Annons

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

David Brooks skriver ytterst läsvärt om ”identitetsfällan” i New York Times. Det handlar om Clintons och Obamas kampanjer, som bägge försöker att krama det mesta möjliga ur det faktum att kandidaterna är kvinna respektive svart. Samtidigt vill de inte kännas vid att det är vad de håller på med.

Brooks återger ett fantastiskt citat från Hillary Clinton i helgen: “You have a woman running to break the highest and hardest glass
ceiling. I don’t think either of us wants to inject race or gender in
this campaign. We’re running as individuals.”

I ena ögonblicket kvinna och representant för sitt kön, i nästa stund – ja, bokstavligen i nästa mening – ”bara” individ och inte representant för någonting annat än sig själv.

Brooks konstaterar: ”The problem is that both the feminist movement Clinton rides and the
civil rights rhetoric Obama uses were constructed at a time when the
enemy was the reactionary white male establishment. Today, they are not
facing the white male establishment. They are facing each other.”

Tävlingen om att vara det största offret blir en absurditet, inte minst i kampen om världens mäktigaste ämbete. Det som började som kamp för lika rättigheter fortsätter som snyftduell mellan extremt framgångsrika personer om vem det är mest synd om.

Brooks avslutar syrligt med att konstatera att alltsammans gör yngre väljare lika uttråkade som konfunderade – och att den grupp som kommer att ha störst betydelse i valet i november är den spanskättade.