Annons

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

I dag har jag varit ute i Vaxholm och lyssnat på det Reinfeldtska sommartalet. Ännu en gång var nyheten att Moderaterna önskar sig ett steg till i jobbskatteavdraget. Det har blivit lite av en ny svensk folkhemstradition: När augusti kommer ska kräftorna kokas, barnen skickas till skolan och Fredrik Reinfeldt tuffa ut till Vaxholm och lova mer kvar i plånboken för dem som jobbar och får lön.

Personligen är jag inte alldeles övertygad om att ytterligare ett jobbskatteavdrag är den allra bästa medicinen i detta läge. Såväl i ett kortsiktigt krisperspektiv som i ett längre strukturperspektiv finns annat som är mer påkallat (lägre arbetsgivaravgifter, sänkt marginalskatt), men man kan inte annat än imponeras av den enorma envetenhet med vilken Reinfeldt och Borg håller fast vid sin arbetslinje.

Vad man saknar är åtgärder för ökad företagsamhet. Reinfeldt varnar för att en stor andel av de kanske 300 000 jobb som nu försvinner inte ska komma tillbaka när konjunkturen vänder. Så gick det nämligen på 1990-talet. Därför vill han ge ökade motiv för att söka jobb genom att se till att man får mer av lönen kvar, och han vill jobb aktivt med sökstödjande insatser.

Vackert så. Men det mest centrala skälet till att 1/3 av jobben försvann efter 1990-talskrisen var trots allt att det inte startades tillräckligt många nya företag, och att etablerade företag inte var tillräckligt angelägna om att växa. Varken storföretag eller offentlig sektor kommer att expandera och anställa på bred front när de bättre tiderna återvänder, det måste småföretagen göra, och nyföretagandet i Sverige är alldeles för skralt. Hur kan det stimuleras? Egentligen finns ingen viktigare fråga i svensk ekonomisk politik i dag, men svaren lyser i hög grad med sin frånvaro. Regeringen har för lite att säga, och oppositionen är ju inne på idéer som rätt till heltid som skadar i stället för stärker småföretagarklimatet.