Annons
X
Annons
X

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Mats Johansson skriver förtjänstfullt i Svensk Tidskrift om Leif Lewins skrift om Arvid Lindman, som ingår i den stora statsministerboxen som presenterades i maj. Jag tuggar med ojämna mellanrum i mig en efter en av dess volymer i kronologisk ordning och kan intyga att Lewins arbete är utmärkt: professorn skriver klart, väldisponerat och med balanserade omdömen om statsministern, partiledaren, amiralen (AL var från början sjöofficer, nådde kommendörs grad och befordrades så småningom till amiral ”på pappret” för att graden skulle matcha hans civila uppdrag som generaldirektör) mm.

Lindman spelar en avgörande roll som modererande kraft i sekelskiftets omvälvande politiska miljö och var en av dem som ska ha äran av att det aldrig kom till någon våldsam urladdning mellan revolutionär vänster och reaktionär höger i Sverige. Dessutom var han en driftig affärsmän och industriledare: en viktig del av den svenska borgerlighetens historia som fortfarande är så lite känd och skildrad.

Jag måste också säga att skrifterna i statsministerserien allmänt utmärker sig positivt genom frånvaron av mästrande omdömen från ett sekel till ett annat. Det är oändligt tröttsamt att läsa klagomål på att den historiska gestalten X eller Y inte var lika upplyst och fin som vi är i dag.

Författaren Anders Edwardsson har också precis kommit ut med en bok om Arvid Lindman. Jag har inte läst den ännu, men den ligger på mitt skrivbord och väntar.

PJ Anders Linder

”Målkameror” är ordet för dagen. Och visst, det kändes i hjärteroten att se Frank Lampards eleganta mål bortdömt och det hade kunnat bli en riktig nagelbitare i andra halvlek ifall det fjärde målet i matchen hade betytt 2-2 i stället för 3-1.

Men jag undrar ändå om inte målkameror är steget ut på ett sluttande plan. Mycket vill ha mer och snart kommer vi att ha krav på särskilda offsidekameror och varför inte rfid-chips i tröjorna så att varje spelares position kan fastställas intill fjärde eller tiondel decimalen. Inget av detta löser dock frisparks- och straffproblematiken, så där kanske vi hamnar i fullfjädrade matchkonferenser: sju personer samlas dagen efter för att överpröva alla domarbeslut – och kan de inte enas får FN:s utskott för de mänskliga rättigheterna votera om vem som egentligen vann, vem som borde ha vunnit. Och sedan ska detta förstås kunna överklagas i tre instatser så att det hinner gå en fem-sex år innan vi på allvar vet att den hundraprocentiga rättvisan är skipad och vi vet vem som vann.

Är det den vägen vi vill gå? Eller ska vi helt enkelt nöja oss med att även rättvisan har skavanker ibland och att domares misstag också är en del av allt som för spelet så spännande och fantastiskt?

PJ Anders Linder

Jag kan inte undanhålla er en rubrik och ingress i dagens Metro:

Rubrik: Nu är Sverige bäst i väst

Ingress: I går kom flera nya positiva siffror som visar att svensk ekonomi är på rätt väg. Experten: Sverige har västvärldens starkaste ekonomi. Mona Sahlin mindre tillfreds.

PJ Anders Linder

Det lär inte smälla många champagnekorkar i London i dag – finansminster George Osborne har just lagt fram en mäkta tuff budget – men i själva verket borde medborgarna glädjas. Nu är det äntligen slut med Gordon Browns slappa spenderande, som inte gett skattebetalarna valuta för pengarna men byggt upp gigantiska underskott i ekonomin, och det är första steget på vägen tillbaka till sans och balans.

Det var också en väldig tur att det blev en ordentlig majoritetsregering med konservativa och liberaldemokrater. Nu tål man till och med en och annan frondör, medan varenda ledamot annars hade haft utpressningsläge. Politiken är kärv och föga insmickrande men den är trovärdig och det är en av förutsättningarna för framgång.

Man kan ha synpunkter i enskildheter beträffande allt från hur kapitalskatten höjs till hur vinstskatten sänks, men om man avstår från finliret och fokuserar på att regeringen genomför vissa skattehöjningar och en rejäl trimning av utgifterna måste man säga att proportionerna verkar vettiga. Det är aldrig populärt att höja skatten, men skatter och utgifter måste faktiskt vara i någorlunda balans.

Britterna har nu fått ett tydligt besked om att politikerna inte tänker låta ekonomin skena i väg. Jag tror att det kan ha en lugnande och så småningom stimulerande effekt. Enligt keynesiansk teori försvagar man konjunkturen när man höjer skatter och sänker utgifter och det anses fel i ett läge när återhämtningen fortfarande är beskedlig, men jag tror att keynesianerna underskattar medborgarnas oro för framtiden. Underskott i dag blir kärva tider i morgon: så tror jag att många resonerar när politikerna håller kranarna öppna för länge. Bättre att ge klart besked om att ordningen ska återställas och lägga grunden för äkta framtidstro.

Det kan väl vara värt en skål, trots allt. Om inte i champagne så i cider (som nu dessutom klarar sig undan skattehöjning).

PJ Anders Linder

Jag tror att jag har sagt det förut och jag tror att jag kommer att säga det igen: gör gärna ett besök på liberalkonservativt.se. Där får man en bra bild av vad som rör sig i den borgerliga delen av den politiska bloggosfären.

PJ Anders Linder

I Svensk tidskrift skriver ledarsidans kolumnist Roland Poirier Martinsso läsvärt om Rolf Gustavssons nya bok om Ingvar Carlsson (en av 22 volymer i statsministerserien). Carlsson bedrev gärna politik i det fördolda, konstaterar Roland, men det skedde inte av ljusskygga skäl: Carlsson var genuint övertygad om att det som den socialdemokratiska ledningen ville också var det bästa för landet – det som gagnar S är bra för Sverige – och då blev det naturligt att inte göra saker offentliga i de fall man var rädd för att offentlighet bara skulle stöka till beslutsprocessen. Säkerhetspolitiken, EU, energin….

Fram tonar en ledare för en annan tid – och ett annat parti än den socialdemokrati vi kan se i dag.

PJ Anders Linder

Under våren har det gjorts en del påståenden om sviktande stöd för monarkin. Vi får se… Enligt en ny mätning som Aftonbladet/Sifo har gjort och som presenteras i tidningen i dag är det 74 procent som vill behålla det nuvarande statsskicket och 16 procent som vill avskaffa det.

Det är precis så där det har brukat se ut år efter år.

PJ Anders Linder

Att Nordkoea ligger under med 7-0 mot Portugal kan ju bara bero på en enda sak: att man inte tog ut Kim Jong Il. Han hade säkert satt en 15-20 strutar vid det här laget!

PJ Anders Linder
PJ Anders Linder

När det kommer till kritan tror jag inte att något av de sju etablerade riksdagspartierna kommer att hamna under fyraprocentsgränsen, men det hade onekligen känts tryggare om de borgerliga partierna haft vett att nappa på idén om en valallians.

När Skop nu redovisar en kraftig omsvängning i borgerlig riktning i opinionen grumlas det hela en aning av att både KD och C ligger under fyra procent.

Men som sagt, när valrörelsen kommer brukar de små partierna få en helt annan uppmärksamhet än annars vilket brukar betyda att de stora går kräftgång och de små rycker fram. Så även 2010, får man hoppas.