Wall Street har kort minne.
Så lyder försvarstalet från Mary Schapiro, chef på Securities and Exchange Commission (SEC), när hon nu för första gången på flera månader tar bladet från munnen om finansinspektionens arbete med att hålla företagen ansvariga för de felaktigheter som begås.
Eller ska vi säga dess ”arbete?”
SEC är nämligen stundtals lika tandlöst när det kommer till just den här punkten som det är menlöst att ens försöka undgå rojalistiska nyheter idag.
Visserligen klår den amerikanska finansinspektionen sin svenska motsvarighet tio gånger av tio när det kommer till att få folk dömda i insidermål. Så helt tafatta är de inte. Men dess meritförteckning när det kommer till att göra livet plågsamt för de företag som SEC ska granska så finns enorma frågetecken.
För det första så tvingas SEC med jämna mellanrum utreda samma företag om och om igen för att ha begått just samma brott om och om igen. Och det trots att företaget redan i första uppgörelsen lovat att aldrig mer begå samma brott. Det är också här uttalandet om att Wall Street har ett kort minne ska tas in. En undersökning som New York Times låtit göra visar exempelvis att 19 företag har ingått totalt 51 uppgörelser under de senaste 15 åren för brott de lovat att aldrig mer begå.
Allvarligt, förstås.
Men det största felet i sammanhanget är det att företagen i uppgörelsen aldrig tvingas medge fel. Efter att ha betalat tiotals eller hundratals miljoner dollar så kan de lägga ärendet bakom sig utan att erkänna någon som helst skuld. Exempel på det ser vi varje år i uppgörelser med bland annat Bank of America, JP Morgan Chase och UBS.
Det senaste fallet rör Citigroup, som skulle betala 285 miljoner dollar för att ha skapat en fond värd 1 miljard dollar vars syfte mer eller mindre var att kollapsa så att banken kunde satsa pengar mot den egna produkten. Uppgörelsen fick den federala domare, som måste godkänna uppgörelsen, att slå bakut. Hur skulle han kunna fatta beslut om 285 miljoner dollar var rimligt när ingen faktiskt befunnits skyldig?
Mycket bra rutet, om ni frågar mig.
Mindre bra sagt däremot av Mary Schapiro när hon försvarade finansinspektionens tillvägagångssätt att aldrig få företagen att erkänna eller dömas för fel:
- Ingen vill ingå uppgörelser med oss om de måste erkänna att de har gjort fel.
Och ja, det kanske är sant. Men ändå.
Det är SEC:s förbaskade plikt att skaffa fram tillräckligt med bevis för att kunna se till att företagen hålls skyldiga, att ta fram tillräckligt med uppgifter som håller i en domstol ochsom innebär att rätt kan få vara rätt. Det är SEC:s uppgift att kort och gott kunna slå så pass mycket vett i företagen att man får till en förändring och förbättring, att de hålls ansvariga för vad de har gjort och att allmänheten vet om det.
SEC:s plikt är inte att låta företagen köpa sig fria från skuld, och därmed bland annat minska pr-skadorna, bara för att det underlättar deras eget arbete.
