Annons
X
Annons
X

Wall Street-bloggen

Daniel Kederstedt

Daniel Kederstedt

Vill du se en amerikansk bolånetagare få hängskalle och ilskna till är det god chans att det räcker med att nämna Fannie Mae och Freddie Mac.

Instituten som äger eller garanterar cirka hälften av alla bolån i landet, fick ju så pass stora ekonomiska bekymmer att staten inte såg någon annan utväg än att ta över dem för några år sedan. Efter det har Fannie Mae och Freddie Mac knappast varit skäl till glädje – en hel del av problemen har de dessutom skapat själva.

I november haglade exempelvis kritiken mot de båda företagen sedan det framkommit att männen som sitter vid spakarna för dem har fått dela på mångmiljonbonusar. I sig är ju inte bonusar vare sig nytt eller ovanligt. Men sedan staten tog över företagen har skattebetalarna tvingats pytsa in mer 150 miljarder dollar för att hålla dem vid liv. Att beräkningar pekar på att ytterligare 50-140 miljarder dollar kommer att behövas under de närmaste åren i takt med att Fannie Mae och Freddie Mac monteras ned är därför, enligt gemene man, knappast skäl till att någon bonus ska betalas ut.

Nu har nästa kritikvåg börjat rulla.

Enligt uppgifter från Vita Huset pågår nämligen en mindre smickrande utredning mot Freddie Mac.

Anklagelserna kretsar kring att aktören, som ska underlätta den ekonomiska situationen för bolånetagarna och hjälpa dem att komma på fötter, sedan 2010 satsat på relativt riskfyllda investeringar emot sina kunder. De har alltså satsat pengar på att bolånetagarna, som de ska hjälpa, ska misslyckas. Allt samtidigt som man dessutom höjde avgiften för att omfinansiera ett lån och minskade kundernas möjligheter att få förlängd kredit.

Inte snyggt alls om det visar sig vara sant.

Freddie Mac försvarar sig med att investmentenheten är fristående från bolåneenheten. Men det lär knappast blidka vare sig allmänheten eller de som granskar ärendet.

Tilläggas ska också att samtidigt som Freddie Mac genomförde sina investeringar 2010 så betalade man ut 2,5 miljoner dollar i ersättning till tradingchefen Peter Federico. Enligt CNBC och ProPublica ska han ha fått en ännu högre ersättning 2011.

När Barack Obama höll sitt State of the Union-tal i onsdags förkunnade han en tyngre satsning på att komma till rätta med problemen på bolånemarknaden och dra de som spelade en aktiv roll i kollapsen 2008 inför rätta. Redan nu har ett antal stämningar lämnats in till flera finansinstitut.

 

Om bloggen


Daniel Kederstedt är SvD Näringslivs korrespondent i världens ekonomiska huvudstad – New York. Med utgångspunkt från Wall Street rapporteras här om finansvärlden, börserna och det internationella näringslivet.

@kederstedt på Twitter

Daniel Kederstedt

Ni minns väl ordkombinationen Credit Default Swaps?

Klart ni gör.

De så kallade kreditswapparna (CDS, som det förkortas) är förenklat sagt en försäkring mot att en låntagare inte ska klara av att göra rätt för sig. Lika förenklat sett kan man säga att det var dessa CDS:er som fungerade som tändvätska på finanskrisens brasa i och med att Wall Street förpackat ihop dem i högar, ratinginstituten gett dem felaktiga betyg och sedan sålts till investerare.

Trots att kreditswapparna blev en bokstavskombination som Main Street kom att hata så har de aldrig försvunnit. Och bankerna fortsätter, som bekant för många av er, att jobba med dem – nu för att undvika att få ett mördande slag i solar plexus från eurokrisen.

Enligt en undersökning som New York Times låtit göra så har Bank of America, Citigroup, Goldman Sachs, JP Morgan Chase och Morgan Stanley totalt 80 miljarder dollar exponerat mot PIIGS-länderna. Det vill säga Portugal, Irland, Italien, Grekland och Spanien.

Genom CDS-pappren riskerar förlusten däremot ”enbart” att bli 30-50 miljarder dollar. Framför allt har Citigroup känt sig så pass oroade av utvecklingen att de har skyddat hela 47 procent av sina investeringar på 20,2 miljarder dollar. Bank of America återfinns på andra sidan och har enbart försäkrat 12 procent av sina investeringar på 14,4 miljarder dollar. Förhållandevis lite kan tyckas med tanke på att den sistnämnda aktören ligger i finansiellt trubbel redan från början (stämningarna kommer in på löpande band sedan man agerat felaktigt på bolånemarknaden) och tvingats sälja av stora tillgångar för att bunkra upp pengar.

Beräkningarna kommer som sagt från New York Times, men som också medger att det finns utrymme för fel i siffrorna. Att få ta del av de exakta CDS-insatserna är inte enkelt. Det ska dock förbättras inom kort då den amerikanska finansinspektionen slutligen börjat kräva att CDS-satsningarna specificeras för att öka transparensen på marknaden. Ett initiativ värt att applådera, förstås.

Daniel Kederstedt

Kort och gott sagt: Oj.

Under natten till söndagen amerikansk tid kom en riktig bomb som inkluderar Steve Jobs, olagliga överenskommelser och lågbetalda anställda.

Smaskigt värre, inte sant?

En stämningsansökan har lämnats in som hävdar att högt uppsatta chefer på Adobe, Apple, Google, Intel, Intuit, Lucasfilm och Pixar för några år sedan slöt ett avtal om att inte rekrytera varandras personal. Allt för att kunna hålla lönerna nere på de respektive företagen och undvika budkrig om den allra mest talangfulla delen av personalen.

Olagligt så det ryker om det.

Stämningen har lämnats in till en domstol i San Jose och bygger på uppgifter från de drabbade. Till bevisning har de flera mejl som visar hur Steve Jobs själv orkestrerade några av uppgörelserna.

I ett mejl från personalchefen på Adobe framkommer hur Adobes vd Bruce Chizen och Steve Jobs ska ha kommit överens om uppgörelsen för åtminstone sju år sedan. Där står att läsa: ”Bruce och Steve Jobs har en överenskommelse att vi inte ska locka över några Apple-anställda, och vice versa”.

I ett annat mejl från 2007 skriver Palms dåvarande vd Ed Colligan till Steve Jobs följande: ”Ditt förslag att vi ska gå med på att inte anställa varandras personal, oavsett den andres behov, är inte bara fel. Det är troligtvis illegalt.”

I ytterligare ett, också det daterat till 2007, skriver  den dåvarande Google-chefen Eric Schmidt undrande till sin personalchef:  ”Jag tror vi har en policy av att inte värva från Apple” samt ”Kan du få det här att upphöra och förklara för mig varför det händer?”

I mejlet lät han ett mejl från Steve Jobs hänga med längst ner i konversationen där han nämner just uppgörelsen, rapporterar amerikanska medier.

Företagen slår ifrån sig alla anklagelser om att ha nått en olaglig överenskommelse.

Daniel Kederstedt

Vi har väntat. Och väntat. Och så har vi väntat lite till.

Men slutligen tycks de senaste årens mest emotsedda börsnotering nu faktiskt vara på väg att hända.

Två källor med insyn i ärendet säger nämligen till Wall Street Journal att Facebook allra senast på onsdag kommer att lämna in sin ansökan om en kommande börsnotering. I S1-dokumentet kommer företaget att, som förväntat, värderas till mellan 75-100 miljarder dollar. Det är dock i ett första skede. Inte sällan skruvas värdet upp ju närmare vi kommer själva handelspremiären,  som väntas ske i april, maj eller juni. I fallet med Facebook kan det nog också förväntas.

För även om flera analytiker nu förväntar sig att Facebook kan få ett relativt lågt aktiepris eftersom man vill hålla intresset på topp, så är det nog inte att vänta.

Facebooks börspremiär är som sagt väldigt efterlängtad. Och alla (nåja…) på såväl Wall Street som Main Street vill lägga vantarna på en bit av företaget som på sju år har skaffat sig 800 miljoner användare. När aktierna väl börjar handlas bör de också sticka iväg uppåt i raketfart.

Facebook förväntas dra in minst 10 miljarder dollar på noteringen. Det är pengar som kommer att komma väl till pass. It-aktören, som visserligen går plus, lär vilja fylla på kassavalvet för att fajtas vidare mot den stora rivalen Google.

Summan som kommer att håvas in bör vara tillräcklig för att ge Facebook en plats på listan över de 25 företag som har dragit in mest pengar vid en notering. 10 miljarder dollar är dock en bra bit under exempelvis General Motors, som vid sin nynotering i november 2010 plockade in över 15 miljarder dollar.

Värderas Facebook till 100 miljarder dollar innebär det att it-bjässen ligger på ungefär samma nivå som McDonalds och Citigroup.

Att noteringsansökan har varit på gång fick vi ett tydligt tecken på när det tidigare i veckan utfärdades handelsförbud på sekundärmarknaden för ägarna i Facebook.

Dessutom har it-företaget redan passerat den gräns som finansinspektionen har satt upp och som förklarar att företag med över 500 delägare måste visa upp sina räkenskaper för marknaden. Facebook har försökt få till en notering innan siffrorna måste fläkas upp av tvång. Det ska, för övrigt, bli högintressant att få titta på företagets ekonomi när noteringsansökan nu lämnas in.

27-årige grundaren Mark Zuckerberg har däremot hållit en något butter inställning till det här med en notering. Flera gånger har det läckt ut uppgifter om hur han har försökt skjuta på det så länge det bara går. Motiveringen har han bland annat funnit i att han inte vill att de anställda, som äger en stor del i företaget, inte ska tappa fokus på kampen mot Google.

Daniel Kederstedt

Olönsamt att gå i konkurs?

Inte om du är vd.

Wall Street Journal har gjort en längre granskning och snokat reda på ersättningarna för 21 vd:ar i de 100 största företagen som har gått i konkurs under fyra års tid. Tillsammans ersattes de med mer än 350 miljoner dollar under tiden då företagen antingen befann sig i ordnat konkursförfarande (Chapter 11) eller strax därefter.

Det ska noteras att sju av vd:arna plockades in till företagen under Chapter 11-förfarandet eller hade anställts max ett år innan det ansökte om konkursskydd. Det kanske inte är så häpnadsväckande. Men skäl nog att höja på ögonen får vi då tidningen skriver att vissa av de 21 vd:arna faktiskt belönades extra när företaget gick i konkurs.

Ersättningarna var helt enkelt högre då än vad de vanligtvis var.

Medianersättningen för de 21 vd:arna var 8,7 miljoner dollar. Det motsvarar, med dagens valutakurser, cirka 60 miljoner kronor. Det ska jämföras med medianersättningen 2010 en vd på ett S&P500-listat företag som låg på 9,1 miljoner dollar.

Det kan som sagt löna sig att köra ett företag i botten.

Ett exempel som tas upp och granskas i sömmarna är bildelstillverkaren Lear, som ju även har kontor i Göteborg och Trollhättan.

När amerikanska Lear gick i konkurs 2009 stängde det 28 fabriker, kapade mer än 20 000 arbetstillfällen och gjorde aktieägarnas plånböcker lite tunnare. Trots det ansökte Lear om att få betala ut bonusar till sina toppchefer på 20,6 miljoner dollar – däribland 5,4 miljoner dollar till den dåvarande toppchefen Robert Rossiter.

Eftersom staten motsatte sig utbetalningarna valsade ärendet vidare till konkursdomstolen, som inte hade lika god smak för fingertoppskänsla och allmänhetens vrede. Där klubbades de vidlyftiga utbetalningarna igenom.

För att slippa stöta och blöta frågor om ersättningar med staten och i domstolar när ett företag går i konkurs har bolagen nu i allt högre grad börjat skriva uppgörelser som är orubbliga trots en ekonomisk kollaps.

Lear har sedan konkursen återhämtat sig starkt och har skapat mer än 23 000 arbetstillfällen. Men är det ändå rätt att betala ut så stora summor när företaget krisar och anställda får går?

Tveksamt om ni frågar mig.

Daniel Kederstedt

Det har diskuterats hejvilt exakt hur illa de amerikanska bankerna kommer att drabbas om Grekland skulle kollapsa totalt ekonomiskt. Bland annat framkom det ju att Bank of America i sin senaste rapport hade positioneringar mot PIIGS-länderna värda 14,4 miljarder dollar.

Riktar vi mikrofonen mot Jamie Dimon, vd på JP Morgan Chase, menar han dock att läget är fullständigt under kontroll.

– Den direkta konsekvensen av en grekisk default skulle nästan bli noll för de amerikanska bankerna, sade han i en intervju med CNBC tidigare idag på World Economic Forum i Davos.

Enligt Jamie Dimon är det snarare Spanien och Portugal som är de stora orosmolnen för Wall Streets finansbjässar. Han anser dessutom återigen att problemet med att vissa av aktörerna ännu är ”too big to fail” måste få en lösning. Situationen är ohållbar även om värsta tänkbara scenario skulle inträffa och hela finanssystemet skulle stå på randen till kollaps.

– Vi måste kalla det för konkurs för stora dumma företag, inklusive banker, sade Jamie Dimon. Vi måste bli av med epitetet too big to fail.

Det är just något som president Barack Obama länge har pratat om men faktiskt lyckats väldigt mycket sämre med.

Så sent som i tisdagens State of the Union-tal var han inne på att finansväsendets förtroende har urholkats, att de är för stora och maktfulla och att de bedrägerier som har pågått måste straffas.

Allt är, givetvis, korrekt. Men det sistnämnda skulle kunna sätta bankerna under hårdare press vilket innebär en rätt svår balansgång eftersom ”too big to fail”-problemet inte är löst.

Exempelvis Bank of America tvingas redan nu se företag stå i kö för att kunna avkräva dem på hundratals miljarder kronor sedan bolåneaktören Countrywide, som de köpte 2008, matade marknaden full med defekta produkter. Ytterligare stämningar kommer att trycka ner just den Bank of America hårt.

Den risken tycks Barack Obama vara beredd att ta. I tisdagens tal lät han nämligen också förstå att en större satsning ska genomföras på att dra banker inför rätta som handlat fel gällande just bolånen, inte minst då subprimevarianterna. Några större fällande domar har knappast varit på agendan just inom detta område, så det kan nog tyckas vara på tiden.

Det var ju dessa subprimelån som, förenklat sett, kan sägas skapade den finanskris som mullrade igång 2008.

För att sköta ärendet har Barack Obama tillsatt Eric Schneiderman, statsåklagare i New York som ofta anses vara ute på ett eget korståg mot de stora finansaktörerna.

Att finansaktörerna inte har fått det tuffare än de faktiskt har kan till viss del nog tillskrivas finansminister Timothy Geithner. Hans framtid är nu högst oviss. Enligt honom själv är Barack Obama nämligen så pass missnöjd att han inte lär få sitta kvar ”när Barack Obama blir omvald fyra år till.”

– Han kommer inte att be mig stanna i fyra år till. Jag är ganska säker på det, säger Timothy Geithner i ett osedvanligt öppet uttalande till Bloomberg News.

Timothy Geithner, som ju efterträdde Henry Paulson och sedan tidigare sagt att han kanske inte själv ville sitta kvar fyra år till, ledde ju annars arbetet med att försöka få USA:s ekonomi på fötter. Det har inte riktigt lyckats får man nog konstatera.

Under den senaste tiden har vissa förbättringar synts men ekonomin haltar ännu betänkligt, inte bara på grund av egna inhemska bekymmer utan även på grund av utomstående problem som en försämrad tillväxttakt i världsekonomin och skuldkrisen i Europa.

Daniel Kederstedt

En extremt långsam olycka på väg att hända och som enbart kan förhindras genom massiva penningpolitiska lättnader. Sker inte det så kommer eurosamarbetet att, som vi känner det idag, vara över – inom minst ett och ett halvt års tid kommer Grekland att ha övergivit valutan.

Det är, som vanligt, inga ord och visor när Nouriel Roubini tar till orda.

Den här gången skedde det på World Economic Forum i Davos där den amerikanska ekonomen, som även kallas Dr Doom efter att ha varit en av de som förutspådde finanskrisen, menar att ”Grekland kommer att vara det första landet i Europa som omstrukturerar sina skulder, men däremot inte det sista.”

Under hans tal, och i efterföljande intervjuer, säger Nouriel Roubini också att åtgärder måste till genast om man ska kunna nå en lösning på krisen. Dessutom bör eurons värde få falla med 20-30 procent om den ska ha en bra möjlighet att återigen komma på fötter.

Samtidigt hotas den amerikanska ekonomin allvarligt av tillväxttakten runt om i världen, inte minst recessionskänslan i Europa utan även att Kina börjar sakta in, resonerar Nourile Roubini som kort även kom in på skattefrågan i USA.

– Jag tror att den här frågan kommer att bli väldigt viktigt politiskt sett. Det finns en ökad klyfta i förmögenhet och inkomster såväl i USA som i andra ekonomier, säger han.

Skattefrågan stod ju inte minst i fokus under gårdagens State of the Union-tal av president Barack Obama. Diskussionen gör som bekant gällande huruvida det är rättvist eller inte att landets allra mest förmögna betalar mindre skatt än en genomsnittlig arbetstagare. Nouriel Roubini har tidigare officiellt klivit ut och sagt att han vill betala mer i skatt, precis som bland annat Warren Buffett. Enligt Nouriel Roubini kommer minskad jämställdhet vad gäller inkomsterna att hindra konsumtionstillväxten i landet.

Samtidigt har det nu släppts en rapport från mötet i Davos som visar att 1209 investerare är allt mer hoppfulla om framtiden för USA. Landets ekonomiska hälsa anses vara mycket bättre än hos flera av rivalerna i Europa och Asien. Enligt omkring hälften av de tillfrågade anser att den amerikanska ekonomin förbättras, medan enbart 18 procent tror på tillväxt inom världsekonomin. 48 procent anser att Europa är det värsta området att investera i samtidigt som 67 procent tror att krisen kommer att förvärras ytterligare.

Daniel Kederstedt

Första hela kvartalet utan Steve Jobs vid spakarna – och jodå, Apple har minsann inte slagit av på takten.

Genom en extremt bra försäljningssiffra för Iphone slänger nye vd:n Tim Cook upp siffrorna i ansiktet på dom som har tvivlat. Intäkterna på 46,3 miljarder dollar för kvartalet är hela 73 procent högre jämfört med motsvarande period ett år tidigare och nytt rekord.

Föga förvånande har aktien stuckit iväg rakt upp i efterhandeln. Plus nästan 8 procent gör att den ligger på 453:02 dollar vilket är nytt rekord. Samtidigt har Apple plockat in mer pengar till företaget för att nu ha en kassa på 97,6 miljarder dollar.

Vinsten stannar på 13,1 miljarder dollar, eller 13:87 dollar per aktie. Det kan jämföras med 6:43 dollar per aktie ett år tidigare. Företaget hade tidigare självt förutspått en vinst på 9:30 dollar per aktie.

Rykten cirkulerar på Wall Street att Tim Cook står redo att pytsa ut pengar till investerarna.

Enligt Wall Street Journal har enbart 26 företag på S&P500-listan, inklusive Apple, ett högre marknadsvärde än vad it-jätten har sparat på fickan.

Under det första kvartalet (brutet räkenskapsår) sålde Apple över 37 miljoner Iphone-lurar, vilket är mer än dubbelt så många som för ett år sedan. Enligt finanschefen Peter Oppenheimer kunde it-bjässen ha sålt än mer men stukade på leveransproblem. Bland annat har Apple nyligen börjat sälja Iphone 4S i Kina. Försäljningen utanför USA upptar 58 procent av företagets andelar.

Apple sålde även 15,4 miljoner Ipads, mer än dubbelt jämfört med föregående år. Försäljningsiffran för Mac-datorer lyfte med 26 procent till 5,2 miljoner och Ipod med 21 procent till 15,4 miljoner.

Daniel Kederstedt

I en tid när motsättningarna mellan fattiga och rika fortsätter att bubbla i USA har Disney passat på att ösa pengar över sin vd Robert Iger.

Under fjolåret fick han 52 miljoner dollar – alltså cirka 1 miljon kronor per dag – för styra underhållningsföretaget. 21,4 miljoner dollar av ersättningen utgår i form av aktier. I kontraktet som de båda parterna har kritat på finns dock även en garanterad minimilön på 30 miljoner dollar per år fram till och med 2015.

Robert Iger är förstås inte ensam om att kvittera ut extremt mycket pengar. En annan som drar in storkovan på sitt arbete är Tim Cook, vd på Apple. 2011 fick han ett aktiepaket värt 378 miljoner dollar (2,6 miljarder kronor) för att leda företaget i minst tio års tid. Det ska jämföras med hans företrädare Steve Jobs som arbetade mot en ersättning på 1 dollar. Steve Jobs, som avled i början av oktober, avböjde aktieersättningar och optioner enligt E24.se och Wall Street Journal.

Enligt USA Today kommer bland annat Gene Isenberg, ordförande för Nabors Industries, att belönas med 126 miljoner dollar när han slutar. Det är ungefär dubbelt så mycket som Sanjay Jha, vd på Motorola, och Doyle Simons, vd på Templed-Inlad, kommer få insatta på sina konton när de går skilda vägar med arbetsgivarna.

Miljonersättningarna är en het potatis i USA. Sedan Occupy Wall Street drog fram frågan har den blivit en självklar del i valdebatten. Just nu råder dessutom bonustider på Wall Street, vilket innebär att flera tusen miljarder dollar ska betalas ut. På de 34 största finansföretagen kommer ersättningarna att uppgå till 159 miljarder dollar, visar beräkningar från Wall Street Journal.

– Företagsstyrelserna lyssnar inte till samtiden, precis som vd:ar som rättfärdigar sådana här ersättningar, säger exempelvis Roger Martin, lärare vid University of Toronto och författare till boken Fixing The Game: Bubbles, Crashes and What Capitalism can learn from the NFL. Företag lurar sig själva om de säger att det här är vad som krävs för att behålla talangen.

Daniel Kederstedt

USA har knappast varit särskilt välmående under Barack Obamas tre år i Vita Huset.

Det har däremot börsen.

En ny undersökning från Bespoke Investment Group visar nämligen att Barack Obama är en av blott fem presidenter som under sina tre första år på 1600 Pennsylvania Avenue har fått se Dow Jones-index lyfta minst 50 procent.

I Barack Obamas fall handlar det till och med om en ökning med 60 procent, precis som för Dwight Eisenhower och Bill Clinton. I jämförelse med Franklin D Roosevelt ligger Barack Obama dock klart i lä – han fick se börsen raka enorma 190 procent.

Mycket sämre lär det inte heller bli i år, resonerar Wall Street Journal. Enligt tidningen har S&P500-index enbart fallit över 5 procent sex gånger under ett valår sedan 1896. Under 13 av de senaste 15 presidentvalsåren har index dessutom stigit under de sju sista månaderna.

När Barack Obama tillträdde hade finanskrisen bara några månader tidigt svept in med full kraft. Börserna var hårt pressade. Jämfört med idag har de ännu inte återhämtat sig helt men just S&P500 har haft en strålande start 2012. Index, upp 4,7 procent, har sin bästa inledning på ett år sedan 1987.