Så hittar du din egen löparväg

sunne

Fundera på vad du vill få ut av din löpning så blir det enklare att hitta rätt sorts upplägg. Grannens eller kompisens metod behöver inte alls funka för dig. Foto: Privat.

Känns det som att du måste vara supervältränad och ha svindyra träningskläder på dig för att kunna ge dig ut i spåret? Känner du dig för gammal, för otränad eller bara för fel för att bli löpare?

Det här är en intressant frågeställning som dök upp i onsdags när jag föreläste i Norrköping, temat var min nya bok Det är bara att springa och aspekter kring det här med att komma igång med träning.

Jag fick flera nyfikna frågor om hur man egentligen gör för att få tummen ur. En tjej hade sprungit ett par gånger med sin kille, men han tyckte att det gick för långsamt och hon blev stressad över att hon sinkade hans träning så med tiden blev det allt glesare mellan deras gemensamma pass. Jag föreslog att varför inte passa på att träna med pojkvännen de gånger han kör lugna återhämtningspass – där farten egentligen inte kan vara för långsam? Tjejen sken upp. Att hon inte hade tänkt på det tidigare!

Jag föreslog också att de kunde köra intervallpass där själva intervallen är rätt kort. Till exempel uppför en backe. Då kan de cirkulera upp och ner för backen och peppa varandra utan att det behöver bli tävling. Båda får en positiv upplevelse av passet och blir sugna på att träna ihop igen. Tjejen sken upp igen. Det var ju en kanonbra idé!

Vart vill jag då komma med det här inlägget? Jo, även om du läser på bloggar och i böcker om att du måste träna på ett visst sätt så kom ihåg att det handlar om generella råd. Det är råd som inte är skräddarsydda för en specifik individ utan anpassade för att vara hyfsat lämpliga för en större massa. Men hur din egen personliga löparväg ska se ut, det vet bara du. Generella tips kan vara bra vägledningar men de är inte facit.

Hur ser ditt liv ut, hur mycket tid har du över för träning varje vecka? Vilka kan du träna med? Vad krävs för att du ska känna dig extra motiverad och komma ut – kanske handlar det om träningssällskap, någon pryl du vill ha eller något helt annat? Ta en stund över och fundera över de här frågeställningarna så tror jag att det kommer att klarna lite mer för dig.

Ha en fortsatt glad löparpåsk!

Kostexperten: ”Kan man byta ut sportdrycken mot Resorb?”

vatskekontroll

Måste man dricka sportdryck under ett långlopp som Stockholm Marathon, undrar Ingrid. Foto: Lars Pehrson/TT.

FRÅGA:

Hej Petra!

Jag ska nu springa Stockholm Marathon och undrar om det är nödvändigt att dricka sportdryck? Tycker själv det är för sött. Räcker det inte med att dricka exempelvis Resorb?

Tack för svar!

Ingrid

SVAR:

Hej Ingrid!

När du springer ett längre lopp som ett halvmaraton/maraton behöver du fylla på med kolhydrater för att få energi så du orkar springa. Förrådet på kolhydrater i form av glykogen är begränsande och när det tar slut så blir det väldigt jobbigt att springa – det är då man kommer in i den klassiska väggen. Kolhydraterna i form av glykogen tar slut efter omkring 90 minuters hårt arbete. Av den anledningen behöver du fylla på med kolhydrater under loppet och då är sportdryck ett bra sätt. Dricker du enbart Resorb så får du inte i dig kolhydraterna då det inte alls innehåller samma mängd.

Det som är bra med vätskeersättning som Resorb är att det innehåller salter och elektrolyter, det är särskilt bra om det är varmt för att hålla en bra saltbalans. Men salter och elektrolyter finns även i de flesta sportdrycker och därför är dessa att föredra.

Om du inte tycker om att dricka sportdryck eller blir dålig i magen av det kan du komplettera vätskeersättningen med kolhydrater i form av russin, geler, barer eller liknande som du tycker är lättare att få i dig. Det bästa är att du i förväg testar för att se vad din mage klarar av.

Lycka till med ditt lopp!

Hälsningar,

Petra

Har du också en fråga till Maratonbloggens kostexpert Petra Kindlund? Mejla den till spring@svd.se!

Sjukstuga…

Förkyld person

Det här att tvingas lägga ner allt vad fysisk aktivitet heter och bädda ner sig i hopp om bättre tider är inte min starka sida. Men just nu är det precis vad jag måste göra. Alla fina planer på härliga långpass under påskhelgen har fått skrinläggas, istället ligger fokus på att hosta upp äckligt slem ur halsen. Ska hålla det här inlägget rätt kort för jag tror knappast att min klagosång intresserar någon – dessutom är det ju mänskligt att vara förkyld. Jag får vara tacksam att det här är första gången på flera år som jag är så här sjuk. Har testat Coldzyme och whisky, ingefära och citron. Har någon fler tips så är jag all ears!

Tobias: ”Instagram klarar sig utan ännu en solnedgång”

tobiashill655

2007 sprang Tobias Hill Lidingöloppet 30 kilometer i regn och drabbades av kramp mot slutet av loppet. Foto: David Thunander.

De är fem personer med olika bakgrund och förutsättningar som har det gemensamma målet Lidingöloppet i höst. Jag tycker att det har blivit hög tid att presentera de fem lagmedlemmarna i Skyr Island Run-laget lite närmare. Får jag presentera Tobias Hill, 40, som arbetar som IT-konsult och hobby-iOS-apputvecklare. Han bor med fru och två barn i Spånga.

Vad var det som gjorde att du anmälde dig till Skyr Island Run?

– Jag blev tipsad av en vän och tyckte att det såg spännande ut.

Vilken distans har du valt och varför? Vilket är målet?

– 2007 sprang jag Lidingöloppet M30 för första och enda gången hittills. Dagen till ära regnade det. Möjligen bidrog det till att jag inte har särskilt ljusa minnen från loppet. Jag var precis i småbarnsåren och formen var för dålig för distansen. Dessutom var jag orutinerad och drack för lite (om något alls) och krampen var ett faktum mot slutet. Nu vill jag ta revansch på den upplevelsen och tror absolut att ett Lidingölopp kan kännas både kraftfullt och belönande. Även denna gång blir det M30 och jag vill ner mot 2:30-strecket.

Vilka förväntningar har du på tiden med Skyr Island Run?

– Jag har på egen hand börjat mixtra en del med min löpstil men behöver hjälp och coachning för att hitta rätt. Ser också fram mot att få träna lite mer varierat och inte bara nöta vanliga sträckor.

Berätta om din tidigare träningsbakgrund och lite om din löpning.

– Min träning har alltid handlat om att hålla igång och få en allsidighet snarare än att jaga resultat. I tidiga år var det slalom och därefter följde några år av innebandy och friidrott. Någonstans här tror jag att löparfröet såddes som många år senare blommade i ett löparintresse. Idag handlar det om att regelbundet få en dos skog, stigar och natur till takten av den egna andningen. Jag har börjat springa mer trail och terräng på sistone och det ger en extra dimension både vad gäller upplevelse och fotarbete.

Beskriv dig själv med tre ord!

– Innovativ, lustdriven och nyfiken.

En händelse i ditt liv som har betytt extra mycket för dig?

– Mina två barn förstås.

Berätta hur en vanlig dag i ditt liv kan se ut!

– En vanlig dag för mig som IT-konsult handlar till största del om att skapa mjukvara men även att hjälpa kunden att bli bättre på att utveckla mjukvara själv. Vissa dagar i veckan blir det ett lunch-löppass med kollegorna. Efter jobbet hittar jag avkoppling i matlagning och att umgås med familjen. Vissa kvällar hinner jag (med dator i mitt knä) vidareutveckla någon mjukvaruidé som ofta jag fått under ett löppass. På senare tid har oftast dessa idéer varit iPhone-applikationer.

Nämn tre mål i livet som du har, behöver inte handla om träning.

– Jag sätter faktiskt inte upp mål i livet på det viset. Jag är som sagt lustdriven och ser till att ha en rolig tid här och nu. Men visst, om jag skall pressa fram en skön framtida tankebild så hoppas jag att jag någon gång bor i ett fint gammalt trähus. Jag tänker mig att detta trähus har färg som aldrig flagnar och fönster som aldrig behöver skrapas men framförallt en gammal knarrig glasveranda varifrån man har en svindlande utsikt över havet. Och om jag någon gång sitter där i morgontimmen, möjligen svettig och lycklig efter ett tidigt löppass, och ser solen gå upp över havet hoppas jag att jag upplever snarare än delar. Ja, jag vet – jag är otidsenlig. Men det känns som att Instagram klarar sig alldeles utmärkt utan ytterligare en soluppgång.

Du kan följa lagmedlemmarnas framfart på deras blogg.

Vinn startplatser i Stockholms Brantaste!

sthlmsbrantaste

Ett tre kilometer långt lopp fördelat på 255 höjdmeter, kan det vara något? Absolut! Den 24 maj går detta häftiga lopp, Stockholms Brantaste, av stapeln i Hammarbybacken här i Stockholm och jag har glädjen att kunna tävla ut tre startplatser.

Det enda du behöver göra för att vara med och tävla är att besvara följande tävlingsfråga:

Vilket år genomfördes premiärupplagan av Stockholms Brantaste?

Ditt svar mejlar du tillsammans med namn och adress till spring@svd.se. Skriv ”Stockholms Brantaste 2014” i mejlets ämnesrad. Tävlingen pågår till och med söndagen den 20 april kl 23.59. Lycka till!

Smalhets på Instagram gör mig illamående

thighgap

Det finns en uppsjö av instagramkonton på temat ”thigh gaps”. Vad det är kan ni nog ganska enkelt räkna ut. Skärmdumpar från Instagram.

På planet hem från fjällen i söndags läser jag en artikel i senaste numret av Chic. Temat är ”apporexi” och man tar avstamp i det faktum att allt fler hämtar inspiration och motivation till självsvält i sociala medier.

Det finns appar som räknar kalorier och träningstimmar och det finns mängder av instagramkonton som hyllar ”thigh gaps” (d v s lår som inte går ihop) och så vidare. För den som inte har självbevarelsedrift nog kan den här allt mer utbredda smalhetsen bli direkt farlig.

Känner att jag måste få rasa lite. Jag har själv mixtrat och grejat med kosten som yngre. Fortfarande kan jag få dåligt samvete när jag äter godis, bullar och annat onyttigt – ränderna hos en före detta ätstörd går sällan ur helt. Jag blir så ledsen när jag ser hur unga, friska tjejer misshandlar sig själva med stenhård träning kombinerad med märkliga svältdieter. Och jag blir ännu mer förbannad på de glada, hurtiga tillrop som de här tjejerna får (för det är oftast tjejer även om det såklart finns killar med ätstört beteende) i sociala medier.

Jag som har provat på att väga under 50 kilo till 1,75 meter kan säga att nej, man blir inte lyckligare av att väga mindre. Tvärtom har jag aldrig mått så dåligt som när jag var som mest insnärjd i den där självsvältskarusellen. Hade inte ork att träna eller umgås med folk, gick och lade mig tidigt för att dämpa hungerkänslorna och kände mig som en fågel i en bur. Jag bara längtade efter att få lämna den där hemska buren och få flyga ut. Men vågade inte.

Idag mår jag toppen, äter precis det jag önskar men ska vara ärlig och erkänna att visst gnager det i mig de dagar jag missar träningen eller kanske tycker mig ha ätit lite för mycket. Men det är känslor som jag numera kan hantera. Jag vet att de kommer att poppa upp lite nu och då – det gäller bara att inte lyssna på dem. Utan fånga upp dem och stoppa dem i byrålådan. Livet är till för att levas, inte svältas bort!

Så, nu känns det bättre. Alltid skönt att få rasa. Hoppas någon tog till sig det här. Kram på er.

Här är Maratonpoddens populäraste intervju

podden

Intervjun med Markus Torgeby (tvåa från vänster), som valde att kliva av ekorrhjulet och leva i en jämtländsk kåta i fyra år, är Maratonpoddens hittills mest lyssnade intervju. 

Min nya podcast om uthållighetssporter, Maratonpodden, har snart kommit fram till säsongens tionde och sista avsnitt. Tog en titt i statistiken och fick fram följande lista på de hittills mest nedladdade avsnitten:

1. Markus Torgeby
2. Malin Ewerlöf
3. Anders Szalkai
4. Jonas Colting
5. ”Biggest Loser”-Emma Eklund

Vilket avsnitt är din favorit?

Kostexperten: ”Förstörs antioxidanterna i blåbär av frysning?”

blueberry1

Hur påverkas antioxidanterna i blåbär av frysning, undrar Katarina. Petra Kindlund svarar. Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej!

Hur är det med blåbär som varit frysta; förstörs antioxidanterna i bären av att man fryser dem?

Med vänlig hälsning,

Katarina

SVAR:

Hej Katarina!

All typ av lagring gör att näringen försämras och att mängden antioxidanter kan minskas. Även om bären är färska så beror det på hur de har behandlats för hur väl mängden antioxidanter som de innehåller. Antioxidanter brukar däremot tåla kyla bra och att frysa bären är därför ett effektivt sätt för att bevara näringsämnen. Däremot brukar antioxidanter vara känsliga för värme och när man kokar bären finns det en risk att antioxidantmängden försämras.

Hälsningar,

Petra Kindlund

Har du också en fråga till Maratonbloggens kostexpert Petra Kindlund? Mejla den till spring@svd.se!

Vinn min nya bok!

bokomslag

Nu är det tävlingsdags igen! Och det är inte vad som helst som står på spel den här gången.

I potten finns nämligen tre exemplar av min rykande färska bok Det är bara att springa (Karavan förlag). Mer om boken kan du läsa här. För att vara med och tävla vill jag att du besvarar följande tävlingsfråga:

Hur lyder Kjell-Erik Ståhls svenska rekord på maratondistansen?

Ditt svar mejlar du tillsammans med namn och adress till spring@svd.se. Tävlingen pågår till och med fredagen den 18 april klockan 23.59. Skriv ”Det är bara att springa” i mejlets ämnesrad. Lycka till!

Varför vill vi träna som elitidrottare?

Triathlon

Vistelsen i fjällen den gångna helgen fick mig att börja fundera över varför vi egentligen tränar. Foto: TT.

Har funderat på en sak den senaste tiden. Nämligen det här med varför allt fler tränar ”elitliknande.” Att det är så vet vi ju, men varför?

Vad är det som driver oss att investera i dyra cyklar, löparskor, kläder, coacher och annat som förhoppningsvis ska göra oss snabbare, starkare eller vad det nu kan vara. De flesta studier visar ju dessutom att träning på elitnivå inte ens är hälsosamt, så varför vill vi ändå piska oss att komma upp i den träningsmängden?

Det är fascinerande. Jag med min maratonblogg är ju själv en del av den här trenden, fast idag är det knappast någon som höjer på ögonbrynen om man har kutat maran. Nu är det ultra, långdistanstriathlon och andra långdragna kraftprov som gäller. Kort och snabbt inger sällan lika mycket respekt som långt och länge.

Genom att underkasta oss timtals av hård träning inför något lopp visar vi oss själva och omgivningen att vi är människor att räkna med. Vi kan jobba fokuserat mot ett mål och uppnå det. Det ger ryggdunkningar såväl i verkliga livet som i sociala medier. Och vips känner vi oss duktiga, lyckade och bra.

Observera att jag inte ironiserar nu. Jag är bara genuint nyfiken på vad som får oss att hålla på så här. Personligen tycker jag om att ständigt ifrågasätta mig själv och det jag gör. Ni som har följt den här bloggen märker nog att fokus successivt har flyttats från prestation och tävling till ett större livsnjutarperspektiv. Åtminstone hoppas jag att det är så den här bloggen uppfattas, för det är det som är meningen. Jag är tävlingsmänniska och tycker om att prestera – men i år ska det ske på mitt sätt. Inte på lopp där sluttiden blir ett kvitto på om träningen varit lyckad eller ej, utan genom att jag känner efter och i hjärta och själ mår så bra som jag bara kan.

Långhelgen på Pure Freeride Camp i Abisko gav mig en tankeställare. Där fick jag flashbacks från mitt ”gamla” liv, det som innehöll mer friluftsliv, skidåkning, vandring, klättring och vistelser i fjällen. Visst går det att knyta samman det nya och det gamla. I sommar tar jag första steget, med Swissalpine Marathon. Bergskärlek!