Annons
X
Annons
X

Wall Street-bloggen

Daniel Kederstedt

Daniel Kederstedt

Det är redan världens största läsktillverkare med drycker som Fanta och Sprite under sig. Nu är Coca-Cola på väg att även svälja Monster, som i sin tur rusar på börsen.

Coca-Cola äger visserligen redan en någorlunda liknande energidrycker i Burn och Full Throttle. Men med försäljningssiffror som knappast har imponerat på företagsledningen så har man sedan ett tag tillbaka börjat se sig om efter nyförvärv.

Valet ska, enligt Wall Street Journal, alltså ha fallit på Monster, som tillsammans med Red Bull är de största energidrycksföretagen.

Under fjolåret uppgick Monsters försäljning till 1,7 miljarder dollar, vilket var 31 procent högre än 2010. I år förväntar sig analytikerna att intäkterna ska öka med 17 procent.

Medan Coca-Colas aktie knappt har rört sig sedan nyheten avslöjades har Monster lyft med hela 17 procent för att nu befinna sig på årshögsta, 77 dollar per aktie. Det innebär också att företagets börsvärde har lyft med 2 miljarder dollar bara idag, från 11 till 13 miljarder dollar.

Om övertagandet slutförs kommer det att bli Coca-Colas största köp någonsin, uppger Wall Street Journal. Men att affären ska gå igenom är faktiskt inte helt säkert, det finns flera punkter som talar emot det nya ryktet.

En är i vilken grad Coca-Cola faktiskt kan tjäna på att ta över företaget. Redan idag sköter man distributionen utav flera av dess drycker, vilket minskar synergieffekterna. En annan, och mycket viktigare punk, är att Monster är väldigt, väldigt dyrt.

Idag handlas företaget, som grundades 1997, för närmare 50 gånger mer än vad årets vinst väntas bli. Coca-Cola självt, vars börsvärde är 172 miljarder dollar, handlas för omkring 20 gånger mer än den väntade vinsten.

Redan i fjol ska en affär ha varit på tapeten. Då kontaktade Monster bland annat Coca-Cola och PepsiCo för att försöka bli sålt, men just det höga priset ska ha resulterat i nobben.

Om bloggen


Daniel Kederstedt är SvD Näringslivs korrespondent i världens ekonomiska huvudstad – New York. Med utgångspunkt från Wall Street rapporteras här om finansvärlden, börserna och det internationella näringslivet.

@kederstedt på Twitter

Daniel Kederstedt

Problemen växer inne på Goldman Sachs.

Nu misstänks ytterligare en relativt högt uppsatt person på företaget ha delgett hemlig information om affärer inom hälsovårdssektorn till hedgefonden Galleon Group, vars vd Raj Rajaratnam i fjol dömdes till elva års fängelse för insiderhandel.

Två av de uppgörelser som bland annat finansinspektionen tittar på är Abbot Laboratories köp 2009 av Advanced Medical Optics samt Frecenius förvärv av APP Pharmaceuticals ett år tidigare. Goldman-chefen var rådgivare vid båda affärerna, vid vilka Galleon Group ska ha tjänat tiotals miljoner dollar genom att köpa aktier bara dagar innan affärerna offentliggjordes.

Det här är den fjärde anställda på Goldman Sachs som kopplas till Galleon Groups fusk. Sedan tidigare har bland annat Rajat Gupta, tidigare Goldman Sachs-chef och vd på McKinsey, anklagats för att ha läckt hemlig information till Galleon Group. Raj Gupta hävdar, liksom den senast anklagade chefen, sig vara oskyldig. Rättegången kommer inledas i maj.

För Goldman Sachs är det här knappast välkomnande nyheter. Företaget har redan flera orosmoln hägrande över sitt huvudkontor på de nedre delarna av Manhattan – inte minst anses allmänhetens bild av företaget fått sig en rejäl törn sedan en tidigare anställd gick till angrepp och menade att atmosfären på bolaget är giftig och destruktiv.

Insiderfallet med Galleon Group är det största som någonsin har bubblat upp till ytan i USA. Och många använder det därför för att peka på att det finns låg moral och utbredd korruption på Wall Street.

Det kan förstås diskuteras. Men klart är att det faktiska förtroendet för Wall Street är långt ifrån på topp.

Sedan krisen slog till och skattebetalarna tvingades rädda krisande företag har inte särskilt mycket hänt. Reformer som ska skydda invånarna har fördröjts, den så känsliga bostadsmarknaden, där krisen verkligen syns, är fortfarande en ganska sorglig historia och kritiken surrar vidare mot att finansinspektionen och andra myndigheter faktiskt helst av allt smider uppgörelser istället för att försöka få till fällande domar.

Ett exempel kan hämtas just från affären mellan Abbot Laboratories och Advanced Medical Optics. I fjol anklagades den tidigare basebollspelaren Doug DeCinces av finansinspektionen för att ha spridit hemlig information om affären till sina finanskollegor. Utan att medge sig skyldig ingick Doug DeCinces en förlikning på 2,5 miljoner dollar för att kunna lägga ärendet bakom sig.

Myndigheterna har tidigare sagt att man ska försöka dra fler personer till rättsskranket och faktiskt få dem fällda. Det stora trendbrottet har hittills uteblivit, delvis eftersom de säger sig sakna tillräckligt med kapital och därför hellre väljer den enkla vägen om uppgörelse.

Att återfå allmänhetens förtroende är en mödosam process men det måste börja någonstans. Och frågar du mig handlar det inte bara om att agera kraftfullt och släpa folk till domstolarna utan även att vara rättvis.

Idag kan finansanställda ofta köpa sig fria från skuld i ett ärende där Average Joe skulle kastas bakom lås och bom. Och det vet finansvärlden om.

Daniel Kederstedt

Bloomberg News har knåpat samman ett mindre inslag om hur man äter som en äkta Wall Street-handlare.

Förstås lite sött att man tar en lobster som tilltugg till köttbiten och äter pizza till frukost.

Även om inslaget är roligt och väcker en bild i huvudet av en frossande och sönderstressad finansanställd så vet jag inte om det är den riktigt korrekta bilden. Men i alla fall.

För några veckor sedan knåpade jag själv samman en reseguide till några av de hak som finansfolket allra helst hänger på.

Det bjuder vi förstås på även här:

PJ CLARKE’S
Ett klassiskt vattenhål som förr i tiden hade en imponerande lista över stamkunder: Frank Sinatra, Jacqueline Kennedy Onassis, Buddy Holly och Nat King Cole. Nu för tiden är PJ Clarke’s, som figurerar regelbundet i tv-serien Mad Men, ett tillhåll för det hungriga och törstiga finansfolket.
Visst finns här en läcker skaldjursplatå (64 dollar) men de flesta kommer för att äta hamburgaren (9,85 dollar). PJ Clarke’s har ytterligare två restauranger i New York, men det är här originalet. En av de andra, PJ Clarke’s on the Hudson, ligger i Four World Financial Center och hade storsvindlaren Bernie Madoff som investerare.
915 3rd Avenue 55th St.
pjclarkes.com

ALANS FALAFEL
New York har ett utomordentligt utbud när det kommer till gatumat. En favorit för såväl mig som för många anställda på Wall Street med stress i blicken är Alans Falafel. Vagnen är visserligen omskriven och hyllad som få andra i staden – men det med rätta.
Falafelmackan kostar 4 dollar och är sannerligen god. Alans Falafel är bara en av cirka tio snabbmatsvagnar som står uppställd på området vid Zuccotti Park, som tidigare var Occupy Wall Streets främsta näste, och som kallas ”Wall Streets utomhusmatsal”. Förbered dig på kö vid lunchtid.
Cedar St, vid Broadway.

OLYMPIC RESTAURANT
Ett udda inslag, men likväl, har du någonsin undrat hur det ser ut när Wall Streets högst betalda vd – Jamie Dimon på JP Morgan Chase med en dagslön på 794 520 kronor – går på toaletten?
Du behöver inte undra längre. Utställningen av den danska konstgruppen Superflex är visserligen avslutad sedan länge men klassiska Olympic Restaurant i Lower East Side vägrar ta bort den. En våning upp i restaurangen, som har en klassisk diner-meny, finns en kopia av toaletten som används av de högsta cheferna på JP Morgan Chase. Förvänta dig inga överdåd på det som kallas ”Power Toilet”. Bland inslagen – en Ikea-affisch.
115 Delancey Street.

DANIEL
Den har stjärnor i Michelin-boken, en inbjudande atmosfär som flödar i yta och en fransk avsmakningsmeny som lämnar hål i din plånbok. Just därför är Daniel – en av New Yorks allra dyraste restauranger – på Upper East Side också en favorit hos stans finansfolk. Restaurangen, som drivs av stjärnkocken Daniel Boloud, har dessutom blivit något av ett tillhåll för president Barack Obama. När han nu är på jakt efter kampanjpengar från Wall Street-folket förläggs flera middagar på Daniel, vars efterrätter och vinlista knappast gör någon besviken. Inte råd? Gör som jag – häng i baren och spana.
60 East 65th Street.
danielnyc.com

BOBBY VAN’S
Bobby Van’s finns på flera platser runt om i stan men det är framför allt på West 50th Street som du har chans att få se finansvärldens anställda hänga av sig kavajen. Ett stamhak för anställda på Midtown-firmor som Barclays, UBS och Morgan Stanley och som med rätta trivs i den läckra och stora baren. Är först och främst ett steakhouse (50 dollar per maträtt) men har allt från pizza (22 dollar) till enklare sallader (cirka 15 dollar). Alldeles mitt emot finns dessutom en av de senaste årens mest kända byggnader – Lehman Brothers huvudkontor, vars anställda främst hängde på den intilliggande baren Emmett O’Lunney’s (210 West 50th Street).
135 West 50th Street.
bobbyvans.com

BABBO
När den ansedda krögaren Mario Batali nyligen liknade finansfolket vid Hitler och Stalin utbröt en massiv storm på Wall Street. Det var kanske inte heller så konstigt. Ingen som är stamgäst vill höra att restaurangägaren anser att man är en massmördande diktator. Bojkotten var snart ett faktum – men den lär vara tillfällig. Om inte annat så gör den att vi andra lättare kan få bord – vanligtvis en extremt svårmanövrerad process som kräver idogt och initierat arbete. Ring exakt en månad innan du vill äta här. Även om det finns en avsmakningsmeny inriktad på vit tryffel (300 dollar), vilken är en stor favorit hos finansfolket, så går det att komma billigare undan: En meny med åtta mindre pastarätter landar på 69 dollar. Babbo har kallats New Yorks bästa italienska krog.
110 Waverly Place.
babbonyc.com

ULYSSES FOLK HOUSE
Vill du slå dig i slang med en anställd på Wall Street går det egentligen bra att välja vilken bar som helst på kullerstensbelagda Stone Street. Min personliga favorit på den pittoreska gatan, som känns som från en svunnen tid bland skyskraporna, är dock irländska Ulysses Folk House. Även om det är extra inbjudande här på sommaren, eftersom man då ställer ut trämöblerna på gatan, så är det ett självklart hak att besöka året om. Ytterst tillbakalutad stämning men med omsorg om gästerna. Tv-apparaterna förmedlar ständigt senaste finansnytt.
58 Stone Street.
ulyssesfolkhouse.com

Daniel Kederstedt

När Facebook lade vantarna på Instagram för 1 miljard dollar var det en affär som förvånade många, inklusive Facebooks styrelse. Inte bara för att bildapplikationstjänsten aldrig någonsin har gjort vinst, utan för att den smeds fram bara dagar efter att Instagram hämtat in nytt riskkapital.

Bland de som satsade tidigt i företaget finns Ben Horowitz som har ett investeringsföretag tillsammans med Marc Andreesen, alias mannen som startade Netscape. Trots att duon pytsade in 250 000 dollar i företaget för två år sedan och tack vare Facebooks köp fick se investeringen öka 312 gånger i värde så har de nu tvingats försvara sin uppgörelse. Och ja, för att den ska ha varit för dålig.

Mycket ska man få vara med om.

Jag låter er själva läsa det brev Ben Horowitz knåpat samman.

”Two years ago we invested $250,000 in Instagram. Thanks to the spectacular vision and effort of Kevin Systrom and the Instagram team, the investment will be worth $78,000,000 when the Faceboook acquisition closes. The work that Kevin and team did will go down as legend in the industry and we thank them immensely. We also thank our co-investors Steve Anderson of Baseline and Matt Cohler of Benchmark.

Despite Instagram’s awesome performance and our monstrous return, a number of articles have come out criticizing us for not making even more money on our investment. Ordinarily, when someone criticizes me for only making 312 times my money, I let the logic of their statement speak for itself. However, in this case, the narrative that some critics put forth has the nasty side effect of casting two outstanding entrepreneurs – Kevin and Dalton Caldwell – in an unfair light and glosses over an important ethical issue that we faced. As a result, I will clarify what happened and why we didn’t make even more money.”

Bloggaren Cody Willard på MarketWatch konstaterar: Om man anklagas för att bara förvandla 250 000 dollar till 78 miljoner dollar så är vi nog i en enorm bubbla just nu.

Instagram är, som vi vet, inte det enda företaget med skyhöga värderingar trots att det inte gör vinst. Jag brukar oftast dra upp Groupon i de här sammanhangen och det av den enkla anledningen att det är ett nätkupongföretag som lämnar många frågetecken efter sig. Det har aldrig gjort vinst, har omkring 8000 anställda, har haft enorma problem att ens släppa tillförlitliga bokföringsrapporter och har en affärsmodell som är så enkel att kopiera att det finns fler konkurrenter än vi kan hålla koll på.

Men det finns ju fler att belysa. Och kanske framför allt är det just app-företagen som driver på pratet om en bubbla. Ett företag som är svårt att undvika i sammanhanget är Path, ett annat bildappsföretag som nyligen hämtade in riskkapital i en affär som värderade det till 250 miljoner dollar.

Path har enligt uppgifter färre än tre miljoner användare vilket värderar var och en av dem till omkring 83 dollar, eller cirka 570 kronor. Det kan jämföras med 33 dollar för Instagrams användare.

Företaget, som investerarna hoppas ska bli ett nytt Instagram, har aldrig gjort vinst. Och det har inga stora intäkter i dagsläget. Man säljer visserligen möjligheter att köpa särskilda fotofilter, men enligt de uppgifter som finns att tillgå rör det sig inte om några stora pengaströmmar härifrån.

Daniel Kederstedt

Den krutdurk som höll på att skjuta American International Group (AIG) i sank för tre och ett halvt år sedan är nu ute till försäljning.

Och finansdrakarna på Wall Street dreglar.

Till och med så pass att flera av dem har slagit sig samman för att öka möjligheterna att få lägga ett vinnande bud i dagens auktion av de CDO:er (Collaterized Debt Obligation) som är i centralbanken Federal Reserves (Fed) ägo.

De giftiga tillgångarna – som var några av de mest komplexa AIG ruvade på – värderas idag till 7,5 miljarder dollar men det är ett enormt reapris. Nu väntas lånen säljas för 34 procent av inköpspriset.

Bland de som suktar över tillgångarna syns samma aktörer som skattebetalarna för mindre än fyra år sedan tvingades rädda undan kollaps. Bank of America har gjort gemensam sak med Morgan Stanley och japanska Nomura, Goldman Sachs och Citigroup har skakat hand med Credit Suisse medan Barclays funnit en partner i Deutsche Bank, uppger Wall Street Journal och skriver vidare att de svårvärderade produkterna är fyllda av kommersiella fastighetslån.

Hos Wall Streets bjässar är förhoppningen att kunna förpacka om CDO:erna och sedan sälja vidare dem till förvaltare, hedgefonder och försäkringsaktörer. Investerarna lockas av pappren eftersom de erbjuder en hög ränta i tider när det råder brist på obligationer på high yield-marknaden.

När Wall Streets största aktörer börjar slåss, eller ingå uppgörelser med varandra, för att lägga vantarna på något så finns det stora pengar att tjäna. Och det alltså på exakt samma giftiga tillgångar som gav finanskrisen ny fart ner i djupet.

Känns det betryggande?

Inte värst, va?

Pappren är fortfarande riskfyllda, även om de förpackas om. Och de reformer som har antagits sedan krisen exploderade har knappast varit sylvassa samtidigt som en sak varit densamma genom alla tider: Finansvärlden hittar alltid sätt att kringgå reglerna när det finns pengar att tjäna.

Daniel Kederstedt

För en vecka sedan ställde sig majoriteten av aktieägarna upp och förkunnade en sak väldigt tydligt till Citigroup.

– Det spelar ingen roll att vd:n Vikram Pandit bara fick en 1 dollar i ersättning under 2010. Han bör inte få 14,8 miljoner dollar för 2011. Och när vi ändå håller på så anser vi också att de övriga toppchefernas ersättningar är alldeles för höga.

Även om resultatet inte var bindande – Citigroup gör alltså ändå som det vill i slutändan – så sade det ändå en hel del om det missnöje som fortfarande finns kring de amerikanska bankerna. Och det trots att de ju återigen börjat göra vinst.

Nu har nästa protest avfyrats.

När Wells Fargo, USA:s största bostadslångivare, samlades till aktieägarmöte igår tvingades polis till Merchant’s Exchange Building i San Francisco för att försöka bringa någon ordning i spektaklet.

Utanför kretsade hundratals Occupy Wall Street-demonstranter som tröstlöst krävde att få komma in eftersom ”Vi är de 99 procenten.”

Det hade de förstås inte mycket för.

Men inne i lokalen fanns aktieägare som inte heller tänkte hålla inne med sitt missnöje. Bara någon minut efter att vd:n John Stumpf börjat tala om företagets fenomenala sidor så avbröts han av en aktieägare som krävde att banken skulle ta sitt ansvar och betala mer skatt än vad de gör i dagsläget.

Under talet stördes John Stumpf ytterligare två gånger, vilket föranledde att toppbossen tyckte att allt var ”out of order” och tillkallade säkerhetsvakter.

Jag var inte där så jag har svårt att säga om det var just ”out of order”. Och det går förstås att misstänka att de som protesterade inne i Merchant’s Exchange Building – och där totalt 15 personer greps – har kopplingar till protesterna utanför. Men kanske är det så att det bubblar något av ett mindre aktieägaruppror i USA?

Det finns ett missnöje, inte bara bland Occupy-medlemmarna, med Wells Fargo. Ett sådant kretsar kring att det investerar i GEO Group, som kanske låter som något trevligt pr-företag men snarare är en av världens största privata fängelseaktörer. Wells Fargo är den näst största investeraren i GEO Group.

Ett annat missnöje kretsar kring att Wells Fargo inte tar sitt ansvar när det kommer till att hjälpa de bolånetagare som fått problem. De största bolånegivarna skakade i februari hand med staten om en uppgörelse värd 25 miljarder dollar för att hjälpa de som drabbats av bankernas ganska slarviga och illa utförda arbete kring just bolånen. Den uppgörelsen är, vilket har skrivits om här tidigare, till stora delar tandlös vilket när det avslöjades väckte än mer ilska.

Foto: Marcio Jose Sanchez/AP

Daniel Kederstedt

Hur mår Apple frågar ni?

Som vanligt bättre än vad någon tror, svarar vd:n Tim Cook.

Under årets första kvartal gjorde Apple nämligen en vinst på 11,6 miljarder dollar, eller cirka 80 miljarder kronor. Det innebär att företaget tjänade omkring 900 miljoner kronor per dag under årets tre första månader.

Trots att företaget därmed kommer in något lägre än fjolårets fjärde kvartal på 13 miljarder dollar är det förstås hisnande siffror. Särskilt om vi jämför med ett år tillbaka i tiden, vilket verkligen bevisar vilken fart företaget håller. Då var vinsten bara omkring hälften så stor – 5,9 miljarder dollar.

Framför allt lyfts företaget av att väldigt starka siffror kring den globala försäljningen av sin telefon, Iphone. Här låg förväntningarna på 30,5 miljoner sålda enheter, men Apple kom in på 35,1 miljoner.

Desto kärvare (eller nåja…) går det med försäljningen kring företagets läsplatta, Ipad. Apple sålde 11,8 miljoner enheter, vilket kan jämföras med spådomarna på 11,9 miljoner.. Under fjolårets första kvartal sålde Apple 4,7 miljoner Ipads och 18,7 miljoner Iphones.

På en annars uppåtgående börs avslutade Apple, som visar upp en bruttomarginal på 47,4 procent, handelsdagen på minus 2 procent. Strax efter rapporten sköt aktien i höjden för att landa på cirka 7 procent plus. Särskilt kan man tro att investerarna sporrades av Tim Cooks ord om att företaget kommer att släppa nya produkter under året. Eller som han själv uttrycker det: ”Innovationer som bara Apple kan leverera.”

Idag kom för övrigt nyheten att en domare i USA:s internationella handelskommission, ITC, gett ett preliminärt uttalande om att Apple ska ha gjort intrång på patent som tillhör Motorola. Enligt domaren ska patentbrottet har rört tillverkningar vid just Iphone och Ipad.

Apple är nu värt cirka 523 miljarder dollar, vilket ska jämföras med årshögsta på 644 miljarder dollar.

Daniel Kederstedt

Många kinesiska företag noterade i USA ägnar sig åt systematiskt bedrägeri.

Det hävdar i alla fall den amerikanska finansinspektionen Securities and Exchange Commission (SEC). Efter mer än ett år av utredningar mot kinesiska bolag listade på de amerikanska börserna har nu också de första slagen utdelats.

Mottagare: SinoTech Energy.

Oljebolaget och dess toppchefer har nu stämts vid en domstol i Louisiana för att ”upprepade gånger avsiktligt ha vilselett investerarna” om värdet på deras tillgångar samt hur de 120 miljoner dollar som drogs in på börsnoteringen i november 2010 användes.

Enligt SEC handlar det kort och gott just om bedrägeri från såväl vd:n Guoqiang Qin som finanschefen Boxun Zhang. Dessutom anklagas ordföranden Qingzeng Liu för att ha stulit 40 miljoner dollar från SinoTechs bankkonto.

Enligt de uppgifter som finns att tillgå är målet att försöka avkräva företaget stora böter samt att förbjuda de tre toppcheferna från att någonsin inneha en tung position inom ett amerikanskt börsnoterat företag.

Troligtvis kommer det också att landa just där.

Den amerikanska finansinspektionen har tyvärr tagit för vana att mycket hellre ingå förlikningar med anklagade företag än att försöka få dem att verkligen ta kännbara straff.

Som att låta dess toppbossar skaka galler, till exempel.

För så vitt jag vet är just en stöld på 40 miljoner dollar, om den nu går att bevisa, just något som i vanliga livet skulle vara skäl nog för att hamna bakom lås och bom.

Det som kommer hända är nog snarare just en förlikning där företaget kommer slippa medge att de har gjort något fel. De uppgörelserna, ofta frammejslade på grund av bristande resurser inom SEC, sänder konstiga signaler. Om ni gör brott så kan ni betala er från skulden, typ.

Sedan finansinspektionen påbörjade sitt arbete har flera revisorer inom kinesiska bolag listade i USA valt att avgå. Man har även lyckats få flera företag avnoterade på börsen, eller åtminstone handeln med deras aktier att tillfälligt upphöra. Och fler domstolsprocesser lär vara att vänta, om vi ska tro SEC.

SinoTech avnoterades i januari 2012.

Daniel Kederstedt

Årets mest förväntade notering närmar sig.

Och nu har Facebook, som väntas kliva in på börsen den 17 maj, uppdaterat sin börsansökan hos finansinspektionen.

Inte bara framkommer det att vinsten minskar utan även att slutnotan för Instagram landade något högre än vad som tidigare sagts.

Under det första kvartalet 2012 ska företaget, som tidigare idag köpte patent av Microsoft för en halv miljard dollar, ha dragit in 1058 miljoner dollar.

Merparten av summan, 872 miljoner dollar, ska ha kommit från annonsförsäljningen. Det är visserligen mindre än under fjolårets fjärde kvartal då annonspengar för ett värde om 943 miljoner dollar strömmade till företaget. Men det är också ett kraftigt lyft jämfört med första kvartalet 2011 då annonsintäkterna landade på 673 miljoner dollar. Totalt landade intäkterna då på 731 miljoner dollar.

Samtidigt framkommer dock att vinsten för det första kvartalet 2012, jämfört med ett år tidigare, sjönk med 12 procent till 205 miljoner dollar.

Det är inte mycket pengar för ett företag som väntas stå för den största noteringen någonsin. Totalt spås företaget hämta in 5 miljarder dollar när det kliver in på Nasdaq-börsen, vilket nu också har bekräftas.

Men kommer den minskade vinsten att oroa investerarna?

Inte ett dugg, skulle jag tro.

Facebook är extremt hett. Alla – och då menar jag alla från skoputsaren inne på Goldman Sachs till företagsledare inom kemikaliebranschen – vill ta del av de aktier som släpps vid noteringen.

Förväntningarna kretsar förstås kring att Facebook mer eller mindre kommer att upprepa nätverkssajten Linkedins bedrift. När det klev in på börsen i fjol rusade aktien 109 procent. Många var dock kritiska och menade att noteringspriset var för lågt satt, nästintill att det handlade om lureri från de banker som fått i uppdrag att sköta noteringen.

Den feber som då rådde kommer att överträffas med råge när det kommer till Facebook.

I noteringsansökan framkommer också att Facebook betalade något mer än vad som tidigare sagts för bildapplikationsföretaget Instagram. Totalt lade man 1,1 miljarder dollar för företaget, som aldrig har gjort vinst. 300 miljoner dollar betalades i kontanter, resten i form av 23 miljoner aktier till ett värde om 30:89 dollar per styck.

Andra intressanta siffror visar att Facebook nu säger sig ha 901 miljoner aktiva användare varje månad. I den senaste noteringsansökan sade man sig ha 845 miljoner aktiva användare, men medgav senare att omkring 10 procent av dem inte ens existerade.

Om vi för enkelhetens skull säger att Facebook får ett börsvärde om 100 miljarder dollar innebär det att varje användare är nu värd cirka 630 kronor. Innan dagens siffror offentliggjordes låg beräkningarna på ett värde om 820 kronor per användare.

Daniel Kederstedt

Att Walmart omgärdas av badwill har varit ett lika säkert inslag i näringslivet som att Tyskland alltid vinner straffläggningarna i fotboll.

Men från att det tidigare främst handlat om dåliga arbetsförhållanden har tonläget skruvats upp i helgen – och det rejält.

När Wall Street idag samlas är samtalsämnet över det smått brända men ack så blaskiga kaffet givet: Mutskandalen inom världens största varuhuskedja.

Enligt 7600 anklagande tecken i helgens New York Times – och vilket till största delen senare bekräftades av företaget självt – har Walmart slängt den internutredning som pekade på att cirka 160 miljoner kronor betalats ut i mutor för att påskynda expansionen i Mexiko i papperskorgen.

I huvudrollerna: Toppbossarna.

Där finns dåvarande vd:n för mexikanska enheten, Eduardo Castro-Wright, dåvarande vd:n för hela koncernen samt nuvarande styrelseledamoten, Leo Scott, hans ersättare Mike Duke, som idag styr företaget från vd-posten, samt nuvarande styrelseordföranden Rob Walton.

Det har varit känt sedan tidigare att Eduardo Castro-Wright, som ska ha varit drivande bakom korruptionen, kommer att lämna företaget den 1 september av ”familjeskäl.” I fredags, när Walmart fick nys om att New York Times var på väg att publicera sin story, flyttade man också på styrelsens sekreterare på grund av just de graverande uppgifterna.

Men kvar lämnas då Leo Scott, Mike Duke och Rob Walton – och det är förstås här det hela blir riktigt intressant.

Kan mutskandalen komma att kosta toppfigurerna deras jobb?

Helt omöjligt är det sannerligen inte.

Jag skulle i alla fall inte vara helt främmande för att ringa spelfirmorna och pytsa in 100 spänn på det.

Den som har störst chans att klara sig undan hela skandalen oskadd är förstås Rob Walton – son till Sam Walton som äger närmare 50 procent av aktierna i företaget. Svågerpolitiken fungerar ju så där, som ni vet – att den liksom kan bortse från att han ska ha känt till allt.

Kvar hänger då, hyfsat löst, Mike Duke och Leo Scott.

I ärenden liknande dessa brukar det amerikanska justitiedepartementet vara mindre hårdhänt om företaget kan visa att det agerar på egen hand för att rätta till de felaktigheter som har avslöjats. Ett beprövat sätt är just att ge en toppchef kicken.

Ärendet kommer dock att ta tid, och det kommer att bli kostsamt för Walmart. Inte bara i förnyad badwill utan även i pengar.

När det kommer till misstankar om utländsk korruption går det till så att det är företaget självt som genomför en större internutredning och sedan ger resultatet till justitiedepartementet som beslutar om eventuella följder. Utredningen kommer att ta ohyggligt många arbetstimmar att genomföra och lämna företaget med miljonnotor, i alla fall om man vill lyckas få fram en utredning som framstår som trovärdig istället för att bara peka på att problemet är så pass gammalt att det bör glömmas.

Troligtvis kommer vi kunna se resultatet först om två-fyra år, vilket ger gott om tid att fasa ut eventuella toppchefer på ett snyggare sätt än att kicka ut dem vind för våg redan nu.

Samtidigt ställer det här Walmart i extremt dålig dager, vilket kommer att förfölja detaljhandelsbjässen under lång tid framöver. Redan idag har Walmart fallit 5 procent på USA-börsen, i Mexiko har dess avknoppning sparkat bakut – 13 procent nedåt efter en timmes handel.

Och inte minst lämnar det dessutom investerare, analytiker och myndigheter med en fråga som inte går att skaka av sig:

Har Walmart även mutat sig fram i exempelvis Kina och Sydamerika?