Annons
X
Annons
X

Wall Street-bloggen

Daniel Kederstedt

Daniel Kederstedt

Bara genom att lämna sängen och veckla upp tidningen har han tjänat mer pengar än vad många andra har gjort under ett år.

Raymond Dalio, vd för Bridgewater som är världens största hedgefond, drog nämligen in makalösa 3,9 miljarder dollar i fjol.

Det är alltså cirka 27 miljarder kronor om året. Det innebär att 63-åringen hämtar in närmare 74 miljoner kronor – per dag.

Eftersom att vi kan anta att Raymond Dalio får betalt för att vara i tjänst dygnet runt ger det i sin tur en timlön på 3,1 miljoner kronor, en minutlön på 51 369 kronor och en sekundlön på 856 kronor.

Det innebär att han, som SvD:s eminente webbredaktör Mark Malmström konstaterar, kan tappa 5000 spänn på gatan och ha tjänat igen dem innan han ens hunnit böja sig ner för att plocka upp dem igen.

Utbetalningen är inte heller någon engångsföreteelse. I fjol tjänade Raymond Dalio 3,1 miljarder dollar.

Totalt har han sett till att investerarna i Bridgewater, som funnits sedan 1975, tjänat cirka 50 miljarder dollar.

Raymond Dalio är förstås inte ensam om att dra in helt galna ersättningar.

Så här ser topp 5-listan ut bland de hedgefonder som hämtade in mest stålar under fjolåret.

1: Raymond Dali
Titel: Vd och grundare av Bridgewater Associates.
Ersättning: 3,9 miljarder dollar.
Summa som företaget investerat: 120 miljarder dollar.

2: Carl Icahn
Titel: Vd och ordförande på Icahn Capital Management.
Ersättning: 2,5 miljarder dollar.
Summa som företaget investerat: 7 miljarder dollar.

3: James Simons
Titel: Vd och grundare av Renassaince Technologies.
Ersättning: 2,1 miljarder dollar.
Summa som företaget investerat: 20 miljarder dollar.

4: Kenneth Griffin
Titel: Vd och grundare av Citadel.
Ersättning: 700 miljoner dollar.
Summa som företaget investerat: 11 miljarder dollar.

5: Steven Cohen
Titel: Grundare och ordförande på SAC Capital Advisors.
Ersättning: 585 miljoner dollar.
Summa som företaget investerat: 14 miljarder dollar.

Om bloggen


Daniel Kederstedt är SvD Näringslivs korrespondent i världens ekonomiska huvudstad – New York. Med utgångspunkt från Wall Street rapporteras här om finansvärlden, börserna och det internationella näringslivet.

@kederstedt på Twitter

Daniel Kederstedt

Apple slog så slutligen upp fabriksportarna till underleverantören HonHai, mer känt som Foxconn och tillverkare av bland annat it-bjässens populära Ipad och Iphone.

In i fabrikerna med 1,2 miljoner anställda klev Fair Labor Association (FLA) för att genomföra omkring 35 500 anonyma intervjuer.

Slutligen har de nu också kommit ut därifrån. Och det med en dom som inte är helt smickrande för vare sig Apple eller andra företag som låter sina produkter tillverkas där. Bland annat kontrakterar även Microsoft och HP den kinesiska industrijätten.

I sin rapport konstaterar FLA att det pågår stundtals ganska allvarliga brott mot den inhemska arbetsmiljölagen inne på Foxconn. Totalt har organisationen kunnat notera minst 50 olika brott. Ett av dem rör för höga aluminiumhalter inne i fabrikslokalerna. Ett annat att de anställda ibland tvingas slita 60 timmar om veckan, sju dagar i veckan. Allt för en lön som ligger på mellan 360-455 dollar i månaden.

Apple har sagt att företaget uppskattar FLA:s utredning och att de kommer stödja de rekommendationer som FLA ger. En av dem är att minska antalet övertidstimmar, som idag kan ligga på maximalt 80, till 36. Det ska ske genom att man anställer tiotusentals fler arbetare. För att kompensera för den förlorade övertiden har Foxconn också lovat att höja lönerna, allt samtidigt som man sänker den normala arbetstiden till 49 timmar i veckan. Det är också den högsta lagliga gränsen i Kina.

Det är däremot ingen panik att få åtgärderna utförda. Först i juli 2013 måste Foxconn ha verkställt förändringarna.

FLA säger dock att förändringarna kan komma att utvecklas till något av ett bakslag för de nuvarande anställda. I ett uttalande i samband med att granskningen släpptes menade dess ordförande Auret van Heerden att de anställda nämligen ville jobba så mycket som bara möjligt för att kassera in mer pengar.

– De anställda är ofta singlar, unga och det finns inte mycket annat att göra. Så helt ärligt så vill de hellre jobba och spara pengar.

FLA har däremot inte, vilket befarades, funnit några tecken på barnarbete inne på Foxconns fabriker.

Man kan nu bara hoppas att åtgärderna blir verklighet.

Att bryta mot arbetsmiljöbrott är aldrig acceptabelt. Att göra det som världens högst värderade företag, där vinsterna dessutom ökade med 118 procent under det senaste kvartalet, är bara pinsamt.

Som av en slump (eller inte…) gjorde för övrigt Apples vd Tim Cook ett besök inne i Foxconn i onsdags. Då såg det, genom Apples egna kameralins, så här glatt ut:

Foto: AP

Daniel Kederstedt

Vi har vant oss vid beklagande ord från Occupy Wall Street och andra aktörer om att nationens bankväsende inte riktigt fungerar som det ska.

Nu får de instämmande nickar – från självaste centralbanken.

I den årliga rapport som den regionala Federal Reserve-enheten i Dallas har knåpat samman rymmer nämligen en hel del syrligt material kring det finansiella tillståndet i USA just nu. Rapporten publiceras för övrigt strax efter att centralbankens huvudkontor godkänt merparten av bankerna i sitt senaste stresstest.

Trots den stora finanskrisen 2008, och likaså trots att nya regelverk har satts upp, rymmer marknaden fortfarande en kartelliknande grupp storbanker som hindrar ekonomin från att växa och ännu är för stora för att få falla.

Sanningen att säga, hävdar Federal Reserve (Fed) i Dallas, så är den enda skillnaden den egentligen att bankerna har blivit ännu större än vad de tidigare var.

”Under nuvarande upplägg så skulle myndigheterna än en gång få rycka ut” för att rädda systemet, skriver Fed-chefen Richard Fischer och hans kollegor bland annat och pekar på att bankerna ännu är för tätt sammankopplade med varandra.

Han har tidigare varit skarpt kritisk till arbetet med att förhindra att skattebetalarna ska lämnas med nya notor när bjässarna börjar svaja nästa gång. Nu menar han att de har ökat sitt oligopol och har resurser nog för att kunna motstå åtgärder och krav från de statliga myndigheterna.

Richard Fischer är dessutom kritisk till att det inte längre är centralbanken eller annan relativt fristående institution som kommer få till uppgift att försöka få ordning på det finansiella systemet under nästa kris. Istället vilar ett ännu större ansvar nu på finansministern och presidenten, vilket innebär att det alltså har blivit än mer politik i att rädda bankerna.

Daniel Kederstedt

Om jag frågar er vem som har USA:s mest högljudda röst när det kommer till att avkräva högre skatter av landets förmögna så svarar ni vad?

Warren Buffett, förstås.

Ironiskt nog så har Oraklet från Omaha nu trampat i klaveret när det kommer till just det här med att betala skatter. Snarare närmare bestämt kräver staten honom nu på mer än 2 miljarder kronor i uteblivna inbetalningar.

Eller nåja, det hela kanske var något hårt draget men så här ligger det till:

Företaget NetJets och dess systerbolag ägs av Warren Buffetts investmentbolag Berkshire Hathaway. Företagets affärsidé är att sälja andelar i privatflygplan på ett liknande sätt som när vi fattiglappar skaffar oss en smått sunkig andelslägenhet på Gran Canaria. Du köper alltså in dig i ett flygplan och får rätt till X antal timmar i luften.

Staten hävdar nu att NetJets och dess systerbolag försöker smita från rättvisan och kräver dem på totalt 366 miljoner dollar i skatter och böter. Motiveringen tas i att företaget struntat i att betala den transportskatt som finns när det kommer till flygbiljetter. I USA kallas skatten Ticket Tax och ligger på 7,5 procent av biljettpriset plus 3:80 dollar för varje gång ett flygplan lyfter från marken.

De förmögna människor som äger sina flygplan slipper betala den här skatten eftersom de följaktligen inte köper någon biljett. Det har NetJets tagit som ett tecken på att de också kan strunta i den eftersom de ju kränger andelsflygplan.

Men staten är alltså av annan uppfattning – något som i sin tur har fått NetJets att svara med att pytsa iväg en stämning i motsatt riktning. Motivering för den tas i att företaget nu fått en rejält saftig nota att hantera trots att de aldrig tidigare har hört ifrån skattemyndigheten om reglerna för Ticket Tax.

Vem som har rätt? Högst oklart. Ärendet är så pass komplicerat att den amerikanska skattemyndigheten tidigare i månaden kände sig tvingade att skicka ut en förklaring av sina egna regler. Värt att notera är att det sedan tidigare också pågår en kamp i representanthuset kring ett förslag om att höja skatterna för privatflygindustrin.

Daniel Kederstedt

I februari lyckades staten och de fem bolåneaktörerna Ally Financial, Bank of America, Citigroup, JP Morgan Chase och Wells Fargo skaka hand på en uppgörelse värd 25 miljarder dollar. Överenskommelsen var tänkt att fungera som ett slags ekonomiskt plåster på såren för de bolånetagare som drabbats av kvintettens illa utförda arbete på marknaden där de ibland inte ens granskat ärende för ärende utan låtit allt gå på rutin.

I dagens New York Times framkommer det att uppgörelsen till stora delar är totalt tandlös.

17 av de 25 miljarderna ska gå till att ”hjälpa låntagare som har viljan och möjligheten att stanna i sina hus.” Resten omfattar bland annat ren kompensation. 60 procent av de 17 miljarderna ska sedan användas för att avskriva skulder eller omförhandla lånen för dem vars lån överstiger värdet på bostaden.

Problemet är att de resterande 40 procenten kan användas till att skänka bort hus, sälja dem och avskriva skulderna eller rent utav riva byggnaderna.

De nyss nämnda åtgärderna är något som bolånegivarna redan till stor del ägnat sig åt. Vad som nu har hänt är alltså att man fått statens goda vilja att fortsätta på den inslagna vägen – en väg som inte direkt hjälper folk att stanna i sina hem.

Ett av USA:s just nu största sorgebarn under de senaste åren är bostadsmarknaden. Igår publicerades nya uppgifter från S&P/Case Schiller som knappast gjorde saken bättre. Huspriserna sjönk 3,8 procent på årsbasis i januari. Det var omkring förväntningarna, men innebar också att priserna nu ligger på 2003 års nivå.

Centralbankschefen Ben Bernanke var också inne på detta igår då han i en intervju med ABC News förklarade att det var för tidigt att utropa seger i den amerikanska återhämtningen. Just bostadsmarknaden, men även arbetsmarknaden, oroar Ben Bernanke. Det är förståeligt.

Den amerikanska bostadsmarknaden är ingen angenäm upplevelse. Problemen är särskilt stora i delstater som Kalifornien, Florida, Nevada, Michigan och Ohio. Jag har själv varit i flera av de delstaterna och skrivit om just bostadsmarknaden och slutar aldrig att häpna över hur vissa bostadsområden har lämnats våg för vinden.

I exempelvis Cleveland har man redan rivit 1000 hus – ytterligare 20 000 väntas tas ned eftersom hela 20 procent av alla bostäder uppskattas stå tomma. Många av dem är extremt risiga, inte sällan söndertrasade av tjuvar på jakt efter kopparrör, eller hemlösa och narkomaner som gjort byggnaden till sin.

Att det finns problem här går inte att undvika att se. Att en lösning måste till är självklart. Men om den är att ge bankerna rätten att fortsätta på sin gamla inslagna väg med att sälja hus eller riva dem är kanske inte helt säkert. Kanske är den bästa vägen den som Timothy Melks, en man jag träffade i just ett trasigt område i Cleveland, vill se?

– Visst är all hjälp bättre än inget och de aktörer som har gjort fel ska förstås få känna av det. Men i det här läget handlar det inte om att utdela böter, det handlar om att få till en förbättring. Det bästa vore att försöka få folk att flytta in i de övergivna husen igen. Sälj dem billigt till de som har råd att rusta upp dem och faktiskt vill bo där. Det skulle få värdet på hela bostadsmarknaden att lyfta.

Här bild från ett hus vi såg rivas i Detroit:

Daniel Kederstedt

Är det någon som har synts mer än någon annan under de senaste dagarna i den amerikanska näringslivspressen så måste det vara Ben Bernanke.

Jag vet inte vilken offensiv som centralbankschefen tänker att han är ute på men han pratar konstant för tillfället och ingenstans gör han det mer än här.

Eller nåja. Det var ju inte helt sant. Men eftersom Federal Reserve (Fed) nu har ställt sitt högsta höns i en utbildningssal på George Washington University tänker jag förstås inte hålla de lektionerna ifrån er.

Efter att ha gått igenom det amerikanska bankväsendet och hur det fungerade fram till dess att Fed bildades samt hur man agerade efter Andra Världskriget så pratar Ben Bernanke om hur Fed arbetade under finanskrisen och sin syn på turbulensen.

Del 1 hittar ni här. Del 2 här.

 


Video streaming by Ustream

Daniel Kederstedt

Jag vet inte om ni har sett vad som har hållit Wall Street upptaget den senaste tiden, inte sällan i kombination med dolda skratt och elaka tungor? Men när den amerikanska börsoperatören Bats, som har cirka 10 procent av handeln i USA, försökte inviga sin nya marknad i fredags gick ju inte allt riktigt som det skulle. Ett enormt teknikhaveri satte helt sonika krokben för hela projektet vars förkortning står för just vad det inte blev – Better Alternative Trading System.

USA näringslivsmedier har gått i spinn över fiaskot och under några dagar har folk kliat sig i skallen och undrat om vi någonsin har sett ett större börsfiasko än så här?

Tveksamt.

Men New York Times har idag den goda smaken att lista några av de värsta börsintroduktionerna. Vi tar det ganska rakt av och fyller på med lite mer information.


VONAGE

2006 skulle it-företaget Vonage ta sig in på börsen. Bolaget, som låter användarna ringa över internet, hade alla förutsättningar för att bli en fullträff när det väl gick publikt. I verkligheten utvecklade det sig till ett enormt fiasko.

Med ett aktiepris på 17 dollar styck tänkte Vonage dra in 531 miljoner dollar för att fylla på kassan. För ovanlighets skull skapade de en sajt där kunderna skulle kunna köpa aktier på förhand. Ett tekniskt problem såg dock till att fördröja köpen från att gå igenom och ett par dagar senare, när spekulanterna väl fick besked om de handlat någon aktie eller inte, hade priset rasat betänkligt. De som fick aktier ägde på grund av teknikstrulet dock dem fortfarande för 17 dollar styck. Upproret lät inte vänta på sig, företaget stämdes och de banker som hanterade fiaskot fick böta.

Vonage lever idag vidare men aktien har aldrig återhämtat sig. Idag handlas den för 2:21 dollar per styck på NYSE.


WILT CHAMBERLAIN RESTAURANTS

Kommer ni ihåg basketstjärnan Wilt Chamberlain? Han som gick från Harlem Globetrotters till att vinna två NBA-mästerskap, utses till ligans mest värdefulla spelare hela fyra gånger och gjorde 100 poäng i en och samma match? Nåväl. När han väl hade tagit av sig sitt linne för gott inledde Wilt Chamberlain en satsning inom restaurangnäringen som tyvärr kulminerade i och med börsintroduktionen 1993. Under första handelsdagen föll aktiepriset med en tredjedel och bara några dagar senare drogs hela aktieäventyret tillbaka.

Noteringen sköttes för övrigt av New York-baserade firman Meyers Pollock Roberts som aldrig tidigare hade tagit ett företag till börsen. Några år senare avslöjades det att Meyers Pollock Roberts hade kopplingar till maffian.

Idag är Wilt Chamberlain Restaurants förpassat till historieböckerna.


EAGLE COMPUTER

Om man kan skratta åt de problem som omgärdade Bats eller Vonage så är det här inte lika roligt. Men likväl ett fiasko. 1983 drogs hajpade datortillverkaren Eagle Computer tillbaka från börsen sedan dess vd Dennis Barnhart omkommit i en bilolycka med sin splitternya Ferrari under första handelsdagen. Tragedin, som inträffade bara något kvarter ifrån huvudkontoret i Kalifornien, var dock inte slutet för företaget i sig. Eagle Computer tog bara några månader senare ny sats mot börsen, men fick ge upp 1986 sedan konkurrensen blivit för stor.


NORMANDY AMERICA

Försäkringsbolaget från Omaha handlades bara en dag 1995 innan hela projektet avbröts och aktieköpen upphävdes. Det officiella skälet sades vara ett ogynnsamt klimat på börsmarknaderna, vilket på klarspråk betyder att aktien föll kraftigt från utgångspriset på 25 dollar. Ett år senare anklagades dess vd och ordförande Christopher Bagdasarian – som bara något år tidigare kallats för den näste Warren Buffett av Fortune Magazine och som gift sig med sin lärare från nionde ring – för konspiration, bedrägeri och mened.


KOZMO

Företagets affärsidé var att anlita tusentals personer, ge dem en moped eller cykel och se till att de ägnade sig åt hemleverans av filmer, mat, böcker, cd-skivor eller vad som helst annat man kunde tänka sig behöva. Kozmo, som bubblade till liv under nittiotalets it-hajp, skulle ta sig in på börsen i augusti 2000 men drog tillbaka sitt erbjudande rätt omedelbart samtidigt som man sparkade 40 anställda.

Företaget hade dessförinnan fått enorm uppmärksamhet i media, plockat in 280 miljoner dollar i kapital från bland annat Starbucks och Amazon och öst pengar på usel reklam i tv. Dess vd Gerry Burdo stod kvar som en rakryggad kapten vid sitt sjunkande skepp och menade att vändningen hela tiden bara var en leverans bort.

Kozmo föll när it-bubblan brast.

Daniel Kederstedt

När det i november avslöjades att de amerikanska kongressledamöterna använde sig av insiderinformation för att bygga på sin förmögenhet blev det ett enormt ramaskri.

Det är också förståeligt.

Att politikerna, som har möjlighet att få en hel del värdefull information via sitt jobb, kan tälja guld på företag och branscher som de ska övervaka och eventuellt rädda är knappast något som höjer förtroendet för dem.

Och just här har de också ett problem.

Siffror från Real Clear Politics visar att hela 81,5 procent av invånarna misstycker med kongressens arbete.

Att politiker har dragit nytta av insiderinformation är tydligt. En av dem är republikanen Spencer Bachus som i sin roll som ordförande för House Financial Services Committee deltog på ett möte med finansministern Hank Paulson och centralbankschefen Ben Bernanke dagen efter att Lehman Brothers kollapsat. Därefter blankade han en rejäl bunt aktier för att några dagar senare, när raset var ett faktum, köpa tillbaka aktierna. Han utreds nu av Office of Congressional Ethics.

Andra som har pekats ut göra tvivelaktiga affärer är representanthusets republikanske talman John Boehner och den demokratiske ledaren Nancy Pelosi.

En tredje som har handlat mycket aktier under sin ämbetstid är den förre presidentkandidaten John Kerry, som bland annat äger en stor mängd aktier i Intel, General Electric, Cisco, Wells Fargo, AT&T och Microsoft. Här finns för övrigt en lista på de mest handlade aktierna när nyheten avslöjades.

I vad som kanske kan tolkas som ren självbevarelsedrift har kongressen nu slutligen klubbat igenom en lag som ska hindra dess ledamöter från att göra insiderklipp.

– Det är här ett första steg. Och under de kommande månaderna borde kongressen göra än mer för att kämpa mot pengarnas destruktiva inflytande över politiken och återvinna det förlorade förtroendet mellan Washington och det amerikanska folket, säger Barack Obama med anledning av den nya lagen.

Och ja, de kanske borde göra mer. Eller borde gjort mer rent utav.

Den version av lagen som har klubbats igenom med röstsiffrorna 96-3 är lite lösare i kanterna än vad som först föreslogs. Två punkter ströks från ursprungsförslaget. Den ena gäller att firmor eller personer som anlitas som politiska experter inte ska behöva registreras i några publika papper. Den andra punkten, och den viktigaste, handlar om att man inte ska skapa nya verktyg så åklagare lättare ska kunna driva fall om korruption bland offentligt valda.

Att behålla den sista punkten hade nog varit klädsamt. Kanske hade det också gjort något åt det amerikanska folkets hårda dom över kongressens arbete.

Daniel Kederstedt

Helg, säger ni.

Perfekt tillfälle för än mer knastertorr föreläsning av Ben Bernanke, säger jag.

Idag om hur centralbanken Federal Reserve agerade efter Andra Världskriget.

Under nästa vecka publicerar vi del 2 och 3 av Ben Bernankes fyra lektioner på George Washington University där han avhandlar det amerikanska banksystemet, arbetet inom centralbanken och den senaste tidens ekonomiska turbulens.

Del 1 finner ni här.

 

Daniel Kederstedt

Efter att ha lekt Bernie Madoff 2.0. fälldes Allen Stanford nyligen på 13 av totalt 14 punkter – däribland för bedrägeri, förhindrande av rättvisa och konspiration för pengatvätt. Totalt ska finansmannen, som nu riskerar hela 230 år i fängelse, ha svindlat bort hela 7,1 miljarder dollar.

Allen Stanford, som 2009 listades som den 205:e rikaste personen i USA, har förstås inte tänkt acceptera det straffet utan ytterligare fajt. Vem vill dras med slafsig mat, våldsbenägna grannar och galler när man har vant sig vid ett liv fyllt av jetflyg, yachter och cricket?

Allen Stanford anser sig helt enkelt vara värd en ny rättegång. Motiveringen tas bland annat i att han inte anser sig ha fått nog om tid för att ens förbereda sitt försvar. Allen Stanford greps annars 2009, har suttit inspärrad sedan dess och arbetat med samma advokat sedan oktober 2010 – tid man kanske kan tycka borde vara nog för att tackla ärendet.

Men motivering tas också i det sociala medieverktyget Twitter.

I det 71 sidor långa dokument som har lämnats in till domstolen i Houston framkommer det att Allen Stanford anser att hela rättegången förvandlades till en mediacirkus som resulterade att allmänheten dömde honom redan på förhand. När rättegången sedan inleddes tilläts reportrarna att twittra ut sina budskap, vilket ”med största sannolikhet nådde fram till jurymedlemmarna” som därmed kan ha påverkats.

Tas inte ärendet upp på nytt så kommer Allen Stanford att få sitt straff bestämt den 14 juni.