Annons

Wall Street-bloggen

Daniel Kederstedt

Daniel Kederstedt

NEW YORK Han har fått nästan varenda republikansk kongressledamot att skriva under ett löftesbrev om att aldrig höja skatterna, förstört politiska karriärer och vill dränka statsapparaten i sitt badkar. Möt Grover Norquist – 56-åringen som styrt det republikanska partiet utan att någonsin haft ett politiskt ämbete.

21 dagar återstår till dess att kongressens ledamöter måste tagit i hand på en uppgörelse som åtminstone tillfälligt garanterar att inte USA trillar ner i budgetstupet.

Men för att så ska bli fallet har Republikanerna nitiskt hållit fast vid det budskap som Mitt Romney högljutt förkunnade under presidentvalet: ”De skattesänkningar för företag och landets mest förmögna som George W Bush drev igenom måste behållas till varje pris. Allt annat riskerar att slå mot landets redan bräckliga återhämtning.”

Medan det utåt sett var Mitt Romney – eller för den delen varje republikansk presidentkandidat i de tidiga primärvalen – som personifierade frågan är Grover Norquist den drivande maktfaktorn som verkar bakom kulisserna.

Om någon enskild person kan pekas ut som ansvarig för partiets totala fokus på såväl skattesänkningar som minskad statsapparat under de senaste åren är det nämligen den relativt okände 56-åringen från Massachusetts.

Under mer än tre decennier har Grover Norquist slitit – ständigt lite från sidan av – för att få de republikanska politikernas stöd i hans kärnfrågor.

Att han har lyckats behöver ingen betvivla.

I november hade 95 procent av de republikanska kongressledamöterna skrivit under hans löftesbrev, The Pledge. Det förkunnar framför allt två saker:

1: Du får aldrig någonsin rösta för höjda skatter.
2:
Om du röstar för att eliminera ett skatteavdrag måste det kompenseras genom motsvarande nedskärning i statliga utgifter.

I diskussionerna om budgetstupet ligger hela tiden The Pledge och skvalpar i bakvattnet. Eller som motståndarpartiet en gång uttryckt det: Löftesbrevet gör kongressledamöterna till slavar under Grover Norquist.

Med budgetstupet alarmerande nära har däremot flera politiker börjat vända sig bort från den resursstarke Grover Norquist.

Representanthusets Tom Latham från Iowa menar exempelvis att USA:s ”problem är för stora för att vi ska bry oss om någon som honom”, medan senatorn Saxby Chambliss från Georgia konstaterat att ”jag bryr mig mer om mitt land än ett 20 år gammalt löftesbrev”. Motstånd kommer också från representanthusets Pete King, New York, som i ett uttalande kallat skaparen av The Pledge för ”a lowlife” – en skurk, ett kräk.

För Grover Norquist är motståndet såväl oväntat som ovant.

Grover Norquist växte upp i en välbärgad villaförort i Massachusetts. Med en pappa som bland annat var vice vd på Polaroid fanns det gott om pengar i familjen, men också en avsky mot statens makt. Efter att familjen traditionsenligt besökt kyrkan på söndagarna gick far och son för att handla glass, varpå pappa Warren Elliot alltid tog två rejäla tuggor av Grovers glass.

Den första symboliserade inkomstskatt, den andra lokal skatt.

Med den uppfostran blev statens intrång i privatekonomin förstås en känslig fråga för den unge Grover Norquist, som tolv år gammal på allvar började intressera sig för politik efter att ha läst ex-kommunisten Whittaker Chambers bok Witness. I den målas det bland annat upp en bild av hur kommunismen ständigt lurar i vassen.

Efter att ha tagit examen i ekonomi på Harvard landade Grover Norquist 1981 i Washington DC, blev snart ordförande för College Republicans och National Taxpayers Union och skaffade sig flera vänner som sedermera skulle bli extremt inflytelserika inom den amerikanska politiken – däribland strategen Karl Rove och lobbyisten Jack Abramoff.

Vid den här tidpunkten sågs däremot Grover Norquist och många av hans allierade som något utav extremister som verkade i periferin. Alla däremot med ett stort självförtroende om att det mesta var möjligt efter Ronald Reagans intåg i Vita Huset.

Efter att 1983 lämnat College Republicans och National Taxpayers Union tog Grover Norquist jobb som talskrivare åt den amerikanska handelskammaren, för att 1985 lansera sitt skötebarn Americans for Tax Reform. Organisationen ska ha skapats på uppmaning av Ronald Reagan och ägnar sig främst åt lobbyism, men klassas även som tankesmedja. Dess viktigaste agenda kretsar inte bara runt sänkta skatter utan även krympt statsapparat.

För Grover Norquist är staten det stora problemet och krisens epicentrum, inte lösningen. I ett berömt uttalande har han sagt sig vilja krympa statsapparaten till dess att den blir så pass liten att den kan släpas in i badrummet och dränkas i badkaret. Statens storlek borde röra sig kring 8 procent av landets BNP.

Snart började Grover Norquist också samla på sig kongressledamöters namnteckningar under sitt egenskrivna löftesbrev. Desto fler underskrifter, desto större har hans inflytande blivit i politiken. I gengäld fick politikerna som skrivit under The Pledge hans uppbackning. Och strax efter att George W Bush kom till makten 2000 hade Grover Norquist och Americans for Tax Reform slutligen blivit en riktig maktfaktor.

Själv konstaterade han i ett uttalande att Americans for Tax Reform och Vita Huset i det närmaste vare en och samma sak. Och hans makt har nu kommit att bli så pass stor att Republikanerna ibland kallas för ”Grover Norquist parti”, hans åsikter normaliteten.

Organisationen, som till största del finansieras av donationer, däribland från BP och Tobacco Institute, spenderade i årets val över 15 miljoner dollar. Det handlade inte enbart om att lyfta fram det republikanska partiets agenda utan framför allt om att motverka de politiker som ansågs ha svikit The Pledge.

Det ska, som Grover Norquist säger, kosta att överge löftesbrevet. Han har varit en drivande kraft i att lyckas peta flera politiker som gått emot det och därmed klassas som RINO – Republicans In Name Only. Bland dem syns den erfarna senatorn Richard Lugar från Indiana.

För Grover Norquist är nu framtiden oviss. Hans roll är ifrågasatt. Kommer republikanerna gå segrande ur förhandlingarna kring budgetstupet, och han själv fortsätta ha ett överväldigande stöd för sitt löftesbrev, lär de kongresspolitiker som nu motarbetar honom utsättas för en massiv kampanj med ett enda mål: Att petas.

Källa: Americans For Tax Reform, Bloomberg Businessweek, CBS 60 Minutes, Den amerikanska högern (bok av Martin Gelin), NY Times, Mother Jones, Open Secrets, Time Magazine, Wall Street Journal. Foto: AP.

Om bloggen


Daniel Kederstedt är SvD Näringslivs korrespondent i världens ekonomiska huvudstad – New York. Med utgångspunkt från Wall Street rapporteras här om finansvärlden, börserna och det internationella näringslivet.

@kederstedt på Twitter