Annons
X
Annons
X

Wall Street-bloggen

Daniel Kederstedt

Daniel Kederstedt

Mitt i den egyptiska krisen tycks helgens intervju med Julian Assange i det eminenta tv-programmet CBS 60 Minutes ha fallit bort.

Dags att ändra på saken.

I intervjun, gjord av Steve Kroft, diskuteras nämligen kort den enorma läcka som utlovades i slutet av förra året gällande en amerikansk storbank. Av den har vi tyvärr ännu inte sett något, men då, i november 2010, konstaterade Julian Assange att materialet skulle ha sprängstoff nog för att ”fälla en bank eller två” samt att det fanns all anledning att dra liknelser med den kollapsade energijätten Enron.

– Det finns bara ett liknande exempel: Enron-mejlen. Varför var dessa så värdefulla? När Enron kollapsade i samband med rättsprocessen kom tusentals interna mejl ut och de fungerade som ett fönster där man kunde se hur företaget sköttes. Det var alla små beslut som stödde de flagranta brotten.

Även om Julian Assange fortfarande vägrar avslöja vilken storbank det rör sig om pekar flera uppgifter mot Bank of America och att Julian Assange själv ska sitta med datamaterial på 5 gigabyte inifrån banken. På frågan om varför han inte vill avslöja vilken bank det handlar om konstaterar Assange i CBS-intervjun enbart att han tycker det är fantastiskt om alla banker fortsätter att skruva på sig av oro.

Frågar du mig är det här som en julafton som aldrig vill ta vid.

Läckan sägs dock komma inom kort (i början av året… vilket väl inte säger så mycket) och enligt uppgifter till CNBC har Bank of America redan samlat på sig ett expertgäng om 15-20 personer som enbart arbetar i förebyggande syfte mot Wikileaks kommande publicering.

Nedan ser du intervjun med CBS. Delen om bankerna finns cirka 11 minuter in i avsnitt 2.

YouTube Preview Image YouTube Preview Image

Om bloggen


Daniel Kederstedt är SvD Näringslivs korrespondent i världens ekonomiska huvudstad – New York. Med utgångspunkt från Wall Street rapporteras här om finansvärlden, börserna och det internationella näringslivet.

@kederstedt på Twitter

Daniel Kederstedt

Eftersom oroligheterna i Egypten knappast verkar lugna ner sig och det här är en börsblogg så måste vi givetvis ställa oss frågan om hur krisen påverkar börshumöret.

Svaret: Hyfsat mycket, faktiskt.

Ett bevis på det finns att hämta redan från fredagen. Under veckans sista handelsdag flydde investerarna på Wall Street mer osäkra placeringar, allt för att istället satsa på mer säkra kort (läs guld, US-dollar och schweizerfranc). Samtidigt tvingades Dow Jones till ett abrupt slut på sin åtta veckor långa uppgång och S&P 500-index gjorde sin största nedgång (närmare 2 procent) på ett halvår.

David Kelly, chefsstrateg på JP Morgan Funds, valde att sammanfatta situationen så här:

– Så länge som människor är oroade över den politiska instabiliteten i Mellanöstern så kommer det att tynga marknaden. Och den här historien kommer inte att ta slut över en natt.

Fortsätter krisen i Egypten innebär det också med största sannolikhet att även börshumöret på Wall Street kommer fortsätta dämpas, eventuellt till och med så pass att det helt tar udden av inslag som annars skulle kunna innebära stora lyft. Ett sådant är fredagens arbetsmarknadssiffror för januari.

Skälet till de negativa börsreaktionerna återfinns inte bara i att marknaden hatar osäkerhet (kanske allra mest politisk sådan), utan i det här fallet också att det finns farhågor för att krisen ska sprida sig från Egypten och till de oljeproducerande länderna i Mellanöstern. Detta skulle få oljepriset (som till följd av oroligheterna lyfte 4 procent redan i fredags) att sticka uppåt kraftigt.

Den amerikanska ekonomin börjar ju i alla fall någorlunda komma på fötter igen (BNP steg med 3,2 procent för fjärde kvartalet 2010, främst på grund av konsumtion men fortsatt tyngd av hög arbetslöshet) men ett högre oljepris kan lätt sätta käppar i hjulen för den fortsatta tillväxten.

– En ökning med 1 dollar per dag i oljepriset drar bort 12 miljoner dollar från den amerikanska ekonomin. Om spänningarna i Mellanöstern får oljepriset att stiga 5 dollar under bara tre månaders tid, innebär det att 5 miljarder dollar lämnar USA-ekonomin. Uppenbart är detta ingen bra strategi för att skapa nya jobb, säger Jason S Grumet, ordförande för researchfirman Bipartisan Policy Center, i ett uttalande.

Daniel Kederstedt

Mer än ett halvår efter att Barack Obama skrivit under Dodd Frank-lagen, som ska skydda medborgarna från framtida gigantiska räddningspaket, har slutligen Financial Crisis Inquiry Commission fått tummen ur och publicerat sin rapport om vad som förorsakade krisen och hur en ny kan undvikas.

Al Jazeera sammanfattar det hyfsat bra här:

YouTube Preview Image

Rapporten sågas dock på flera håll och anses vara ett hafsverk som knappt ger någon ny information. En av kritikerna är Jonathan Weil som på Bloomberg plitat ner följande salva:

”This, in journalistic parlance, is what we call a clip job. And that’s the trouble with much of the commission’s 545-page report. There’s lots of breezy, magazine-style, narrative prose. But there’s not much new information.”

Ouch.

Läs hans sågning här eller Joe Noceras tuffa ord på New York Times här.

Daniel Kederstedt

Dow Jones tog sig aldrig över 12.000 idag – men vi fick precis en annan godbit att sätta tänderna i.

Även om det var högst väntat så var det lika högst oklart när beskedet skulle komma. Men nu har så slutligen LinkedIn lämnat in ett så kallat S1 till finansinspektionen SEC. Det är det första steget för att kunna genomföra en börsnotering, som förväntas uppgå till 175 miljoner dollar. Företaget har flera externa investerare, däribland riskkapitalbolagen Bessemer Venture Partners, Bain Capital Ventures och affärsystemjätten SAP.

S1-dokumentet innehåller lite intressant information om LinkedIns tillväxt och lönsamhet: Under de första nio månaderna 2010 drog företaget in 161 miljoner dollar och gjorde en vinst på 1,85 mlijoner dollar. Det kan jämföras med Facebook som enligt uppgifter tjänade 355 miljoner på de 1,2 miljarder dollar företaget drog in under samma period.

Nätversföretaget LinkedIn – som med lite blida ögon kan ses som affärsvärldens svar på Facebook – har enligt dokumentet 90 miljoner medlemmar i cirka 200 länder, varav 40 miljoner medlemmar finns i USA. Enligt företaget självt tillkommer en medlem varje sekund.

Bakom LinkedIn står grundaren Reid Hoffman och  hans fru Michelle Yee. Tillsammans kontrollerar de 21,4 procent av företaget. Det är dock inte det enda börsaktuella företaget som Reid Hoffman har händerna runt just nu – även spelföretaget Zynga, där han sitter i styrelsen, väntas kliva mot börsen under 2011.

Daniel Kederstedt

Federal Reserve gjorde ingen besviken när de inte gjorde någonting alls igår (räntan oförändrad, de ekonomiska bedömningarna om framtiden knappt justerade).

Så låt oss därför rikta blicken åt ett annat håll: Dow Jones.

I börssvängar pratas ofta om magiska eller psykologiska gränser. Många experter, och journalister förstås, pekar ut nivåer som indikatorer väntas bryta igenom – och när så väl görs ska det snarare bara fortsätta upp än ner. Ibland görs stora nummer av att en sådan gräns bryts, som när dollarn för några år sedan kostade under 6 kronor.

Dow Jones är nu på väg att ta sig över en sådan gräns.

Under gårdagen stängde indexet på 11.985 – en nivå som Dow Jones legat omkring ända sedan veckan började.

Skillnaden nu var dock att Dow Jones under gårdagen var uppe och trippade över den psykologiskt så viktiga nivån om 12.000 – och det för första gången på två och ett halvt år.

Idag riktas därför alla blickar mot stängning – ska gränsen passeras?

Tveksamt skulle jag säga. Särskilt som det kommit ny statistik innan öppning som väntas dämpa börshumöret.

Dels sjönk orderingången på varaktiga varor i USA med 1,3 procent i december jämfört med november, dels ökade antalet som söker arbetslöshetsunderstöd med hela 51 000 personer till 454 000 jämfört med föregående vecka. Det sistnämnda kan dock vara kopplat till det snökaos som var den 12 januari i USA eftersom antalet som söker stöd historiskt sett alltid ökar veckan efter snökaos.

Det finns ett ordspråk som säger att en bild säger mer än 1000 ord. Idag svänger jag om det till att en video säger mer än de 5000 ord jag skulle kunna skriva om det här. Hämta en kopp kaffe, klicka på bilden nedan och landa hos MSNBC, bläddra ner och spana in inslaget som tittar närmare på återhämtningen i olika skikt. Intressant oavsett om det blir någon passering förbi 12.000 idag eller inte.

Daniel Kederstedt

Ni kanske undrar var jag har hållit hus?

Det gör jag med, kan jag säga.

Livet har – fast i lite bättre kvalitet, inte avfotograferat från en kamera – sett ut så här:

Som korrespondent i en ny stad kan man välja att antingen frakta en helskottas massa möbler via båt – eller vända sig till en känd möbeljätte, få blåsor i händerna och ett tiotal timmar att försvinna i allt annat än ett vips.

Av detta skäl – samt att vi inte har fått internet eller tv ännu – blev det lite knepigt att hänga med i Obamas State Of The Union. Och eftersom situationen är lite som den är så gör vi det lite enkelt för oss idag och river av lite läsvärda nyheter i länkvariant. Se det som en bättre Gott & Blandat-påse, där vi också börjar med Obama:

1. Under sitt tal, vilket varade i cirka en timme, lade Obama precis som väntat sitt största fokus på ekonomin och jobben. Vad annat kunde han göra? Zipp zero nada. Presidenten vill se sänkt företagsbeskattning, nya investeringar i infrastrukturen och att jobben stannar i USA. För att nämna lite. Här text plus video från talet samt ytterligare en video lite mer på temat att jobben måste stanna i landet. USA-börserna förväntas lyfta när Wall Street öppnar idag. Vad New York Post – ja, jag vet att jag tjatar om den tidningen men den har trots allt ett rätt bra underhållningsvärde för 50 cent (pengarna alltså, inte artisten…) – tycker om talet är tydligt.

2. 2010 blev ett riktigt toppenår för Netflix på börsen. Idag släpper succéföretaget – som enligt Forbes leds av fjolårets mäktigaste affärsperson, Reed Hasting – sina siffror. Är förväntningarna för höga på företaget för att aktien ska fortsätta sticka som Dimitar Berbatov i Premier Leagues skytteliga? CNN tar hand om saken här.

3. Walmart och Carrefour bötfälls av Kina efter att ha manipulerat priserna. Summan i sig (upp till 75 960 dollar) är småpotatis i sammanhanget, men i alla fall Walmart har gjort till en sak att vara (onödigt?) kantiga när det kommer till pengar – exempelvis när en av deras anställda omkom. Läs mer i faktarutan här.

4. Konkursboet Lehman Brothers kämpar vidare för att lösa alla pengatrådar. Efter att ha fått mothugg i april gör den forna bjässen nu ett nytt försök att få ordning på de ekonomiska uppgörelserna.

5. Det är enklare att ta sig in på Harvard än McDonalds universitet i Kina. Det rapporterar i alla fall Bloomberg.

6. Avslutningsvis, bara för att jag brottas med sakerna, så verkar det finnas ett program på SVT att spana in ikväll.

Daniel Kederstedt

– Jäkla odds på det då, småskrattar jag.

– Vadå?

– Benmosche.

– Huh?

Och så berättar jag för Axel – kollega och fotograf – om att jag precis, om än väl korthugget, har avhandlat Robert Benmosches hälsa i ett inlägg på bloggen och att nyheten som visas upp på tv-skärmen blir lite av ödet ironi. Hälsan är bättre väntat, förklarar en jäktad reporter och Benmosche kommer att sitta kvar på vd-posten i AIG fram till och med nästa år.

– Oh well, så blir det ibland. Men bra för honom förstås, säger jag och ser hur Axel börjar glupska i sig av världens näst största nachotallrik, enbart slagen av en som vi delade på i Tucson, Arizona, i samband med dödsskjutningen för några veckor sedan.

Det är måndag eftermiddag och vi sitter på en av alla restauranger på Stone Street som snarare kanske är att betrakta som bar och väntar in finansmänniskorna.

De borde ta en after work och vi måste prata och reda ut en och annan sak till ett par jobb för tidningen.

Men just denna dag är det upp mot tio grader minus i New York (jag skulle snarare gissa på -20 eftersom kylan forcerar sig rakt in i de djupaste delarna av märgen) och det så vanligtvis pålitliga intervjuhaket gapar tomt.

– Kylan, muttrar en av servitriserna när jag frågar vart allt folk är. Det är ingen som orkar hit, alla vill bara hem. Och så kanske de har större saker än öl och mat att lägga pengarna på nu när bonusarna har kommit.

– Och jag som piffat till mig och allt, säger jag och visar upp hemstickade raggsockor som nog skulle ligga till grund för avsked på en vanlig finansfirma där strikta klädkoder är vardag.

Responsen är noll. Kanske allra mest för att skämtet inte är vidare kul men också för att jag återigen påminns om att jänkarna (allra minst på Wall Street?) inte är några höjdare på ironi. Axel, som sitter i någon slags lusekofta, skrattar dock smått men börjar också bli otålig.

– Ska vi gå ut och jaga ifatt någon att prata med istället.

– Ingen kommer att stanna och prata i det här vädret. Kan vi inte vänta lite till, försöker jag.

Sagt och gjort.

Så vi väntar och väntar lite till innan vi slutligen också får napp.

När vi väl går därifrån, jag nöjd och Axel mätt, passerar vi Museum Of American Finance och jag ser genast chansen till att värma mig men allt för att mötas av låsta dörrar på grund av att det är måndag.

Jag har inte varit där sedan invigningen men det var helt klart värt ett besök just då, särskilt som det en gång i månaden anordnar rundvandring i finansdistriktet.

I artikeln som publicerades till tidningen skrev jag följande, inte helt sylvassa, ingress:

”På väg till The Big Apple? I så fall kan det vara läge att planera för tid kring Wall Street. Idag öppnar nämligen portarna till Museum of American Finance – som inte bara är fyllt av historia utan där också besökarna ska lära sig att fatta klokare ekonomiska beslut.”

Artikeln publicerades för tre år sedan, den 11 januari 2008.

Ganska exakt åtta månader senare kraschade Lehman Brothers.

Med historien som facit kan man konstatera att Museum Of American Finance nog borde ha skickat ut något slags välkomsterbjudande till finansmänniskorna på Wall Street. En och annan behövde vid tiden uppenbarligen nämligen hjälp just med det där att fatta kloka ekonomiska beslut.

Daniel Kederstedt

Vaknar av att grannen ovanför har vattenläcka och att det drippar rätt duktigt rakt ner i sovrummet.

Den morgonen, alltså.

Det kan bara gå uppför efter något sådant.

Suck.

En suck av oro vill även aktieägare runt om i USA – okej, det är en övergång som knappt ens tv-sportens Peppe Eng skulle klara sig undan med… – undslippa framöver. Därför höjs nu kraven, enligt Wall Street Journal, om att de ska få vetskap om dels hur successionsordningen ser ut i ett företag, dels vilken hälsa dess vd har.

Allt, givetvis, i spåren av att Steve Jobs i förra veckan (tillfälligt?) lämnade Apple.

Företaget är dock ett av flera som på sitt kommande aktieägarmöte, den 23 februari, kommer att rösta om att just successionsordningen ska offentliggöras. Och jag kan se flera för- och nackdelar med detta, och förstå påtryckningarna. Däremot är frågan om att offentliggöra vd:ns hälsa lite knepigare att förhålla sig till.

Å ena sidan är hälsan nog att betrakta som något privat, å andra sidan är vd:n någon som definitivt avgör hur företaget mår och hur aktieägarna ska agera, särskilt kanske just i fallet med Apple där Steve Jobs är Den Stora Visionären.

Att lagstifta om att ett företag måste offentliggöra vd:ns hälsa har redan tidigare varit uppe till diskussion, enligt Harvey Pitt, tidigare ledamot i finansinspektionen SEC. Den gången, kring millennieskiftet, slutade samtalen i att SEC sträckte sig till att kunna erbjuda företag hjälp i hantera frågor som dessa.

Men diskussionerna går nu alltså igen kring detta ämne, och att SEC inom den närmaste tiden kommer att ta upp frågan igen lär knappast vara någon högoddsare.

Apple är dock inte det enda företag som under den senaste tiden haft problem med vd:ns hälsa.

Livsmedelstillverkaren Sara Lee meddelade för ungefär ett halvår sedan att dess vd Brenda Barnes var sjuk och tillfälligt lämnade företaget  – allt för att en månad senare avslöja att hon fått en stroke. Strax därefter avgick hon från vd-posten.

Försäkringsjätten AIG meddelade i september att vd:n Robert Benmosche drabbats av cancer, av vilken typ är dock inte känt. I februari ska däremot styrelsen få ta del av Benmosches senaste hälsouppdatering och då besluta om hans framtid i företaget.

Vad tycker ni? Har aktieägarna rätt att få insyn i vd:ns hälsa och företagets successionsordning?

Övrigt läsvärt om Apple: NY Times tecknar ett slags porträtt av Tim Cook som tar över efter Steve Jobs samt CNBC skriver om Ipad som en indikator på näringslivets hälsa.

En sista sak – imorgon håller Obama sitt State Of The Union. Han kommer att fokusera på jobben. Utrikesdelen på SvD kommer att tackla detta men om jag hinner ska jag försöka randa ur mig lite ord också. Till dess får ni läsa om det hos CNBC.

Nu ska jag kämpa vidare med vattenläckan.

Daniel Kederstedt

Den amerikanska statsskulden nådde i onsdags för första gången över 14 000 miljarder dollar.

Jag tar det igen.

Över. 14 000. Miljarder. Dollar.

Det är inte bara en hiskelig summa som är svårbegripligt stor (vi kommer till det senare…) – det är även blott 300 miljarder dollar ifrån det lagstiftade taket som finns i USA om hur stor skulden får vara.

Och USA behöver knappast låna mindre just nu, det behöver snarare låna mer för att hålla sitt maskineri igång.

Taket kommer att slås i någon gång mellan den 31 mars och den 16 maj, konstaterar finansministern Timothy Geithner och har därför bett om en snabb lagförändring för att undvika ens spekulationer om att USA skulle stängas ute från lånemarknaderna. Det skulle ge konsekvenser ohyggligt lång värre än krisen 2008.

Så kommer det att hända?

Nej, självklart inte.

Lagförändringen kommer att klubbas igenom framöver, frågan är nu bara när.

Men – hur mycket är då 14 300 miljarder dollar?

Tja. Ungefär 95 000 miljarder kronor.

Eller runt 70 procent av USA:s BNP.

Och du är väldigt liten jämfört med den summan pengar.

För så här: Ta en amerikanska hundralapp. Det räcker ju till en bättre middag, taxi och kanske några drinkar ikväll, eller hur?.

Bunta samman 100 stycken 100-lappar och du får 10 000 dollar. Då har du en summa som gör att du halvt om halvt i alla fall kan lämna jobbet i några månader för… tja, säg en semester i Bahamas.

Vad du får om du tar 100 sådana högar och lägger dem bredvid varandra är ett resultat som knappast ser imponerande ut framför dina fötter, men som många av oss bara kan drömma om – 1 miljon dollar. Det räcker, väl använt och investerat, gott och väl hela livet ut.

Men det såg ju inte så imponerande ut, som sagt. Och man vill ju oftast ha mer. Så vad händer om vi tar 100 stycken sådana högar och buntar samman? Jo, helt plötsligt har vi ett lite mer imponerande resultat i form av 100 miljoner dollar. Kanske läge att skaffa sig den där paradvåningen vid Central Park trots allt och krydda med ett par lyxyachter?

Ta tio stycken sådana högar och vi har genast 1 miljard dollar. Ska vi lyckas kånka runt på de här pengarna är det bara till att köpa en lastbil eller anlita kraftpaketet Magnus Samuelsson.

Så hur ser då 1 000 miljarder dollar ut? Jo. Så här. Du är personen som står längst nere i vänstra hörnet, inte ens stor som en knappnål. Förhoppningsvis med ett par rejäla lagerlokaler inköpta.

Har du däremot 14 gånger så mycket som ovan i skulder så sitter du kort sagt i skiten. Ditt namn är USA.

Källa: Pagetutor.

Daniel Kederstedt

Nu börjar det hända saker, minsann.

Det stökas om i styrelserummen, Warner Music vill inte längre ta hand om sig självt och Bank of America levererar en rapport sämre än förväntat.

Vi börjar i styrelserummen.

1. Google turns Page. Eller ja, förlåt. Men som gammal rubrikmakare kunde jag inte hålla mig från att plita ner den alldeles självklara amerikanska varianten, som dessutom med blida ögon skulle kunna gå att göra till en koppling till kungen.

För ni minns väl den märkliga presskonferens efter otrohetsaffären där han konstaterade att familjen ”Skulle vända blad”. Eller ja, klart ni gör. Det går ju inte att glömma eftersom det var det årets sämsta framträdande alla kategorier.

Men – för att återgå till allvaret: Eric Schmidt kliver alltså högst oväntat ner som vd för Google för att istället bli arbetande styrelseordförande. Ny på posten blir istället medgrundaren Larry Page.

Förändringen – som presenterades i samband med att den starka rapporten för det fjärde kvartalet lades fram, men vilken nu kommit helt ur fokus – är högst oväntad. I ett blogginlägg skriver Larry Page att han nu kommer att fokusera på produktutveckling och teknologi, vilket är hans främsta styrkor. Exakt vad som är att vänta är oklart, men det bör nog ses i ljuset av att Google misslyckats med att köpa upp världens snabbast växande företaget, Groupon, samt känner sig kraftigt hotade av Facebook. Eller som SvD Näringslivs telekomreporter Tomas Augustsson skriver i sin artikel:

”Att Google behöver bli snabbare i beslutsfattandet har också blivit tydligt för omvärlden de senaste åren. Företaget har bland annat tvingats se på när ett annat amerikanskt it-företag, Facebook, snabbt seglat fram och lagt beslag på allt mer av den tid som hundratals miljoner personer lägger på internet.
Google har samtidigt haft svårt att få fram sociala nätverkstjänster som kan konkurrera med Facebook. Populariteten för Facebook kan på sikt bli ett hot mot Googles möjligheter att dra in pengar från annonser som publiceras på bolagets sajter.”

På presskonferensen som hölls efter att nyheten presenteras slängde dock Eric Schmidt ur sig en kommentar som jag inte riktigt kan släppa.

– Larry is ready. It’s time for him to have a shot at running this.

A shot?

You tell me. Men om jag hade tagit över efter Eric Schmidt hade jag kanske förväntat mig några bättre ord än att jag var redo att få ett försök…

2. Hewlett-Packard stökar om rejält i sitt styrelserum – allt i spåren av att vd:n Mike Hurd tvingades bort sedan det riktats sexuella anklagelser mot honom. Det tog, enligt företagets ordförande, ”a lot out of this board”. Hurd blev senare värvad till Oracle.

Anyways. De som lämnar it-jätten är John Joyce, Lucille Salhany, Joel Hyatt och Robert Ryan. De två förstnämnda väljer enligt källor till New York Post att avgå självmant, medan de två sistnämnda tvingas bort efter att ha gett Mike Hurd alldeles för mycket stöd.

Och det är inte vilka ersättare som helst som Hewlett-Packard nu plockar in: Shumeet Banerji, vd på Booz & Co, Gary Reiner, tidigare toppchef på General Electric, Patricia Russo, tidigare vd på Alcatel-Lucent, Dominique Senequier, vd på Axa Private Equity, samt Meg Whitman, tidigare vd på Ebay.

Rätt bra uppfräschning om ni frågar mig.

Titta bara på Meg Whitman som under sina tio år på Ebay tog företaget från 30 anställda och med intäkter på 4 miljoner dollar per år till 15 000 anställda och intäkter på 8 miljarder dollar. Steget in i Hewlett-Packard bör för övrigt betyda att hon nu lagt alla politiska planer bakom sig efter att tidigare ha försökt bli ny guvernör i Kalifornien. Hon spenderade mer än 160 miljoner dollar ur sin egen ficka, men utan att lyckas. Mycket pengar? Jo. Men hon har så hon klarar sig undan nudeldieten ett tag till. Meg Whitman är god för cirka 1,3 miljarder dollar.

3. Warner Music vill säljas. Eller bli uppslukade av EMI. En av skivbolagens verkliga jättar har nu gett Goldman Sachs i uppdrag att försöka hitta en ny framtid för företaget. Uppköpsförsök av företaget gjorts tidigare. Mer om det hittar du här.

4. Bank of America gjorde knappast någon vidare glad med sin rapport. Förlusten på 1,2 miljarder dollar, inklusive goodwillnedskrivningar på 2 miljarder dollar, var sämre än förväntat. Resultatet är främst kopplat till dåliga bostadslån och i den inledande handeln föll aktien närmare 2 procent för att sedan kretsa kring nollstrecket. Förlusten per aktie ligger på 0:16 dollar per aktie. Samma kvartal 2009 skrevs förlusten till 5,2 miljarder dollar, eller 0:60 dollar per aktie.

Viktigt att komma ihåg här är att USA:s största bank och privata långivare är något av en  indikator på det ekonomiska tillståndet hos det amerikanska folket. Det må ännu inte vara bra, men i alla fall bättre – vilket övriga bankrapporter också visat tecken på. För sjätte kvartalet i rad minskade antalet personer som inte kunde betala tillbaka på sina lån. Företagets kreditkortsverksamhet visar minskade förluster på 414 miljoner dollar jämfört med det tredje kvartalet 2010.

Nu säger sig koncernchefen Brian Moynihan räkna med tillväxt 2011, men ser samtidigt två-tre hårda år framför sig på bostadsmarknaden i USA.

Hm. Det här blev nog ett blogginlägg i längsta laget.

Den som har kämpat sig ända hit förtjänar helt enkelt en liten fredagsbelöning:

YouTube Preview Image