Annons

Wall Street-bloggen

Daniel Kederstedt

Daniel Kederstedt

Av förståeliga skäl har det varit mycket JP Morgan Chase och Jamie Dimon under sommaren. Och mer lär det bli.

Företaget har som bekant dragits in i Liborgate och inte minst fått se hur en mäklare i London, kallad The London Whale, lyckats göra så pass dåliga derivataffärer att kostnaderna för dem kommer landa på minst 35 miljarder kronor. Att det pressar Jamie Dimon är tydligt.

När misslyckandet avslöjades innebar det nämligen att toppchefen plötsligt stod med byxorna nere, nedputtad från den piedestal som han satts på av politiker, media och till viss del sig själv. Sedan finanskrisen hade Jamie Dimon annars setts som något av ett föredöme. Eller som Time Magazine sade det: Jamie Dimon is America’s Least Hated Banker.

Nu blåser andra vindar.

Som en av Wall Streets största regelmotståndare har han högljutt förklarat sina åsikter: Det finns visserligen banker som inte borde vara för stora för att falla men att en bank är stor gör också att den hjälpa sina kunder på ett bättre sätt. Nya regler kommer inte hjälpa finansväsendet, snarare stjälpa det. Och det var inte de stora bankerna som var skyldiga till finanskrisen 2008.

Frågar vi den amerikanska allmänheten, som fick ta notan för att rädda systemet från kollaps för fyra år sedan, så lär nog svaret bli ett annat. JP Morgan Chase var ett av många finanshus som tog emot nödlån från staten och sparkade anställda under den högst turbulenta tiden.

I en läsvärd text i New York Magazine förklarar Jamie Dimon nu att han varit väldigt nervös under stora delar av sommaren för konsekvenserna kring The London Whale. Men han poängterar också att han inte längre vill lägga någon större vikt vid den nota som företaget fått ta på grund av derivataffärerna och att det trycker ner aktiepriset.

– Människor och företag gör misstag. Jag garanterar att vi gör ett nytt misstag nästa kvartal. Men än sen då? Företag gör misstag. Förhoppningsvis bara mindre och färre, säger han och konstaterar vidare att ämnet tillhör dåtiden eftersom ”valen har harpunerats, torkats ut och kremerats.”

Än en gång insisterar Jamie Dimon också att bankerna inte bör skuldbeläggas för finanskrisen. Och att han, i sitt arbete med att dra lans för finansvärldens räkning, bara är en ”talesperson för sanningen.” Och han tycks vara trött till leda på kritiken kring detta.

Så här låter det i sin originaltappning:

– This is not the Soviet Union. This is the United States of America. That’s what I remember. Guess what…. It’s a free. Fucking. Country.

Jag har sedan tidigare skrivit att det borde finnas all anledning för styrelsen att fundera kring Jamie Dimons framtid. Har det blivit dags att ersätta Wall Street-chefen?

Ja, kanske. Det finns skäl nog för att i alla fall fundera kring detta. Och som jag ser det så är hans fortsatta ”sanningstalande” något av ett problem för JP Morgan Chase. Att fortsätta streta emot samtidigt som man har gjort en historiskt stor handlarförlust är inte helt smidigt, inte heller att försöka avfärda problemen som i högsta grad fortfarande hämmar företaget.

Själv säger sig Jamie Dimon inte ha några planer på att hoppa av skutan.

Det skulle å andra sidan inte jag heller ha med en ersättning som uppgick till över 1 miljard kronor per år.

Om bloggen


Daniel Kederstedt är SvD Näringslivs korrespondent i världens ekonomiska huvudstad – New York. Med utgångspunkt från Wall Street rapporteras här om finansvärlden, börserna och det internationella näringslivet.

@kederstedt på Twitter