Annons
X
Annons
X

Wall Street-bloggen

Daniel Kederstedt

Daniel Kederstedt

Occupy Wall Street
Svepte in med försiktighet
, blev förbannat när det inte fick några rubriker och slogs med polisen vid Brooklyn Bridge. Plötsligt fanns Occupy Wall Street världen över, om än i varierande styrka och fokus. Just bristen på agenda fick många att kritisera rörelsen. Att många hakade på bara för att just haka på blev klart tydligt, många av dem hade inte en endaste aning om vad man egentligen sysslade med. Lex Harrisburg. Utan att ha nått samma framgång som Den arabiska våren, som Occupy Wall Street inspirerades av, så är organisationen utan tvekan en av årets största händelser.

YouTube Preview Image

Steve Jobs
Jag minns det som om det hände för bara några minuter sedan. Hur webbredaktören Mark Malmström ringde på telefonen och berättade närmast chockad vad som hade hänt. Jag tittade på fotografen Linus Sundahl-Djerf som körde och återupprepade orden: ”Steve Jobs är död.” Vi ryckte smått på axlarna först, det behövdes inte många minuter innan vi insåg att vilket avtryck Apple-chefen faktiskt grundat. I vägtullen satt en kvinna strax under de trettio och med uppspärrade och ledsna ögon arbetade sakta, så sakta. ”Did you hear the very sad news?” Dagen efter strömmade människorna till butiker världen över för att hylla ledaren som förvandlat ett ganska risigt företag till en världsledande jätte som alla konkurrenter drömde om att vara.

MF Global
Det slog ner som en blixt från klar himmel. MF Global hade gått i konkurs efter att ha satsat vilt – och dåligt – på europeiska statsobligationer. Företaget i sig var relativt litet men det eftertryck som det lämnade efter sig när det föll var desto större – konkursen blev den åttonde största någonsin i USA. Före detta Goldman Sachs-politikern och New Jersey-guvernören Jon Corzine fick se sin krona hamna på sniskan, än mer när han stod för ett uppfriskande försvarstal inför kongressen. ”Jag? Jag vet eller minns ingenting om någonting. Jag är bara chef.” Typ.

YouTube Preview Image

Skuldtaket
En sedan länge uttjatad historia som inte släpper greppet. Den vilt fäktande kongressen vägrade försöka få någon ordning (läs: många ville slippa ta ansvar) för statens finanser. Efter bokföringsmanövrar hit och dit, huvudlösa utspel från politiker som Michele Bachmann om att USA skulle må bäst av att ställa in betalningarna och historien vevats i medierna 4848530337494 gånger löste sig allt i sista stund. Dock, förstås, med löften om fortsatta strider. Skuldtaket höjdes från 14 300 miljarder dollar till 15 200 miljarder dollar. Barack Obama är nu på väg att vända sig till kongressen för att få igenom ytterligare en rejäl höjning. Den skulle innebära att maxbeloppet som den amerikanska staten kan låna ligger på 113 600 miljarder svenska kronor. Medan politikerna trilskas vidare skakar stora delar av huvudet på världen: När ska USA stryka skuldtaket från sina lagar och regler och därmed lämna en stor huvudvärk bakom sig?

Eurokrisen
Efter att ha klarat av skuldtaksproblematiken, om än som sagt tillfälligt, dröjde det inte länge innan nästa kris pockade på uppmärksamheten. Europa var tillbaka med full kraft. Tyvärr dålig sådan. Eurokrisen är ett väldokumenterat stycke som USA försökt undvika att dras in i med rädsla för en ny recession. Samtidigt har många faktiskt kunnat dra fördel av eurokrisen. Till leda har vi tvingats lyssna på analytiker som stoppat huvudet i sanden och förkunnat: Allt är Europas fel. USA mår fantastiskt och skulle må än mer fantastiskt om Europa bara fick ordning på sina problem. Med en arbetslöshet på cirka 16 procent och att landet behöver låna 40 cent för varje dollar det spenderar tycks inte ha tagit fäste…

YouTube Preview Image

Warren Buffett
Oraklet från Omaha, som han ju också kallas, ställde sig bredvid Barack Obama och sade som han tyckte att det var. ”Jag betalar mindre skatt än min sekreterare. Jag vill betala mer för att få ordning på det här landet.” Ett knippe andra miljardärer stämde in men republikanerna skruvade sig, förstås, i stolarna och började skramla vapen för att se till att de mest förmögna skulle slippa pytsa in till statskassan. 81-årige Warren Buffett hamnade sedan flera gånger till i fokus. Bland annat sedan hans investmentbolag Berkshire Hathway pumpat in pengar i krisande Bank of America och kronprinsen David Sokol sparkats med buller och gång efter att ha köpt aktier i ett företag som han rekommenderade att Warren Buffet skulle sluka.

Raj Rajaratnam
De amerikanska myndigheterna får ofta kritik för att de inte tar i med hårdhandskarna och lyckas förvandla ekonomiska brott till tunga fängelsestraff. Helt plötsligt slängdes Raj Rajaratnam, chef på fondföretaget Galleon Group, in i leken för att stifta bekantskap med ett trendbrott. Mannen med namnet som är så svårt att stava rätt dömdes på 14 punkter till elva års fängelse. Det hårdaste straffet någonsin för insiderhandel. Försökte sedan få spendera dagarna bakom lås och bom med en annan storskurk, Bernie Madoff.

YouTube Preview Image

It-boomen
Zynga, Pandora, Linkedin, Zillow… Och så då förstås Groupon – företaget vars affärsidé om att mejla ut rabattkuponger är så enkel att kopiera att det i ett nafs fick hundratal konkurrenter. 2011 var året då it-bolagen var på frammarsch igen – i de flesta fall med extremt illröda siffror och skygahöga värderingar. Många av dem har fört en väldigt tuff tillvaro på en ganska kylig börs. Just Groupon, värt cirka 14 miljarder dollar, föll under noteringsnivån redan cirka två veckor efter att det gått publikt. Nästa år kommer Facebook att kliva in, allt till ett värde om cirka 100 miljarder dollar.

Goldman Sachs & Bank of America
Bankväsendet har, minst sagt, huvudvärk. Och allra värst är det nog för Bank of America och Goldman Sachs. Den förstnämnda aktören har pryglats hårt av felköpens felköp – Countrywide. Bank of America slukade bolåneaktören för 4 miljarder dollar 2008 och har sedan dess fått se det utvecklats till en riktig katastrof. Miljardstämningarna mot Bank of America har levererats på löpande band till Bank of America sedan Countrywide matat marknaden full med defekta bolåneprodukter. Nyligen fick det pytsa ut pengar för att ha tagit ut högre avgifter av svarta och latinamerikaner. Vd:n Brian Moynihan tog under några tillfällen på sig Bagdad Bob-rollen och menade att Bank of America mådde alldeles förträffligt. Snart därefter började företaget sälja av tillgångar och sparka tusentals. Minussiffrorna är illröda. Aktien slutade på minus 58 procent i år.

En annan aktör som fört en minst sagt bekymmersam tillvaro är Goldman Sachs – ett av de företag som innan Lehman Brothers kollapsade aldrig var nära att landa på en förlorarlista. Efter att nästan allt som kan gå fel också har gjort det (nåja…) så har Goldman Sachs en ganska given position där. Företaget har redovisat sin andra kvartalsförlust sedan det gick publikt, dragits in i härvan kring Raj Rajaratnam, granskats intensivt av myndigheterna, sparkat folk, stämts av investerarna på grund av en något suspekt låneverksamhet… Sedan spetsades allt till av att den här killen sade att Goldman Sachs styr världen:

YouTube Preview Image

Netflix
Många såg det länge som ett riktigt framtidsbolag. Nu är de istället redo att resa dess gravsten. Vd:n Reed Hastings, som så nyligen som av Forbes för bara ett år sedan utsågs till den mäktigaste affärspersonen i USA, har sedan i somras fått sig en publik uppläxning hur man ska sköta ett företag. Problemen har varit många och lärdomarna hårda. För det första tappade det hundratusentals kunder sedan man aviserat prishöjningar på hisnande 60 procent. För det andra lanserade han stolt en uppdelning av företagets tjänster – en som skickade ut dvd-filmer via post, en som skötte strömningen av filmer. Det gick inte alls. Strax därefter tvingades Reed Hastings skriva ett brev och be om förlåtelsersom fick kunderna och investerarna att surna till. Aktien är idag ett äkta sorgebarn – minus 61 procent sedan årsskiftet.

Om bloggen


Daniel Kederstedt är SvD Näringslivs korrespondent i världens ekonomiska huvudstad – New York. Med utgångspunkt från Wall Street rapporteras här om finansvärlden, börserna och det internationella näringslivet.

@kederstedt på Twitter

Daniel Kederstedt

Sommaren 2010 tvingades Mark Hurd överge vd-rollen i datorjätten Hewlett-Packard (HP) sedan han ”brutit mot företagets etiska riktlinjer”. Efter en strid ström av rykten stod det snart klart att han försökt ha ett sexuellt förhållande med konsulten Jodie Fisher samt lämnat in falska utgiftsredovisningar kopplade till detta.

I ett brev som skickades till HP:s företagsledning anklagades Mark Hurd för att ha trakasserat Jodie Fisher sexuellt. Det var också detta brev som fick honom petad. Mark Hurd ingick, samma vecka som han lämnade HP, en förlikning med Jodie Fisher och när företagets egna utredning visade att han inte gjort sig skyldig till några trakasserier hoppades den gifte tvåbarnspappan att ärendet skulle vara historia.

Icke.

Till Mark Hurds stora förtvivlan har en domstol i Delaware nu offentliggjort det brev som fick honom petad. I åtta sidor radas det upp pikanta detaljer om ”förhållandet” mellan Mark Hud och Jodie Fisher. I brevet framkommer bland annat hur Mark Hurd bland annat ska ha tafsat på hennes bröst under middagar, hotellvistelser och andra möten i bland annat Los Angeles, Atlanta, St Louis och Madrid mellan 2007 och 2009. Dessutom ska Mark Hurd ha tagit Jodie Fisher till en bank i Madrid för att visa upp ett kontoutdrag på hur rik han var i en förhoppning om att få ha sex med henne.

”You had designs to make her your lover from the onset using your status and autority as CEO of HP”, står det att läsa i brevet. ”At times you would behave professionaly seemingly ’getting’ that she was not going to have sex with you. At other times, not, and you would relentlessly attempt to cajole her into having sex with you.”

Jodie Fisher har själv sagt att brevet innehåller en del felaktigheter om just de sexuella bitarna. Men brevet har även helt andra inslag. Bland annat skriver Jodie Fishers advokat hur Mark Hurd ska ha kontaktat henne och sagt att han arbetat med ett uppköp av it-företaget EDS,  en affär som genomfördes för 13,3 miljarder dollar. Insiderinformation a la grande.

Mark Hurd är idag toppchef på Oracle.

Sugen på att läsa brevet? Klart du är. Klicka här (pdf) så laddas det ned.

Daniel Kederstedt

Som om det inte vore nog med eurokrisen och att den amerikanska återhämtningen vägrar ta någon som helst rejäl fart.

Nu hotar också något utav en oljekris. Och konsekvenserna kan bli enorma.

I fokus står världens fjärde största oljeproducent Iran – av allt att döma redo att mäta musklerna med västvärlden (inte minst då USA) som anklagar landet för att utveckla atomvapen.

De iranska myndigheterna har levererat flera hot om att ta till det bästa medel som de nog får ses har att tillgå om sanktionerna mot landet skulle bli verklighet – att stänga Harmaz-sundet.

Sundet må vara väldigt smalt – som mest 5 mil brett – men det är extremt viktigt för världens oljetillgång. Omkring 40 procent, eller 17 miljoner fat råolja, av världens oljeleveranser via båt passerar varje dag Harmaz för att slutligen lastas av i framför allt Asien, USA och Västeuropa. Saudiarabien skickar stora mängder härigenom.

USA vore förstås inte USA om det bara satt passivt i sådana här situationer.

Sedan mer än en vecka tillbaka patrullerar flottan i området och står redo att agera.

Budskapet från president Barack Obama är tydligt om att USA inte tolererar en endaste störning i trafiken. Om så blir fallet kommer även företag eller länder som gör affärer med den iranska centralbanken att drabbas, resonerar Vita Huset som även är noga med att poängtera att Iran självt kommer att drabbas hårt om Harmaz-sundet drabbas. Mycket av landets import av bensin, livsmedel och konsumentvaror går just genom sundet.

Oron för att Iran ska göra allvar av sina hot är dock stor. Och oljepriset (i dagsläget på cirka 100 dollar) står redo att raka i höjden, även om oron och priset nu har dämpats något sedan Gulfländerna har lagt sig i situationen och förklarat att de ska försöka kompensera för det oljebortfall som kan komma att uppstå.

De mest positiva experterna varnar för att priset kan sticka 10-20 dollar om ord görs till handling. Men det är som sagt de mest positiva experterna.

Många andra målar, helt riktigt, upp en mycket dystrare bild än så där redan hårt ansatta invånare i såväl USA som Västeuropa lär få anledning att trycka gaspedalen i botten och köra till närmaste bensinmack för att fylla tanken och näringslivet drabbas hårt av högre utgifter.

Det världsekonomin behöver just nu är stabilitet – inte att oljan är fylld av oro och att priset sticker mot 130 dollar eller mer. Om så sker så kommer det inte bara att pressa den globala ekonomin stenhårt, i Europa och USA innebär det dessutom en enormt ökad risk att man får stifta bekantskap med den recessionen man så intensivt fajtas för att slippa ta i hand.

Daniel Kederstedt

Kombinationen av pensionspengar, svårtydda avgifter och lite väl god provision har ännu en gång väckt folkets ilska till liv i Sverige (Länk här, snabbguide längre ned).

Landet är dock inte ensamt.

I USA pressas Bank of New York Mellon sedan en tid tillbaka då det har stämts av fem delstater för att ha tagit ut överpriser av sina kunder just när det gäller pensionsbesparingar. Flera delstater väntas sluta upp bakom kvintetten för att  öka trycket ytterligare på finansaktören, som i dagsläget har stämts på 2 miljarder dollar.

På Wall Street kan 2 miljarder dollar av vissa som småsummor. Men skadan är större varumärkesmässigt.

I de hemligstämplade dokumenten, som sträcker sig över hundratals sidor och som har samlats in under två år av en av företagets handlare, framkommer hur Bank of New York Mellon ska ha uppmanat sina anställda till brott, fått panik och försökt täcka spåren. Det rapporterar Wall Street Journal.

Paniken inom företaget kan sägas ha börjat 2009, då State Street anklagades för att just ha tagit ut överpriser från sina kunder. Företagets ledning ska ha varit oroat att anklagelser skulle börja riktas mot dem för samma sak. På hemsidan valde man därför strax därefter att justera den text som var kopplad till pensionsarbetet. Orden ”Free of charge” ströks för att istället ersättas med att deras arbete var en komplex uppgörelse.

Dessutom framkommer det i dokumenten hur en högt uppsatt chef ska ha uppmanat sina handlare att begå brott samt vägra svara på klienternas frågor om hur mycket pengar de tjänar på affärerna. Skulle kunderna få reda på de hemliga avgifterna skulle de flytta sina investeringar, resonerade chefen.

När en bankveteran därefter fick vetskap om att företaget var på väg att börja granskas ska hon dessutom mer eller mindre ha medgett att fel begåtts. Enligt visselblåsaren ska hon oroligt ha sagt att ”det är kört, det är kört.”

Bank of New York Mellon säger sig, likt State Street, vara oskyldigt till alla anklagelser som riktas mot dem. Och de kommer att fajtas emot dem.

Visselblåsaren i fallet har arbetat på företaget i tio års tid. Om företaget bötfälls kan han få maximalt 25 procent av beloppet. Lukrativt om allt faller på plats förstås, men enligt Wall Street Journal spelar han högt. Avslöjandet innebär nämligen att han avsagt sig bonusar från Bank of New York Mellon på cirka 5 miljoner dollar.

Klicka på dokumentet nedan för att komma till de hemligstämplade uppgifterna (extern länk)

Daniel Kederstedt

Igår var det exakt tre år sedan som hela finansvärlden och allmänheten fick ett nytt hatobjekt.

Vi talar, förstås, om Bernie Madoff.

Storsvindlaren lyckades bluffa bort upp emot 65 miljarder dollar i världens största pyramidspel och att benämna honom som hatobjekt är inte att ta i så man riskerar att spricka. Ilskan mot honom i exempelvis New York är ännu stor, vilket bland annat gick att läsa i papperstidningen i helgen.

Bara timmar efter att Bernie Madoff greps av polisen började det tillverkas t-shirts som tog vara på allmänhetens åsikter och tre år senare pågår ännu försäljningen, sedan två år tillbaka också kryddad av hans egna prylar som tidigare auktionerades ut.

Eftersom jag går på julledigt idag så tänkte jag att vi kan avsluta med ett lite lättare inlägg som tar vara på just Bernie Madoff och julen. Här kommer helt enkelt de fem bästa Madoff-klapparna som borde (?) leta sig in under granen:

Nej, bilen ingår tyvärr inte. Men handduken, som klassas som en slags raritet, går på Ebay för 200 dollar. För priset får man, förstås, 100 procent bomull.

Fortfarande förbaskad på Madoff? Drömmer du om att klippa till honom? Tre golfbollar för 18 dollar kanske kan vara något?

Om den är äkta vågar jag inte lova, allt stämde ju som bekant inte när det kom till Madoff. Men vi får väl lita på det i just det här fallet. Säljaren ska nämligen ha 950 000 dollar för oljemålningen som satt i Bernie Madoffs sommarhus och föreställer kubanska bönder som arbetar på en sockerplantage. Målningen är i alla fall gjord av Emilio Falero.

Vi är många som inte har ett armbandsur längre utan använder mobiltelefonen istället. Men för egen del kan jag nog tänka mig att slopa den hållningen om någon skulle vilja ge den här till mig. 20 000 dollar kostar klockan men den kommer också i 18 karat och var en av Bernie Madoffs personliga favoriter.

En Ipad behöver ett skydd, reporna kommer lätt. Så varför inte ge den ett fodral gjort av Bernie Madoffs byxor? För 350 dollar blir det verklighet.

Daniel Kederstedt

Inte. En. Blekaste. Aning.

Det var budskapet som Wall Street-profilen Jon Corzine lämnade när han under två och en halv timme pressades om turerna i MF Global och var de 1,2 miljarder dollar som saknas och tillhör kunderna återfinns.

– Med tanke på antalet transaktioner så är jag inte i position att kunna veta någonting specifikt om hur några specifika pengar har rört sig, lät det från en urskuldande Jon Corzine. Men jag skulle verkligen inte medvetet ha styrt eller skiljt pengar åt något håll.

Farhågor fanns att Jon Corzine, tidigare även guvernör i New Jersey och ex-vd på Goldman Sachs, skulle använda the Fifth Amendment som innebär att han kan vägra svara på några frågor men det blev aldrig aktuellt. I utfrågningen, som på förhand var en av de mest upptrissade i år, berättade Jon Corzine även att han fick vetskap om att pengarna saknades kvällen före konkursen och att han manade sina anställda att genast hitta dem.

MF Global riskerar att bli den åttonde största konkursen i amerikansk företagshistoria sett till tillgångar.

Här är lite ihopklippta highlights från när Jon Corzine framträdde i Capitol Hill, Washington:

YouTube Preview Image
Daniel Kederstedt

Occupy Wall Street tappar fäste i USA. Och JP Morgan-chefen Jamie Dimon lär jubla. På ett seminarium som Goldman Sachs arrangerade lät vd:n nämligen förstå att han är trött på att utmålas som en dålig människa.

– Att bete sig som om alla som nått framgång är elaka och som att alla med en förmögenhet är dåliga människor – jag förstår inte hur de tänker, sade Jamie Dimon som förra året fick ett lönelyft på 1475 procent.

Occupy Wall Street har protesterat utanför hans fashionabla hem på Manhattan men enligt Jamie Dimon har de inte mycket för det. Kritiken är nämligen felriktad.

– Merperten av oss lönetagare betalar 39,6 procent i skatt, lägg på ytterligare 12 procent i regionalskatt till staten New York och vi betalar 50 procent av våra inkomster i skatt, sade Jamie Dimon.

Daniel Kederstedt

Imorgon kväll ska de europeiska ledarna släpa sig till Bryssel för att än en gång försöka dämpa krisen och få ordning på eurozonens problem.

En som börjat göra sin åsikt hörda och uppmana politikerna att verkligen anstränga sig för att nå framgång är USA:s finansminister Timothy Geithner. Efter att ha besökt Tyskland igår anlände han idag till Frankrike för att återigen leverera sitt budskap.

– Jag vill än en gång trycka på hur viktigt det är för USA och andra länder runt om i världen att Europa lyckas bygga ett starkare samarbete. Och jag är övertygad om att de kommer att lyckas.

I USA är oron stor att krisen på allvar ska sprida sig över Atlanten och dra ned USA, som till viss del kan sägas ha börjat notera ett lyft i återhämtningen. En kollaps i Europa skulle troligtvis rasera det mesta.

På bordet imorgon kväll ligger bland annat ett förslag om att ändra om i EU-fördraget. Det skulle exempelvis innebära att euroländerna måste skriva in gränser för budgetunderskottet och statsskulden i sina respektive konstitutioner. Den europeiska centralbanken ECB har låtit förstå att de kan tänkas trappa upp sina stödköp av drabbade euroländers statsobligationer såvida alla förutsättningar är på plats och prisstabiliteten inte hotas.

– Vi är positiva till de framsteg som görs, säger Timothy Geithner i ett uttalande. Inte bara att man genomför ekonomiska reformer runt om i Europa för att skapa möjligheter för en starkare tillväxt framöver, utan även för att man försöker lägga en grund för en starkare valutaunion.

Den amerikanska finansministern, som tidigare idag bland annat mötte Frankrikes president Nicolas Sarkozy och landets finansminister Francois Baroin, poängterade också att han vill se att de så kallade brandväggar uppföras för att skydda krisländerna.

Långt ifrån alla är lika positiva till framtiden för Europa och dess valuta och tar fäste vid att det fortfarande bråkas bland politikerna. Bland annat har Storbritanniens premiärminister David Cameron nyligen sagt att han kommer att vägrar skriva under på ändringar i fördragen om det hotar att försämra den brittiska finansindustrin.

David Murren, investmentchef på Emergent Asset Management, är en av flera som under de senaste dagarna har levererat dystra salvor med anledning av meningsskiljaktigheterna. Eurosamarbetet kommer att spricka, hävdar han till CNBC.

– Det är fascinerande att se hur de europeiska politikerna försöker hålla ihop systemet, som faktiskt är finansiellt bankrutt. Nu måste de försöka ingå pakter med varandra – desperationen är väldigt påtaglig, säger David Murren och lägger senare till att alla ”utom finansfolket i Europa inser detta.”

Simon Smith, chefseonom på FxPro, är inte heller han någon muntergök när det kommer till eurons framtid. I flera uttalanden menar han att de nya försöken att rädda valutasamarbetet är för svaga och än en gång visar att de politiska toppledarna inte förstår den kris som de försöker tackla.

Daniel Kederstedt

Facebooks grundare Mark Zuckerberg skulle, om han ville, kunna ta reda på ungefär det mesta om dig och spana in alla de fotografier som du har blockat för mamma, chefen och galna ex.

Nu har vi fått en ypperlig chans att vända på steken och se Mark Zuckerbergs egna fotografier (extern länk).

Möjligheten uppkom sedan sajten implementerat en funktion som innebar att användarna kunde anmäla fler än ett foto som olämpligt. I samband med funktionen uppstod en bugg som gjorde att privata foton kunde ses av alla.

Facebook stängde förstås snabbt av den nya funktionen. Kvicka användare snodde dock åt sig Mark Zuckerbergs bilder, vilket bör kunna få vd:n att veva det här med privatlivet och säkerheten ytterligare en gång och förstå användarnas oro. Han har tidigare sagt att ”människor inte längre förväntar sig ett privatliv” som tidigare, att man numera är mycket mer vänligt inställd till att dela med sig av sin information.

Även om Facebook, som kommer att börsnoteras under 2012, har varit en framgångssaga när det kommer till att locka användare så har det grymtats en hel del om just inskränkningar i privatlivet. Med ojämna mellanrum görs förändringar som kräver att användaren själv justerar i sina inställningar för att behålla privatlivet intakt. Det har fått många att surna till rejält.

Även EU har reagerat starkt, däribland på en funktion som innebar att sajten automatiskt skulle känna igen personer på fotografier.

Diskussionen om privatlivet är alltså på inget sätt ny. Och Facebook är inte de enda som har fått ta emot kritik. Tidigare i somras kom det bland annat fram att Apple via Iphone lagrade information om var deras konsumenter befunnit sig minut för minut.

Daniel Kederstedt

Eurokrisen skakar om börserna, får investerarna att minska sin riskaptit betänkligt och amerikanarna att återigen oroa sig för farhågorna om att krisen ska sprida sig så pass att Den Stora Depressionen 2.0 trots allt kanske blir allvar.

Rockbanden däremot försöker ta kontroll över situationen på egen hand.

Eller ska vi säga agera – Masters Of Puppets Currency?

Nåväl…

Farhågor om den europeiska skuldkrisen och valutans död har fått grupper som Red Hot Chili Peppers och Metallica att stuva om i sina turnédatum för att inte riskera att fastna i en sits där publiken inte kommer att ha råd att gå på konsert samt arrangörerna ska betala i en valuta som står under stort hot och inte är till deras fördel.

För Metallica innebär det exempelvis att turnén European Summer Vacation arrangeras redan nästa år istället för 2013 som planerat.

Cliff Burnstein hymlar inte när han lägger ut sina förklaringar.

– Under de kommande åren kommer dollarn att vara starkare och euron svagare och jag vill dra fördel av det genom att spela fler europeiska shower nu. De kommer att vara mer lönsamma för oss nu än sen.

Efter finanskrisens utbrott 2008 är musikgrupper mycket mer på vaksamma när det kommer till valutakurser och ekonomiska trender, rapporterar Wall Street Journal och berättar att Cliff Burnstein skriver ett kontrakt med konsertarrangören åtta månader innan föreställningen om vilken valuta som gruppen ska betalas i. Om kurserna svänger för mycket och Metallicas vinster minimeras köper han derivatprodukter för att garantera en viss växelkurs, eller i värsta fall skruvar upp biljettpriserna.

David Rawlings och Gillian Welch är två andra artister som Cliff Burnstein har hand om. De kör i bil mellan föreställningarna i Europa och avfyrade nyligen en rejäl klagosång på grund av de höga priserna, menar managern.

– De ser verkligen vad allt kostar från ett gatuperspektiv. Det är en annan sak som bekräftar för mig att priserna i Europa är mycket högre och att det här inte är en hållbar situation för oss.

Tidigare har kontinenter som Sydamerika, Asien och Australien ofta nobbats av de allra största rockbanden. Enligt Cliff Burnstein kan vi nu att få se ett trendskifte, allt på grund av krisen i eurozonen.

– Vi är en amerikansk exportvara precis som Coca-Cola. Vi tittar på de bästa marknaderna där vi kan spela.