Annons

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

CUF-ordföranden Magnus Andersson vill slå ihop Centern och Folkpartiet och bilda ett större liberalt parti. Han tänker fel.

Tätare borgerligt samarbete är bra. Att de fyra borgerliga partierna har kontinuerlig kontakt och dialog med varandra är bra; det skapar en bredare borgerlig identitet. Vart och ett är de borgerliga partierna klart mindre än Socialdemokraterna. Tillsammans är de klart större. En bredare borgerliga kultur motverkar den sekteristiska anda som bottnar i att de borgerliga av historiska skäl är uppdelade i fyra olika partier.

Men.

Det är enormt resursslukande att slå ihop partier och partiorganisationer. Möjligheterna till revirstrider är oändliga – och tänk på Centerpartiets väldiga förmögenhet. Tror MA att hans partistyrelse vill låta FP vara med och dela på den?

Dessutom: Varför just C och FP? Liberalism av den sort man finner i FP och C återfinns i alla borgerliga partier, ja även i KD, och det finns sannolikt fler sådana liberaler i M än i FP och C tillsammans. Om det är något som är jobbigare än fusioner i allmänhet så är det ologiska funktioner.

Jag tycker också att Magnus Andersson ger tecken om hur illa det kan gå när han talar om att folkpartisterna måste byta åsikt i den ena eller andra frågan. Vill man ha stora partier måste man ha stor tolerans för att alla inte tycker precis likadant. Det har varit en av Socialdemokraternas starka grenar: där har det funnits rum för såväl Göran Greider som Klas Eklund.

Vad ska man då göra?

För det första: Slå ihop de fyra borgerliga ungdomsförbunden. Eller, enklare, skapa en ny paraplyorganisation för borgerliga unga. Det kan ge lite kritisk massa åt de uttunnade ungdomsorganisationerna, motverka sektmentalitet och långsiktigt främja fördjupat borgerligt samarbete.

För det andra: Fördjupa allianssamarbetet. Gå till val 2010 under den gemensamma beteckningen ”Allians för Sverige” och ge svenska folket besked om att den politiska borgerligheten anser sig ha ett gemensamt uppdrag och vill ta ett gemensamt politiskt ansvar. Har man gett detta glasklara besked om samarbete efter valet blir det faktiskt också lättare att hantera meningsskiljaktigheter i sakfrågor. Många verkar tro att den stora poängen med valallians är att det räddar KD kvar i riksdagen, men det är jag övertygad om att KD ordnar på egen hand. Som defensivåtgärd är valalliansen verkningslös. Poängen med borgerlig valallians ska vara att det är en borgerlig styrkedemonstration!

Efter hand kan den här sortens fördjupade samarbete leda till en organisak förändring av partiuppsättningen, men försöker man driva fram den genom fusioner är jag övertygad om att man skapar fler problem än man hanterar.