Annons
X
Annons
X

Wall Street-bloggen

Daniel Kederstedt

Daniel Kederstedt

Jag har under de senaste dagarna vistats i bland annat Virginia och Ohio – två av de så kallade swing states som mycket väl kan komma att avgöra presidentvalet i november.

Trots att Barack Obama har intagit ledningen i de båda delstaterna så är det tydligt att många velar om hur de ska rösta samt att det finns ett brett stöd för Mitt Romney. Inte minst då för hans ord om att kunna skapa jobb samt att han nu (så var inte alltid fallet…) omfamnar kolindustrin.

Vad gäller just det här med att skapa jobb så har såväl nuvarande som tidigare anställda inom Bain Capital – det riskkapitalbolag som Mitt Romney startade och styrde – valt att lägga sig i debatten.

Tillsammans har ett gäng personer, sammankopplade via demokraterna, hyrt en buss för att under omkring en månads tid turnera runt i Ohio, Virginia, Florida och Pennsylvania för att försöka såga sönder och samman Mitt Romneys historik. Vid senaste demonstrationen slöt över 100 personer upp.

”Anställda av Bain Capital vet hur en Romney-Bain-ekonomi ser ut”, skrivs det på gruppens hemsida. ”Jobben skickas till Kina och kvar i våra samhällen lämnas merparten av de lågbetalda jobb som har dåliga förmåner.”

I en videosnutt från 1985, som släpptes i torsdags och som du kan se nedan, kan man också se hur Mitt Romney förklarar affärsidén med Bain Capital. Det handlar om att investera i nykläckta företag, ta ledningen och sedan håva in storkovan fem till åtta år senare.

Mitt Romneys tid som vd i Bain Capital har varit uppe till diskussion otaliga gånger. Skapade han mer jobb än han kapade? Hur bra var egentligen affärerna? När Rolling Stone Magazine valde att titta på ärendet blev utfallet så här. Andra historier pekar på den exakta motsatsen.

Om bloggen


Daniel Kederstedt är SvD Näringslivs korrespondent i världens ekonomiska huvudstad – New York. Med utgångspunkt från Wall Street rapporteras här om finansvärlden, börserna och det internationella näringslivet.

@kederstedt på Twitter

Daniel Kederstedt

Marknaden är i det närmaste nedlusad med cirka 3000 kaféer och kaffebutiker och har under den senaste tiden bromsat in.

Det hindrar ändå inte den amerikanska bjässen Starbucks från att slutligen försöka etablera sig i Sverige på allvar.

Under nästa år kommer företaget öppna upp ett flertal butiker på gatorna i Oslo, därefter väntar Sverige. Och nu rör det sig inte längre om att, likt idag, befinna sig bakom säkerhetskontroller på flygplatser eller inne i resecentrum utan på gatorna i de största städerna. Det exakta antalet kaféer har inte Starbucks avslöjat ännu, men däremot har man funnit en samarbetspartner i norska Umeo Restaurant Group.

Förhoppningen är att ganska snart ha skapat sig en given plats på marknaden och inom tre år ha blivit etta.

Med tanke på svenskarnas förtjusning kring Starbucks (extremt tydlig när man likt jag bor i New York) har de förutsättningarna att lyckas. Varumärket är redan välkänt, svenskar tycker generellt sett om amerikanska produkter och de nordiska länderna ligger i given topp över världens högsta kaffekonsumtion per invånare.

Samtidigt är det något av upp till bevis för företaget gentemot otåliga investerare. Många har länge skruvat på sig över den relativt svaga tillväxttakten i Europa, dit även Afrika och Mellanöstern räknas i det här fallet.

I dagsläget hämtar Starbucks, som har ett marknadsvärde på 38 miljarder dollar, in 8,5 procent av sin försäljning från Europa. Marknaden får betecknas som extremt utmanande och där försäljningen i kaféer som varit öppna mer än 13 månader var oförändrad under det senaste kvartalet jämfört med ett år tidigare. Företagets vd Howard Schultz har försökt få fart på företagets affärer i Europa med nya reklamfilmer och drinkrecept.

Konkurrenter som Waynes Coffee och Espresso House lär inte sitta still och avvakta hur deras etablering går. Den sistnämnda kedjan, som har över 110 kaféer i Sverige och nyligen bytte ägare, har tidigare förkunnat att de kommer satsa aggressivt i inte minst Norge under de kommande fem åren.

Starbucks öppnade närmare 500 butiker runt om i världen förra året, inte minst i Kina där man växer explosionsartat.

Starbucks föll igår marginellt på börsen sedan nyheten läckt ut om planerna i Norden. Aktien, noterad på Nasdaq OMX sedan 1992, har lyft närmare 9 procent under året.

Daniel Kederstedt

Som om det inte vore nog att börsvärdet rasat med 38 miljarder dollar – nu har stämningarna börjat matas mot Facebook sedan man i våras snubblade in på börsen.

Totalt har ett 50-tal stämningar lämnats in mot såväl den sociala medieaktören som börsoperatören Nasdaq OMX och noteringsansvariga banken Morgan Stanley. Flera hundra ytterligare ekonomiska krav lär vara att vänta från aktieinnehavare som kort och gott tycker att de blivit fintade i affären.

Framför allt hävdas det i stämningarna att man vare sig fått korrekt eller tillräckligt med information rörande framtidsutsikterna för Facebook. Dels handlar det om att man inte ska ha fått ta del av analyshusens sänkta förväntningar, dels om i vilken hög grad användarna överger datorn för mobilen. Annonstester genomförs visserligen nu, men här finns också det stora frågetecknet för Facebook att räta ut: Hur ska man håva in pengar på mobilanvändarna?

Facebook har avfärdat stämningarna, och kanske delvis med rätta. 

Att det sker en stor övergång till mobilen kan inte komma som en överraskning för någon, än mindre om man tagit sig tid att sätta sig in i företaget innan man satsat sina slantar. 

I slutändan kan, och troligtvis kommer, det bli så att Facebook, Nasdaq OMX och Morgan Stanley fock faktiskt tvingas pytsa upp en rejäl slant pengar för att kunna lägga ärendet bakom sig.

Just Nasdaq OMX kan nog få ta största smällen. Företaget har avsatt 62 miljoner dollar för att täcka kostnader i samband med det ofantliga teknikfiaskot då Facebook noterades, men det kommer högst sannolikt inte räcka. Bara schweiziska storbanken UBS har sagt att de vill ha minst 350 miljoner dollar tillbaka sedan man fått 50 gånger fler aktier än man bett om.

Sista ordet lär inte vara sagt i den här såpan än.

Daniel Kederstedt

De har grunnat, de har försökt angripa problemet – och de har lämnat walk over.

Den amerikanska finansinspektionen vs robothandeln är en utklassningshistoria.

För trots mer än ett års utredning säger sig Securities and Exchange Commission (SEC) ändå inte förstå hur allt fungerar. Dessutom uppger man sig sakna resurser för att rent bokstavligt faktiskt kunna hänga med i handeln – en handel som sker på bråkdelen av en sekund och där order efter order som matas in i systemet faktiskt aldrig verkställs.

Nu har det börjat ledsnas kring det bristfälliga arbetet från SEC och ett företag i Wisconsin har helt sonika stämt finansinspektionen för inget mindre än inkompetens.

Bakom ärendet ligger en långtgående strid där EMM Holdings anklagare robothandlaren Quantlab Financials för bedrägeri. Mer om det här och här.

Den som försvarar robothandeln brukar hävda att det enbart är av godo eftersom det för in pengar i systemet och att ”kritikerna inte förstår.” De som är just negativt inställda menar å andra sidan att högfrekvenshandeln förstör aktiemarknaderna, att den skapar orättvisor, undergräver förtroendet på marknaden och att hela systemet riskerar att skadas när datorerna tar över.

En ny rapport från centralbanksenheten i Chicago pekade just också på hur högfrekvenshandeln har tagit över majoriteten av världens handel, samt att många av aktörerna knappast kan kontrollera sina maskiner.

Det sistnämnda kanske är väl hårt uttryckt men det finns förstås en bra dos sanning i det. Att det finns en risk med robothandeln som är värd att återkommande flagga för och värd att reglera är självklart. Det är just nu en okontrollerad marknad där insatserna är höga. Det senaste exemplet som visar att åtgärder behövs är Knight Capital. Vi minns förstås också den tokfiaskoartade noteringen av börsoperatören BATS som föll på eget teknikstrul.

Daniel Kederstedt

Mitt Romney anklagas ju ofta av demokraterna för att inte riktigt vara en man av folket. Inte minst för att han sitter på en förmögenhet om en sisådär 250 miljoner dollar och nyligen avfärdade 47 procent av invånarna.

Nåväl.

Hade Mitt Romney valt att avstå från att få ekonomin i 2002 års olympiska vinterspel på fötter, styra som guvernör i Massachusetts och ta dusten om Vita Huset hade han i så fall varit en ännu mindre man av folket.

Med största sannolikhet hade nämligen Mitt Romney hängt kvar i riskkapitalistfirman Bain Capital, som han var med och grundade. Och om vi utgår från att hans innehav skulle vara 12-13 procent, precis som för andra grundare i riskkapitalister idag, hade Mitt Romney varit mer än en miljard dollar rikare.

Bain Capital är idag värt runt 11 miljarder dollar, vilket skulle värdera Mitt Romneys andel till 1,32 miljarder dollar.

Mer läsning på ämnet finns hos Bloomberg.

Daniel Kederstedt

Samtidigt som de anställda på Lehman Brothers klev ut på Times Square med skamsna blickar och kartonger i händerna så slog omvärlden fast att finanskrisen startat på allvar.

Huruvida det var korrekt eller inte kan man diskutera, men det kan vi ta en annan gång.

Att Wall Street inte har repat sig till fullo sedan den 15 september 2008 vet vi däremot med säkerhet idag. Och trots alla nya lagar och regler, som finanssfärens toppaktörer förstås gör sitt bästa för att trasa samman, samt nödlån för tusentals miljarder dollar så är framtiden för Wall Street ännu smått oklar.

Att det kommer spela en tung och viktig roll framöver behöver vi inte betvivla. Men däremot hur stora vinster man kommer kunna göra, på vilka sätt och hur många anställda som faktiskt kommer att behövas för det. När krisen slog till pratades det om att en tredjedel av alla Wall Street-anställda skulle få gå.

Här i New York skulle det ge tydliga konsekvenser.

2010 stod exempelvis finanslönerna för 23,5 procent av den totala lönepotten inom den privata sektorn i staden.

Mindre än en vecka efter fyraårsnoteringen av Lehman Brothers kollaps kom så också Bank of America med beskedet att de skruvar upp takten i sitt besparingspaket.

16 000 jobb ska ha kapats innan årsskiftet på företaget, som vid utgången av andra kvartalet totalt sett hade 275 000 anställda.

När nedskärningarna är färdiga kommer Bank of America ha gått från att även vara bankväsendet största arbetsgivare till blott den fjärde största.

Långt ifrån alla jobb kapas förstås på Wall Street. Men jag tänkte att det kunde vara läge att sätta stetoskopet mot finansmeckat och genomföra en snabbare diagnos. Hur mår det idag jämfört med för några år sedan när det kommer till anställda, vinster och ersättningar?

Med hjälp av uppgifter från NYSE Euronext, Eastern Consolidated, Moodys och New Yorks revisionschef Thomas DiNapoli är det här vad vi får fram:

Antal jobb:
Januari 2008: 188 900
Januari 2010: 160 900
Januari 2012: 173 100
Nu: 168 600

Vinster och förluster:
2006: 20,9 miljarder dollar
2007: -11,3 miljarder dollar
2008: -42,5 miljarder dollar
2009: 61,4 miljarder dollar
2010: 27,6 miljarder dollar
2011: 7,7 miljarder dollar

Genomsnittlig ersättning på Wall Street:
2007: 401 050 dollar per år
2008: 391 750 dollar per år
2009: 311 010 dollar per år
2010: 361 360 dollar per år
2011: 362 990 dollar per år

Uppskattningen om att en tredjedel skulle få gå till följd av finanskrisen har alltså kraftigt kommit på skam. Hittills rör det sig om ”blott” cirka 20 000 anställda, en femtedel av dem i år.

Trots att vinsterna rasar kraftigt så har däremot alltså ersättningarna börjat öka något, även om de ännu befinner sig på väldigt låga nivåer jämfört med 2007. Där väntas de stanna i år.

Många finanshus, bland annat JP Morgan Chase, har valt att minska sitt risktagande kraftigt för att istället satsa på förmögenhetsförvaltning, som vanligtvis genererar mindre vinster och bonusar.

Daniel Kederstedt

Så är det dags igen, 11 september.

Datumet som så fort det kommer på tal får de flesta New York-bor jag känner att bara skaka på huvudet, minnas och sucka ljudligt.

Att terrorattackerna för elva år sedan, då närmare 3000 liv gick till spillo, förändrade känslan av säkerhet i staden och USA är självklart.

Det är tuffare kontroller på flygplatser, det är än mer säkerhet bara för att ta sig in på en NFL-fajt och det finns en medvetenhet hos folk att reagera så fort något misstänkt händer.

Tar du dessutom idag ett arbete i exempelvis Empire State Building eller, låt säga, One World Trade Center som ska öppna 2014 har du dessutom en frågeställning att tackla.

Finns det risker? Om ja – är det värt det?

Det här gäller inte minst också de som jobbar på Wall Street.

Inte bara har det utförts ett flertal terrorangrepp mot finansmeckat genom tiderna. Dessutom måste händelserna 2001 just också sägas vara ett angrepp även mot finanssystemet.

En tredjedel av alla företag som direkt drabbades av attackerna mot World Trade Center var verksamma inom finansindustrin – hela 75 procent av alla som omkom arbetade inom branschen.

Vid tioårsdagen i fjol skildrade SvD i flera berättelser vad som hände under den där septembermorgonen. Där fanns brandmannen som begravdes levande två gånger, mannen som dag ut och dag in söker svaret på om hans fästmö hoppade från tornen eller hon som slogs för att synliggöra de kvinnor som arbetade med att släcka bränderna.

Men där fanns också en längre näringslivstext om hur finansmarknaderna sattes totalt ur spel. Inte minst då Cantor Fitzgerald, en av de viktigaste aktörerna på marknaden för statsobligationer. Samtliga på jobbet den dagen dog, vilket gjorde finansaktören till en självklar symbol för 9/11.

Idag är företaget så pass välmående som det nog får sägas kunna vara. Närmare 100 personer sliter idag på dess kontor, många av dem är söner och döttrar till de som omkom.

Vad som inte var känt vid tillfället var däremot hur Stockholmsbörsen faktiskt spelade en avgörande roll för att försöka öppna upp den amerikanska obligationshandeln igen efter attentatet.

Medan Cantor Fitzgerald och dess handelssystem E-Speed totalt slogs ut klarade sig dess främste konkurrent BrocerTec i New Jersey väl. Problemet var att infrastrukturen trasats sönder och samman vilket gjorde att företaget ändå inte hade någon möjlighet att på plats bedriva sin verksamhet på ett vettigt sätt. Vita Huset låg likväl på – de ville lösa problemen så snart som möjligt.

Lösningen blev att vända sig till Sverige och Stockholmsbörsen, som hade BrocerTec som kund. Plötsligt slet de anställda i Stockholm i treskift för att försöka säkerställa att BrokerTec kunde agera på marknaden.

Mindre än 48 timmar efter attackerna öppnade obligationsmarknaderna upp igen, och det genom att häpnadsväckande nog fungera rätt hyfsat.

Till sist: Video på hur Ground Zero fylls med byggnader.

Fotnot: Nu tar jag semester i några dagar. Tillbaka 22 september.

Daniel Kederstedt

Det har varit en derivatskandal som kostat 5,8 miljarder dollar, etiska felsteg i form av att man krängt på kunderna sina egna aktiefonder trots att konkurrenterna presterade bättre och en handlaravdelning som i juli visade upp minussiffror 28 av 31 dagar.

För att bara nämna några bitar.

I ett försök att stabilisera JP Morgan Chase har toppbossen Jamie Dimon sedan en tid tillbaka valt att minska riskerna i företaget och istället satsa tungt på privatförvaltning. Företaget expanderar nu runt om i USA för att försöka komma närmare kunderna.

Samtidigt, uppger en väl insatt källa, har det väckt missnöje bland de anställda som flyttats över till den mindre lönsamma privatförvaltningen.

Skälet: De är rädda att draget ska slå mot bonusarna.

– Nu försöker alla bara jobba så hårt de kan utan att säga något som kan uppröra någon. Men det är tydligt att många är oroliga för bonusarna i november eller december. Jag har flera kollegor som funderar på att söka sig till en konkurrent om det blir en dålig bonus i år, säger källan.

Samtidigt framkommer uppgifter om att företagets hårdföre vd Jamie Dimon, som ifjol plockade ut Wall Streets högsta ersättning på 163 miljoner kronor, riskerar mindre ersättning. Enligt Financial Times ska det framför allt handla om att blidka allmänheten något efter flera av de felsteg man har gjort, inte minst derivatfiaskot.

Även inom Citigroup lutar det åt mindre ersättningar. När aktieägarna tidigare i år fick säga sitt om utbetalningen till vd:n Vikram Pandit tyckte de att 14,8 miljoner dollar var åtminstone ett antal miljoner för mycket.

Styrelsen valde däremot att inte lyssna på aktieägarna och klubbade igenom ersättningen ändå. Att det inte var särskilt bra PR tycks nu även de har förstått.

Daniel Kederstedt

Tycker du att Wall Street kommer för lätt undan med sina felsteg?

Att de orättvist nog kan betala sig fria från fel som alla andra skulle få skaka galler för?

Ja, då lär du inte tycka om det här.

Enligt Huffington Post, som jag också lånat rubriken av, håller myndigheterna nu på att i ett allra sista försök bringa ordning i det enorma kaoset på bolånemarknaden som för fem år sedan höll på att stjälpa hela finanssystemet. För att hålla det väldigt enkelt så samlade Wall Streets aktörer dåliga bolånepapper i hög som såldes med toppbetyg utdelade av kreditvärderingsinstituten och man uppmanade folk att låna mer pengar trots att deras ekonomi egentligen inte borde tillåtit det.

Istället för att vidta rättsliga åtgärder tycks det nu som att myndigheterna än en gång bara kommer sträcka fram ett par checkar och låta finanstopparna klottra dit sina namnteckningar. Allt troligtvis också under premisserna att de inte behöver erkänna att de har gjort några fel – det är brukligt i myndigheternas uppgörelser.

Såväl finansinspektionen som justitiedepartementet ägnar sig visserligen åt att bringa ordning bolånekaoset, men inte minst är det gruppen Residential Mortgage-Backed Securities Working Group som fått i uppdrag att försöka sätta punkt i härvan.

Kritiker menar att gruppen har fått för lite tid på sig, att de stressas fram till beslut och saknar resurser för att ens kunna göra ett dugligt jobb. Bara att man tre månader efter sin födelse ännu saknade lokaler för de 200 utredarna kan väl tas som ett exempel på att det kanske finns fog för de åsikterna.

Jag kan förstå att myndigheterna väljer att göra ekonomiska överenskommelser med företagen istället för att dra misstankarna till rätten. Många av myndigheterna har tidigare klagat på att de just saknar resurser och är rädda att de ska misslyckas med att presentera tillräckligt starka bevis i vad som är en total finansiell oreda.

Men att knappt ens dra något ärende till rättssalen sänder enligt mig rätt dåliga signaler.

Det budskap som ges är snarare att finansföretagen kan chansa fritt – avslöjas ni blir det i värsta fall bara böter, om än stora sådana.

Tror ni att en bedragare bakom låt säga ett pyramidspel – inga jämförelser i övrigt – skulle få samma behandling?

Ilskan i USA är ännu stor kring kombinationen Wall Street och bolånemarknaden. Många invånare sitter ännu med lån som överstiger värdet på deras bostad. I exempelvis Cleveland och Detroit präglas hela stadsdelar av tomma och övergivna hus.

Daniel Kederstedt

Där fanns visserligen ord om hopp och förbättring, men mer än något annat handlade Barack Obamas tal under demokraternas konvent om att försvara sin tid i Vita Huset. Mer tålamod kommer att krävas när USA stretar vidare efter den största ekonomiska krisen sedan Den Stora Depressionen.

Att det tar tid att komma på fötter är tydligt.

Dagens arbetsmarknadssiffror var allt annat än positiva.

Inte bara skrevs uppgifterna för såväl juli som juni ned – från 163 000 till 141 000 respektive 63 000 till 45 000. Dessutom konstaterade myndigheten Bureau of Labor Statistics att enbart 96 000 nya jobb skapades i augusti. Det var klart under förväntningarna på 125 000.

I USA har det i snitt skapats 139 000 jobb per månad sedan årsskiftet, att jämföra med 2011 års snitt på 153 000 och de cirka 225 000 jobb som krävs varje månad bara för att hålla jämna steg med befolkningsutvecklingen.

Trots detta så sjönk den officiella arbetslöshetssiffran från 8,3 till 8,1 procent.

Förklaringen: Allt färre personer ingår i arbetsstyrkan, det vill säga har ett jobb eller letar efter ett aktivt. Enbart 63,5 procent räknas in här vilket är den lägsta nivån på 31 år. 69,8 procent av männen räknas i dag in i arbetsstyrkan vilket är den sämsta siffran sedan regeringen började rapportera månadssiffrorna 1948.

Inte bara har många blivit så pass uppgivna om att finna ett nytt jobb att de helt enkelt slutat leta, dessutom har många unga valt att stanna kvar i skolan istället för att försöka ta sig in på arbetsmarknaden.

Samtidigt framkommer att omkring 40 000 av de nya jobben var lågbetalda inom exempelvis återförsäljning och turism. Allt samtidigt som mer välbetalda jobb inom tillverkningsindustrin minskade med 15 000 – den värsta siffran på två år.

Idag är det 59 dagar kvar till valet. Och mer än något annat är just arbetsmarknaden den fråga som kommer att avgöra var väljarna kommer lägga sin röst. Historien visar dock att ingen president sedan Franklin D Roosevelt har lyckats kampanja hem fyra nya år i Vita Huset med en arbetslöshet på över 7,4 procent.

Den tioåriga statsobligationsräntan sjönk med 8 punkter efter de nya uppgifterna. Dollarn försvagades något mot yenen, men stod sig oförändrad mot euron.