Daniel Kederstedt
Han har arbetat i närmare åtta år med att släcka bränder och överlag varit lyckosam. Särskilt som krisen utvecklats värre än vad många hade kunnat tro. Men än idag – fyra år efter att USA officiellt sett lämnade recessionen – fortsätter det att pyra i den amerikanska ekonomin.
När centralbankchefen Ben Bernankes mandat nu är på väg att ta slut – han lämnar sin tjänst i början av nästa år – gäller det för president Barack Obama att agera varsamt.
Mycket talar för att valet antingen faller på Janet Yellen, idag vice centralbankschef, eller Larry Summers, ekonomisk topprådgivare åt presidenten och finansminister mellan 1999-2001.
Meritförteckningarna talar om att de båda är väldigt lämpade för tjänsten. Utnämningen av någon av dem skulle också applåderas av såväl marknaden som politikerna. Men samtidigt finns andra aspekter att väga in och för Barack Obama borde det vara att hitta den som har hårdast nypor och i alla väder är tydlig i sin kommunikation.
Här har Ben Bernanke stundtals misslyckats.
Barack Obama har tidigare slagit fast att den nya centralbankschefen alltid måste tänka på vad som är bäst för de vanliga invånarna på Main Street. Men likväl måste han eller hon också se till att aldrig ignorera Wall Street och skjuta över allt ansvar på andra statliga organisationer.
Inför krisen fanns en uppfattning inom finansvärlden om att den reglerade sig bäst själv. Liknande tongångar har hörts på senare år. Allt samtidigt som storreformen Dodd-Frank, som ska garantera att Main Street aldrig mer behöver rädda Wall Street, tappar i kraft till följd av bland annat lobbypengar.
Vi vet sedan länge att det inte stämmer att Wall Street granskar sig själv särskilt bra. Det dyker ständigt upp nya skandaler – allra senast idag anklagas Goldman Sachs för att ha manipulerat aluminiumpriserna.
Centralbanken måste använda alla till buds stående medel för att släcka bränderna. Bostadskraschen som föranledde krisen var ett tydligt exempel på när det inte skedde. Istället för att exempelvis försöka stävja de förödande företeelser som syntes på lånemarknaden satt centralbanken relativt tyst vid sidan av. Idag tvingar de bankerna att genomgå stresstest, men de genomförs av bankerna själva.
Samtidigt handlar mycket om kommunikation, såväl inåt som utåt.
Med en förlamad kongress har Ben Bernanke otaliga gånger klagat högljutt över att centralbanken inte kan göra allt självt, att den behöver politikernas hjälp. Givetvis korrekt. Men har Ben Bernanke gjort det bästa av situationen?
Den nya centralbankschefen borde än tydligare leda och staka ut en riktning som ingjuter mod i ekonomin. Idag sitter vi med ett mellanting där centralbanken helst inte vill säga för mycket om någonting.
Det är förvånande.
Under en stor del av Ben Bernankes tid som chef på Federal Reserve har det predikats om öppenhet och tydliga besked. Sedan ett par månader tillbaka tycks det vara helt glömt.
När Ben Bernanke för första gången talade om att trappa ned de senaste årens gigantiska stödköp sparkade marknaderna bakut. Först när Federal Reserve försökte släta över uttalandet och konstaterade att allt faktiskt kan hända framöver – till och med att stimulanserna kan öka – kom lugnet tillbaka. Marknaderna, som avslöjades som stimulansberoende, har haft goda tider ända sedan dess. Idag rör sig flera aktieindex på sina högsta nivåer någonsin.
Idag är det flesta förvirrade om framtiden.
Om det trots allt visar sig att stödköpen minskar inom kort, eventuellt redan i september, är det möjligt att vi plötsligt sitter med ytterligare en flykt från marknaden. Bakslag kan vara att vänta även inom ekonomin där exempelvis näringslivet skrinlägger sina nyanställningar.
Det är svårare att vara rak med dåliga nyheter. Men att ge tydliga förvarningar är ett jobb som måste göras när det handlar om att minimera risken för obehagliga konsekvenser. Särskilt för världens viktigaste centralbank.