Annons
X
Annons
X

Wall Street-bloggen

Daniel Kederstedt

Daniel Kederstedt

Ett av fjolårets mest utskrattade bolag tycks slutligen börja få nog.

Även om det finns den del surdegar (vinstmarginalen!) i dagens rapport kom Facebook med ett tydligt besked om att de faktiskt förstår var de kan tjäna pengar.

Under det senaste kvartalet lyckades den sociala mediebjässen håva in intäkter på 1,6 miljarder dollar – marginellt över förväntningarna men också 40 procent högre än ett år tidigare. Intäkterna kan också ställas mot de 1,2 miljarder dollar som man hämtade in under det senaste kvartalet.

84 procent av intäkterna, eller cirka 1,3 miljarder dollar, kommer från annonsörerna. Det kan jämföras med de 943 miljoner man hämtade in under motsvarande period ett år tidigare, samt 1,1 miljarder dollar ett kvartal tidigare.

Det är också här som godbitarna börjar utkristallisera sig.

Av närmare 1,1 miljarder aktiva användare varje månad loggar 680 miljoner (+57 procent jämfört med ett år tidigare) in via mobiltelefonen. Företaget håvar nu in 23 procent av annonspengarna genom mobilen och ja, det är alltså i underkant till hur det borde kunna se ut. Men 23 procent är något av ett styrkebesked. Men i den senaste kvartalsrapporten kom ”bara” 14 procent av annonsintäkterna från mobilen.

Vinsten landade på 64 miljoner dollar, ned från 302 miljoner dollar ett år tidigare när bolaget fortfarande stod utanför börsen. Det justerade resultatet landade på plus 0:17 dollar per aktie. Förväntat var 0:15 dollar.

Gott nog kan väl tyckas, men aktiemarknaden håller inte riktigt med – förväntningarna tycks ha varit högre ställda. Efter att ha skvalpat runt på 1-2 procent plus hela dagen pekade aktien i efterhandeln genast ned 4 procent. Inte minst lär investerarna, förståeligt nog, reagera på att vinstmarginalen faller – från 48 till 33 procent.

Mer än något annat understryker dock dagens rapport vikten av företagets satsning och insikt om mobiltelefonens roll.

Det har inte alltid varit så.

I samma veva som Facebook gjorde sig redo för börsdebut förra året kom alarmerande uppgifter om att man inte lyckades göra några pengar alls på mobilanvändarna. Problematiskt eftersom det alltså är här som den stora tillströmningen syns.

Då, för ett år sedan, hade bara ett dussintal civilingenjörer på företaget totalt fokus på mobiltelefonen, uppger Wall Street Journal. Det mesta av arbetet riktades istället mot desktop-varianten och jakten på 1 miljard användare.

Den bistra sanningen över hur negligerad mobiltelefonen var syntes också i siffrorna.

Intäkter: 0 dollar, stod där att läsa.

Kritiken på Wall Street mullrade. Och omkring ett halvår senare kände sig Mark Zuckerberg tvingad att gå ut till försvar. Farhågorna var kraftigt överdrivna och mobiltelefonen var en av företagets mest missförstådda möjligheter framöver, lät det från grundaren.

Oavsett vad så har mycket hänt sedan dess.

Flera satsningar har rullats ut, app-versionen förbättrats kraftigt och reklam börjat dyka upp i såväl flödet som i sökrutan. Nu har också flera hundra av företagets ingenjörer fokus på mobiltelefonen.

Gensvaret har inte låtit vänta på sig. Intäkterna alltså börjat trilla in och Wall Street så smått applådera.

Sedan kvartalsrapporten i oktober har aktien lyft med över 50 procent. Eller, som många analytiker säger här i USA, gått ”from zero to hero”.

Även om det är väl starka uttryck så går det inte att vifta bort uppryckningen. Inför dagens börsöppning rörde sig aktien runt 31 dollar, vilket visserligen är 7 dollar under noteringspriset men skyhögt över bottennivån på 17:55.

Om bloggen


Daniel Kederstedt är SvD Näringslivs korrespondent i världens ekonomiska huvudstad – New York. Med utgångspunkt från Wall Street rapporteras här om finansvärlden, börserna och det internationella näringslivet.

@kederstedt på Twitter

Daniel Kederstedt

Låt oss återvända till fjolårets största magplask – JP Morgan Chase derivatförluster på 6,2 miljarder dollar.

I en ny twist från Reuters visar det sig nu att de hedgefonder, däribland Blue Mountain och Saba, som satsade på att derivataffärerna skulle rasa samman fick tips om detta från – ja, just det, JP Morgan Chase. Samtidigt ska bankens egna handlare också ha pytsat in pengar mot de spekulativa derivataffärerna som gjordes inom Chief Investment Office (CIO), vars uppgift annars är att minska bankens risker.

Inte helt snyggt.

Miljardsmällen ska sedan toppledningen, enligt Bloomberg News, ha försökt dölja.

Att finansföretagen satsar mot sina egna affärer är inte helt ovanligt. Främst för att man vill minska just riskerna. Men att inte ens JP Morgan Chase tycker det ser särskilt smickrande ut den här gången är tydligt.

I mitten av januari publicerade banken en 129 sidor lång rapport om fiaskoaffärerna. Inte en endaste gång nämns rådgivningen till hedgefonderna eller de egna satsningarna mot tradingskandalen. Och det trots att ärendet ska ha orsakat ganska stora stridigheter internet då CIO-kontoret ska ha känt sig motarbetade.

– Storbankerna har alltid haft för vana att ställa människor inom banken mot varandra, säger Charles Geisst, finansprofessor på Manhattan College, till Huffington Post. När det upptäcks tas det inte emot med öppna armar.

Under de kommande veckorna väntas den amerikanska senaten presentera en utredning om tradingskandalen som skakade Wall Street – räkna då med mer smaskiga detaljer.

Samtidigt har derivatsmällen återigen väckt diskussionen om ”too big to fail” till liv, alltså om bankerna är för stora för att tillåtas gå i konkurs. Även om banken fortsatt göra miljardvinster sedan avslöjandet, är det helt rätt att diskussionen lyfts på nytt. I alla fall om Barack Obama menar allvar med att inget finanshus ska vara för stort för att falla. Vi har tidigare skrivit här om hur finanshusen snarast istället blivit allt tyngre maktspelare i den amerikanska finansvärlden sedan krisen briserade.

När JP Morgan Chase kallar till aktieägarmöte i vår har en grupp aktieägare beslutat sig för att ta striden för minskade risker. Stycka upp affärsverksamheten är budskapet.

Daniel Kederstedt

Aldrig tidigare har den amerikanska centralbankschefen plockat upp sedlar ur sina guldbyxor i ett så rasande tempo som Ben Bernanke gör. Varje månad fiskas det upp 85 miljarder dollar för att finansiera nya obligationsköp. För att göra någon slags jämförelse så ni förstår dess storlek: 85 miljarder dollar motsvarar ungefär en sjättedel av Sveriges BNP.

Summa summarum gör att Federal Reserve (Fed) idag har drygt 3000 miljarder dollar i sin balansräkning.

Låter det överdrivet mycket?

Ja, det må hända. Men försök säga det till den grupp inom centralbanken som beslutar om penningpolitiska ingripanden. Idag och imorgon möts de för att försöka fatta nya beslut om hur den trilskande ekonomin ska attackeras.

Deras förväntade slutsats är däremot gammal och kretsar kring att det får fortsätta kosta vad det kosta vill. Styrräntan ligger redan på bottennivå och har utlovats göra så i ytterligare flera år, obligationsköpen har sagts fortsätta till dess att arbetsmarknaden förbättrats väsentligt.

Idag står 7,8 procent, officiellt sett, utan jobb, visar de senaste siffrorna från arbetsmarknadsmyndigheten Bureau of Labor Statistics (BLS). Klara förbättringar jämfört med hur det sett ut under stora delar av Barack Obamas tid i Vita Huset – i oktober 2009 var arbetslösheten exempelvis uppe och vände på 10,2 procent. Federal Reserve har sagt att arbetslösheten helst ska ner till runt 6,5 procent innan man är redo att trappa ner på sina penningpolitiska insatser – något som, enligt beräkningar, däremot kan ta upp till tre år.

Så här har utvecklingen sett ut under de senaste decennierna:

Med det sagt ska vi också betona ett flertal saker:

1: Den verkliga arbetslösheten ligger väldigt mycket högre än de 7,8 procent som BLS förmedlar. Snarare handlar det om den dubbla siffran. I alla fall om vi inkluderar den stora mängd invånare som är så pass uppgivna om att finna ett nytt jobb att de helt enkelt slutat leta.

2: Antalet långtidsarbetslösa har ökat kraftigt – idag rör det sig om 4,8 miljoner, vilket kan ställas mot 2,9 miljoner när Barack Obama klev in i Vita Huset. Den här gruppen är svår att få in på arbetsmarknaden igen och allt fler tvingas använda sig av matkuponger för att överleva. Idag tar 47 miljoner emot matkuponger – en ökning med 14 miljoner sedan januari 2009.

3: Många som jobbar upplever att de inte får tillräckligt många arbetstimmar, inte minst de nybakta studenterna.

Här i USA strömmar det med jämna mellanrum fram nyheter om att krisen minsann är över i världens största ekonomi, att det är full fart framåt som råder. Men det är viktigt att mana till försiktighet. Faktum är att man kommer från väldigt låga nivåer och att vägen tillbaka är lång.

Spana bara in den här kurvan som tar utgångspunkt i den senaste toppnivån och ställer nuvarande kris mot tidigare:

 

Daniel Kederstedt

Succésiffror från Proctor & Gamble, en spark i ändan för Starbucks och en kraftig intäktsökning för Google. Den amerikanska rapportfloden är i full sving. Och även om det på sina håll är klackarna i taket finns det tydliga tecken på att verkligheten inte är så festlig som först kan tyckas. Minns bara Apple som svarade för ett magplask och tappade börstronen.

När veckan är över kommer ytterligare 413 bolag ha släppt sina siffror – 105 av dem är listade på S&P500-index vilket innebär att vi då har kunnat syna 65 procent av de 500 största amerikanska bolagen i sömmarna. Bland dem syns hårt kritiserade Facebook som på onsdag rapporterar med något av kniven mot strupen. Misslyckas företaget med att visa stark annonstillväxt i mobiltelefonen lär det inte dröja innan anklagelserna haglar om att företaget minsann inte vet hur man ska tjäna pengar.

Drar vi alla S&P500-bolag över en kam ser det hittills hyfsat positivt ut.

Jämfört med samma period ett år tidigare pekar vinsterna 0,9 procent upp för de 147 storbolag som hittills rapporterat. 64 procent av dem har, enligt analysfirman Zacks, dessutom slagit (de ganska låga) förväntningarna och 59 procent visat högre intäkter än väntat.

Så vad är problemet?

Jo, det här: Och ställer vi vinsttillväxten på 0,9 procent mot tidigare kvartal är det faktiskt en blek siffra som uppenbarar sig. Och den förklaras inte minst genom att den vanligtvis så drivande it-/tekniksektorn fått problem. 75 procent av bolagen inom sektorn har redan släppt sina siffror – slutsatsen hittills är att vinsten ökat med blygsamma 0,6 procent.

Vore det dessutom inte för finanssektorn skulle kvartalsrapporterna gå i dess dystraste moll. Hos Wall Street, och dess svans av bolag, har vinsterna växt med hela 29 procent. Exkluderas finans ur den totala sammanställningen för S&P500-bolagen framkommer istället en förlust på 5,9 procent. Det är sämre siffror än under föregående kvartal.

Om analytikerna nu mot förmodan skulle få rätt så väntas inte heller någon draghjälp framöver. Vinsterna för de kommande 353 S&P500-bolagen väntas minska med 1,7 procent och intäkterna peka 3,8 procent nedåt. Något bättre än tidigare, men inte mycket.

Daniel Kederstedt

Efter att ha tagit sig an terrorister och maffian ställer nu Mary Jo White om siktet.

I skottgluggen: Wall Street.

Efter att en annan Mary, vid efternamn Schapiro, lämnat chefsstolen på Securities and Exchange Commission (SEC) i slutet av november uppstod ett plötsligt tomrum. In klev Elisse Walter. Att det var en tillfällig lösning var de flesta däremot överens om.

När Barack Obama så slutligen pekade ut den verkliga efterträdaren överraskade valet, Mary Jo White hade inte omnämnts i förhandsspekulationerna. Men budskapet var tydligt:

– You don’t want to mess with Mary Jo, lät det från presidenten.

Visserligen måste senaten först godkänna Mary Jo White men det bör inte vara några problem, även om det finns kritiker som lyfter fram att hon bara blir ytterligare en av alla som använder svängdörren mellan Washington DC och Wall Street.

65-åringen räknas dock som en av de tuffaste åklagarna i USA och har bland annat fällt den blinde egyptiske shejken Omar Abdel Rahman, som 1993 försökte spränga World Trade Center i bitar, samt Ramzi Ahmed Yousef, som planerade samma attack och dessutom försökte spränga amerikanska flygplan. Hon har också gått segrande ur mordåtal mot maffiabossen John Gotti.

Wall Street bör ha skruvat oroligt på sig när utnämningen blev känd, att hon har hårda nypor är tydligt.

Troligen, och förhoppningsvis, kommer hon nu till viss del att försöka lägga om SEC:s strategi. Efter närmare fyra år som SEC-topp lyckades föregångaren Mary Schapiro bara krama ur 18 miljarder dollar från Wall Street sedan krisen, inte sällan via förlikningar. En, enligt min mening, inte särskilt imponerande siffra.

Mary Jo White föddes i Kansas City, Missouri, 1947, men tillbringade en stor del av sin uppväxt i McLean, Virginia. Efter att ha kvitterat ut en examen i psykologi slog hon plötsligt in på en ny linje. 1974 hämtade hon ut en juristexamen från Columbia Law School i New York och började några år därefter klättra på karriärstegen. 1992 klev hon in som federal åklagare i de östra delarna av New York, innan Bill Clinton ett år senare skickade henne till delstatens södra område som inkluderar Manhattan. Där lyckades hon bland annat ställa flera Wall Street-institutioner till svars och täljde exempelvis fram ett bötesbelopp på 340 miljoner dollar från Daiwa Bank sedan de försökt dölja tradingförluster.

2002 hade Mary Jo White fått nog och anslöt till Debevoise & Plimpton – advokatfirman som hon också arbetade för i början av sin karriär. Därefter har hon bland annat suttit i styrelsen för Nasdaq och försvarat Ken Lewis, tidigare vd i Bank of America, i ett civilrättsligt fall rörande bedrägeri. Hon har även arbetat som privat utredare för många finansfirmor, bland dem Morgan Stanley som kände sig tvingade att göra en ordentlig utredning av John Mack innan han slutligen kunde tilldelas vd-titeln.

Tidigare kollegor kallar ofta Mary Jo White för en ”no nonsense-pit bull”, men som också vet att koppla av. Enligt New York Times deltar hon ofta i after work-tillställningar med nybakta åklagarna, inte sällan drickandes en blaskig Bud Light-öl.

Hon har dessutom ett stort sportintresse. Trots att hon bara är runt 1,50 meter lång har hon också spelat guard i basketligan för lokala advokatsamfund och enligt amerikanska medieuppgifter kan hon det där med att anlända med stil. Till en tennismatch kom Mary Jo White inkörande på en röd motorcykel samtidigt som Helen Reddys låt ”I am Woman” dundrade ut. I en intervju med Chambers Associate fick hon dessutom frågan om vad hon skulle bli om hon fick möjligheten till en andra karriär:

Svaret:

– Chef för den amerikanska basebolligan.

Daniel Kederstedt

Flera gånger om har vi här gått hårt åt Netflix här med vinkeln om något av ett framtidsbolag som höll på att stupa innan det verkligen hann få fart.

Nu tycks det som att det slutligen händer lite positiva saker i bolaget.

Medan Apple rasar tungt, och Exxon Mobile dessutom flåsar dem i nacken när det kommer till att vara det högst värderade börsföretaget, så pekar Netflix idag spikrakt uppåt. Efter en timmes handel ligger aktien på Nasdaq OMX på plus 37 procent.

Förklaringen bakom uppryckningen i Netflix, som i Sverige bland annat konkurrerar med MTG:s internettjänst Viaplay, handlar främst om kraftig tillväxt i antalet kunder sedan man klivit in på nya marknader och att företaget lyckades hamra fram en vinst på 0:13 dollar per aktie. Det kan ställas mot förväntningarna, som Bloomberg News skrapat samman, på minus 0:13 dollar. Intäkterna ligger på närmare 1 miljard dollar.

Som Netflix vd Reed Hastings säger i den här videointervjun är företaget hoppfullt om en fortsatt stark tillväxt, inte minst genom att man har exklusiva rättigheter till serien House of Cards med bland annat Kevin Spacey.

Om det räcker för Netflix, som idag finns i cirka 40 länder, återstår att se. Jag är fortsatt inte övertygad.

Snarare än satsa på egna tv-serier ser jag företagets problem i att de inte erbjuder det bästa materialet via nätabonnemanget, där framtidens tv onekligen ligger.

Dagens nätversion av Netflix här i USA består snarast av ett stort arkiv av gamla filmer. Och ska man betala för en månadstjänst istället för att hyra film för film, via exempelvis Vudu, måste man ha spets som lockar. Möjligtvis kan House of Cards vara just den spetsen men annars gapar det hyfsat tomt på den fronten. Idag finns många nyheter bara tillgängligt för den som beställer hem fysiska dvd-filmer via posten.

Netflix har, ska noteras, skrivit ett kontrakt med Disney som ger dem förstahandsrätten att sända bolagets nya produktioner. Men det gäller från och med 2016 och ligger onekligen långt bort i tiden. Då har både ett och annat bolag hunnit försvinna och komma till.

Netflix på Nasdaq OMX sedan noteringen 2002:

Daniel Kederstedt

Med ord om att ”our journey is not complete” och ”an economic recovery has begun” svors Barack Obama återigen in som president.

Men hur ligger det egentligen till med den ekonomiska återhämtningen?

Om vi jämför några av nyckeltalen från tiden när Barack Obama klev in i Vita Huset fram till idag får vi väl ge presidenten rätt, även om det finns flera stora plumpar.

Arbetslösheten i januari 2009: 7,8 procent.
Arbetslösheten i januari 2013:
7,8 procent (med en topp på 10,2 procent i oktober 2009).

Långtidsarbetslösa januari 2009: 2,9 miljoner.
Långtidsarbetslösa januari 2013:
4,8 miljoner.

Senaste BNP-siffran januari 2009: -5,3 procent.
Senaste BNP-siffran januari 2013:
+3,1 procent.

Dow Jones Index 20 januari 2009: 7 949.
Dow Jones Index 18 januari 2013:
13 649.

Konsumentindex januari 2009: 37,4 procent.
Konsumentindex januari 2013:
65,1 procent.

Medianpris på sålda bostäder januari 2009: 164 700 dollar.
Medianpris på sålda bostäder december 2012:
180 800 dollar.

Inflation 2009: 0 procent.
Inflation 2013:
1,7 procent.

Antal som tar emot matkuponger 2009: 33,5 miljoner.
Antal som tar emot matkuponger 2013:
46,6 miljoner.

Medianinkomst för hushållen 2009, inflationsjusterat: 52 195 dollar per år.
Medianinkomst för hushållen 2013:
50 054 dollar per år.

Statsskulden januari 2009: 10 600 miljarder dollar.
Statsskulden januari 2013: 16 400 miljarder dollar.

Budgetunderskott räkenskapsåret 2009: 1 400 miljarder dollar.
Budgetunderskott räkenskapsåret 2013, förväntat: 1 100 miljarder dollar.

Bankkonkurser 2009: 140 stycken.
Bankkonkurser 2012: 51 stycken.

Källor: Bls.gov, fns.usda.gov, theweek.com, politifact.com, ycharts.com, Reuters. Foto: Gerald Herbert/AP

Daniel Kederstedt

Med börsen stängd till följd av Martin Luther King Jr Day får vi rikta blickarna åt annat håll. Som Washington DC där Barack Obama för andra gången ska lägga handen på Abraham Lincolns bibel och sväras in som USA:s president.

Tillställningen presenteras av (och här får ni tänka er en tung reklamröst…) AT&T, Bank of America, Coca-Cola, FedEx och Microsoft.

Företagen är bara några av de som hostat upp pengar till festligheterna, visar uppgifter från Presidential Inaugural Committee.

Barack Obama har däremot länge tyckt att det är skillnad på pengar och pengar. Och det är en åsikt som han, till viss del, håller fast vid även nu.

Enskilda lobbyister och PAC-grupper får, liksom 2009, inte stödja installationen rent finansiellt. Däremot välkomnas nu företag, som var förbjudna för fyra år sedan, tillsammans med organisationer, fackförbund och privatpersoner. Tillsammans utgör företagen, facken och organisationerna en inte helt ovan grupp när det kommer till det här med att skriva ut checkar.

Sedan Barack Obama klev in i Vita Huset har de lagt totalt 283 miljoner dollar på lobbying, visar uppgifter från Center for Public Integrity, som Huffington Post hänvisar till.

Kovändningen kring företagen har, enligt New York Times, att göra med att Barack Obamas kampanjstab varit rädda för att stå utan pengar efter att ha lockat till sig hela 1,4 miljarder dollar under valet. Det är den högsta summan någonsin i ett amerikanskt presidentval.

Att företag sponsrar installationen är i sig däremot inget nytt. Det skedde exempelvis även under George W Bushs tid.

Exakt hur mycket evenemanget kostar är oklart, men enligt spekulationer i amerikansk press handlar det om minst 100 miljoner dollar. 2009 låg notan, enligt ABC, på 170 miljoner dollar.

Daniel Kederstedt

Att Lance Armstrong igår slutligen erkände det som alla redan visste – att han dopat sig igenom karriären – har väl knappast undgått någon.

Bakom varje framgångsrik idrottsman står (nåja…) en ärelysten bankir. I det här fallet är det dessutom ingen mindre än Thomas Weisel.

71-åringen är en välkänd figur inom finansvärlden sedan han bland annat startat Montgomery Securities och Thomas Weisel Partners. Han klassas också som en pionjär i Silicon Valley och var ordförande i Tailwind, som styrde laget US Postal Service. Det var det laget som Lance Armstrong cyklade för när han blev den största mästaren genom tiderna.

– Om det inte vore för Thomas generositet och visioner så skulle det inte finnas några Tour de France-titlar med mitt namn på, har Lance Armstrong tidigare uttryckt saken.

Nu befinner sig Thomas Weisel i en av sitt livs tuffaste fajter.

När det genom Flloyd Landis, tidigare lagkamrat med Lance Armstrong och som själv medgett doping, avslöjades vad som hänt drogs Thomas Weisel genast in härvan. Enligt uppgifterna ska han inte bara ha varit engagerad i den systematiska dopingen utan dessutom ha mutat folk till tystnad. Efter att Lance Armstrong misslyckats med ett dopingtest i slutet av 1990-talet ska Thomas Weisel inte sett någon annan väg ut än att slänga upp 500 000 dollar och få de ansvariga att glömma händelsen.

Thomas Weisel samarbetar med myndigheterna i ärendet och har också vittnat om sin oskuld.

– Jag visste inte förrän alldeles nyligen att Lance Armstrong hade ägnat sig åt doping medan han cyklade för laget. Alla anklagelser om att jag var medveten om detta, eller tolererade och stödde doping av någon lagtävlare, är felaktiga.

Ärendet ska förstås ha sin gilla gång innan någon dom utfälls. Men som New York Times noterar så skulle det förvåna om Thomas Weisel plötsligt inte hade alla detaljer på bordet: ”Mr. Weisel is a legend in investment banking, where attention to detail can make — or break — a deal.” Och om han inte visste om det borde hans vänner eller rivaler ha uppmärksammat det – ärendet borde inte kunnat undgå honom under en så lång tid som det gjorde, allra minst då han själv var väldigt aktiv inom cykelsporten och hans lags framgångar.

I tidigare intervjuer har cyklisten Tyler Hamilton dessutom sagt att doping fanns redan i Thomas Weisels tidigare lag, Montgomery-Bell.

– Jag kommer ihåg att jag såg hur några av de bästa grabbarna i laget fick vita lunchpåsar. Till slut lade jag samman två och förstod att det var dopingprodukter i de där lunchpåsarna, har Tyler Hamilton sagt och som själv slutligen tog emot dem.

– I min lunchpåse fick jag EPO. Andra fick andra saker, som tillväxthormon. Det är tragiskt att behöva säga att jag var villig att acceptera lunchpåsen men samtidigt var det också något av en ära, att de liksom tyckte jag var tillräckligt bra nog för att höra ihop med toppgubbarna.

Daniel Kederstedt

Foto: Linus Sundahl-Djerf

Inför valet klev jag och fotografen Linus Sundahl-Djerf in i en vapenbutik i Tampa för att prata med väljarna hur de såg på en framtid med Barack Obama eller Mitt Romney.

När butiksinnehavaren Rich Smith tillfrågades vilka vapen som var de bäst säljande pekade han först på en pistol och sedan ett halvautomatiskt gevär. Och så log han lite snett över vetskapen att en försäljningssuccé var att vänta om Barack Obama skulle gå vinnande ur fajten. Rädslan för hårdare vapenlagar får nästan alltid invånarna att bunkra vapen som aldrig förr. Så var det även vid valet 2008 och efter samtliga större dåd: Aurora, Sandy Hook, Tucson, Virginia Tech, Columbine…

Igår började många invånares farhågor att konkretiseras när Barack Obama lade fram ett nytt förslag om skärpta lagar. Om kongressen går på presidentens linje kommer det bli förbjudet att sälja halvautomatiska vapen av militär typ till privatpersoner, finnas en begränsning i hur mycket ammunition en privatperson får inneha och utökade bakgrundskontroller.

Förslaget är det hårdaste som lagts på 20 år i frågan och att det kan ta tid att få igenom det i kongressen är självklart. Lobbyorganisationen National Rifle Association (NRA) har ett stort inflytande i politiken och kommer inte ge sig utan strid.

På börsen sitter samtidigt vapentillverkarna Smith & Wesson och Sturm Ruger, samt återförsäljaren Cabela, och nervöst gnuggar händerna.

Nervöst för att nya förbud skulle innebära att en av deras storsäljare – det halvautomatiska vapnet –i stort sett skulle utraderas från försäljningen. Gnugga händerna för att det tillfälligt ger ett enormt försäljningslyft, och dessutom får aktierna att peka spikrakt uppåt.

Igår lyfte Smith & Wesson, Sturm Ruger och Cabela med 5-6 procent vardera. Det gav ytterligare bränsle till några av börsens stora raketer på senare tid. Sedan början av 2012 har Smith & Wesson lyft över 100 procent, Cabela över 90 procent och Sturm Ruger över 50 procent.

När analytikerna hos S&P Capital IQ tittar framåt ser de också extremt goda siffror i kvartalsrapporterna. För Smith & Wesson väntas exempelvis ett vinstlyft på 163 procent.

Om Barack Obamas förslag accepteras bör det ge negativa effekter i de börsnoterade vapenbolagen, även om de också lär få se försäljningen av andra vapen öka. Men marginalerna är hyfsat små. Enligt en undersökning från IBIS World drar den amerikanska vapenindustrin 11,7 miljarder dollar per år med en vinstmarginal på 8,5 procent.