Med mindre än sex månader kvar till det amerikanska presidentvalet fortsätter aktiemarknaderna att göra livet besvärligt för Barack Obama.

Sanning att säga har det till och med blivit så pass besvärligt att ingen president förutom Ronald Reagan har klivit in i en omvalsprocess med lika dålig historik som Barack Obama.

Tittar vi nämligen närmare på S&P500-index har det endast lyft med 1,3 procent sedan Mitt Romney officiellt drog stridsvapen mot den sittande presidenten för tolv månader sedan. Det ska jämföras med de 12 procent som S&P500 lyft med i snitt för de sittande presidenter som sedan Harry S Truman fått väljarnas förtroende för fyra nya år.

Även jämfört med presidenter som George W H Bush, Jimmy Carter och Gerald Ford, som förlorade  dusterna om en ny period i Vita Huset, ligger Barack Obama klart i lä. Inför omvalen hade trion fått se S&P500 lyfta med minst 7 procent vardera, rapporterar Bloomberg News.

Förklaringen till Barack Obamas usla siffror återfinns framför allt i att han tillträdde under den värsta recessionen på 70 år och den globala ekonomiska oron.

Efter att presidenten klev in i Washingtons finaste byggnad föll S&P500 med hela 25 procent på bara två veckor. Sedan började index lyfta relativt stadigt fram till sommaren 2011 innan S&P500 återigen började peka nedåt – då sporrat av oro kring en ny inhemsk recession samt den budgetkris som mynnade ut i ett fiasko kring höjningen av skuldtaket.

Visserligen klättrade S&P500 senare återigen uppåt men årets första kvartal var det sämsta sedan 1998 och sedan i slutet av mars har index fallit med 8 procent. Nu har samma index tagit fart mot det sämsta andra kvartalet någonsin i en valperiod.

Den senaste utvecklingen hänger givetvis samman med investerarnas låga förtroende för marknaden. Inte bara finns farhågor kring en ny it-bubbla kring bolag som Facebook, Groupon och Linkedin, dessutom och inte minst har den europeiska oron på nytt gjort att investerarna blivit rädda för minst lilla risk.

Så är det alltså kört för Barack Obama?

Nej, förstås inte. Siffror är siffror, historik är historik. Men uppgifterna säger ändå en hel del om motvinden som Barack Obama jobbar i. Kom också ihåg att han jobbar i enorm motvind när det kommer till läget på arbetsmarknaden.

Barack Obama har dock fortfarande hyfsade odds att kamma hem en ny period i Washington. Enligt den irländska oddsfirman Intrade ligger hans chanser till vinst idag på 57 procent, vilket ska jämföras med 46,5 procent när S&P500 nådde årslägsta den 3 oktober.

Det pratades och gissades, ibland kring förväntningar om att aktien skulle lyfta med närmast det dubbla. Men när dagen var slut hade Facebook likväl inte kommit någonstans alls.

Inför dagens öppning stod aktien nämligen kvar på samma 38 dollar som den noterades för. Och efter fredagens alldeles särskilda handelsdag – som Nasdaq OMX nu slutligen medger omgärdades av enorma tekniska problem – har aktien börjat uppvisa en riktigt dyster attityd. Bara några minuter efter att handeln öppnade trallade aktien i ljudlig moll – ner hela 13 procent, vilket ger ett pris på strax över 33 dollar per aktie. Uppdaterat: När börsen stängde slutade Facebook på minus 11 procent.

Förvånande?

Både ja och nej.

Ja, eftersom förväntningarna var att noteringsansvariga Morgan Stanley precis som i fredags ska pytsa in flera miljarder kronor för att hålla aktien över premiärpriset. Ett sådant stöd är inte ovanligt och brukar oftast försvinna dagen efter noteringen, Facebook är inget vanligt företag och för bankens anseende är det viktigt att ha gett aktien en bra start. Det  är förstås inte omöjligt att Morgan Stanely kommer ge sig in i en liknande köpfest senare idag för att höja priset, men frågan är om man vågar och har kapital. I alla fall tycks det inte så just nu.

Nej, för att intresset visat sig vara mycket mindre än väntat. Flera investerare har vittnat om hur de lyckats lägga beslag på mycket fler aktier än de ens kunnat ana – något som i sin tur fått flera av dem att skruva på sig, troligtvis klart oroade kring prissättningen av det sociala medieföretaget.

Och det är ju den här veckan som börsspelet verkligen börjar på allvar för Mark Zuckbergs skapelse och vi slutligen får en korrekt prissättning av företaget – enligt många, inklusive mig själv, väl tilltaget idag.

Efter fredagens handel, där närmare 580 miljoner aktier bytte ägare (nytt rekord!) värderades Facebook till 104,8 miljarder dollar, vilket ger ett p/e-tal på 122:37 – en ohyggligt hög siffra som kan ställas mot exempelvis 12:93 för Apple eller 10:64 för Microsoft. P/e-talet är ett mått på pris/vinst och skriker alltså ut ett tydligt bevis om de enorma framtidsförhoppningar som finns påklistrade på den sociala mediesajten. Idag är varje användare värd 785 kronor i ett företag vars vinst sjönk under det första kvartalet med 12 procent jämfört med ett år tidigare och ligger på 1:50 kronor per användare.

Efter dagens börsöppning har företagets värde minskat till 91,7 miljarder dollar. På bara några minuter har alltså 13,1 miljarder dollar sopats bort.

Så har det alltså hänt igen – en storbank tvingas ut på banan för att medge svindlande tradingaffärer som fallit platt.

I det här fallet rör det sig intressant nog om JP Morgan Chase som ska ha lyckats med bedriften att förlora minst 2 miljarder dollar på komplicerade derivataffärer. Förlusterna kan alltså öka ytterligare, troligtvis med upp till totalt 3 miljarder dollar.

Enligt banken kopplas de illröda siffrorna till en portfölj fylld av komplexa derivatprodukter och som har funnits inom den enhet vars uppgift är att skydda pengarna från risker och återinvestera vinsten. Även om dess vd Jamie Dimon säger att allt enbart handlar om en enskild London-handlares dåliga sinne för affärer (något jag inte slukar med hull och hår), så är det självklart att nyheten kommer som ett enormt genant bakslag för banken.

Inte bara för att aktien faller kraftigt – i förhandeln är den ner 8 procent. Utan snarare för att det svärtar ned JP Morgan Chase och slår undan benen på Jamie Dimon.

I finanskrisens kölvatten har det diskuterats flitigt om nya regleringar och reformer, åtgärder från lagstiftarna som har namn som Dodd-Frank och Volcker-regeln.

Har det funnits en person som varit emot dem mer än någon annan så har det just varit Jamie Dimon – en vd som gång på gång förkunnat att alla regleringar enbart fjättrar bankerna vid lagboken och hindrar dem från att göra sitt jobb på bästa möjliga sätt.

När det kom till just Volcker-regeln, vars syfte är just att begränsa bankernas investeringar med eget kapital, har det låtit så här från Jamie Dimon:

- Om du vill arbeta inom trading så måste du ha en advokat och en psykiatriker som sitter bredvid och undersöker vad uppsåtet var vid varje enskild affär.

JP Morgan Chase har tidigare fått utstå hård kritik över den riskfyllda väg som man slagit in på under de senaste åren, allt under ledning av just Jamie Dimon. Enligt rapporter från bland annat Bloomberg News satt banken förra månaden med så pass riskfyllda satsningar att de inte skulle kunna ta sig ur dem utan att göra stora förluster som skulle komma att skaka om marknaderna rejält. Det var något som Jamie Dimon bestämt förnekade vid en telefonkonferens och kallade nyhetsbevakningen för en storm i ett vattenglas.

Men enligt nya uppgifter framkommer det nu också att man då valde att kontakta centralbanken i USA och finansmyndigheten i Storbritannien för att delge information om de affärer som handlaren, kallad Voldemort eller The London Whale, ska ha genomfört. I omkring en månads tid har myndigheterna och JP Morgan Chase samtalat om bankens risktagande i just den enhet där förlusterna kommer ifrån.

Problemen med bankernas korta minne och förmåga att väldigt sällan lära sig av sina läxor är uppenbara, så också att man ännu inte gjort riskhantering till sin paradgren.

Det behövs kraftfulla regler för att garantera att sådana här smällar inte kan uppstå, oavsett hur mycket banksektorn väl trycker på och likaväl hur mycket presidentval det faktiskt är i år. Derivatfiaskot för JP Morgan Chase bör snarare ge lagmakarna ytterligare vatten på sin kvarn i försöket att garantera aktieägarnas trygghet och försöka få liv i det där förtroendet för aktiemarknaden som ända sedan finanskrisen stundtals ligger och kippar efter andan.

För att dra till med en underdrift så här på torsdagen: USA och Kina har haft en allt annat än välkomnande inställning till varandra i frågor som handel, valutor och att låta vandras företag kliva in i respektive land.

Men nu blåser det minsann nya vindar, om än knappast starka nog för att välta omkull den mur som finns mellan parterna.

Under ett möte förra veckan lyckades de båda länderna enas om att Kina skulle vara mer tillmötesgående till utländska företag som vill köpa in sig i kinesiska finansaktörer. Även om de inte ska få skaffa sig majoritetsposter så ska de i alla fall få ta över större aktieandelar.

Amerikanska aktörer som Bank of America och Citigroup har ju sedan tidigare också köpt andelar i kinesiska banker, även om man under det senaste året har sålt av i ett försök att förbättra sina balansräkningar.

Nu har i alla fall centralbanken Federal Reserve (Fed) svarat på det kinesiska draget genom att godkänna att tre statligt uppbackade banker expanderar i USA. Bank of China, redan har två kontor här i New York samt ett i Los Angeles, har fått tummen upp för att slå upp portarna till ytterligare en enhet i Chicago. Dessutom har Agricultural Bank of China fått klartecken för att öppna ett bankkontor i New York.

Men den stora, och viktiga, förändringen här kommer i form av Industrial & Commercial Bank of China (ICBC). Företaget, som är Kinas största bank och till 70 procent ägs av staten, har som första aktör fått Feds godkännande att ta över en redan befintlig bankverksamhet i USA. Totalt kommer ICBC att sluka 80 procent av den amerikanska enheten av Bank of East Asia, som har sina rötter i Hongkong. Totalt rör det sig om 13 banker i New York och Kalifornien.

Godkännandet från Federal Reserve pekar på ett tydligt trendbrott. Centralbanken har som bekant länge varit misstänksamt och kritiskt till hur de kinesiska bankerna har såväl skötts som övervakats på grund av sina tydliga kopplingar till staten.

Även om det inte lär bli tal om någon omedelbar effekt där de kinesiska aktörerna nu kommer rada upp sig på led för att försöka ta sig in i USA så lär det på sikt resultera i ett ökat intresse om att göra intåg i världens största ekonomi. De kinesiska bankerna har under längre tid uttryckt en önskan om att kunna erbjuda kinesiska företag utomlands kapital, men självklart ser man förstås också USA som en mycket lockande marknad där det går att göra stora vinster.

Det är ett litet steg som nu har tagits, som något av det första bondedraget i schack kanske man kan säga. Hur spelet kommer att fortgå går givetvis bara att spekulera i, men aggressiva drag från Kina bör inte komma som en förvåning för någon.

Steve Jobs blev ju, som vi alla vet, till slut ett med sin polotröja.

Likadan tycks situationen bli för Mark Zuckberg med dennes t-shirt och framför allt luvtröja – ett plagg han nästan aldrig tycks släppa trots att ett helt rum kan vara fullt med investerare i italienska märkeskostymer och välpolerade skor för tusentals kronor.

Kanske är det å andra sidan just därför också som han behåller sin stil – för att skilja sig ur mängden och visa att han inte är en av dem.

Oavsett vad så är det ett problem inför börsnoteringen hävdar nu Michael Pachter, analytiker på Wedbush Securities. Enligt honom är just luvtröjan ett tecken på att Facebooks grundare, vd och styrelseordförande är omogen och inte riktigt lämpad att styra sitt eget företag.

Personligen anser jag att han har totalt fel, Michael Pachter men det är ju jag det.

Vad säger ni?

Bör vi få se en mer välsnajdad Mark Zuckerberg framöver?

Det finns vd:ar som har sitt företag som i en liten ask. Som Facebooks Mark Zuckerberg som ju gör lite som han vill allra mest hela tiden vilket köpet av bildapplikationsföretaget Instagram bevisade. När det väl snickrats samman utan styrelsens kännedom var det bara för dem att med förmodat sammanbitna miner dunka grundaren, vd:n och styrelseordföranden i ryggen över att ha slängt ut närmare 7 miljarder kronor på något som inte är garanterat att bli en framgångssaga.

Men så finns det ju också de på andra sidan av vd-världen. De som likt Mike Duke, på för tillfället smått krisande Walmart, som sitter som där utan att egentligen knappt ens ha makt att fatta beslut om vilket kaffefilter som ska handlas in. Eller okej, det var hårt draget men ni förstår poängen. Och det är just därför som de båda figurerna hamnar i varsin topp på de listor som sajten 24/7 Wall Street knåpat samman över USA:s mäktigaste respektive mest menlösa vd.

DE MÄKTIGASTE VD:ARNA I USA:
Kriterier: Att man just som Mark Zuckerberg ska ha totalkontroll genom sin position eller att man ska vara så pass sammankopplad med bolaget att man kort och gott inte kan petas. Som Jeff Bezos på Amazon.

1: Mark Zuckerberg, Facebook:
Titel: Grundare, vd och styrelseordförande.
Aktieinnehav: 36,1 procent av A-aktierna, 56,6 procent av B-aktierna.

2: Larry Page, Google:
Titel: Grundare och vd.
Aktieinnehav: 28,4 procent.

3: Jeff Bezos, Amazon:
Titel: Grundare, vd och styrelseordförande.
Aktieinnehav: 19,5 procent av alla utestående aktier.

4: Warren Buffett, Berkshire Hathaway:
Titel: Vd och styrelseordförande.
Aktieinnehav: 33,8 procent av B-aktierna men har även fullmakt att styra företaget som han vill.

5: Larry Ellison, Oracle:
Titel: Grundare och vd.
Aktieinnehav: 22,4 procent av aktierna.

DE MINST MÄKTIGA VD:ARNA I USA:
Kriterier: Att man snarast enbart är en nickedocka till den mäktiga familj som grundat företaget eller den styrelseordförande som genom tiderna visat sig vara något av envåldshärskare i bolaget.

1: Mike Duke, Walmart:
Titel: Vd.
Aktieinnehav: 49,5 procent av de ”direkta” och ”indirekta” rösterna.
Vem som egentligen styr: Familjen Walton som grundade företaget.

2: Mark Parker, Nike:
Titel: Vd.
Aktieinnehav: 74,6 procent av A-aktierna och 17,8 procent av B-aktierna.
Vem som egentligen styr: Grundaren, tillika ordföranden, Philip Knight.

3: Joseph Clayton, Dish Network:
Titel: Vd och styrelseordförande.
Aktieinnehav: 98,2 procent av B-aktierna.
Vem som egentligen styr: Charles Ergen som grundade bolaget tillsammans med sin hustru Cantey Ergen samt vännen James DeFranco.

4: Philippe Dauman, Viacom:
Titel: Vd.
Aktieinnehav: 79,5 procent av A-aktierna.
Vem som egentligen styr: Sumner Redstone, styrelseordförande.

5: Lous D’Ambrosio, Sears Holdings:
Titel: Vd.
Aktieinnehav: 61 procent av aktierna.
Vem som egentligen styr: Edward Lampert, styrelseordförande som skötte sammanslagningen av Sears och Kmart 2005.

Det har florerat rykten, hamrats fram utredningar och skrivits såväl böcker som filmmanus.

Men den som verkligen vill förstå den komplexa sidan av finansvärlden och dess ignorans under Den Stora Recessionen behöver inte titta längre än till Wall Street-bloggen. Eller nåja… Men här finns i alla fall en enorm mängd nya pdf-dokument som visar hur Lehman Brothers kollapsade, att ledningen totalignorerade all den information man tilldelats och att anställda inne på banken systematiskt handlade felaktigt.

Uppgifterna kommer från advokatfirman Jenner & Brook. Det var de, som någon uttryckte det, som fick agera dödsfallsutredare i kollapsen.

I dokumenten beskrivs exempelvis hur ledningen ganska exakt ett år innan investmentbanken föll informerades om att det redan i slutet av 2006 började bubbla av oro på subprimemarknaden. Så också att problemen inte skulle försvinna utan snarare sprida sig till andra områden. Strax därefter ska vd:n Dick Fuld (bilden nedan) och hans närmast allierade ha informerats om hur två hedgefonder på Bear Stearns tvingats ned i papperskorgen sedan deras pengar tagit slut och marknaden börjat dräneras på kapital.

Tog ledningen fram säkerhetsbältena?

Icke.

Istället lade man snarare i en växel till.

Enligt de nya dokumenten ansåg Dick Fuld att Lehman Brothers var en orörlig bjässe med en historia som ingen kunde matcha. När resten av Wall Street samlade trupperna för att skaffa nytt kapital satt han med minnet riktat mot dåtiden, närmare bestämt krisen 2001-2002. Då ”utklassade företaget sina konkurrenter och skapade en plattform för framtida tillväxt”, vilket var en bedrift man skulle upprepa även nu. På ett styrelsemöte avslogs idén om att fylla på kassavalvet eftersom intäkterna ju pekade uppåt.

Den som har tid – eller i alla fall inte har en chef som står bakom datorskärmen konstant – kan rekommenderas ta sin tid att titta igenom de nya dokumenten som är fylld av ekonomiska beräkningar, mejlkonversationer och utredningar. Det är med jämna mellanrum komplicerad läsning som sagt, men spännande.

Foto: Susan Walsh/AP

Investerarna trodde nog att de hade sett det mesta.

Men det var å andra sidan fram till och med dagens lunchmöte med Facebook i New York, dit hundratals investerare strömmade för att få höra om företagets förträfflighet inför den stundande börsnoteringen. Arrangemanget ska, enligt de uppgifter som har läckt ut, nämligen ha varit något i hästväg där besökarna inte ens fick gå på toaletten utan att ha en egen säkerhetsvakt i hasorna.

Det var bara ett av flera inslag som gav upphov till muttrande toner hos besökarna. Redan vid ankomsten till hotellet möttes de även av ett dussin säkerhetsvakter som avkrävde dubbla id-handlingar av alla som ville ta sig in i byggnaden vilket nog var, som en investerare på plats sade till CNBC, något nytt slags nytt säkerhetsrekord. Det skapade i sin tur långa köer utanför New York Sheraton Hotel.

Väl inne på mötet väntade kycklingsallad och kakor (lite snålt, eller?) samt ett fortsatt smusslande om huruvida Mark Zuckerberg själv skulle närvara eller inte. Strax därefter kom svaret (jo då, han var på plats) i och med att Facebook vevade igång en reklamfilm över företagets briljans – allt för att följa upp med ett liknande brandtal där misstankarna om att intäkterna minskar kasserades och framtiden saknar orosmoln.

När det sedan blev investerarnas tur att ställa frågor till verksamhetschefen Sheryl Sandberg, finanschefen David Ebersman samt vd:n, tillika grundaren, Mark Zuckerberg fanns faktiskt inte ens den sistnämnda på plats. Istället var han under de inledande minuterna på toaletten.

Lagom snyggt.

Väl på scenen förklarade i alla fall Mark Zuckerberg bland annat att han skulle göra om köpet av bildapplikationsföretaget Instagram vilket dag som helst samt att man börjat samarbeta med analysföretaget Nielsen för att försöka öka genomslaget på den reklam som finns på sajten.

Mötet, som tog slut runt klockan två på eftermiddagen lokal tid, ska ha lämnat många investerare hyfsat förbaskade. Främst över att man fått ägna tid åt att se reklamfilm istället för att få tillfälle att pumpa frågor mot företagsledningen. En kritik som är lätt att förstå.

Samtidigt som börserna nästan världen över visar röda siffror packar ledningen på Facebook ned sina PowerPoint-fyllda datorer och välsnickrade tal.

Idag kickar nämligen den försäljningsturné igång som föregår världens största börsnotering den 18 maj. Första anhalt är Morgan Stanley här i New York innan man vid lunchtid arrangerar en investerarträff på ett hotell.

Intresset är, förstås, skyhögt. Här handlar det inte om huruvida investerare vill lägga vantarna på aktierna eller inte, snarare om hur stor del de kan få tag i. Man vill lägga aktier under sig för att kunna göra en stor hacka under den inledande tiden på börsen. Vad gäller just det längre perspektivet för Facebook så är det mer osäkert, något som Warren Buffett också konstaterar.

Efter att under helgen ha ratat såväl Apple som Google säger Oraklet från Omaha idag i ett längre inspel i CNBC att han inte ens vill röra vid Facebook.

- När du får en extraordinär affärsverksamhet som den här så är det svåraste att värdera den korrekt, att veta om företaget är extraordinärt också om fem-tio år. Det är svårare än att veta vad gäller exempelvis Coca-Cola, som jag tror kommer att vara större och mer lönsamt om tio år men ändå inte har gjort några stora förändringar. Det är lättare för mig att förstå deras värde än Facebook och Google.

Och ja, han har en poäng – särskilt om man granskar bokföringens sista rad redan idag.

För oavsett att det just har publicerats en ny rapport som säger att priset för premiumannonserna på Facebook har ökat med 26 procent under ett års tid så får man nog lov att säga att den inte är helt övertygande.

Totalt sjönk vinsten under det första kvartalet 2012 med 12 procent för att landa på 205 miljoner dollar. Företaget säger sig ha 901 miljoner aktiva användare, men det är en siffra i alla fall jag vill sätta ett eller två frågetecken kring. Minns bara att Facebook nyligen erkände uppblåsta siffror.

I alla fall så innebär det att it-företaget gjorde en vinst på 0:22 dollar, eller 1:50 kronor, per användare varje kvartal. Om vi för enkelhetens skull tar det som grund för helåret är varje användare alltså värd 6 kronor i år. Tittar man på intäkterna per användare, eller ARPU som det förkortas, så hade Facebook 1:21 dollar, eller 8:20 kronor, under årets första kvartal. Det var en ökning med bara 6 procent jämfört med ett år tidigare.

Inte mycket för ett företag som värderas till omkring 100 miljarder dollar och varje användare idag alltså får ett värde om cirka 630 kronor.

Det är, rent ut sagt, alltså en jäkla massa förväntningar om kommande intäkter och vinster som har pumpats in i det priset. Och däri finns väl egentligen också den viktigaste frågan som företagsledningen mellan allt ryggdunkande idag har att besvara:

Kommer ni faktiskt att kunna leva upp till det?

Får vi erbjuda en huvudvärkstablett, Barack Obama?

Problemen blev just lite större för den sittande presidenten i och med att jobbsiffrorna för april ramlade in med dunder och brak och rev upp mångas förväntningar om en återhämtning i blom.

Under april skapades bara 115 000 nya arbetstillfällen utanför jordbrukssektorn. Det är en extremt svag siffra, långt under förväntningarna på 160 000 och inte ens hälften av vad som krävs för att jobbtillväxten ska hålla jämna steg med befolkningsutvecklingen i världens största ekonomi.

Likväl sjunker den officiella arbetslösheten från 8,2 procent till 8,1 procent, vilket verkar vara resultatet av att tidigare jobbsiffror skrevs upp. Siffrorna för mars, som först låg på 120 000, reviderades till 154 000 medan uppgifterna för februari gick från ursprungliga 240 000 till 259 000.

Tittar vi lite bredare framkommer status quo vad gäller det totala antalet invånare som står utan arbete. Inkluderar vi de som exempelvis är så pass uppgivna att de till och med slutat leta aktivt efter en ny inkomst står den säsongsjusterade arbetslösheten kvar på 14,5 procent.

Flera experter är redan nu framme och menar att den uppgång som USA:s ekonomi upplevde under början av året har försvunnit och att det snarast rörde sig om tillfälligheter. Det är en tes som vi också har drivit här flera gånger och som i veckan fick ny bärkraft i  flera negativa statistikuppgifter, exempelvis svagt inköpschefsindex, sjunkande konsumentförtroende och minskad takt i produktionen.

Oavsett att den officiella siffran sjunker till 8,1 procent arbetslösa så är de 115 000 nya jobben knappast något som kommer tas emot med öppna armar av den sittande presidenten. När det kommer till valet i november är arbetsmarknaden och ekonomin de allra viktigast bitarna och att visa sig ha vänt USA och skapat en jobbmarknad som på allvar är på väg åt rätt håll är enormt viktigt för att kunna avfärda utmanaren Mitt Romney.

Inför dagens släpp från Bureau of Labor Statistics var det globala börshumöret redan dämpat, främst framdrivet av en ny rapport som pekade på att ekonomierna i Europa började tappa fart. Dagens amerikanska arbetsmarknadsstatistik bör inte göra mycket för att locka fram en attitydförändring.