SVD Offert - Bästa sättet att få offerter.

Få offerter från tusentals kvalitetssäkrade företag - snabbt, enkelt och tryggt.

POPULÄRAST  JUST  NU:

SvD i samarbete med

Fråga Malin: ”Måste man vara pinnsmal?”


Liliya Shobukhova, Ryssland, vann London Marathon 2010. Foto: Scanpix.

FRÅGA:

Hej!

Går det att bli en riktigt bra löpare fast man inte är pinnsmal? För när jag tittar på tävlingar verkar det ju som att man måste vara utmärglad för att nå de där riktiga topptiderna.

Hälsningar Eva

SVAR:

Hej Eva,

om man tittar på den riktiga eliten på långdistanslöpning så håller jag med att de är oftast är väldigt små och lätta i kroppen. Men alla är byggda olika i kroppen från början och bara för att man inte är liten och pinnsmal så är det inte kört att bli en duktig löpare. Det är flera moment som spelar in som att ha en bra motor i kroppen och dessutom kan man springa snabbt även om man inte är stöpt i den perfekta formen. Mental styrka är också en viktig egenskap. Dessutom ligger ofta de bästa löparna precis på gränsen vad gäller sund fettprocent då är det mycket lättare att bli skadad. Om jag bara ser på min egen kropp så är den helt fel för långdistanslöpning: 180 cm lång och 60 kg. Både alldeles för lång och tung. Men det är bara att träna på och göra det bästa av sig själv. Det kan räcka längre än du tror.

Lycka till!

/Malin

Har du också en fråga till Malin? Mejla in den här!

Petra Månström 27 april 2011 | | kommentarer(View Comments)

Ännu en supersmoothie!


Delar av min frukost idag – en mangosmoothie med gojibär och annat gott. Foto: Petra Månström.

Fortsätter med mina smoothies som jag märker är ett kanonbra sätt att få i sig frukt och bär på. I morse blev det en smoothie på mango, banan, jordgubbar, gojibär och proteinpulver. Här är receptet:

(1 portion)

1 dl vaniljyoghurt
1 dl mellanmjölk
1 banan
1/2 mango
1 näve gojibär
5 medelstora jordgubbar
Proteinpulver

Mixa ihop alltsammans och häll upp i ett högt glas. Dekorera med jordgubbar. Låt dig väl smaka!

Fler som sitter på bra smoothierecept? Eller har andra nyttiga och goda frukosttips? Dela gärna med er!

Petra Månström 26 februari 2011 | | kommentarer(View Comments)

Att ta kontroll över sin kropp


Undertecknad full av endorfiner och överlycklig efter 27 kilometers längdskidåkning i Ramundberget. Foto: Privat.

Oavsett vad man än företar sig i livet så är en bra självkänsla en viktig utgångspunkt. Aldrig fattar man så många felaktiga beslut som när självkänslan är låg. Det här är för mig ett kärt ämne som avhandlats under otaliga after work-kvällar, middagar och fikastunder med vänner. Slutsatsen är helt enkelt att nyckeln till framgång sitter i en bra självkänsla. Men hur skaffar man sig det då? Hur jobbar man till exempel upp en självkänsla som är körd i botten?

”Självkänsla är egenskapen att uppleva sig själv som kompetent att klara av livets grundläggande utmaningar samt förtjänt av framgång och välmående”, säger psykologen och samhällsdebattören Nathaniel Branden.

Senast ikväll diskuterade jag och mitt middagssällskap det här med att ta kontroll över sin kropp. Det vi talade om var att hitta ett läge där man känner att man är i fas med sin kropp, där det råder balans mellan skallen och kroppen – där man trivs med sig själv. Då finns bästa möjliga förutsättningar för en bra självkänsla.

Hur tar man då kontrollen över sin kropp? Snabblösningar som stenhård träning i kombination med svält och/eller piller- och pulvermixtrande kan visserligen leda till viktnedgång, men det är sällan man lyckas hålla sin nya form en längre tid om man inte lägger om sin livsstil. Att byta livsstil är inget lätt projekt, det kräver både jävlaranamma och tålamod. Äter man sundare och börjar motionera regelbundet har man gjort bästa möjliga instas för sitt eget välbefinnande. Men har man väl satt igång, gett sina nya vanor lite tid, så brukar det mesta ge sig självt. Du blir dessutom en förebild och inspirationskälla för andra vilket boostar både självförtroende och självkänsla.

Att ha kontroll över sin kropp betyder också att man vågar lyssna på den och vilar eller tar det lugnare om den börjar säga ifrån. Det är en nöt som ibland kan vara svår att knäcka för en tjej som länge tyckt att ”more is more”. Det jag saknade innan jag började löpträna var struktur och mål med min träning. Det var lätt att bara köra på, dag ut och dag in, med ensidig träning för att jag inte visste bättre. Men med ett personligt utformat träningsprogram och tydliga mål har jag också lättare för att vila när så behövs.

Har du kontroll över din kropp?

Petra Månström 22 januari 2011 | | kommentarer(View Comments)

Mat – ett brännhett ämne


Foto: Privat.

Det är lustigt hur olika ett inlägg kan tolkas, beroende på med vilka glasögon man läser det. Jag tänker framför allt på det jag skrev om onödig bantning härom dagen. Mitt budskap var helt enkelt att det är onödigt att banta – om man inte behöver det. Är man normalviktig finns helt enkelt ingen anledning att mixtra med maten. Är man överviktig och trivs med det så kan jag inte heller se att man behöver känna sig tvingad att späka sig. Det jag ville förmedla är hur glad jag är över att äntligen ha slutit fred med min kropp och mitt ätande – att jag kan äta vad jag vill när jag vill utan att få dåligt samvete. Det är en seger för mig. Och det ger också tid och ork över att uppskatta livets andra glädjeämnen.

Petra Månström 21 januari 2011 | | kommentarer(View Comments)

Våga vägra onödig bantning!


Foto: Colourbox.

Vikt är en brännhet fråga, särskilt så här i början av det nya året. Många har avgivit nyårslöften om att tappa några kilon vilket också märks i skörden av mejl jag får med frågor om hur effektiv löpning egentligen är för viktminskning.

Det bör sägas med en gång: jag avskyr ordet bantning. Någon gång i 25-årsåldern, efter att ha experimenterat med mat, varit vegan, vegetarian och allt däremellan, bestämde jag mig för att sluta fred med kroppen. Tränar man så mycket som jag gör hugger man av grenen man sitter på genom att banta – det är helt enkelt oerhört kontraproduktivt. För man blir inte bara lättretad och ofokuserad av brist på mat, dessutom får man i förlängningen sämre träningsresultat, skelettet urkalkas och vill det sig riktigt illa kan man drabbas av svår benskörhet.

Så sedan drygt tio år tillbaka tar jag helst inte ordet bantning i min mun. Jag tränar mer än de flesta, äter långt ifrån perfekt men tror och hoppas att jag har en hyfsat bra balans på energikontot. Jag är en godisråtta och äter godis nästan varje dag – inte mycket men det jag är sugen på. Även pizza, chips och läsk slinker ner då och då. Inte det nyttigaste, men eftersom jag tycker att det kan vara gott ibland så äter jag det då och då. Men för det mesta äter jag vanlig mat, gärna husmanskost, och som ni vet så händer det att en och annan macka eller filtallrik går ner också.

Vad vill jag säga med det här? Jo, att om man tränar regelbundet har man ingen anledning att banta. Då blir det oftast bara knas. Personligen kände jag att när jag äntligen slappnade av och åt det jag var sugen på hittade kroppen ”sin” vikt utan problem. Jag väger ungefär 70 kilo till mina 1,76 m och drar storlek 36/38. Muskler tar som bekant mindre plats än fett, så vikten är egentligen helt oviktig. Själv äger jag ingen våg längre, så siffran 70 har några månader på nacken. Jag känner också att löpningen är grym förbränningsträning, man får verkligen ligga i för att få i sig tillräckligt med mat.

Om man däremot är överviktig och vill gå ner till en mer hälsosam vikt kan det naturligtvis finnas anledning att justera kosten och ligga på energiminus en tid. Men snälla – ge blanka *** i att greja med maten om ni är normalviktiga, kan vi inte komma överens om det? Man missar så mycket roligt i livet om man nojar över vikten hela tiden…

Vilka av er vågar vägra onödig bantning 2011?

Petra Månström 18 januari 2011 | | kommentarer(View Comments)

Inköpstips för oss som fastnat i frukostträsket


Saker som är bra att alltid ha hemma – så att man kan svänga ihop en lagad lunch eller middag istället den gamla vanliga filtallriken.

Som ni kanske vet så tillhör jag ju dem som fastnat en aning frukostträsket. Med det menar jag att jag ofta och gärna äter frukostmat som fil, flingor och smörgåsar. Inget fel på sådan mat – men det kanske inte är optimalt att äta den flera gånger om dagen, flera dagar i veckan.

Igår blev jag och Charlotte bjudna på lunch hemma hos coach Ingmar och hans fru. Han visade då upp sitt skafferi, där det fanns ett gäng särskilt utvalda varor av vilka man kan svänga ihop en näringsriktig och god måltid relativt snabbt och enkelt. Tyckte att urvalet var så genialt att jag ville dela med mig av det med er – eftersom det också är varor som jag själv ofta lagar mat på, när jag väl kommit till skott vid spisen.

Framöver tänkte jag då och då dela med mig av recept på de maträtter jag faktiskt lagar ibland – och som jag har kommit att gilla. Och ett av mina mål med 2011 är ju att komma ur frukostträsket och börja äta fler lagade måltider, så det här basutbudet i skafferiet är en bra början:

- Kidneybönor (höjer proteinvärdet på en pastasås)
- Valnötter (perfekt som nyttigt mellanmål)
- Krossade tomater (bästa såsbasen)
- Pasta (universalmat)
- Parmesanost (världens bästa krydda)
- Gul lök (basen i många maträtter)
- Ägg (omelett är en favoriträtt)
- Tonfisk i olja (höjer proteinvärdet på pastasåsen)
- Makrill (perfekt för att näringsboosta mackan)

Vilka varor har ni alltid i skafferiet?

Petra Månström 16 januari 2011 | | kommentarer(View Comments)

”Friskvårdsbidragen ineffektiva”


Företagens friskvårdsbidrag slår fel eftersom de går till dem som redan tränar, menar Friskis & Svettis generalsekreterare Anna Iwarsson.

Enligt en undersökning från bemanningsföretaget Xtra Personal får nästan hälften av de svenska arbetstagarna bidrag för att få träna på arbetstid, läser jag i gårdagens SvD. Men bidragen är ineffektiva eftersom det går till dem som redan tränar, anser Friskis & Svettis generalsekreterare Anna Iwarsson.

Hur ska man då aktivera de av sina anställda som inte tränar? Anna Iwarsson tror på att som chef föregå med gott exempel och träna själv – då inspirerar man. Vill man ge sina anställda friskvårdsbidrag tycker hon att det bästa är att den anställda själv får välja var och när man vill träna och också tvingas betala en stor del själv. Då ökar incitamentet för att gå och träna.

De goda nyheterna är dock att allt fler svenskar börjar träna – till exempel har Friskis & Svettis ökat sitt medlemsantal med 140 procent sedan år 2000. Träningstrenden just nu är att variera sin träning med både styrka, kondition och rörlighet. Den vanligaste träningsformen utomhus är att gå och jogga.

– Att fler börjar jogga tycker jag speglar hur samhället ser ut i stort – man tränar för att få vara för sig själv en stund och få lugn och ro, säger Anna Iwarsson.

Det här med friskvårdsbidrag är svårt, tycker jag. Träningsfrälst som jag är har jag personligen inte särskilt svårt att motivera mig till mina pass. Men hade jag varit inaktiv hade jag säkert blivit inspirerad av en chef som själv tränar och håller igång. Samtidigt är det lite synd att man betraktar de ”redan frälsta” som färdigbearbetat material. Vi som tränar regelbundet kan ju också inspirera våra kollegor – även om vi inte chefar över dem.

Vad tycker ni? Borde friskvårdsbidraget tas bort eftersom det kanske ”slår fel”? Eller har ni idéer om hur man kan omarbeta det för att få igång fler att börja träna?

Petra Månström 14 januari 2011 | | kommentarer(View Comments)

Trippelklättrar på väggarna…


Får man inte klättra på bergen får man äta halstabletter som heter samma sak istället. Foto: Privat.

Jaha. Då har man varit sjukskriven från träningen i fyra dagar och det känns hur drygt som helst. Det är inte alls roligt att sitta still, jag har träningsabstinens av sällan skådat slag och jag och en kompis konstaterade just att det är fascinerande hur mycket snor det tycks finnas i en människa. Jag drömmer om snabbdistanspass och riktigt längtar efter att få köra ett tufft intervallpass. Jag mår dock lite bättre idag och rösten börjar återvända, så snart ska man väl kunna ge sig ut i spåret igen. Sedan har jag ju nyårslöftet att tänka på – 10 chins utan assistans ska jag klara den 1 maj i år. Och så är det med det.

Vilket är ditt nyårslöfte?

Petra Månström 11 januari 2011 | | kommentarer(View Comments)

Förkylning – en riktig humörsänkare


Jag efter ett kylslaget löppass i december – trött men lycklig. Foto: Privat.

Åh, vad det rycker i benen på mig… Att vara förkyld och inte kunna träna är verkligen en humörsänkare. Jag saknar endorfinerna, svetten och glädjen, tillfredsställelsen efter ett riktigt bra pass. På väg hem från skidlägret i Orsa frågade coach Ingmar mig hur ofta jag ”bara ligger på soffan och lyssnar på ett stycke klassisk musik eller läser en god bok”. Svaret är tyvärr att det inte sker särskilt ofta, helt enkelt för att jag är alldeles för rastlös för att kunna sitta still så länge. Det är naturligtvis inte så bra och nu när jag har varit sjuk i ett par dagar har jag fått en hel del ”sofftid”.  Jag tänker och fungerar bäst när jag får vara i rörelse, så är det helt enkelt. Så kan inte den här eländiga förkylningen ge med sig någon gång?

Petra Månström 10 januari 2011 | | kommentarer(View Comments)

Att träna med förkylning i kroppen


Foto: Colourbox.

Träna eller inte när man är förkyld? Det är en av de vanligaste frågorna jag får. Här reder idrottsläkare Dan Leijonwall ut frågan:

Flera virusinfektioner under den risktid som vinterhalvåret utgör är inte anmärkningsvärt ur medicinsk synvinkel. Men en orsak till ökat antal infektioner kan vara att man tränar för mycket i förhållande till den återhämtning som krävs, vilket är känt för att ge låg motståndskraft. Låg motståndskraft kan också bero på andra sjukdomar, även om det är relativt sällsynt. Ett annat alternativ kan vara att det inte är förkylning i egentlig mening, utan att besvären egentligen handlar om astma/allergi, med hyperreaktiva slemhinnor. Ett av kardinalsymtomen på astma är just hosta.

Man bör definitivt aldrig träna när man har sjukdomskänsla, på grund av risken för komplikationer (bland annat från hjärtat), men också på grund av den ökade allmänna skaderisken och av det skälet att träning inte lönar sig i det stadiet. ”Ont i halsen” innebär oftast att det finns en pågående infektion, och då är det olämpligt att träna. Kommer ”ont i halsen” ofta bör man låta sig undersökas hos läkare för att bedöma den ökade infektionsfrekvensen och om något annan sjukdom finns som förklaring, till exempel allergi.

Man måste också väga frågeställningen ”träna eller inte träna” mot träningsmotivet. Om det handlar om elitsatsning är individen ofta benägen att ta större risker än vid motions- eller underhållsträning. Sammantaget torde komplikationsrisken då öka i och med kombinationen hård träning, risk för högre frekvens luftvägsinfektioner och träning under infektionssjukdom, således inte att rekommendera ur vare sig idrotts- eller hälsosynvinkel.

Petra Månström 9 januari 2011 | | kommentarer(View Comments)
« Äldre inlägg