Annons

Wall Street-bloggen

Daniel Kederstedt

Daniel Kederstedt

I efterspelet av The London Whale och de gigantiska miljardförlusterna i JP Morgan Chase har mer eller mindre varenda myndighet stormat fram och ropat att de minsann ska granska finanshuset.

Politikerna har, sedvanligt och förstås nog, inte varit sämre.

När Jamie Dimon igår framträdde i kongressen för andra gången på en vecka för att ställas till svars över hur en endaste handlare klåfingrigt nog kunde dra på banken förluster på över 2 miljarder dollar var det därför också någorlunda hårda tongångar som hördes.

Jamie Dimon, något av en tidigare kelgris på Wall Street eftersom han anses ha styrt banken utomordentligt under finanskrisen, gjorde vad han var där för. Att försöka hålla sig till ett färdigskrivet manus. Att ta på sig så lite ansvar som möjligt. Och förstås att sopa finansinspektionens antydningar om att investerarna missletts under mattan.

Han lyckades utomordentligt väl. Utom vid ett tillfälle.

När demokraten Carolyn Maloney försökte trycka in Jamie Dimon i ett hörn angående tidpunkten för när han fick kunskap om förlusterna inom finansdraken så vände han sig om till sin rådgivare. Efter en kortare överläggning konstaterade vd:n att det rörde sig om i slutet av april.

– Vi avslöjade vad vi visste när vi visste det, lät det.

Ett tag senare dök dock ärendet föga förvånande upp på nytt. Och då lät det annorlunda från den välbetalda toppbossen. Plötsligt sade Jamie Dimon att han redan den 10 april visste om att The London Whale lyckats dra på banken förluster för minst 300 miljoner dollar. Att de skulle skena var vid tillfället klart.

– En rätt stor summa, även för en organisation som er, konstaterade republikanen Randy Neugebauer krasst.

I ett företag som hamrade fram en vinst på 5,4 miljarder dollar under årets första kvartal så kanske 300 miljoner dollar inte framstår som en särskilt stor summa. Men ofrånkomligt nog så är det ju faktiskt det – i svensk översättning rör det sig alltså om inledande förluster på mer än 2 miljarder kronor och 2 miljarder kronor är, oavsett vilka preferensramar du kommer släpande med, väldigt mycket pengar.

Samtidigt som politikerna tog emot finanschefen i kongressen så fortgår arbetet med Dodd-Frank – den reform som skapades i krisens kölvatten och framför allt syftar till att skydda skattebetalarna från att framöver behöva rädda krisande banker.

Reformen ligger dock inte bara långt efter tidsschemat, dessutom är den sönderhackad jämfört med originalversionen. Delvis på grund av att det, förstås, finns gott om politiker som gärna omfamnar finansväsendet.

Men att även JP Morgan Chase, som framhållits som en lysande och god stjärna på Wall Street, visar sig stå med byxorna nere bekräftar bara att det är dags att reformarbetet fortskrider, och att det faktiskt sker med kraft.

Inte bara handlar ju reformen om att skydda invånarna, utan även om att tackla finansvärldens risker och ge investerarna mer information. Samt, inte minst efter gårdagens framträdande i kongressen, nå fram till en värld där de inledande förlusterna på 300 miljoner dollar är just vad de är – en ohyggligt stor summa pengar som uppenbart skulle växa sig än större och information som inte borde gå att hålla från de som faktiskt valt att satsa sina pengar i företaget.

Om bloggen


Daniel Kederstedt är SvD Näringslivs korrespondent i världens ekonomiska huvudstad – New York. Med utgångspunkt från Wall Street rapporteras här om finansvärlden, börserna och det internationella näringslivet.

@kederstedt på Twitter