningar,

Dan Leijonwall, idrottsläkare
www.idrottsdoktorn.se

Har du också en fråga till vår idrottsläkare Dan Leijonwall? Mejla den till spring@svd.se!

Petra Månström 1 mars 2012 | | kommentarer(View Comments)

Fråga Dan: Utmattad under löppasset

FRÅGA:

Hej!

Jag har en fråga till dig: jag tränar cirka fyra gånger i veckan, det blir mest löpning mellan 6-8 km och även något spinningpass. Mitt mål har varit att komma upp i milen och förra lördagen klarade jag mitt mål. Hurra, tänkte jag – vilken lycka. Cirka två dagar efter det gick jag på ett spinningpass och dagen efter det skulle jag ut på en löptur. Efter cirka 4 km börjar jag känna mig alldeles yr; illamående och benen blev tunga som stockar, var så jobbigt att jag var tvungen att stanna och gå resten av vägen hem, helt slut. Dagen efter ger jag mig ut igen och vad händer? Jo, efter cirka 4 km kommer allt tillbaka igen från kvällen innan. Stannade, gick en stund, sprang sedan cirka en km hem igen sen. Min fråga är nu, varför blev det så här ? Nu är jag livrädd att jag fått ett bakslag och inte kommer orka springa så långa sträckor igen. Kan tillägga att jag hade ätit och druckit som jag skulle ?

Hälsningar Katarina

SVAR:

Hej Katarina!

Det finns många tänkbara förklaringar till din utmattning i löpspåret. De vanligaste vid utmattning under aktivitet är lågt blodsocker/tömda kolhydratdepåer, lågt blodtryck och vätskebrist, eller en kombination av dessa. Det först nämnda är troligast i ditt fall, med tanke på att du ökar dina prestationskrav och utsatt dig för högintensiv aktivitet, som båda påverkar energibalansen. För två spinningpass och påföljande löppass med utökad längd kräver ett stort och noggrant planerat energiintag. För att återladda glykogendepåerna krävs i optimala fall minst ett dygn. Sannolikt var dina depåer tömda efter flera dygn på en ovanligt hög förbränningsnivå: ”…hade ätit och druckit som jag skulle.” – betyder oftast att man ätit som man brukar, något som inte räcker till i sådana situationer. Mitt råd är att se över hur du planerar och laddar inför ökad aktivitet, och hur du återladdar, kanske med hjälp av en näringsrådgivare, tränare eller genom att läsa på. Det påverkar inte bara prestationen, utan gör det roligare att löpträna och minskar skaderisken. Lästips kan man hitta hos SISU (www.idrottsbokhandeln.se/bocker/kost-naringslara/1293/).

Lycka till!

/Dan Leijonwall, idrottsläkare
www.idrottsdoktorn.se

Petra Månström 10 februari 2012 | | kommentarer(View Comments)
« Äldre inlägg