PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

I dag tillbringade jag ett par förmiddagstimmar på SNS på Sköldungagatan i Stockholm, där Per Kågeson presenterade sin nya bok om familjefrågor. Den heter Tid för barn? och argumenterar för att det behövs större möjligheter för föräldrar att vara hemma med små barn.

För många riktigt små barn betyder dagis en olycklig skilsmässa från föräldrarna och hemmet – och en förfärlig massa sjukdomar. Kågeson är inte alls kategoriskt negativ mot dagis – valfriheten bör finnas – men menar att det är bäst för lite äldre barn.

Han vill omfördela en del av de resurser inom familjepolitiken så att det blir möjligt att skapa ett vårdnadsbidrag, som kan utgå under barnets andra levnadsår.

Man kan vara för eller emot just denna konstruktion, men att det ensidiga gynnandet av dagis behöver hävas, det tycker jag står klart. Människor och familjer är mycket mer olika än vad dagens system utgår ifrån. Det är modigt och bra av Kågeson att ta upp den här diskussionen.

Att den är infekterad fick man tydliga belägg för på radio i morse, då socialminister Berit Andnor hängav sig åt ett maktspråk som i sin dryghet och arrogans inte står Göran Perssons insatser långt efter.

Sånt slapp man på SNS. Tyvärr fick man i stället stå ut med den ena salvelsefulla korrektheten efter den andra från TCO-chefen Sture Nordh. Han tror att han är kanonprogressiv, men i själva verket står han för en social ingenjörskonst som har sina bästa dagar långt bakom sig.

Fler bloggar