Varningarna hade redan utfärdats. Och så slutligen slog Standard & Poors (S&P) till i fredags, släpade fram den stora saxen och klippte bort en bra bit ekonomisk tyngd för 9 av 17 av länderna i eurozonen. Bland de som fick betyget sänkt syns Frankrike.
Medan marknaderna i Europa idag håller på att tampas med beskedet – och faktiskt gör det ganska bra, reaktionerna är små – så håller USA stängt för att hedra Martin Luther King Jr. Det ger oss också en möjlighet att fråga oss följande:
Är USA näst på tur att slaktas av S&P eller något av de andra två stora – Fitch och Moodys – kreditvärderingsbolagen?
Omöjligt är det sannerligen inte, snarare kanske ett reellt hot.
Det amerikanska företaget S&P har redan attackerat USA en gång. I augusti kapade kreditvärderaren det vanligtvis så betydelsefulla toppbetyget AAA för USA:s räkning ett steg till AA+. Motiveringen kretsade kring att kongressen och Barack Obama fatalt hade misslyckats med att få någon som helst ordning eller lösning på sina enorma skuldproblem. Hur de skulle komma till rätta med sina skenande utgifter var fortfarande höjt i dunkel.
Förslag har lanserats för att lösa problemen men det handlar mest om att täppa till små hål här och där. Så sent som i slutet av förra veckan gick Barack Obama ut och menade att han ville banta myndighetsorganisationen kraftigt. Dels för att spara pengar, dels för att göra den mer lättfotad och smidigare för enskilda företag att handskas med så att de istället kan koncentrera sig på att växa.
Problemet för USA:s del är att det, till största delen, än idag dras med de gamla problemen som i första skedet resulterade i en sänkning och senare gav hot om ytterligare en såvida inga större åtgärder togs.
Utgiftsfrågan – som kretsar kring att USA lånar 40 cent av varje 1 dollar det spenderar – är långt ifrån löst, så inte heller ärendet med skuldtaket.
Barack Obama lämnade i förra veckan över ett brev till kongressen där han bad dem klubba igenom en höjning av skuldtaket, från 15 200 miljarder dollar till 16 400 miljarder dollar.
Det kommer med största sannolikhet också att ske, alternativet är nämligen att USA ska ställa in sina betalningar vilket skulle leda till kaos på världsmarknaderna. Men räkna med politiskt bråk. Det är trots allt valår och siffror finns att diskutera.
Förra veckan översteg USA:s skulder landets bruttonationalprodukt (BNP), 15 230 mot 15 170 miljarder dollar. Det innebar att USA tvingas sälla sig till det mindre attraktiva, men mer ökända, PIIGS-gänget – Portugal, Irland, Italien, Grekland och Spanien.
Även om man tar den lite snällare beräkningen av skuldberget i åtanke – och exkluderar de skulder som en statlig myndighet är skyldig en annan – så är siffrorna allt annat än vackra. USA:s skuld landar då på skyhöga 70 procent av BNP.
Det innebär att vissa av PIIGS-länderna faktiskt ser ut att må bättre än USA. Att Frankrike, som USA har samma kreditbetyg (AA+) som, gör det är självklart. Det europeiska landet hotades dock av ännu större nedgradering av S&P.
Republikanerna menar att Barack Obama spenderar som en nyrik. Och de har vissa poänger.Så sent som 2001 var skuldtaket ”blott” 6000 miljarder dollar. Sedan har det bland annat krigats i Irak, vilket pumpat upp utgifterna kraftigt. Men svart på vitt finns bevis som pekar på att skulderna under Barack Obamas tid i Washingtons högsäte har ökat med hela 42 procent.
Underskottet ökar nu med 3,5 miljarder dollar per dag.
Kreditvärderingsinstituten fick mycket skit – med rätta bör nog tilläggas – för att de systematiskt slarvade med bedömningarna av de bolåneprodukter som i slutändan fick finanskrisen att eskalera. De är nu på jakt efter revansch för att upprätta sitt anseende, att visa sig handlingskraftiga och fristående. Det sistnämnda är dock något problematiskt. Ett kreditvärderingsinstitut får nämligen betalt av exempelvis ett land för att betygsätta deras finansiella styrka.
Samtidigt ska man komma ihåg att det i sig inte behöver ge så stora utslag på marknaderna om USA skulle få sitt kreditbetyg sänkt ytterligare en gång av just S&P.
Snarare behövs kanske en bred aktion från samtliga tre bjässar för att åstadkomma något större. USA har som bekant en unik ställning, då det bland annat är världens största ekonomi och i praktiken sitter på världens enda reservvaluta. Dollarn anses nu också vara en så kallad safe haven, en säker hamn att placera pengarna i under kristider.
Men precis som marknadsexperter nu säger om betygssänkningen av flera länder i eurozonen så kanske just en nedgradering är vad som krävs för att USA ska förstå sina problem och faktiskt hantera dem på allvar. Ökade utgifter – som en sänkning av kreditbetyget betyder eftersom det blir dyrare att låna – är en ordkombination som alla politiker förstår.
När S&P skred till verket sist stod Barack Obama och ilsket menade att USA ”oavsett vad alltid kommer att vara ett AAA-land.”
Uttalandet ifrågasattes redan då. Det bör det göras även 2012. Världens största ekonomi är ännu i ekonomisk kris.
