Annons
X
Annons
X

Wall Street-bloggen

Daniel Kederstedt

Daniel Kederstedt

Dow Jones och S&P500-index är upp 17 procent sedan årsskiftet, Nasdaq Composite visar 16 procent plus.

Goda tider på börsen, minst sagt.

Och än bättre blir det. I alla fall om vi ska tro analytikern Walter Zimmerman som i en intervju med CNBC hävdar att uppgången är så pass stark att den omöjligtvis inte kan fortsätta ett tag till.

Som bevis för sin tes har han tidigare års utveckling på börsen som visar att det kommer finnas goda skäl att plocka fram champagneflaskan i slutet av året.

En tes som vilken som helst, förstås.

Och ni vet lika förstås att vid det här laget att han, liksom alla andra analytiker, inte kan fastslå något med säkerhet. Spekulation, kort och gott.

Men börsen, som pumpats upp av centralbankens stimulanser, har haft en imponerande utveckling. Särskilt med tanke på att det har funnits flera slukhål längs vägen, och fortsätter finnas.

Allra senast idag konstaterade centralbankschefen Ben Bernanke inför kongressen det vi redan visste: Enligt honom står inte landet på tillräckligt stadiga ben för att klara sig självt. Stimulanserna måste fortgå, räntorna hållas nere.

”En för tidig åtstramning av penningpolitiken kan leda till att räntorna stiger temporärt, men det skulle också medföra en betydande risk för att den ekonomiska återhämtningen bromsas eller bryts, vilket leder till att inflationen faller ytterligare”, sade Bernanke.

Han tillade att penningpolitiken erbjuder ”betydande fördelar”, att arbetslösheten på 7,5 procent är vida över vad den bör vara i en sund ekonomi samt att högre skatter och stora åtstramningar i de statliga utgifterna kommer hämma den ekonomiska utvecklingen nästa år.

I dagsläget pumpar centralbaken in 85 miljarder dollar i ekonomin varje månad och har förklarat att det stödet kommer fortsätta fram till dess att arbeslösheten når mer sunda nivåer, runt 5 procent.

En av de viktigaste parametrarna för att USA verkligen ska lyfta är också bostadsmarknaden. På sistone har priserna stigit, antalet utmätningar minskat och nyproduktionen ökat. Positivt, förstås.

Men är det gott nog?

Det är ännu en lång väg kvar till dess att även bostadsmarknaden är på sunda nivåer.

I fjol garanterade exempelvis staten 84 procent av de nya lån som togs för 1900 miljarder dollar. Det är riskfyllt. En ny kris skulle innebära ny ekonomisk storsmäll för skattebetalarna.

Att staten stöttar bostadsmarknaden på det här sättet var en temporär lösning som skulle dras undan när krisen har tagit slut. Men över fyra år sedan den nådde sin topp lever den ekonomiska uppbackningen kvar i allra högsta grad. Det finns inte ens en vettig plan för hur nedmonteringen av hjälpen ska gå till.

Sheila Bair, tidigare chef på bankövervakaren Federal Deposit Insurance Corp, har nyligen också i ett tal att bostadsmarknaden ”ännu är fortsatt väldigt svag” och att det är alldeles för tidigt att vifta bort farhågorna om en ny kris.

Enligt henne är möjligheten stor för att priserna trycks tillbaka och uppgången kommer av sig. För det första pekar Sheila Bair på risken för att bankerna sitter på ett stort utbud av utmätta hus som de kommer försöka sälja när marknaden förbättras – ett större utbud skulle ge lägre priser. För det andra konstaterar hon att otaliga miljoner bostadsägare ännu sitter på större lån än vad deras hem är värt. Ett problem i sig, men som dessutom kan resultera i att priserna trycks tillbaka när bostadsägarna framöver slutligen väntas kunna sälja sina hem utan att göra en minusaffär.

I en ny rapport från Alliance for a Just Society konstaterades det också att invånarnas förmögenhet urholkades med 192,6 miljarder dollar under fjolåret på grund av utmätningar. Det är runt 1700 dollar per hushåll. I rapporten framkommer att ytterligare 221 miljarder dollar kan försvinna om inte myndigheterna kommer till undsättning för de låntagare som har för stora skulder.

Om bloggen


Daniel Kederstedt är SvD Näringslivs korrespondent i världens ekonomiska huvudstad – New York. Med utgångspunkt från Wall Street rapporteras här om finansvärlden, börserna och det internationella näringslivet.

@kederstedt på Twitter

Daniel Kederstedt

Maktstriden inom det hårt kritiserade JP Morgan Chase är avgjord.

Vinnare: Jamie Dimon.

Det innebär att den högljudde 57-åringen får fortsatt förtroende att leda banken från såväl vd- som ordförandeposten. Det är ännu inte känt med vilken marginal aktieägarna röstade för att behålla status quo rörande maktbalansen på dagens sammankomst i Tampa, Florida.

Motiveringen till varför han skulle petas från en av posterna har främst tagits i fjolårets derivatförluster på hela 6,2 miljarder dollar.

Har det funnits fog för kritiken?

Jajamänsan. Derivatskandalen är inte den enda under Jamie Dimons ledning, men främst anser jag att det handlar om hur illa han skötte eftersläckningsarbetet av miljardförlusterna. Bland annat liknade han derivatförlusterna vid ”en storm i ett vattenglas”, vilket inte landade särskilt väl hos på det Main Street som fortfarande lider av krisens konsekvenser.

Å andra sidan måste man ställa sig följande fråga: Hade JP Morgan Chase varit ett bättre bolag med färre problem om Jamie Dimon inte agerat såväl vd som ordförande?

Möjligt. Men långt ifrån säkert.

Att banker har olika personer på de två positionerna är inte helt vanligt. När det förekommer hänger det oftast samman med större omgörningar.

Inför dagens aktieägarstämma valde styrelsen att dra ut till strid för Jamie Dimon, som hotade att lämna bolaget helt om han petades som vd eller ordförande.

Stödet är förståeligt – siffrorna talar för sig själva.

Under Jamie Dimons ledning har JP Morgan Chase utvecklats till en miljardmaskin utan dess like och är sedan 2011 USA:s största bank sett till tillgångar (2300 miljarder dollar).

Trots förlusterna på 6,2 miljarder dollar gjorde JP Morgan Chase under fjolåret en vinst på 21,3 miljarder kronor – bankens bästa resultat någonsin.

Samtidigt har aktien lyft med 56 procent sedan maj 2012, att jämföra med 28 procent för S&P500-index.

Att styrelsen känner sig trygg med Jamie Dimon, som jobbat inom företaget sedan 2005, är tydligt.

Medan konkurrerande storbanker stökade om i styrelserummen efter krisen valde JP Morgan Chase en mer lågmäld väg fram. Sedan 2008 har två nya personer tagits in till styrelsen, att jämföra med exempelvis 13 inom Bank of America och nio inom Citigroup.

För många av de största aktieägarna inom JP Morgan Chase ses det inte heller som ett problem att en och samma person är såväl vd som ordförande. Majoriteten av de största aktieägarna – som sitter på 26 procent av rösterna har ett sådant upplägg, däribland Blackrock, Vanguard, State Street, Wellington, och FMR.

Daniel Kederstedt

Minns hur jag satt på ett café i New Orleans.

På tv-skärmarna fladdrade nyheterna förbi om Facebook. Där och då ett bolag som värderades till 104 miljarder dollar – eller 100 gånger sin vinst – och omgärdades av rent ut sagt en överjävlig framtidsoptimism.

Trots det redan höga debutpriset skulle aktien peka rakt uppåt, lät det.

Verkligheten: Just där och då pekade det allra mest ingenstans.

Som vida dokumenterat vid det här laget kom handeln först igång över en timme efter att Mark Zuckerberg ringt i börsklockan. När teknikproblemen hos operatören Nasdaq OMX väl hade åtgärdats, visade det sig att den bro som Facebook skulle vandra på mot börshimlen inte alls hade bärkraft.

Enbart tack vare att de noteringsansvariga bankerna ryckte ut i panik för att lappa och laga (det vill säga stödköpa aktier) slutade dagen på plus.

23 öre, närmare bestämt.

Sedan dess har väldigt mycket, men också väldigt lite, hänt.

Skrapar vi på ytan landar vi i ett facit om 5 enkla punkter:

1: Idag har Facebook 1,1 miljarder aktiva användare. För ett år sedan var motsvarande siffra knappt över 1 miljard.

2: Intäkterna under årets första kvartal låg på 1,46 miljarder dollar, att jämföra med 1,06 miljarder dollar ett år tidigare.

3: Under årets första kvartal låg vinsten på 219 miljoner dollar. Ett år tidigare på 205 miljoner dollar.

4: Igår stängde aktien på 26:25 dollar. Vid noteringen såldes den för 38 dollar.

5: Bolagets marknadsvärde har rasat från 104 miljarder dollar till dagens 63 miljarder dollar.

Imponerande?

Det är lätt att slå på den som ligger ner. Och Facebook har, ska vi veta, legat ner under stora delar av året. Men nej, jag tycker inte det är särskilt imponerande. Däremot finns det positiva tendenser bakom siffrorna ovan.

Inför debuten kom 85 procent av intäkterna från de annonser som mötte användarna när de loggade in via sin dator. Övriga pengar hämtades via spel från framför allt Zynga (stor börsflopp!). Intäkterna från Facebooks mobilversion, som var annonsfri, var vid det här laget i stort sett noll.

Ett år senare kommer fortsatt 85 procent av intäkterna från annonserna. Och det trots att man experimenterar med omkring tio olika sätt att tjäna pengar, däribland en typ av nätbutiker och att man har börjat ta ut avgifter för att låta användarna skicka meddelanden.

Det positiva är dock att Facebook slutligen har börjat göra pengar på de användare som loggar in i via mobiltelefonen, vars flöde nu har fyllts av annonser. Det är här som tillväxten, möjligheterna och framtiden finns. I alla fall som det ser ut idag.

Under det senaste kvartalet loggade 751 miljoner användare in via mobilen. Det var 54 procent fler än ett år tidigare och omkring 70 procent av den totala användarskaran. I den senaste kvartalsrapporten framkom att 30 procent av de så viktiga annonsintäkterna nu kommer från mobilanvändarna. Ett kvartal tidigare var motsvarande siffra 23 procent.

Givetvis inte gott nog, men det är ett steg i rätt riktning. I det här fallet också en nödvändig signal till investerarna om att företaget kanske trots allt har listat ut hur mobilanvändarna kan konverteras till pengar. Utan den utvecklingen skulle det nämligen vara svårt att uppbåda någon större framtidsoptimism alls kring Facebook – oavsett hur många användare det säger sig ha.

Genom att fylla mobilanvändarnas upplevelse med annonser sätter man samtidigt användartillväxten på spel.

Om det kommer en dag då Mark Zuckberg tvingas välja mellan att försöka håva in nya pengar eller jaga flera användare, och ge dem en bra upplevelse, är det idag långt ifrån säkert vad han skulle välja.

Det är ett problem.

Mark Zuckerberg sitter visserligen på en majoritetspost av aktierna och har därmed rent formellt rätt att göra precis som han vill. Men att han däremot alltid gör vad som är bäst för börsbolaget kan, och bör i liknande sammanhang alltid, ifrågasättas.

Mark Zuckerberg har flera gånger talat om Facebook som ett socialt användarexperiment snarare än ett börsbolag. Kom ihåg att det enbart var genom finansinspektionens regelverk som it-bolaget hamnade på börsen. Han har även sagt att han inte bryr sig om börsen eller investerarna, vilket man nog får säga att också har bevisats.

Exempel: Först efter att köpet av fotoapplikationen Instagram, för 1 miljard dollar, i stort sett var klar valde han att informera styrelsen.

Instagram kan kanske bli en kassako. Men i dagsläget har det inte genererat några pengar att alls. Och att försöka tjäna pengar på Instagram är inte ens aktuellt i dagsläget, har Mark Zuckerberg låtit hälsa.

Om Facebook ska nå tillbaka till sitt ursprungliga aktiepris på 38 dollar är det upp till Mark Zuckerberg att ingjuta mer förtroende i bolaget och sig själv som ledare. För att skapa en varaktig optimism kring bolaget måste han inte bara få rejäl fart på den positiva utvecklingen där företaget tjänar pengar på mobilanvändarna. Dessutom måste han diversifiera intäkterna. Att de till 85 procent kommer från ett enda håll – annonsörerna – är inte exemplariskt, än mindre eftersom det är samma andel som vid börsdebuten 2012 och att det redan då ansågs vara ett lite för bräckligt upplägg för att hålla framöver.

För om annonsörerna, som redan klagat på utfallet av sina annonser hos it-bolaget, hittar bättre plattformar – vad finns då kvar av Facebook?

Daniel Kederstedt

Att kreditvärderarna inte gjorde sitt jobb under krisen vet vi sedan länge – det slarvades kring betygsättningen i och med att papper som tidigare ratats i ett senare skede ändå kunde få toppbetyget AAA.

Lite mer att läsa om det finns här. Mer i Michael Lewis läsvärda bok The Big Short.

Har kreditvärderarna lärt sig?

Inte enligt Huxley Sommerville, verksamhetschef på Fitch Ratings som nu befarar att ytterligare en gigantiskt finanskris står för dörren.

Här är hans förklaring:

Under förra månaden blev Fitch kontaktade av Citigroup, som strax dessförinnan slagit samman sina påsar med Deutsche Bank för att låna ut 783 miljoner dollar till fastighetsägaren bakom Seagram Building i New York. Bankerna ville nu göra precis som under krisen: Förvandla lånet till en obligation, stycka upp den och sälja bitarna till investerare.

För att få ut bästa resultat (det vill säga kunna håva in mest pengar) vände de sig till kreditvärderaren Fitch i förhoppning om att få obligationerna värderade till toppbetyget AAA.

Fitch nobbade. Motiveringen togs i att bankerna byggde sin modell på att avgifterna för hyresgästerna i Seagram Building skulle öka med 35 procent under de kommande tio åren. Lite väl optimistiskt, ansåg Fitch. Om inte hyran höjs enligt förväntningarna är obligationerna inte alls så starka som man vill ge sken av.

Enligt Fitch vände sig då Citigroup och Deutsche Bank till Moodys, som i måndags förklarade att obligationerna minsann var värda att klassa som AAA. Även den mindre kreditvärderaren Kroll Rating Agency satte AAA på obligationerna, uppger Huffington Post.

Huxley Sommerville tar det som ett direkt bevis för att kreditvärderare återigen ägnar sig åt vårdslösa betygsättningar som riskerar att skaka om finanssystemet.

Kroll Rating menar i ett uttalande att de är väldigt nöjda med sin betygsättning. Den kommer hålla i sig även om intäkterna från hyrorna faller med 30 procent från vad som är förväntat, låter de hälsa. Även Moodys försvarar sin betygsättning eftersom byggnaden är en av de mest attraktiva i New York.

Huxley Sommerville låter sig inte övertygas.

– Alla måste inse vad som håller på att hända, säger han till Hufffington Post. Hela marknaden måste påminna sig själva om att vi är här på lång sikt, inte bara för nästa kvartal.

Daniel Kederstedt

Den hårt kritiserade Jamie Dimon överväger att lämna det lika hårt kritiserade JP Morgan Chase.

Bakgrunden återfinns i att han riskerar att snart få nöja sig med att antingen titulera sig vd eller ordförande, istället för som idag både och.

Som det har gått att läsa tidigare här, pågår det en intensiv kamp bakom kulisserna för att garantera att så inte blir fallet. Nyligen skickade dessutom två toppfigurer inom JP Morgan Chase ut brev till finanshusets aktieägare där de uppmanade alla att se till bankens bästa och behålla Jamie Dimon.

Aktieägarna kommer att rösta om hans framtid vid aktiestämman den 21 maj i Tampa. Utfallet där är däremot inte bindande, men ett tydligt misstroende kan tvinga banken att ändå agera. I fjol ansåg 40 procent att Jamie Dimon borde sitta på en och inte två stolar.

Jamie Dimon har inte velat föregå diskussionerna och uttala sig om sin framtid. Men enligt Wall Street Journal har 57-åringen nu förklarat för bankens största aktieägare att han överväger att lämna skutan om han förlorar makt. Hotet var väntat. Inom många finansdrakar sitter samma person på vd- som på ordförandeposten och att Jamie Dimon ser det som närmast en nödvändighet för att styra JP Morgan Chase åt det håll han vill är rimligt.

Internt skulle hans eventuella avhopp med största sannolikhet mottas väldigt negativt. Jamie Dimon är en man med hårda nypor, men också extremt respekterad för sitt arbete. Han anses vara rätt ledare för banken.

Frågan om hans roll inom företaget har intensifierats sedan banken vid otaliga tillfällen trampat i klaveret. Inte minst riktas kritik mot Jamie Dimon på grund av de uppmärksammande derivatförlusterna på över 6 miljarder dollar och att han har skött efterarbetet dåligt.

Daniel Kederstedt

Fotnot: Inlägget har uppdaterats löpande under dagen. Alla tider nedan är svensk tid.

Klockan 22:38.

Som väntat inga stora rabalder. Redan utdömda lagförslag om skärpta klimatregler nobbas och mötet avslutas.

Det tar jag också som ett tecken på att jag kan avsluta här.

Tack för att ni hängde med!

Klockan 22.27:

– Jag behöver läsa innantill här.

Säger Warren Buffett och börjar snabbt mumla igenom de papper och punkter som inte väntas väcka någon större turbulens.

Aktiestämman är en ren formel sak som de flesta på besök inte ens vill lyssna till.

Warren Buffett och Charlie Munger återväljs.

Med blida ögon kan vi väl konstatera att CenturyLink Center gapar halvtom och fortsätter tömmas på folk.

Klockan 22.23:

Plötsligt – The End.

Nästa punkt: Aktiestämman.

Klockan 22.21:

Om att inte förstöra sina barn genom att ge dem för mycket pengar:

– Tror mer det handlar om uppväxt än pengar. Du som förälder är deras lärare, det är ett väldigt seriöst jobb. Jag tror inte att mängden pengar som en rik person efterlämnar sig är avgörande.

– Jag tycker att barnen borde få läsa ditt testamente medan du lever, så att de kan ställa sina frågor. Jag skriver om mitt testamente var femte år, och mina barn är alltid glada. Det är viktigt att de förstår vad som står där, och att de kan tala om utifall de tycker något är orättvist.

Klockan 22.07:

Om att amerikanska invånare uppmuntrades att handla bostäder innan krisen, att sådana uppmaningar även kan skönjas nu och risken för en ny bubbla:

– Jag tror inte att vi är nära en ny bubbla nu. Och påståendet är rätt, men inte komplett. Hela landet blev smått galet när det kom till bostadsmarknaden. Staten spelade en stor roll och politikerna uppmuntrade Freddie Mac och Fannie Mae att göra fel saker. Och precis som vanligt i bubblor, år efter år, såg skeptikerna ut som idioter.

– Huvudproblemet var att allt blev för mycket. Staten borde ha tagit bort bålskålen innan alla hann bli fulla. Istället ökade de på innehållet. Det är svårt att få myndigheterna att ta bort bålskålen från väljare, säger Charlie Munger.

– Du kommer att få se det igen. Inte nödvändigtvis på bostadsmarknaden. Människan upprepar sina misstag.

Om krisen i Europa och möjligheterna där:

– Vi skulle gärna investera om vi hittade några bra möjligheter i de 17 euroländerna. Europa kommer inte att försvinna, men EMU har en stor svaghet som de desperat försöker åtgärda. Det handlar bland annat om olika länder, olika kulturer. Men de kommer att nå en lösning framöver. Vad dom har gjort är att synkronisera en valuta, inte mycket mer. Det ligger i naturen att hitta fel, precis som i ekonomin, och den hittade det i EU.

– Att släppa in Grekland i EU var som att släppa ner en förgiftad råtta i en skål med vispad grädde. En exceptionellt idiotisk idé. Det är inte ett ansvarstagande land – ett land där människor betalar skatt och där det begicks rena bedrägerier för att Grekland skulle komma in i EU.

Klockan 21.53:

Om hur man som okänd i 20-års åldern få folk att investera sina pengar hos sig:

– Jag tycker att folk borde vara försiktiga med att investera genom andra, även när de har en historik. Om 300 miljoner orangutanger singlar slant kommer en mängd få 10 av 10 rätt. Den apan kommer säkert dra in stora pengar. Men för att attrahera pengar så måste du förtjäna pengarna. Du måste börja med att förklara hur du tänker, visa att du resonerar sunt.

Om att investera i tillväxtländer:

– Vi tittar inte ens åt det håller. Vi kanske hittar saker som är intressanta, men det är inte så att vi säger att vi ska investera i Brasilien, Indien eller Kina. Det är inte där vår styrka finns, troligtvis inte heller andra människors. Det låter kanske bra men jag tror inte på att investera så. Vi ägde exempelvis i PetroChina men om vi bara fick investera i exempelvis USA tror jag inte vi skulle stå längst fram och kräva andelar.

– Så fort du hör någon tala om koncept eller utvecklingen land för land så är det troligtvis mycket bättre på att sälja saker än att investera. Vanligtvis tycker vi mest allt är rent nonsens.

Klockan 21.38:


Tung toalettläsning. Alla årsbrev till aktieägarna 1965-2012 till salu.

Finns gratis 1977-2012 här.

Utfrågningen håller på runt 50 minuter till.

Klockan 21.31:

Om Ajit Jain är Warren Buffetts efterträdare:

– Inga kommentarer om efterträdaren. Du kan fråga hur mycket du vill om namn som börjar på A. Men du kommer inte att ha någon bättre lycka med några namn som börjar på B, eller andra bokstäver. Men han är fantastisk på alla sätt. När människor försöker kopiera honom så hittar han på nya sätt att arbeta.

Klockan 21.28:

Om hur Warren Buffett kan stödja Barack Obama när landet sitter med så pass stora skulder som det gör:

– 16 000 miljarder dollar. Det är George W Bush som förtjänar en stor del av den skulden, även om vi har honom att tacka för en hel del annat. Det var inte Obama som släppte på tyglarna så att den största finanskrisen kunde skapas. Men i slutändan finner jag det faktiskt ointressant att prata politik med människor.

– Vi hade högre skuld efter andra världskriget än innan. Folk förväntar sig hemska saker, men de händer inte. Det är lättare att trycka nya pengar än att ha stenhård disciplin, men vårt land har haft större problem. Om du följer den dagliga rapporteringen så kommer du se att landets ekonomi verkar vara ett större problem än vad det är.

Om framtida investeringar:

– Sedan 2009 har vi sett en gradvis förbättring inom den amerikanska ekonomin och jag tror inte på en dubbel-dipp, även om ekonomin inte har rusat tillbaka. Nu handlar mycket om bostadsmarknaden där vi ser priserna öka, nybyggandet likaså. Utvecklingen måste fortsätta men i rätt takt, inte för fort och inte för sakta.

– Vi kommer nog hitta de största möjligheterna för klipp framöver inom USA. Om vi ser en god möjlighet, i USA eller utanför, så kommer vi att agera. Vi vet inte var det kommer hända, bara att det kommer att ske. Och på finansmarknaden har det en tendens att ske genom stora affärer.

Klockan 21.07:

Eftermiddagens pass känns mycket mer rappt än förmiddagens. Kanske för att sockret i allt snask börjat göra nytta – antar att tröskelnivån är rätt hög för de här två herrarna.

Dessutom pågår det intressant nog en liten verbal fajt mellan Charlie Munger och Warren Buffett gentemot Doug Kass som har shortat aktien och är tänkt att vara den elaka polisen i sammanhanget.

Grundaren av Seabreeze Partners Management har svingat så gott han kunnat dagen lång och bland annat menat att företaget växt sig större än sitt eget bästa, att det snarare liknar en indexfond än ett företag och nu måste jaga elefanter som Heinz istället för gaseller.

God tanke att ha med en elak polis. Men i en sammanslutning som snarast är kultliknande faller det rätt platt. Än mer när Buffett och Munger snarare slår tillbaka än svarar på frågorna, vilket bygger upp en något märklig stämning.

Till och med andra personer som har liknande uppgifter som Doug Kass – att ställa frågor som inkommit via mejl – börjar nu håna honom…

Klockan 20.51:

Om framtiden för den amerikanska flygindustrin som nu har fyra stora aktörer:

– I vissa företag kan du endast ha två konkurrenter, och de kommer att slåss mot varandra ända in i döden. Freddie Mac och Fannie Mae. Men inom andra segment fungerar det bättre.

– Jag har fått otaliga erbjudanden från människor som velat gå in i flygindustrin. Det är, av någon anledning, sexigt. Om du går till Mr Big och pratar om flygbolag så går han säkert med på att träffa dig, det är intressant. Men det har funnits en enorm mängd konkurser. Jag köpte US Airways. Ungefär samtidigt som checken satts i bruk så hade vi problem. Vi gjorde visserligen en ganska bra vinst, men de gjorde två konkurser efter att vi köpte det.

Om samarbetet mellan Charlie Munger och Warren Buffett, som sker på distans:

– Det fungerar rätt bra. Vi kan hantera telefonen, även om vi är lite teknikfientliga. Vi vet också vad den andre tänker så vi behöver egentligen inte ens använda telefonen.

Klockan 20.28:

Om aktiemarknaden på tio års sikt:

– Vi tittar inte på prognoser. Vi har aldrig gjort en bedömning på prognoser, eftersom ingen vet hur det kommer att se ut framöver. Så varför ödsla tid med att prata om något som du ändå inte vet något om? Så vi pratar bara om företagen och dess affärsverksamhet. Det är dumt att ignorera vad du vet för saker som du inte vet.

– Om du försöker handla på marknaden efter prognoser kommer din mäklare tjäna stora pengar.

Klockan 20.20:

Det blev, föga förvånande, ingen bild under lunchen.

Men nu är farbröderna på scenen tillbaka, jag har proppat i mig en dålig lunch och Charlie Munger återigen börjat norpa ur skålarna.

Så vi kör igång med frågorna igen.

Om inget annat står är det Warren Buffett som talar.

Om hur Warren Buffett och Berkshire Hathaway resonerar när de investerar:

– Vi tittar på företag, inte aktier. Det är vad vi tänker på och olika siffror är olika viktiga för olika industrier. Men om du är en basketcoach och har en kille som är 152 (5,2 feet) centimeter lång så har du något förutfattat mot honom. Vi söker de som är 213 centimeter (7 feet) och letar efter vissa saker som gör oss nyfikna att leta vidare. Under årens lopp har vi lärt känna vissa industrier, och vi analyserar inte dem vi inte känner.

– 2011 hade Bank of America dålig moral, dåliga positioner och omgärdades av rykten. Jag tyckte att en investering skulle vara bra för både dem och oss. Så jag ringde Brian  Moynihan, som jag inte riktigt kände, och vi kom överens. Jag försöker se hur företagen är om 10-15 år, priset i dag, och skillnaden mellan de två punkterna.

Klockan 18.56:

Snart dags för lunch, paus på en timme.

Om Charlie Munger behöver äta vet jag inte – han har fortsatt knapra på kex och godis som ett litet barn på lördagen.

Själv ska jag gå och ta mig en bild som nedan.

Eller inte.

Återkommer oavsett runt klockan 20.00.


Klockan 18.55:

Om Berkshire för stort för att falla och hur de ser på bankreformen Dodd-Frank?

– Jag har aldrig sett det som något problem, att vi skulle ha varit i en sådan farozon. Och jag oroar mig inte heller för att banksystemet ska vara nästa bubbla .Det kommer att vara något annat. Jag tror att de amerikanska bankerna mår bra., bättre än i Europa. Jämfört med för 20 år sedan är våra inhemska banker starka, kanadensiska också. Det är inte här nästa bubbla kommer att skapas.

Klockan 18.43:

Om hur viktigt det är att vara född vid rätt tillfälle för att kunna bli framgångsrik:

– Att vara född i USA, och vara en man, var en enorm fördel. Tidpunkten kunde varit lite bättre. Min pappa var en värdepappersförsäljare. Jag föddes i 1929. Sedan kom kraschen, och jag är väldigt glad för det. Ungefär ett decennium efter kraschen, var folk frånkopplade aktiemarknaderna. Om jag hade fötts fem år tidigare, skulle jag ha gjort mer pengar. Jag avundas barn som föds i USA idag – de kommer att ha stora möjligheter att göra klipp. Den person som har en passion för att investera, född i dag, kommer sannolikt att kunna göra det mycket bra, och leva mycket bättre än vi gör idag.

– Om du har tur, hittar du saker du gillar att göra tidigt i livet. Det är vad som hände med mig och Charlie, och vi gick all in på det. Vi älskade att driva Berkshire. Min pappa fann inte intresset i aktiemarknaden, men jag gjorde det.

Om att företagsvärlden är så mansdominerad:

– Jag ser det som ett problem att kvinnor inte har samma möjligheter som män. Det går i rätt riktning men jag hoppas att förändringstakten sker allt fortare. Ibland när någon inte har möjligheten glömmer de bort hur kapabla de faktiskt är.

Klockan 17.59:

Om Berkshire Hathaways konkurrensfördelar:

– Vi har alltid försökt att ta det lugnt när andra skenar iväg. Det är en konkurrensfördel. Och allt eftersom vi har blivit bättre har vi använt oss av en gyllene regel – att behandla de bolag som vi äger på ett sätt som vi själva skulle vilja bli behandlade om vi arbetade inom just de bolagen. Vi försöker vara en bra partner när någon kommer till oss. Det är en konkurrensfördel. Vi är allt mer unika inom detta tror jag. Och det är väl en bra idé – jag önskar bara att vi hade gjort det medvetet, säger Warren Buffett.

Om att hålla koll på sina två nya investmentchefer Ted Weschler och Todd Comb och deras aktieinköp:

– Först efter en månad vet jag vad de har handlat. Jag säger inte åt dem hur de ska agera. De investerar pengarna. När jag gjorde det ville jag ha fritt spelutrymme. Det är exakt det utrymmet som Todd och Ted har fått nu, säger Warren Buffett och fortsätter:

– De har köpt aktier jag aldrig skulle ha köpt. Och jag har köpt aktier de aldrig skulle ha köpt.

Klockan 17.38:

Om hur Federal Reserves stimulanspaket sedan krisen och framtiden:

– Det mycket lättare att köpa saker än att sälja dem. Federal Reserves balansräkning är 3400 miljarder dollar, vilket är en enorm summa. Samtidigt sitter bankerna bara på sina pengar. Wells Fargo har exempelvis 175 miljarder dollar hos Federal Reserve som de bara tjänar 0,25 procent på. Här finns ett fel: Då bankerna sitter på pengarna så kommer de inte ut och gör nytta som det är tänkt, säger Warren Buffett och fortsätter:

– Vi är verkligen i okänt territorium. Jag har en enorm tro på Ben Bernanke (centralbankschef), men jag vet inte om han påverkas av det faktum att hans mandatperiod löper ut. Men det här kan visa sig bli mycket inflationsdrivande, även om vi inte sett det än. Men när inflationen väl slår igeno kommer det höras över hela världen.

– Jag tror att mycket av det som händer inom makroekonomin just nu förvånar många. Centralbankerna borde vara mer försiktiga när de trycker mer pengar, säger Charlie Munger.

Om den nyskapade digitala valutan bitcoin:

– Jag hoppas du vet vad han talar om Charlie.

– Nej. Men jag har inget förtroende för bitcoin över huvudtaget, svarar Charlie rappt och bollar tillbaka frågan till Warren Buffett:

– Jag kan säga så här. Av våra 49 miljarder dollar så har vi inte flyttat några pengar till bitcoin. Men sanningen är att jag inte heller vet något om det. Även om det inte alltid brukar hindra mig från att tala om saker och ting.

Klockan 17.25:

Om att amerikanska finansinspektionen, Securities and Exchange Commission (SEC), börjat tillåta företag att använda sig av sociala medier för att meddela stora nyheter och hur Businesswire (största informationsföretaget för företagsnyheter och ägt av Berkshire Hathaway) kan påverkas:

–  Det är ett misstag av SEC. Nyckeln till att ge information är att det sker noggrant och samtidigt. Det gör Businesswire ett utmärkt jobb med, mer tillförlitligt än hemsida. Jag vill inte behöva klicka på en hemsida hela tiden och ändå inse att jag var tio minuter för sent ute med att få del av nyheten, säger Warren Buffett och fortsätter:

– Det var Charlie som skickade ut mig på Twitter för att se om något dåligt hände.

– För mig är det svårt att veta någonting om Twitter eftersom jag undviker det som pesten, kontrar Charlie Munger.

Om Berkshire Hathaways struktur och framtida struktur efter Warren Buffett:

– Jag tror att min efterträdare kommer att organisera saker lite annorlunda. Våra chefer ska även fortsättningsvis få driva sina företag på alla de rätta sätten, förutom när det kommer till att samla kapitalet. Jag har delegerat visst ansvar till en assistent. Jag har vuxit upp med dessa företag, så det är lätt för mig att interagera med dussintals chefer, men kanske kommer det att bli svårare för en efterträdare men i slutändan spelar det ingen större roll. Företagen kommer göra pengar. Om det går galet innebär det väl i värsta fall ytterligare en person på huvudkontoret, säger Warren Buffett.

Klockan 16.55:

Om vad Warren Buffetts största farhåga är för att något ska fel med bolaget när han inte längre är vid liv och styr:

– Vi måste verkligen värna om kulturen vi har, om företaget och att det hålls vid liv. Företagskulturen har blivit än mer viktigt under de senaste åren och det är viktigt att vi ser till att de personer vi anställer förstår den. Om det kommer in någon som inte gör det kommer den personen stötas bort per automatik, säger Warren Buffett och fortsätter:

– Vem som ska ta över är det högst prioriterade ärendet hos styrelsen. Nyckeln för kommande vd är att ha mer hjärna, mer passion och mer energi än mig. Och det är ett ärende som styrelsen hela tiden arbetar på. Vi är också eniga om vem den personen är.

Mycket talar för att det är Ajit Jain som är den personen.

Om Iscar – konkurrent till Sandvik – och dess fördelar:

Iscar har en enorm konkurrensfördel. Gå tillbaka till Israel 1951 och se hur en ung man, vid 25 års ålder, skapar Iscar, utan någon fördel av sitt geografiska läge och lyckas göra det till ett stort företag i dag. Det är hårt arbete och talang. Iscar är en av de stora företagen i världen, och vi är mycket stolta över att förknippas med det, säger Warren Buffett.

Om Iscars svenska konkurrent Sandvik:

– Sandvik är ett fantastiskt företag. Det är en hyllning som får dig att försöka prestera lite bättre än din konkurrent, säger Charlie Munger.

Klockan 16.25:

– God morgon. Jag är lite utarbetad.

Säger Warren Buffett som en vink till alla filmer han medverkade i på storbildsskärmarna nyss. Och så slår han sig, tillsammans med Charles Munger, ner på scenen för att svara på aktieägarnas frågor.

Först går han däremot igenom gårdagens kvartalsresultat som var ”ett bra kvartal men inte så bra som det kan verka”, vilket han lovar förklara senare.

Charles Munger sitter tyst intill och har redan börjat norpa ur kak- och godisskålen.

– Vi är nu världens femte högst värderade bolag i världen, säger Warren Buffett och listar Apple, Exxon, Microsoft och Google före.

Nu börjar Fråga & Svar-tillställningen.

Klockan 16.16:

Fantastiska tv-serien Breaking Bad dyker upp i rutan. Ett samtal i New Mexikos öken mellan Walter White och Jesse Pinkman avbryts av Warren Buffett som vill köpa hela fabriken de har inbyggd i sin husbil. Vanligtvis tillverkas meth där, nu kex.

Faktiskt roligt. Men som min bordsgranne från lokalblaskan konstaterar: Maybe you have to be here for this one.

Sedan är det nog pinsamhetskudde fram när YMCA görs om till en Berkshire Hathaway-hyllning och några pompom-flickor springer runt med stora bokstäver.

”We have ketchup for your burgers and fried, many ways to have good time”, som dom sjunger.

Klockan 15.59:

De flesta skämten i den halvtimmes långa videon, som är kryddad av reklam för bolag Berkshire Hathaway satsat i, faller rätt… ja, platt.

Det blir liksom aldrig riktigt kul hela vägen lång trots att de försöker lansera 82-årige Warren Buffett som den elaka Terminator5 och väver in Arnold Schwarzenegger i militärmorgonrock, solglasögon och cigarr.

– Hur ska han skada mig? Genom att kasta sin Cherry Coke-burk på mig?

Sedan tolkar Warren Buffett och Jon Bon Jovi The Glory of Love. Den förste på ukeleke, den siste på gitarr.

Lägereldsstämning i alla fall.

Klockan 15.40:

Det vevas ett gammalt Jon Stewart-klipp här, och aktieägarintervjuer från vad jag antar är fjolåret vilket följs av ”the ketchup incident” från King of Queens.

Jag kikar på den här artikeln istället om de som sade nej till Warren Buffett.

Klockan 15.32:

CenturyLink Center släcks ned. Och så blir det så där knäpptyst som det bara kan bli när det är något särskilt på gång i luften.

Sen ber Warren Buffett alla att skvallra på alla om man ser någon som filmar eller fotograferar under dagen varefter en tecknad film drar igång kring temat ”Dancing with the stars” där Charlie Munger och Warren Buffett dansar gagnam style.

Tänk om det hade varit på riktigt istället.

Klockan 15.18:

– Om jag är exalterad? Jag har väntat på det här ända sedan förra året!

Säger Mark Thompson som jag talar med lite för högt för att vara i normal samtalston.

Och så skyndar han iväg för att hitta sin plats i det myller som arenan nu ser ut som.

Klockan 15.14:

– Jag vet ingenting om någonting.

Säger tjejen som jag tänker fråga om förväntningarna på dagens stämma.

– Jag håller bara platser. 150 dollar för fyra stycken för de som inte orkar komma hit i tid.

Klockan 15.01:

På pressläktaren hamnar jag bredvid lokalblaskans reporter.

Trevlig herre som arbetar för en tidning med specialbilaga för dagens möte.

Och med en inte så helt okaxig framsida.

Klockan 14.38:

När Warren Buffett slutligen kommer blir det förstås så stor tillståndelse som det bara kan bli över att någon ska kasta en papperstidning eller fem.

– Nervös? Inte ett dugg!

Lovar han. Och Warren Buffett om någon borde väl ha rutin. Han har gjort det här i åratal, i unga dagar var han också tidningsbud.

Men det går väl ärligt talat så där, så han skrattar och ler och viker nya tidningar till väl valda personer som också ska kasta.

I släptåg har han Bill Gates.

Ja, den Bill Gates, här som styrelseordförande i Berkshire Hathaway.

Och det korta som han valde att tala med pressen under eventet valde han, förstås, SvD Näringsliv.

– Om jag har tränat? Nä. Inte  mer än förra året då jag var här. Men allt hänger på att vika tidningen rätt. Även jag delade ut tidningar när jag var liten.

Han måste ha varit ringrostig.

Den första hamnar långt ut i pressfållan. En annan i publikhavet.

Klockan 13.45:

Aktieägarna har släppts in tidigare än sagts. Och många flockas till en hög med papperstidningar.

Om ett tag ska Warren Buffett kasta iväg en Omaha World-Herald, varpå alla får tävla om att kasta närmare en röd matta än honom.

Här möter jag Harry Parrish från North Carolina.

– Mitt första och sista aktieägarmöte. Det är på min ”bucket list” (att göra-lista innan det är för sent).

-Jag har övat hemma i hallen på tidningskastandet men inte så här långt avstånd. Men jag levererade tidningar när jag var yngre så jag tror jag kan lyckas.

Avstånd 35 feet, eller 10,6 meter.

Klockan 13.20:

Omaha, Nebraska.

En stad jag aldrig trodde jag skulle få besöka.

Men som av någon anledning ändå rymmer en dröm näringslivsjournalisten i mig länge haft.

Det handlar, förstås, om dagens stämma i CenturyLink Center där över 18 000 lär bänka sig för framför allt en höjdpunkt: Att höra två farbröder resonera om aktiemarknaden, ekonomin och livet i stort.

I fyra-fem timmar ska 82-årige Warren Buffett, vd och ordförande i Berkshire Hathaway, och hans 89-årige sidekick, tillika vice ordförande, Charles Munger svara på frågor från aktieägare och journalister som Andrew Ross Sorkin.

Det brukarsluta i ett samtal om allt från investeringar i baseboll, vad som är lycka och rent tekniska aktiedetaljer. Ibland tar tydligen Charles Munger också en liten tupplur på scenen, men det är det ingen som bryr sig om, läser jag i ett gammalt reportage i Fokus.

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

Stämman är inte i gång ännu.

Inte mer bland den trötta presskåren som bänkat sig till synen nedan.

Uppgivenheten över bristen på kaffe är monumental.

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

Visste ni förresten att mannen hela dagen har börjat twittra.

På tio minuter hittade över 10 000 följare till @warrenbuffett och i skrivande stund har han över 346 000 anhängare.

Första inlägget:

”Warren is in the house.”

Det räcker så.

Nu väntar vi bara på att han ska komma till CenturyLink Center och på allvar sparka igång den här stämman.

Förhoppningsvis som en sång- och dansman.

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

Ett rökrum på ett slitet motell på vischan i Nebraska är inte så sunkigt som det låter.

Det är värre.

Inte ens James Crumleys hårdkokta romanfigur C. W. Sughrue hade kunnat älska det.

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

När vi var hemma och snokade runt knutarna till den villa Warren Buffett köpte för över 50 år sedan, och fortfarande bor i, var han däremot inte ”in the house.”

Utanför fanns istället Ann Ku från San Francisco. Hon förväntar sig lärdomar, lärdomar och – nöje.

– Han är en legendarisk investerare och det ska tydligen vara roligt när han är på scenen. Men jag hoppas framför allt att han kommer berätta om sina åsikter om exempelvis ekonomin och ge mig insikt i frågor som påverkar utvecklingen.

Själv har hon köpt aktier på inrådan från sin finansiella rådgivare.

– B-aktier.

Säger hon med ett efterföljande skratt som är så tydligt att det genast förklarar att fickorna inte är djupa nog att gräva fram en A-aktie.

Jag förstår hur hon känner.

När börsen stängde igår handlades den för 162 904 dollar – styck.

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

I dagens SvD Näringsliv skriver jag en längre text inför stämman.

Text och grafik finns även här.

Vad som inte kom med är gårdagens kvartalsresultat från Berkshire Hathaway.

Reuters får stå för den långa versionen.

Den korta får ni här: Vinsten ökade med närmare 51 procent, bland annat tack vare en starkare ekonomi, satsningar i försäkringsbolag och derivatprodukter.

Charles Munger konstaterade senare att han skulle vara ”spritt språngande galen” om han uteslöt nya storköp.

Ledtrådar idag?

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

Springer in i en kvinna som presenterar sig som Ann.

– Vi har haft A-aktier i över 20-års tid, säger hon.

Också ett sätt att tänka att man är rik.

Vid den här tiden på året för 20 år sedan stod aktien i cirka 13 000 dollar.

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

Bilden på Ann Ku är tagen av en gammal favorit som jag inte arbetat med på allt för lång tid.

Axel Öberg är namnet och vi kan väl låta honom presentera sig själv.

Utanför Warren Buffetts hus håller han på att krocka med polisen som svarar med sirener och barska steg mot vår hyrbil.

Och så följande dialog förstås:

Axel: ”You want my driver license?”

Polisen: ”No. I just want you to drive in the right direction from now on.”

Ridå ner.

Men vi skyller på skylten som ni ser till höger.

Att ha en väg som pekar åt olika håll olika tider på dygnet var en nyhet.

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

Stämmans besökare får den retro-inspirerade besöksguide som ni förhoppningsvis kan bläddra i ovan. Bland innehållet: En lista till över var man kan handla Warren Buffets favoritglass Dairy Queen, hårda fotorestriktioner och en uppmuntran att löpa 5 kilometer. Och så förstås höjdpunkterna under lördagen, stämmans viktigaste dag.

Det ser ungefär ut så här:

13.00: Hämta presslegitimation som aldrig kom med posten och som Berkshire Hathaway, som de skrev, inte ville ”ödsla ytterligare pengar på för att skicka via posten”.
14.00:
Dörrarna öppnar för besökarna.
14.30:
Filmdags! Den årliga filmen för stämman.
15.30-19.00:
Fråga & Svar med Warren Buffett och Charles Munger.
19-20.00:
Lunch.
20-22.30:
Ännu mer Fråga & Svar.
22.30:
Sammanfattning och avrundning.

Daniel Kederstedt

Så var det den här saken med pengar, igen.

Efter en finanskris där enbart 30 procent av alla arbetstillfällen som skövlades kommit tillbaka har Wall Street-drakarna börjat göra nya rekordvinster. Bonusarna har förstås inte låtit vänta på sig – i fjol växte de med 8 procent för att landa på cirka 20 miljarder dollar.

Det gav en snittersättning på 362 900 dollar eller 2,4 miljoner kronor om du så hellre vill eller fem gånger högre än snittersättningen för andra jobb inom New Yorks privata sektor. Här finner vi också de som klassas som 1 procent av befolkningen, hävdar det amerikanska skatteverket.

Likväl är pengarna en bristvara. I alla fall om vi frågar bankirerna själva.

– Det är inte ovanligt att Wall Street-bankirerna nästan klassar sig själva som bankrutta, säger Gary Goldstein, medgrundare till Whitney Partners. Vissa sliter verkligen för att klara sig.

Citatet kommer från en artikel på en brittisk rekryteringssajt och syftar till att förstå/förlöjliga hur en bankir resonerar. Här görs också ett stort verbalt snedsteg när det kommer till att förklara/rättfärdiga varför ersättningarna måste vara så höga.

De som klagar över vidlyftiga utbetalningar förstår inte att Wall Street-folket måste betala ”lån och underhåll för bostäderna i Hamptons och Manhattan, för att ha tre barn i privatskolor” och en barnflicka. Än värre blir det om bankiren (som här antas vara en man) har en ”trophy wife” sedan de ”dumpat den gamla universitetsflickvännen.”

Att något annat skulle vara möjligt – som en bostad i Brooklyn-stadsdelen Bushwick och ungarna i publika skolor – avfärdas eftersom finansfolket närmast luras till att ha så höga utgifter eftersom alla andra har det.

Det kan man både skaka på huvudet och sucka åt. Vilket också är precis vad jag gör.

Men artikeln, som är måste-läsning, hittar du här. Och tre andra som söker bankirernas själ här, här och här.