Kostexperten: ”Mellanmål som klarar rumstemperatur efterlyses”

walnuts

En näve nötter är ett utmärkt mellanmål som klarar rumstempetatur. Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej Petra!

En kanske uttjatad fråga men inte lika uttjatat svar. Har du tips på bra mellanmål som håller i rumstemperatur en hel dag? Har ofta långa dagar med ganska aktivt arbete och tycker det är svårt att inte vara vrålhungrig vid 16-tiden. Det blir inga roliga timmar som väntar då jag oftast går hem vid 19. Läser man på nätet är kvarg och keso ett vanligt tips men de är inte så roliga efter åtta timmar i rumstemperatur.

Tack för fin blogg!

/Helena

SVAR:

Hej Helena!

Jag kan hålla med om att det kan vara knepigare med mellanmål som ska klara sig i rumstemperatur. Här kommer några nyttiga tips:

Nötter och mandlar
Suveränt mellanmål som innehåller både nyttiga fetter och bra protein. Enkelt att ta med.

Frukt
Frukt är ett riktigt bra mellanmål som innehåller en massa nyttiga vitaminer, fibrer och antioxidanter.

Avokado
Avokado innehåller massa nyttiga fetter och klarar sig bra i rumstemperatur. Gott att ha på smörgåsen med en bit tomat på.

Smoothie
Att göra en smoothie på olika frukter är perfekt för att få i sig extra frukt. Vill du ha extra protein i kan du lägga i lite proteinpulver som håller längre i rumstemperatur.

Makrill på burk
Håller väldigt länge i rumstemperatur och är en supernyttig fisk som innehåller en massa nyttiga fetter och D-vitamin. Väldigt gott att ha på hårt bröd.

Tonfisk
Tonfisk är också lätt att ta med och gott på smörgås. Man kan även göra det mer såsigt med lätt crème fraiche blandat med lite majonnäs och lök samt salt och peppar. God röra att ha på smörgåsen.

Ägg
Kokt ägg brukar hålla bra under en dag. Väldigt gott med äggröra där man mosar ägg med lite kaviar och en sked mjölk. Väldigt gott på smörgåsen.

Morötter
Skala några morötter att ta med. Brukar hålla bra under en heldag och gott att tugga på. Vill du lyxa till det så kan du ta babymorötter som är ännu saftigare.

Hoppas du fick några tips att ta med som mellanmål!

Hälsningar Petra Kindlund

Har du också en fråga till Maratonbloggens kostexpert Petra Kindlund? Mejla den till spring@svd.se!

Ultradominans i dagens SvD

Skärmavbild 2014-09-01 kl. 16.16.17

Idag finns det en extra stor anledning att införskaffa ett exemplar av SvD. I dagens nummer hittar du nämligen ett träningstema som den här gången domineras av ultralöpning. Du kan läsa om mitt äventyr i schweiziska Alperna, om ultrastjärnan Jonas Buud och om UltraVasan. Och så ger Malin Ewerlöf sina bästa tips inför Lidingöloppet som nu ligger mindre än en månad bort. Och mycket, mycket mer.

Här hittar du flera av artiklarna i träningstemat.

Maratonbloggare utanför komfortzonen…

toughviking1

Lag Snyggast biter i medaljerna efter att ha betat av 15 kilometer löpning och en hel massa utmanande hinder. Foto: Privat.

Elchocker, glödbäddar och istankar. Jag ska villigt erkänna att jag länge varit djupt skeptisk till hinderbaneloppen som har poppat upp lite här och där de senaste åren.

”Obstacle race” är det engelska namnet som många kanske har hört och då snackar vi lopp där man varvar löpning med att forcera ett antal hinder av olika svårighetsgrad.

Tough Viking är ett  av de största loppen i den här genren och i lördags stod undertecknad på startlinjen ute på Gärdet i Stockholm. Med post UltraVasa 90-ben och inre röst som bävade för det omtalade elhindret som avslutar loppet. 10 000 volt genom kroppen, hur känns det egentligen? Min lagkamrat och jag hann processa den frågeställningen grundligt innan vi så äntligen stod framför nämna hinder.

Men vi tar det från början. På lördagsmorgonen låg det en tät Lützendimma över Gärdet i Stockholm. Rök från det inledande eldhindret förstärkte ytterligare känslan av vi befann oss på någon historisk krigsskådeplats. Ur högtalarna strömmade Swedish House Mafia och en engagerad speaker förklarade att om någon av de startande är gravid eller bär pacemaker så ska man undvika det avslutande elhindret.

TV_Djurgården_2014_m_text_1500px_rgb

Den 15 kilometer långa banan och dess hinder. Skärmdump från Tough Vikings hemsida.

Så går starten och jag tänkte beskriva de hinder jag minns bäst och tyckte var roligast. Här kommer de:

COMBAT BAR: en stång där man klättrar från den ena sidan till den andra, utan att nudda marken. Här är det skönt att kroka runt stången med knävecket för att avlasta musklerna. Blev glad att jag hade teknik och styrka nog att klara detta hinder och slapp göra 30 armhävningar som ”straff”.

SWAMP: man snubblar och ”gåsimmar” sig fram genom ett träsk med hög vass. Slutklämmen är krypning genom ett lagom litet rör som delvis är fyllt med vatten. Äventyrligt och roligt.

toughviking3

Tar sats mot rampen på något stela post ultra-ben. Gick så där. Fick göra straffarmhävningar istället. Foto: Privat.

toughviking4

”Reebok Blades”  är överhängande väggar som man ska ta sig över. Här fegar jag mig ner medan lagkompisen gör en våghalsig kullerbytta. Foto: Privat.

KUSTJÄGAREN: det absolut roligaste hindret! Här får man ägna sig åt att krypa genom rökfyllda rör, klättra uppför och hoppa från stridsbåt samt simma och gå genom dyig vass. Det är Kustjägarna som har konstruerat detta hinder och de fanns också på plats för att peppa deltagarna.

ICE TANK: man klättrar ner i och tar sig igenom en container fylls med iskallt vatten. I mitten sitter det en planka som man måste dyka under för att kunna fortsätta framåt. Faktiskt skönt och svalkande att komma ner här.

LOGS: man bär tunga stockar runt en snitslad bana. Jag råkade ta en av de tyngsta stockarna och fick slita hårt. Puh!

toughviking2

Elhindret, precis så läskigt som man tror. Jag fick tre-fyra rejäla stötar så jag hoppade till. Foto: Privat.

REEBOK 10 000 V: det omtalade elhindret där trådar med en spänning på 10 000 volt bjuder på en stunds intensiv närvaro innan man är i mål. Följde rådet att hålla armarna framför ansiktet för att inte få stötar där och bara ”mörsa igenom” utan att tveka och tänka för mycket. Att stå och fundera och bygga upp en stor rädsla för detta hinder är inte att rekommendera. Bäst är att bara köra.

Vad tyckte jag då om loppet? Jo, jag gillade det faktiskt. Trodde aldrig jag skulle säga det, men nu sitter jag här dagen efter med blåmärken över hela kroppen och skön träningsvärk. Folk hjälpte också varandra på ett sätt som berörde mig. Här handlar det om att samarbeta så att alla tar sig över hindren på bästa sätt. Jag blev också peppad att träna mer funktionell styrka så att jag nästa år slipper göra straffarmhävningar på armgången (monkey bars), dipsen och de romerska ringarna.

Den stora frågan är då om den här typen av lopp är något för en långdistanslöpare. Svaret är ja, det tycker jag absolut. Man blir sporrad att träna mer allsidig styrketräning och dessutom är det en helt annan och mer uppsluppen stämning mellan deltagarna än under till exempel ett maratonlopp. Träning ska ju vara rolig och i lördags blev det påtagligt hur roligt alla hade. Och som löpare är det dessutom skönt med löpsträckorna, de blir som en återhämtning. Så tror jag inte att alla deltagare kände…

Det här är rolig träning som utmanar både kropp och psyke, det gillar jag. Kommer mer än gärna tillbaka nästa år med krigsmålning och bättre överkroppsstyrka! Tack för ett grymt arrangemang! Fler som körde detta lopp igår?

Möt en makthavare inom svensk träning

lofsan

“Inom 2015 så vill jag bygga vidare på mitt Lofsan-imperium, jag har säkert släppt några böcker och klädkollektioner och har ett eget tv-program. Jag satsar hårt på de saker jag tycker om att göra.”

Hon är en av de största makthavarna inom svensk träning och driver landets största blogg om träning. Sitt stora bloggenombrott fick hon när hon dokumenterade sin graviditet i text och bild – och magrutorna efter förlossningen. Hon är också en passionerad löpare och en regelbundet anlitad expert i Nyhetsmorgon på TV4. Bland annat har hon genomfört flera maraton och multisporttävlingen Åre Extreme Challenge.

Maratonpodden är tillbaka, med ett rykande färskt avsnitt som gästas av superbloggaren Lovisa ”Lofsan” Sandström!

Mycket nöje!

I fäders spår med löparskor – del 2

ultravasan3

Under första halvan av UltraVasan 90 går löpningen ofta på stigar och över myrar. Foto: Petra Månström.

Det riktigt pirrar i magen när löpningen tar sin början. Lugnt och fint följer jag strömmen av löpare uppför backen medan jag oroligt kollar på klockan.

Det får bara inte gå för fort, någon mjölksyra har jag inte råd att dra på mig nu. När skylten som talar om att det är 89 kilometer kvar till Mora vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Vet bara att Mora ligger mycket längre bort nu än vintern 2012 när jag hade skidor på fötterna. Hamnar i ett tempo runt 6:30-7:00 min/km och även om det just nu känns mycket lugnt så vet jag att så inte kommer att vara fallet senare. Känner också stor tacksamhet över att mina sprillans nya terrängskor, Roclite-268 från Inov-8, fungerar så bra. Ryckte ju mer eller mindre bort prislappen från dem och drog på dem i morse, men känner inte minsta tillstymmelse till skavsår.

Det är en speciell känsla att delta i ett lopp där man vet att man kommer att slå distansrekord när man förhoppningsvis har korsat mållinjen. Det går inte att tänka att man ska springa nio mil, utan för min del delade jag upp loppet och tog en kontroll i taget. Första kontrollen som gällde blev då Smågan, drygt nio kilometer från start. Varje kilometer fanns det en skylt som talade om hur långt det var kvar till Mora, men också hur långt det var till nästa kontroll – mycket bra. Då blev distansen genast mer hanterbar.

Löpningen är väldigt varierad inledningsvis. Grusväg, krokig skogsstig och spänger. Blötmyrar och till och med lite asfalt. Det gäller att vara på hugget, särskilt inne i skogen på de smala stigarna när man har löpare både framför och bakom. Tätt inpå dessutom. Då och då är det någon som tappar balansen och faller, eller tappar en mössa eller en vattenflaska. På underbart ultravis är det då genast någon som plockar upp det tappade, eller erbjuder en hjälpande hand till den som har fallit. Jag märker en familjär stämning som jag sällan har sett på andra lopp. Känslan att vi tillsammans är här för att besegra distansen och inte varandra blir väldigt tydlig. Och jag gillar det.

ultravasan5

I början av loppet var jag fortfarande pigg och kunde kosta på mig ett hyfsat spänstigt löpsteg. Och ett litet leende. Foto: Privat.

Skärmavbild 2014-08-29 kl. 13.50.55

Banprofilen. Skärmdump från UltraVasans hemsida.

Jag går i alla backar, även de som känns löjligt små. Lika bra att på en gång vänja kroppen vid att växla mellan gång och löpning. Att börja äta fast föda tidigt är något jag fått i råd av MarathonMia och det följer jag nogsamt. Har choklad och smågodis lättåtkomligt i ryggsäcken, tillsammans med geler och magnesiumtabletter. Löpningen rullar på i en behaglig lunk genom ett trolskt landskap som sakta vaknar till liv. Att få uppleva hur morgondimman lättar över myrmarkerna är häftigt. Jag känner mig privilegierad som får vara med om det här, att skriva historia.

Plötsligt når jag Mångsbodarna och då har 23 kilometer avverkats. Supporten möter med ett leende, en kram och en liten påse chips. Jag hör mitt namn ropas ut i högtalarna och försöker genast hyfsa till löpsteget. Kostar på mig en rejäl paus och förser mig med blåbärssoppa, bullar och pannkaka med sylt vid matkontrollen. Det känns lite märkligt att äta under ett löparlopp, men det här är ju ultra och då räcker det inte med sportdryck och gel. Åtminstone inte om man tänker vara ute i stort sett hela dagen.

ultravasan6

Snart framme i Risberg! Man får fokusera på de kortsiktiga målen och förtränga de mer långsiktiga… Foto: Privat. 

Stretar på mot Risberg och fortfarande fungerar löpningen bra. Funderar på hur länge det ska kännas så här bra – svaret kommer ungefär halvvägs. Före Evertsberg är det gott om backar och när jag äntligen når nämnda plats har regnet börjat vräka ner och de åtskilliga gångpauserna jag tagit den senaste timmen har gjort att jag fryser. Turligt nog är supporten på plats med långärmad ylletröja, så jag svidar om lite smidigt medan jag står i bajamajakön. Sedan attackerar jag matkontrollen och avnjuter ytterligare några pannkakor med sylt och blåbärssoppa.

Att rulla igång med löpning igen efter att ha stått stilla i tjugo minuter i Evertsberg är inget annat än vidrigt. Helst hade jag velat hoppa av i Evertsberg, men min stolthet står i vägen för det. Jag SKA i mål även om benen känns som betongpelare. Och då menar jag VERKLIGEN betongpelare. Inte inbillade betongpelare som under ett maratonlopp. Att det är lite mer än en mara kvar förtränger jag intensivt. Tänker att nu är de värsta backarna gjorda, nu är jag snart i Oxberg och då börjar nedräkningen på riktigt.

ultravasan7

En bit före Evertsberg passerar jag maratondistansen och strax efter detta dyker den här skylten upp. Jag blir tårögd. Foto: Petra Månström.

De där 15 kilometerna mellan Evertsberg och Oxberg låter kanske lätta på papperet, men fy sjutton så sega de var. Dessutom hade stafettlöparna börjat strömma till och såg nog oss UltraVasan 90-löpare som irriterande statister. På de smalare stigarna var det stört omöjligt att hålla undan för stafettfolket, så man kunde tydligt höra deras frustration när de fick hoppa ut i blåbärsriset för att ta sig förbi. Nåväl, bara att sträva vidare och plötsligt blir jag upphunnen av en stafettlöpare som STANNAR och ger mig en kram. Erik från Runday! Kul!

Det mötet ger ny energi en stund, men väl i Oxberg med nästan tre mil kvar håller batterierna på att ladda ur. Det svider och värker under fotsulorna. Huvudet värker trots att jag tycker att jag har ätit och druckit bra. Benen gråter, särskilt baksidorna. Hör mitt namn ropas ut av speakern när jag passerar tidtagningsmattorna, men sedan tappar jag fart helt. Ser min support dyka upp och springer fram och börjar storgråta. Har aldrig tidigare upplevt sådan smärta och en så djup dipp under ett lopp.  Nu vill jag inte mer, nu vill jag bryta…

Fortsättning följer inom kort…

Fråga Jonas: ”Varför är det så svårt att gå ner tre ynka kilo?”

Vikt

Varför är det så svårt att gå ner tre ynka kilo, undrar en läsare. Jonas Lissjanis svarar. Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej Jonas!

Varför är det så svårt att gå ned TRE futtiga kilo? Min stora hobby sedan drygt 25 år tillbaka är klättring, både bergsbestigning och klippklättring. För att hålla mig i form klättrar jag minst två gånger i veckan i en klätterhall och springer två-tre gånger i veckan (10-12 km per gång). Dessutom går jag på Friskis & Svettis-liknande träning en gång i veckan. Jag äter sunt med mycket grönsaker och frukt, grovt bröd och små mängder kött. Följer inga speciella dieter. Dricker sällan alkohol och röker inte. Jag har dock en svaghet för nötblandningar och choklad, men lyckas oftast begränsa mig.

Jag fyller snart 50 år, är 170 cm lång och väger 60 kg. Jag skulle så gärna vilja gå ned cirka 3 kg, men lyckas inte. Jag vet av erfarenhet att både klättringen och löpningen går så mycket bättre om jag väger lite mindre. Efter ett par veckor i bergen brukar jag ha gått ned, men så fort jag är hemma i vardagsrutinerna (stillasittande jobb) så kommer de extra kilona tillbaka. Jag inser att det inte finns några mirakellösningar, men du kanske kan ge mig tips på hur jag kan variera min träning eller min kost för att bränna fler kalorier? Tack.

Hälsningar från en sportig dam i sina bästa år

SVAR:

Hej Britta,

min absoluta rekommendation är att du adderar, kompletterar eller byter ut minst ett pass per vecka till förmån för ett pass med kvalitativ styrketräning. Gärna ett helkroppsprogram som baseras på grundrörelser som knäböj, utfall, drag, press och bål. Efter en ”kom-igång-period” där du börjar på 1-2 set/övning och 8-15 repetitioner/set så vill jag sedan att du ökar till 2-3 set samt att du ökar intensiteten betydligt och ligger på 5-6 repetitioner per set. Målet med din styrketräning är att öka din styrka och med det din muskelmassa för att du sedan över tid ska driva upp din grundämnesomsättning och gå ned i vikt.

Lycka till!

Jonas

Har du också en fråga till Maratonbloggens expert på styrketräning, Jonas Lissjanis? Mejla den till spring@svd.se!

I fäders spår med löparskor – del 1

ultravasan2

Laddad maratonbloggare i startfållan. Snart går den historiska starten i UltraVasan 90. Foto: Privat.

Berga by klockan 04:40, lördagen den 23 augusti 2014. Gryningen är nära, men än så länge vilar mörkret över platsen där den klassiska masstarten i Vasaloppet går den första söndagen i mars varje år.

Men nu är det augusti och dags att skriva historia. Om 20 minuter går starten i UltraVasan 90, det allra första löparloppet härifrån och ner till det efterlängtade målet i Mora.

Banan följer till stor del Vasaloppsspåret och kontrollerna är desamma som för skidåkarna. Precis som på vintern är det nio mil som ska avverkas, en sträcka som redan på skidor är respektingivande. Men med löparskor på fötterna får man verkligen jobba för varje meter och att hämta andan medan man glider utför någon backe kommer det inte finnas möjlighet till nu.

Det är Jonas Buuds fel att jag tillsammans med 760 andra löpare står här och frivilligt inväntar starten i ett 90-kilometerslopp. Efter min bergsultradebut i Schweiz (där Jonas alltså vann för åttonde året i rad) luftade jag i en Facebookstatus mina ytterst tveksamma tankar om en start i det här nya niomilaloppet, varpå den svenske ultrakungen svarar:

”Swiss var ju bara träning inför UltraVasan. Klart att vi ses i Sälen (och i Mora).”

Tja, då var ju saken mer eller mindre klar. Jag bilade upp till Sälen och står alltså nu här i en startfålla och inväntar starten i mitt andra ultralopp på en månad, till tonerna av Vangelis pampiga Conquest of Paradise.

ultravasan4

Men vi tar det från början. Det hinner bli sen eftermiddag dagen före loppet då min support och jag hoppar in i bilen och påbörjar färden upp mot Sälen. Turligt nog har jag i sista stund fått fatt på en stuga som bara ligger 300 meter från starten. Banan går faktiskt förbi stugfönstret! Middag intas i form av hamburgare och milkshake på Max utanför Falun och i Mora handlar vi frukost innan vi klämmer sista biten mot Berga by.

Sedan tar några förvirrade timmar av förberedelser vid. Tävlingskläder ska läggas fram och väderappen kontrolleras flera gånger i kvarten. Hur smart är det att springa i sprillans nya skor och var någonstans ska supporten stå? Kanske inga världsproblem, men icke desto mindre. Vid midnatt släcker jag nattlampan och har då tre och en halv timme på mig att ”sova ut” innan väckarklockan åter ringer.

03:30 skär väckarklockans klang genom stugmörkret. Sömndrucken harvar jag runt i stugköket och fixar frukost samtidigt som jag nogsamt smörjer in fötterna med Sportslick (tack för att du bekantade mig med denna fantastiska produkt, MarathonMia!) och drar på mig tights, ylletröja och annat. För tröjvalet faller på en t-shirt i ull från Icebreaker, det talas ju om risk för regn och ull värmer även i vått tillstånd. Minns fortfarande med fasa hur mycket jag frös under Swissalpine Marathon när jag hade en råkall funktionströja i syntet mot huden. Det funkar toppen i uppehållsväder men inte vid regn.

Tackar min lyckliga stjärna för att vi fick fatt på den här stugan så pass nära starten, vilket gör att vi inte behöver dra iväg förrän en dryg halvtimme före start. Speakerrösten och sorlet från löpare och publik gör att jag snabbt kommer i rätt stämning. Ser några bekanta ansikten, däribland Jonas Buud med fru Zandra samt Anders Szalkai, Lena Gavelin och Sophia Sundberg. Carina Borén som tillsammans med Kristina Paltén sprang från Turkiet hem till Sverige i fjol träffar jag också på liksom Anders och Per-Göran från Uppsala Löparklubb. Kul!

ultravasan1

Nu är det nära. En tår letar sig fram i ögonvrån medan Talang Sverige 2014-vinnaren Jon Henrik Fjällgrens stämningsfulla Daniels jojk strömmar ut ur högtalarna. Så ljuder startskottet och jag får vara med om något unikt: den största masstarten någonsin i ett svenskt ultralopp. Och jag får ta de första stapplande stegen mot målet i Mora, nio mil bort…

Fortsättning följer inom kort…

Backpass på autentisk mark

skyrinspelning

I tisdags hängde Fredrik Stattin och jag på Skyr Island Run-gängets träningspass ute på Lidingö och spelade in webb-tv. Foto: Petra Månström.

I tisdags var det dags för ännu ett löpträningspass med Skyr Island Run-gänget, den här gången på autentisk mark ute på Lidingö.

Passet bestod av åtta vändor uppför en av Lidingöloppets tuffaste backar, Grönstabacken. På plats den här gången var också Fredrik Stattin som skulle se till att det blev webb-tv av dagens träning. Efter en genomgång om backlöpningsteknik i allmänhet och Grönstabacken i synnerhet var gänget igång. Jag blev djupt imponerad över gängets kämpaglöd, de är ju vid det här laget väldigt vana vid att träna i ruggväder. Regnet öste ner medan Claire, Fialotta, Daniel och Tobias kämpade uppför backen, ivrigt påhejade av coach Malin.

Efter några vändor böjer sig Tobias ner och det ser ut som att han håller på att kräkas, men sedan går det över. På allra sista intervallen drar Daniel ifrån och kommer fram först, sin vana trogen. Vi minns alla hans imponerande spurt under de vindpinade tvåhundringarna på Island.

Claire och Fialotta ser väldigt starka ut. Ser en helt ny kämpaglöd i Claires ögon och det bekräftas också när hon berättar om hur nöjd hon är med sommarens träning. Fialotta gör också en riktigt fin insats trots att hon nyligen har varit sjuk. Behöver jag avslöja vad det blev för efter passet-mellanmål?

Kolla in de spännande avsnitten av Skyr Island Run-tv som hittills har sänts.
Följ deltagarna i Skyr Island Run på deras blogg.

Riktigt väl kämpat, alla!

Kostexperten: ”Kan kolhydrater skada hjärnan?”

pasta655

Kolhydrater, som finns i till exempel pasta, påstås av somliga vara den viktigaste energikällan för hjärnan. Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej,

har sökt information om kolhydraters effekt på hjärnan. Vissa hävdar att det är den viktigaste energikällan för hjärnan medan andra säger att kolhydrater skadar hjärnan.

Hur ser du på detta?

Med vänliga hälsningar,

Daniel

SVAR:

Hej Daniel!

Kolhydrater är hjärnans absolut viktigaste bränsle. Hjärnan klarar nämligen enbart att använda sockerarten glukos som energi. Fettsyror kan inte ta sig igenom blodhjärnbarriären då enbart vattenlösliga ämnen har den möjligheten. Det gör att fett som energikälla är omöjligt för hjärnan att använda. Det är därför som man lätt tappar humöret och får svårt att koncentrera sig om man inte äter på länge.

När man undviker att äta kolhydrater eller befinner sig i svält från kosten måste hjärnan få energi på ett annat sätt. Fettsyror ombildas genom en process som kallas för ketogenes till vattenlösliga ketonkroppar som hjärnan sedan kan använda som bränsle. Det är då man hamnar i ketos. Många som är för lågkolhydratkost menar att ketos har flera hälsosammma effekter och bland annat kan minska hunger. Däremot finns det för lite långtidsstudier på människor för att kunna säga hur bra det är.

En risk med att befinna sig i ketos är att ketonkroppar inte är lika effektiva för hjärnan som glukos, vilket kan leda till att man får svårare att koncentrera sig, huvudvärk, illamående samt att minnet kan försämras. En annan bieffekt av att befinna sig i ketos är att andedräkten börjar lukta illa då aceton bildas som en biprodukt när kroppen använder ketonkroppar som bränsle, vilket man sedan andas ut.

Så för att svara på din fråga, kolhydrater är inte farligt för hjärnan utan snarare hjärnans främsta bränsle. Glukos kommer alltid användas av hjärnan som främsta bränsle när det finns tillgång till kolhydrater.

Här har ni en studie som visar att en diet baserad på lite kolhydrater som bidrar till ketos kan försämra den kognitiva förmågan:

http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0195666308005515

Hälsningar,

Petra Kindlund

Har du också en fråga till Maratonbloggens kostexpert Petra Kindlund? Mejla den till spring@svd.se!

Mörbultad men lycklig…

vasahopp

Lyckades frambringa ett glädjeskutt under den klassiska Vasaloppsmålportalen igår. Foto: Privat.

Så, då har jag landat i Stockholm igen efter helgens äventyr i Dalarna.

Snacka om urladdning som föregicks av en intensiv och lite improviserad planering eftersom jag så sent som förra helgen bestämde mig för att verkligen köra loppet. Har varit lite tveksam till start eftersom Swissalpine Marathon tog mycket på kroppen, men så kom den där Facebookkommentaren från Jonas Buud och så var saken klar.

Och nu står jag här med en medalj och nio tuffa mil i kroppen. Det känns förstås, både här och där. Framför allt baksida lår har fått sig en rejäl omgång, men det jag är mest nöjd med är att jag i stort sett kunde ”springa” under hela loppet. Det var bara i backarna jag gick, annars försökte jag frammana något slags löpsteg även om det mot slutet gick segare än kola. Stort tack till arrangören som höll bra koll på mig under loppet, hörde mitt namn ropas ut vid varje kontroll jag passerade och det betydde förstås mycket för motivationen. Vi som sprang UltraVasan 90 kom ju inte direkt i stora klungor, så det fanns nog gott om tid för speakern att kolla in vem som var på g härnäst…

Har så mycket jag vill dela med er, så det kommer att komma en rejäl UltraVasan-roman i flera delar. Så håll utkik! Tack till er läsare för all fin pepp och uppmuntrande tillrop här på bloggen och i mina andra kanaler. Och live längs banan i lördags förstås! En annan som ska ha tack är min fina support som följde mig under loppet och tog bilder, langade kaffe med mjölk, Gott & Blandat, torr ylletröja och annat livsviktigt för en ultralöpare…

Som sagt, ultraromanen kommer inom kort!

Petra Månström Krönika

”Biff och rödtjut har aldrig smakat bättre”

Petra Månström i fäders spår.

”Du måste vara på hugget hela tiden”

Löpning

Så lyckas du på Lidingöloppet.

Loppet där du slipper allt som är lagom

Ultra

”En formidabel fysisk utmaning.”

Swissalpine Marathon. Bildspel

78 kilometer och 2700 höjdmeter

Löpning

Swissalpine Marathon 2014.

Nordiska dieten bra för hälsan

Nordisk mat, med råvaror som rotfrukter och viltkött, kan vara väl så bra för hälsan som den upphaussade Medelhavskosten.

Mellanmålet som är vägen till toppform

Forskning

”Upplevde minskad hunger.”

Tio nyttigaste sakerna du kan äta

SUPERMAT | Lista

”En kraftfull sjukdomsbekämpare”.

”Enda upplägget som funkar”

Träning

Så får du resultat som varar.

Viktnedgång ökar risk för depression

Studie

”Vill inte avråda någon från att banta.”

”Idag är det normalt att leva ohälsosamt”

TRÄNING

Var beredd på att sticka ut.

Smoothien som ger dig starka ben

HÄLSA

Frostig, fruktrik och läskande.

Twitter kan sabba ditt förhållande

Forskning

”Kan leda till otrohet.”

Studie: Små mängder alkohol kan skada

Hälsa

Inte så nyttigt trots allt, enligt ny studie.

Tio nyttigaste sakerna du kan äta

SUPERMAT | Lista

”En kraftfull sjukdomsbekämpare”.

”Snygg naken är inte viktigast”

Träning

Därför motionerar stockholmarna.

”Trams att hård träning räcker”

Träning

Gudiol om hur man når expertnivå.

HÄLSA

Bäret alla kvinnor
bör äta mer av

Kostexperten listar nyttigaste bären.

Hälsa

Livsmedel som bränner fett

Maten som fixar bikiniformen.

FORSKNING

Morgonpigga mer oetiska

”Myten stämmer inte.”

Relationer

5 misstag i relationen

Så räddar du förhållandet.

Idrottsmedicin

”Fick akut smärta
i foten efter maran”

Dan Leijonwall ger råd.

IDROTTSMEDICIN

Träningsvärk utan att ha tränat

”Jag vaknar med värk i benen.”

Träning

Så blir du av med fladdret på magen

Övningarna som tajtar till din kropp.

LÖPCOACHEN

Så lägger du upp passet

”Är Hammarbybacken för brant?”

Kostexperten

”Hur bra är det att detoxa?”

Påstås rena kroppen från föroreningar.

RECEPT

”Smoothie bättre än kaffe”

Tre läskande recept du måste prova.

SUPERMAT | Lista

Tio nyttigaste sakerna du kan äta

”En kraftfull sjukdomsbekämpare”.