Annons
X
Annons
X

Wall Street-bloggen

Daniel Kederstedt

Daniel Kederstedt

Okej, rubriken ovan är lite hårt dragen men faktum är att flera tunga hedgefondförvaltare nu ger presidenten kalla handen – och det efter att tidigare ha pumpat in friskt med pengar för att få in samma man i Vita  Huset.

En av dem är Daniel Loeb, grundare av Third Point LLC och som till presidentvalskampanjen 2008 drog in 200 000 dollar till Barack Obama. Under det senaste decenniet har han på egen hand stöttat demokraterna med 250 000 dollar, men sedan Barack Obama intog högsätet i Vita Huset har Daniel Loeb bytt sida. Totat har hedgefondförvaltaren sedan 2008 skickat 468 000 från sitt håll till republikanerna – enbart 8000 dollar har gått till motståndarpartiet.

Daniel Loeb är långt ifrån ensam om att inte längre stödja Barack Obama. Bland andra som inte vill se honom bli återvald återfinns, enligt Wall Street Journal, Stephen Cophen på SAC Capital och Kenneth Griffin på Citadel Investment. Just Daniel Loeb är dock särskilt intressant då han för fyra månader sedan tvingades se hur ett mejl, adresserat till åtta vänner, spred sig som en löpeld på Wall Street. I detta syntes mycket av den frustration som många på Wall Street känner kring Barack Obamas politik.

”I am sure, if we are really nice and stay quiet, everything will be alright and the president will become more centrist and that all his tough talk is just words. I mean, he really loves us and when he beats us, he doesn’t mean it.”

Så vad har de att vara sura på?

Tja, en hel del, faktiskt.

Framför allt kretsar kritiken mot att Barack Obama gång på gång har gått hårt åt Wall Street och deras verksamheter, att han dundrat mot skyhöga bonusar, ökat tillsynen och dessutom fortsätter mana på för höjda skatter. Och det svider. Eller som Sam Geduldig, tidigare republikansk medarbetare men numera Wall Street-lobbyist, säger:

– Hedgefonderna gav demokraterna sitt ekonomiska stöd under valen 2006 och 2008. Men samma människor som de stöttade och hjälpte komma till makten vände dem ryggen och blåste dem.

Wall Street är en viktig finansiär när det kommer till presidentvalskampanjerna och med ett minskat stöd på Manhattans nedre delar kommer Barack Obama onekligen att få det svårare att nå sitt mål om 1 miljard dollar i bidrag till valet 2012. (Till valet 2008 drog Obama in cirka 750 miljoner dollar).

Att Wall Street-pengarna är slut för Barack Obamas del är dock inte fallet. Inte bara har han gott om tid att göra nya framstötar för att försöka återvinna förtroendet hos finansmeckats aktörer, dessutom finns det redan nu de som vill betala ett högt pris för att stötta honom.

Under onsdagskvällen arrangerades exempelvis två middagar i New York City med presidenten och där de inbjudna just var representanter från Wall Street. Totalt deltog cirka 400 personer – samtliga med varsin check i handen på 35 800 dollar.

Om bloggen


Daniel Kederstedt är SvD Näringslivs korrespondent i världens ekonomiska huvudstad – New York. Med utgångspunkt från Wall Street rapporteras här om finansvärlden, börserna och det internationella näringslivet.

@kederstedt på Twitter

Daniel Kederstedt

Oavsett när på dygnet som jag har knäppt på CNN eller annan valfri nyhetskanal har det varit William hit, Kate dit.

Det har knappast – tyvärr för egen del kan nog sägas, jag är inget stort fan av kungabröllop… – funnits en funktion liknande den som The Guardian idag erbjuder sina nätläsare – en bröllopsfri variant av nyhetsrapporteringen.

När jag vaknar idag och vevar igång datorn så förstår jag slutligen också varför bröllopet är så intressant.

Skälet stavas Chris Zwermann, global strateg på Zwermann Financial som har tagit på sig det eminenta uppdraget att för CNBC:s räkning göra en ekonomisk koppling till det hela. Vad Chris Zwermann har gjort är att granska hur börserna reagerar när det vankas brittiskt kungabröllop. Totalt har sju stycken nagelfarts – från 1923 när prins kung George VI och drottning Elizabeth gjorde gemensam sak till när prins Charles gifte sig med Camilla Parker-Bowles 2005.

Svaret,  ja det lyder så här:

– We should be happy for this year that we’re already in May and have some positive figures on the markets already, because after the royal weddings and in years after the royal weddings there is more or less no money left in the market. It’s only going sideward.

– In all the years, all the markets in the Dow Jones move more or less sideward or move down in the second half. Only in 1999, when Prince Edward got married, we saw the market go up until May, where we’re now, and after that, we only went sideward.

När det kommer till dollarn så uppger Chris Zwermann att det går ner i förhållande till pundet under bröllopstider.

Lite dålig kvalitet på den här bilden men ni får stå ut med det:

Daniel Kederstedt

De hade siktet inställt på 90 miljarder dollar men fick sänka det till 70.

Likväl är det många som anser att den summan är alldeles för hög för ett bolag som ännu har att nå börsen.

Det handlar – förstås – om Facebook där investerare och anställda nu ska ha gjort gemensam sak och uttalat att de vill sälja andelar i företaget för upp till 1 miljard dollar. Priset som satts skulle enligt uppgifter innebära att den sociala mediesajten värderas högre än Time Warner och NewsCorp – tillsammans.

Ett av skälen till försäljningsförsöket stavas givetvis cash – man vill plocka hem pengar på en redan fenomenal investering. Ett annat är, enligt uppgifter, oron för att bubblan för sociala medier håller på att spricka.

Ni som läser den här bloggen regelbundet vet att vi har målat upp farhågor för det under en längre tid, att företag som Twitter, Groupon och Zynga är värderade till helt sanslösa höga nivåer. Warren Buffett är bara en av många som har stämt in. Och om aktierna säljs och Facebook faktiskt värderas till 70 miljarder dollar kan vi utan tvekan klottra ned företaget på samma varningslista, kanske till och med dra ett par extra streck under dess namn för att betona allvaret i saken. Under de första nio månaderna 2010 gjorde den sociala mediesajten en vinst på 355 miljoner dollar på intäkter om 1,2 miljarder dollar.

– Med nuvarande värdering är det väldigt svårt att försvara ett sådant högt pris, instämmer Sumeet Jain på riskkapitalfirman CMEA Capital som har god insyn i Facebook.

Noteras i sammanhanget ska att Facebook under årets första dagar drog in 500 miljoner dollar från Goldman Sachs och Digital Sky Technologies och vilket då värderade företaget till 50 miljarder dollar.

Nu värderas Facebook alltså till 70 miljarder dollar, eller cirka 420 miljarder kronor. Det är en ökning med 40 procent på bara ett fåtal månader. Och bara för att sätta i lite perspektiv med något som vi alla kan relatera till – den nya värderingen motsvarar 1866 Zlatan om försäljningspriset ligger fast på de 225 miljoner kronor som det kostade när han gick från Barcelona till Milan.

Nyheten kommer samma dag som det står klart att NewsCorp slutligen gör ett av årets mest väntade drag och slänger ut MySpace till försäljning.

Dess pris?

100 miljoner dollar, eller cirka 600 miljoner kronor.

Det är inte ens tre Zlatan.

Rimligare – men å andra sidan lite för billigt, va?

Daniel Kederstedt

Det är inklämt i ett hörn och tvingas att slåss för sin överlevnad. Men frågan är ändå om det inte börjar bli dags att slita fram den där vita handduken, slänga in den i ringen och blicka mot nästa fajt. Motståndaren i den här matchen vägrar ju ändå att ge med sig.

Vad det handlar om är New York Stock Exchange (NYSE) som imorgon, torsdag, samlas till aktieägarmöte för att diskutera det börskrig som pågår runt om i världen. Eller tillåt mig att korrigera mig själv – NYSE samlas för att samtala om Wall Strasse-affären med Deutsche Börse. I alla fall är det så vd:n Duncan Niederauer vill att diskussionerna ska fortlöpa och där inget som helst fokus ska läggas på det fientliga bud som Nasdaq OMX och Intercontinental Exchange (ICE) har slängt fram.

Det någon bör – eller snarare måste och kommer att göra – är dock att ställa sig upp på morgondagens möte och ifrågasätta varför Duncan Niederauer och övriga representanter för NYSE inte ens har satt sig ner vid förhandlingsbordet för att lyssna till budet från Nasdaq OMX och ICE. För så är det – något möte har ännu inte kommit till stånd.

Det finns dock flera skäl till att NYSE inte vill göra gemensam sak med Nasdaq OMX och som kan vara värda att peka på.

Ett av dem är att många redan från början ifrågasatt vinsterna med att slå sig samman med Nasdaq OMX, som ju skulle ta över själva börshandeln medan de övriga bitarna skulle tillfalla ICE.

Ett annat är att Nasdaq OMX och NYSE har varit enorma rivaler ända sedan den förstnämnda sparkade igång sin verksamhet för cirka 40 år sedan. Att öppna upp böckerna och blotta siffror och strategier för Nasdaq OMX är knappast en populär tanke inom NYSE-lägret.

Men likväl måste frågan ställas. Och lita på att Nasdaq OMX och ICE kommer att tolka dess svar ytterst noggrant för att försöka finna skäl nog att kunna slänga fram ett nytt, sockrat bud.

Finns nya vinklar att attackera? Är aktieägarna så pass ifrågasättande av oviljan att inte ens lyssna till det fientliga budet att det finns anledning för Nasdaq OMX att kämpa ända in i kaklet – det vill säga den 7 juli då aktieägarna hos såväl NYSE som Deutsche Börse samlas för att rösta om en affär. För att en sådan ska kunna genomföras krävs 51 respektive 75 procent av rösterna – kan man knäcka den gränsen?

I spåren av att börskartan ritas om är Nasdaq OMX tvunget att agera för att överleva. Budet som det har lagt tillsammans med ICE toppar visserligen det som Deutsche Börse har kommit med – men ett nytt förväntas nästan oavsett att slängas in efter morgondagens möte. Kvarstår oviljan, eller signaler ges om ett utbrett motstånd även bland NYSE:s aktieägare, efter morgondagens möte är dock frågan om inte Nasdaq OMX ändå gör bäst i att slänga in den där handduken, sluta spilla tid och blicka åt ett annat håll.

Det finns flera aktörer som har att tjäna på att göra affärer med Nasdaq OMX. En av de som ständigt dras fram i medierna är Singaporebörsen, där svenske chefen Magnus Böcker verkar misslyckas med att sluka den australiensiska börsoperatören. Att istället stärka korten genom att göra gemensam sak med Nasdaq OMX anses av många som en bra Plan B då det skulle skapa den första aktören som bedriver handel i Asien, Europa och USA. Och att han skulle möta Nasdaq OMX med samma ignorans som NYSE är knappast aktuellt – Magnus Böcker är tidigare chef på OMX och god vän med Nasdaq OMX-chefen Robert Greifeld.

Daniel Kederstedt

På ena sidan finns de dedikerade marijuanarökarna som ihärdigt kämpar för att få använda drogen för medicinska skäl. På andra sidan potentiella investerare med pengaavkastning i sikte. Nu kopplas de samman för att ta Det Gröna Guldet till nästa fas – en amerikansk börsnotering.

– Det här är en industri som kan stå på många egna ben. Och den är ännu bara i sin linda.

Orden kommer ifrån Vincent Mehdizadeh som har investerat 1 miljon dollar i sitt Medicine Dispensing System – ett företag vars affärsidé är att kränga marijuana för medicinskt bruk ur försäljningsautomater. Och ja, det är mer eller mindre precis sådana försäljningsautomater som ni tänker på – de som i Sverige erbjuder Plopp, Coca-Cola och kondomer. Enda skillnaden är att köparen – eller patienten i det här fallet – avkrävs fingeravtryck för att få ut sin begränsade mängd cannabis, vilket är marijuanans botaniska namn.

Totalt har det Los Angeles-baserade företaget cirka 60 automater ute i drift och vilka under de senaste tolv månaderna drog in 4 miljoner dollar. Och för Vincent Mehdizadeh är siktet ställt – innan året är slut ska Medicine Dispensing System ha nått börsen.

Han är inte ensam om att ha satt upp det målet. I exempelvis Colorado försöker ett företag locka till sig 500 000 dollar för att nå börsen inom en snar framtid – i Kalifornien vill Grow Up Technology dra in den dubbla summan för att kunna gå publikt redan under hösten. Dess vd Derek Peterson – tidigare högavlönad rådgivare på Morgan Stanley och likt många företagare inom området själv användare och ihärdig förespråkare för medicinsk marijuana – säger till Wall Street Journal att pengarna kommer in i en högre takt än han någonsin kunnat ana, främst från affärsänglar villiga att ta risker på en högst omdebatterad marknad. Och i New York, där marijuana inte är lagligt för medicinskt bruk, håller en mäklare vid namn Robert Kane på att starta upp en hedgefond inriktad på vad som av många kallas för det Det Gröna Guldet. Hans mål är att dra in minst 36 miljoner dollar från privata investerare – förhoppningen däremot snarare på att 132 miljoner dollar ska trilla in till hedgefonden Kaneabis.

– Jag startar upp min hedgefond för att marknaden har ett behov av det. Det finns människor som tittar på möjligheterna inom detta område, säger han till WSJ.

För att cannabisföretagen och investerarna ska finna varandra skapades det under förra månaden en organisation vid namn ArcView Group. Nätverkets ledare Troy Denton uppger att investerarna är ”väldigt blyga och försiktiga men kikar över stängslet”, men också att han ser en ljus framtid för marknaden – uppskattad ha ett värde på flera hundra miljarder dollar.

Redan nu finns ett företag på börsen, General Cannabis. Sedan noteringen i slutet av november 2010 har det haft en något brokig bana och efter en kraftig nedgång strax efter nyårsskiftet har aktien lyft till ungefär samma nivåer som vid börsnoteringen. Dess vd Jim Pakuis uppger nu att han är på väg att ge sig ut på ytterligare en runda med pengahåven i handen för att dra in nytt kapital.

Att nyttja marijuana för medicinska skäl är lagligt i 15 delstater samt District of Columbia, även om lagarna skiljer sig något åt. SvD Näringsliv var på plats i Kalifornien i december och uppmärksammade industrin kring den medicinska marijuanan – spana in den artikeln här.

Daniel Kederstedt

Morgan Stanley fortsätter på den tidigare inslagna väg som JP Morgan Chase och andra precis har vandrat.

I investmentbankens resultat för det första kvartalet 2011 syns ett enormt vinstfall: Resultatet skrivs in på 0:46 dollar per aktie, att jämföra med 1:03 dollar under motsvarande period ett år tidigare. Vinsten var dock bättre än väntat, analytikerna förutspådde en vinst på 0:40 dollar per aktie.

Samtidigt landade intäkterna på 7,6 miljarder dollar, att jämföra med 9,1 miljarder dollar under Q1 2010 och väntade 7,7 miljarder dollar.

Ett samriskbolag skapat med Mitsubishi UFJ Financial Group – Japans största långivare och som klev in i Wall Street-firman med 9 miljarder dollar under finanskrisen – fortsätter dock att vara ett problem för Morgan Stanley. Det gemensamma värdepappersföretaget Mitsubishi UFJ redovisar en förlust på 425 miljoner dollar, vilket drog ner förtjänsten med 0:26 dollar per aktie.

Problemen med Mitsubishi UFJ  är klart större än förväntat. Enligt Mitsubishi UFJ Financial Group – som äger 60 procent i samriskbolaget – uppvisar Mitsubishi UFJ förluster på 1,7 miljarder dollar (145 miljarder yen) för det brutna räkenskapsåret. För att tackla de skenande kostnaderna, som kommer ifrån dåliga placeringar, kommer Mitsubishi UFJ att ta in 30 miljarder yen i nytt kapital.

– The losses kept growing bit by bit. We did not have sufficiently detailed supervision of such things, konstaterar Fumio Yoshimatsu, chef på Mitsubishi UFJ. Han vägrar dock att säga exakt vilka dåliga investeringar det handlar om, medger enbart att de uppstod i januari-mars men menar att de inte är kopplade till jordbävningen och tsunamin.

Mitsubishi UFJ Morgan Stanley Securities bildades 2008 sedan MUFG köpte 21 procent i Wall Street-firman 2008. Då uppgick prislappen till 9 miljarder dollar.

Morgan Stanleys aktie lyfter med cirka 2 procent förhandeln och analytikerna tycks nöjda med resultatet. Så här säger exempelvis Keith Bowman, analytiker på Hargreaves Lansdown:

– The results are reasonably good. What we are seeing is the continuation of the recent trend of surpassing expectations. It’s another tick as far as markets are concerned. We are certainly seeing some return to normality. However, expectations going forward are still difficult. Certainly increased cost of regulation is expected to have some drag on future earnings.

Foto: Richard Drew/AP

Daniel Kederstedt

Ipad2 har lanserats, så också nya MacBook Pro-datorer. Därtill har Iphone slutligen börjat säljas hos Verizon.

Att Apple har haft ett intressant och nyhetsspäckat kvartal råder det inget tvivel om, inte heller att det syns i den rapport som bolaget slängde fram efter börsens stängning.

Vinsten för det första kvartalet landade på 6:40 dollar per aktie – med råge över förväntningarna på 5:36 dollar och de 3:33 dollar per aktie som Apple noterade under första kvartalet 2010.

Försäljningen landade på hela 24,7 miljarder dollar. Det ska visserligen jämföras med förväntade 23,4 miljarder dollar men framför allt med försäljningen under Q1 2010 och som uppgick till 13,5 miljarder dollar.

Vad Apple lyckats med är alltså att nästan dubblera försäljningen.

Yeez, säger jag bara och tar av hatten.

Framför allt är det försäljningen av mobiltelefoner som lyfter Apple. Företaget krängde 18,6 miljoner enheter under Q1 2011 – det är en ökning med 113 procent jämfört med motsvarande period ett år tidigare. I övrigt kan noteras att Apple sålde 4,7 miljoner Ipad under kvartalet, 3,8 miljoner datorer (upp 28 procent) och 9 miljoner Ipod (ned 17 procent).

Apple spår att intäkterna för det tredje kvartalet blir 23 miljarder dollar, mot väntade 23,8 miljarder dollar.
Daniel Kederstedt

Han kopplade upp sig, pratade i några minuter och avbröt sedan abrupt linjen. Kvar satt förvånade investerare och analytiker, till slut också förbannade sådana.

Googles nya vd Larry Page vägrade efter fredagens rapport att svara på frågor, däribland varför kostnaderna ökat med hela 54 procent. Istället nöjde sig Larry Page med att på under 400 ord konstatera att framtiden såg ljus ut för företaget. Wall Street svarade i sin tur med att skicka ned aktien med 8 procent – det största raset sedan december 2008, motsvarande cirka 15 miljarder dollar av företagets värde. Och fallet har fortsatt, i början av veckan backade sökmotorn ytterligare någon procent på börsen. Igår föll Google 1 procent.

Ett barnsligt agerande från båda sidor? Absolut inte.

Förtroende är A och O från analytikerna och något som måste byggas upp. Och det oavsett om du heter Larry Page eller Paul Hudson och är vd för den lilla aktören Broadway Financial Corporation. Fråga bara Dick Fuld om du mot förmodan stöter på honom. När det började blåsa kring Lehman Brothers som allra värst tvingades Dick Fuld se allt det förtroende han byggt upp under sina 14 år på vd-posten försvinna i ett nafs, omöjligt att återvinna när analytikerna och investerarna gång på gång skickade ner aktien till dess att den mer eller mindre, enligt Dick Fuld, var att betrakta som skräpstatus.

Och att Larry Page gjorde fel när han vägrade svara på frågor under fredagen är de allra flesta fullständigt övertygade om. Så här säger exempelvis James Post, professor på Boston University School of Management:

– Ditt rykte är alltid en tillgång. Och när du gör saker som Larry Page gjorde så skadar det ditt rykte. Du slänger helt enkelt bort en tillgång genom att förödmjuka dem som ställer frågor. Allt du gör är att göra dem förbannade för lång tid framöver och Wall Street lär knappast ge Google något andrum under de kommande sex till tolv månaderna.

Nu är inte Larry Page och Google de enda med en något njugg inställning till Wall Street. Steve Jobs och Apple bör nämnas i samma sammanhang, även om Jobs i alla fall försöker förklara varför företagets produkter är bättre än konkurrenternas. Men medan Apple står hyfsat starkt för tillfället finns flera frågetecken kring Googles hälsa. Ett av frågetecknen är just kostnadsökningarna, ett annat är de nyckelmedarbetare som under senare tid lämnat för konkurrenter som Facebook och Twitter och som utgör ett rejält bakslag för ett företag som har en av sina främsta styrkor i just personalen.

Google har försökt tackla det sistnämnda problemet genom att höja lönerna med 10 procent, men för Wall Street är det ett agerande som knappast räcker för att övertyga om företagets framtid. Särskilt inte, ska sägas, efter fredagens tystnad som enbart skapade frustration, adderade än mer oro och fick Wall Street att helt plötsligt känna sig tvingat att ställa ytterligare en fråga:

Har Google något att gömma?

Daniel Kederstedt

Tittar man bara rakt upp och ner på siffrorna finns all anledning att kippa efter andan.

En vinst på 5:59 dollar per aktie under första kvartalet 2010 har nu förvandlats till 1:52 dollar per aktie – eller rasat med 72 procent om du så hellre vill.

But don’t you freak out.

Vinsten är faktiskt mycket bättre än förväntat och rapporten ett styrkebevis från Goldman Sachs.

Förväntningarna låg på en vinst på 0:82 dollar per aktie – vad investmentbanken gjorde var alltså att nästan dubbla detta. Totalt slutade vinsten på 908 miljoner dollar, att jämföra med 3,3 miljoner dollar under Q1 2010. Dessutom ramlade intäkterna in på 11,9 miljarder dollar – att jämföra med förväntade 10,2 miljarder dollar och de 12,8 miljarder företaget drog in under motsvarande kvartal 2010.

– Det är en bra rapport, men så är det också när förväntningarna är låga, kommenterar analytikern Jeffery Harte. Det fanns en rädsla kring att intäkterna skulle vara för låga men de står sig bra.

Joerg Rahn på Marcard, Stein & Co stämmer in:

– Det här är ett bra resultat. Ja, förväntningarna var inte jättestora men de slogs oavsett. Som en investmentbank är Goldman Sachs en bra indikator på den globala förvärvsmarknaden och börsnoteringarna, så överlag var det här ett uppmuntrande framsteg.

Att vinsten faller så kraftigt – från 5:59 dollar per aktie till 1:52 – finns det flera skäl till. Två av de viktigaste:

1: Goldman Sachs har återbetalat 5,6 miljarder dollar till Warren Buffetts Berkshire Hathaway sedan han 2008 köpte aktier för 5 miljarder dollar för att stötta finansjätten. Exkluderas återbetalningen så landar vinsten på 4:38 dollar per aktie.

2: För ett år sedan red Goldman Sachs och de andra Wall Street-bankerna på en tradingvåg i form av bland annat valutor och råvaror. Den enormt höga takt som de affärerna skedde i har inte kunnat hållas i, och det är inte förvånande. Men Goldman Sachs gör – likt JP Morgan förra veckan – ett tradingresultat som är bättre än väntat. Och det är viktigt. Mer än någon annan bank på Wall Street så förlitar sig Goldman Sachs på tradingvinsterna – verksamheten drog in 56 procent av nettointäkterna under förra året. Det kan jämföras med 34 procent för Morgan Stanley, 19 procent för JP Morgan och 16 procent för Bank of America.

Noteras ska även att Goldman Sachs, efter samarbete med tillsynsmyndigheterna, dessutom har förändrat sitt sätt att redovisa sina vinster.

– Generellt förbättrade marknadsförhållanden och ekonomiska förutsättningar bidrog tillsammans med en stark kundverksamhet till ett starkt resultat. Blickar vi framåt i tiden så ser vi fortsatt uppmuntrande indikationer, globalt sett, för den ekonomiska aktiviteten, skriver vd:n Lloyd Blankfein i rapporten.

Mer om Goldman Sachs: Under förra veckan riktade den amerikanska senaten extremt hård kritik mot hur Goldman Sachs agerade under finanskrisen och menade bland annat att investmentbanken agerat hänsynslöst och girigt, misslyckats med att kontrollera den jävsproblematik som kan uppstå, manipulerat marknaderna och vilselett klienter och senaten.

Daniel Kederstedt

Att USA:s statsfinanser är illa ute visste vi.

Att Standard & Poor’s däremot skulle sänka utsikterna för USA:s långsiktiga kreditbetyg från stabila till negativa kom däremot som en överraskning – något som också har fått aktiemarknaderna att hicka till rejält. Några timmar in i handeln är Dow Jones, Nasdaq och S&P500 alla ned cirka 1,7 procent.

”Vi ser vägen till en överenskommelse som en stor utmaning eftersom klyftan mellan partierna ännu är enorm”, skriver S&P och förklarar att USA visserligen behåller toppbetyget AAA men att det är minst 33 procents chans att de sänker det under de närmaste två åren.

USA:s statsfinanser är som sagt ett allvarligt bekymmer och problemen kring att kunna enas om hur budgetunderskottet ska minskas är väldigt tydliga. Demokraterna och republikanerna – ivrigt påhejade av tea party-rörelsen – visade så sent som för någon vecka sedan att de knappast ger sig utan strid. Då höll hela statsapparaten på att få stänga ned sedan de båda partierna inte lyckats enas kring budgetåret 2011.

lBråket, som avvärjdes i sista timmen, slutade i en kompromiss där statens utgifter sänktes med 38 miljarder dollar. Mycket pengar, visst. Men värt att komma ihåg är att USA har ett budgetunderskott som inom bara någon månad kommer slå i skuldtaket på 1430 miljarder dollar. Gränsen måste höjas innan dess såvida USA inte ska behöva ställa in betalningarna – något som skulle ge en kris vida större än finanskrisen.Enligt uppgifter från finansminister Timothy Geithner finns nu en enighet kring detta. Och Mary Miller, vice chef vid avdelningen för finansiella marknader vid USA:s finansdepartement, säger i ett uttalande till Bloombergs att Standard & Poor’s underskattar USA och dess vilja att lösa problemen.

Enligt en undersökning som den oberoende inrättningen Congressional Budget Office (CBO) lagt fram landade underskottet under 2010 på 8,9 procent av BNP. 2009 var det ännu större – 10 procent. Enligt CBO:s beräkningar kommer underskottet att minska fram till och med 2018 för att då notera strax under 3 procent. Därefter förväntar sig CBO att det kommer börja skena på nytt. I år förväntas budgetunderskottet landa på 10,9 procent av BNP.

Barack Obama sade i ett tal i förra veckan att USA behöver spara 4000 miljarder dollar under de kommande tolv åren. Det ska ske genom en kombination av minskade utgifter och skattehöjningar. USA-presidenten vill se budgetunderskottet minska till 2,5 procent av BNP redan 2015.