Annons

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Premiärministern i världens näst största ekonomi avgår. LDP-ledaren Shinzo Abe har överraskande meddelat att hans parti ska utse en ny partiledare, vilket också betyder att Japan får en ny regeringschef.

Ja, överraskande och överraskande…. Så sent som häromdagen sade Abe vid Apecmötet i Sydney att han skulle kämpa in i det sista för att få till stånd en förlängning av den lag som medger japansk assistans till de internationella trupperna i Afghanistan. (Det handlar om tankningshjälp från japanska fartyg i Indiska oceanen.) Men allt sedan den stora förlusten i överhusvalet i juli har Abe varit politiskt skadskjuten och trots en regeringsombildning han har misslyckats med att ta tillbaka initiativet. Ett kort tag såg det lite ljusare ut, men sedan blev ytterligare en minister i hans regering tvungen att lämna sin post pga oegentligheter, och det började bära utför igen.

Abe fick en bra start men hamnade snabbt i blåsväder. I slutet av september efterträdde han Junichiro Koizumi, som vunnit en jordskredsseger i underhusvalet 2005 på en radikal reformagenda. Abe sågs som ett ungt (52) framtidsnamn och fick starka sympatier i mätningarna, inte minst bland kvinnliga väljarna. Han reste omedelbart efter sitt tillträde till Beijing och Seoul och tinade upp relationer som varit rätt djupfrysta under den yviga Koizumi.

Men ganska snart blev det klart att Abes nostalgiska agenda – ökad utrikespolitisk aktivitet, patriotism i skolan, renässans för klassiska japanska värden (dock aningen oklart vilka) – inte var helt kalibrered med väljarnas oro för budgetunderskott och turbulens på arbetsmarknaden.

Dessutom visade det sig att Koizumis reformagenda hade vunnit stöd tack vare dess stämningar och förnyelsekänsla snarare än dess materiella innehåll. I överhusvalet i år lät framför allt landsbygdsväljarna förstå att de inte är helt belåtna med de kraftiga minskningarna av regionalpolitiken. Jag offrar hellre LDP än reformlinjen, sade Koizumi, och Abe var inte kapabel att hantera den laddade situation som de snabba reformerna skapat. Innerst inne anser nog många att de var alldeles növändiga, men det krävs ett helt annat ledarskap än Abes för att få människor att svälja dem.

LDP har en väldig majoritet i underhuset så Abes efterträdare lär bli premiärminister utan problem. Mycket talar för att det blir Taro Aso, som i dag är LDP:s alldeles färska generalsekreterare och fd utrikesminister. (Som bl a har representerat Japan i lerduveskytte i OS.) Men i överhuset är det numera oppositionspartiet Minshuto (Democratic Party of Japan, DPJ) som styr, och även om överhuset bara har fördröjande makt blir det struligare att regera,

Minshuto är ett mischmasch av höger och vänster, missnöjda ex-LDPare och fackföreningsfolk, och uppfattas inte som regeringsfähigt ens av de väljare som stödde dem i juli. Men Aso måste hitta ett modus vivendi med ledaren Ichiro Ozawa, som hett önskar nyval och en triumf på ålderns höst över det LDP han övergav på 1990-talet. Det blir inte enkelt.

Folket är svalt till engagemanget i Indiska oceanen, men det är en högprestigefråga för Abe att avgå på. Men i sak fäster Japans amerikanska allierade stor vikt vid att lagen och det japanska deltagandet förlängs. Aso är erfaren som få men klockan går. Dagens besked skapar inte bara förvirring i Tokyo utan också i Washington.