Wall Street-bloggen

Daniel Kederstedt

Daniel Kederstedt

Occupy Wall Street
Svepte in med försiktighet
, blev förbannat när det inte fick några rubriker och slogs med polisen vid Brooklyn Bridge. Plötsligt fanns Occupy Wall Street världen över, om än i varierande styrka och fokus. Just bristen på agenda fick många att kritisera rörelsen. Att många hakade på bara för att just haka på blev klart tydligt, många av dem hade inte en endaste aning om vad man egentligen sysslade med. Lex Harrisburg. Utan att ha nått samma framgång som Den arabiska våren, som Occupy Wall Street inspirerades av, så är organisationen utan tvekan en av årets största händelser.

YouTube Preview Image

Steve Jobs
Jag minns det som om det hände för bara några minuter sedan. Hur webbredaktören Mark Malmström ringde på telefonen och berättade närmast chockad vad som hade hänt. Jag tittade på fotografen Linus Sundahl-Djerf som körde och återupprepade orden: ”Steve Jobs är död.” Vi ryckte smått på axlarna först, det behövdes inte många minuter innan vi insåg att vilket avtryck Apple-chefen faktiskt grundat. I vägtullen satt en kvinna strax under de trettio och med uppspärrade och ledsna ögon arbetade sakta, så sakta. ”Did you hear the very sad news?” Dagen efter strömmade människorna till butiker världen över för att hylla ledaren som förvandlat ett ganska risigt företag till en världsledande jätte som alla konkurrenter drömde om att vara.

MF Global
Det slog ner som en blixt från klar himmel. MF Global hade gått i konkurs efter att ha satsat vilt – och dåligt – på europeiska statsobligationer. Företaget i sig var relativt litet men det eftertryck som det lämnade efter sig när det föll var desto större – konkursen blev den åttonde största någonsin i USA. Före detta Goldman Sachs-politikern och New Jersey-guvernören Jon Corzine fick se sin krona hamna på sniskan, än mer när han stod för ett uppfriskande försvarstal inför kongressen. ”Jag? Jag vet eller minns ingenting om någonting. Jag är bara chef.” Typ.

YouTube Preview Image

Skuldtaket
En sedan länge uttjatad historia som inte släpper greppet. Den vilt fäktande kongressen vägrade försöka få någon ordning (läs: många ville slippa ta ansvar) för statens finanser. Efter bokföringsmanövrar hit och dit, huvudlösa utspel från politiker som Michele Bachmann om att USA skulle må bäst av att ställa in betalningarna och historien vevats i medierna 4848530337494 gånger löste sig allt i sista stund. Dock, förstås, med löften om fortsatta strider. Skuldtaket höjdes från 14 300 miljarder dollar till 15 200 miljarder dollar. Barack Obama är nu på väg att vända sig till kongressen för att få igenom ytterligare en rejäl höjning. Den skulle innebära att maxbeloppet som den amerikanska staten kan låna ligger på 113 600 miljarder svenska kronor. Medan politikerna trilskas vidare skakar stora delar av huvudet på världen: När ska USA stryka skuldtaket från sina lagar och regler och därmed lämna en stor huvudvärk bakom sig?

Eurokrisen
Efter att ha klarat av skuldtaksproblematiken, om än som sagt tillfälligt, dröjde det inte länge innan nästa kris pockade på uppmärksamheten. Europa var tillbaka med full kraft. Tyvärr dålig sådan. Eurokrisen är ett väldokumenterat stycke som USA försökt undvika att dras in i med rädsla för en ny recession. Samtidigt har många faktiskt kunnat dra fördel av eurokrisen. Till leda har vi tvingats lyssna på analytiker som stoppat huvudet i sanden och förkunnat: Allt är Europas fel. USA mår fantastiskt och skulle må än mer fantastiskt om Europa bara fick ordning på sina problem. Med en arbetslöshet på cirka 16 procent och att landet behöver låna 40 cent för varje dollar det spenderar tycks inte ha tagit fäste…

YouTube Preview Image

Warren Buffett
Oraklet från Omaha, som han ju också kallas, ställde sig bredvid Barack Obama och sade som han tyckte att det var. ”Jag betalar mindre skatt än min sekreterare. Jag vill betala mer för att få ordning på det här landet.” Ett knippe andra miljardärer stämde in men republikanerna skruvade sig, förstås, i stolarna och började skramla vapen för att se till att de mest förmögna skulle slippa pytsa in till statskassan. 81-årige Warren Buffett hamnade sedan flera gånger till i fokus. Bland annat sedan hans investmentbolag Berkshire Hathway pumpat in pengar i krisande Bank of America och kronprinsen David Sokol sparkats med buller och gång efter att ha köpt aktier i ett företag som han rekommenderade att Warren Buffet skulle sluka.

Raj Rajaratnam
De amerikanska myndigheterna får ofta kritik för att de inte tar i med hårdhandskarna och lyckas förvandla ekonomiska brott till tunga fängelsestraff. Helt plötsligt slängdes Raj Rajaratnam, chef på fondföretaget Galleon Group, in i leken för att stifta bekantskap med ett trendbrott. Mannen med namnet som är så svårt att stava rätt dömdes på 14 punkter till elva års fängelse. Det hårdaste straffet någonsin för insiderhandel. Försökte sedan få spendera dagarna bakom lås och bom med en annan storskurk, Bernie Madoff.

YouTube Preview Image

It-boomen
Zynga, Pandora, Linkedin, Zillow… Och så då förstås Groupon – företaget vars affärsidé om att mejla ut rabattkuponger är så enkel att kopiera att det i ett nafs fick hundratal konkurrenter. 2011 var året då it-bolagen var på frammarsch igen – i de flesta fall med extremt illröda siffror och skygahöga värderingar. Många av dem har fört en väldigt tuff tillvaro på en ganska kylig börs. Just Groupon, värt cirka 14 miljarder dollar, föll under noteringsnivån redan cirka två veckor efter att det gått publikt. Nästa år kommer Facebook att kliva in, allt till ett värde om cirka 100 miljarder dollar.

Goldman Sachs & Bank of America
Bankväsendet har, minst sagt, huvudvärk. Och allra värst är det nog för Bank of America och Goldman Sachs. Den förstnämnda aktören har pryglats hårt av felköpens felköp – Countrywide. Bank of America slukade bolåneaktören för 4 miljarder dollar 2008 och har sedan dess fått se det utvecklats till en riktig katastrof. Miljardstämningarna mot Bank of America har levererats på löpande band till Bank of America sedan Countrywide matat marknaden full med defekta bolåneprodukter. Nyligen fick det pytsa ut pengar för att ha tagit ut högre avgifter av svarta och latinamerikaner. Vd:n Brian Moynihan tog under några tillfällen på sig Bagdad Bob-rollen och menade att Bank of America mådde alldeles förträffligt. Snart därefter började företaget sälja av tillgångar och sparka tusentals. Minussiffrorna är illröda. Aktien slutade på minus 58 procent i år.

En annan aktör som fört en minst sagt bekymmersam tillvaro är Goldman Sachs – ett av de företag som innan Lehman Brothers kollapsade aldrig var nära att landa på en förlorarlista. Efter att nästan allt som kan gå fel också har gjort det (nåja…) så har Goldman Sachs en ganska given position där. Företaget har redovisat sin andra kvartalsförlust sedan det gick publikt, dragits in i härvan kring Raj Rajaratnam, granskats intensivt av myndigheterna, sparkat folk, stämts av investerarna på grund av en något suspekt låneverksamhet… Sedan spetsades allt till av att den här killen sade att Goldman Sachs styr världen:

YouTube Preview Image

Netflix
Många såg det länge som ett riktigt framtidsbolag. Nu är de istället redo att resa dess gravsten. Vd:n Reed Hastings, som så nyligen som av Forbes för bara ett år sedan utsågs till den mäktigaste affärspersonen i USA, har sedan i somras fått sig en publik uppläxning hur man ska sköta ett företag. Problemen har varit många och lärdomarna hårda. För det första tappade det hundratusentals kunder sedan man aviserat prishöjningar på hisnande 60 procent. För det andra lanserade han stolt en uppdelning av företagets tjänster – en som skickade ut dvd-filmer via post, en som skötte strömningen av filmer. Det gick inte alls. Strax därefter tvingades Reed Hastings skriva ett brev och be om förlåtelsersom fick kunderna och investerarna att surna till. Aktien är idag ett äkta sorgebarn – minus 61 procent sedan årsskiftet.

Fler bloggar