Annons

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Anders Isaksson, författare och medarbetare på DN:s ledarsida, levererar ord och inga visor på DN debatt i dag. Artikeln är ett kraftfullt angrepp på ägarfamiljen Bonniers, som anklagas för att ha givit upp om DN:s framtid som prenumerationsbetalad kvalitetstidning.

DN har blivit ett resultatställe bland många i koncernen och alla positiva ord förbehålls numera Expressen och Stockholm City, skriver Isaksson. Medan ledningen öser beröm över Bonniers förlusttyngda gratistidning ägnas DN bara några förströdda rader, och det finns inte ett ord i årsredovisningen ”om Dagens Nyheters hårdnande konkurrens med Svenska Dagbladet.”

Det är nog lite tidigt att räkna ut Dagens Nyheter ännu, men Isakssons j’accuse aktualiserar åtminstone två grundläggande frågor :

1. Bonnier/DN:s svala intresse för att hävda den kvalificerade morgontidningen som medium. Om Bengt Braun och hans ledningskolleger hade ägnat samma möda åt att fundera hur genren dagstidningen med kvalitet kan stärka sin ställning som kulturbärare och annonsmedium – som de gör åt att försöka försämra situationen för SvD – skulle mycket ha varit vunnet för alla inblandade parter.

2. Bonnier/DN:s lättsinniga syn på tidningen som opinionsbildare, arena och aktör i det offentliga samtalet. I sina senaste annonskampanjer, lika pretentiösa som svårbegripliga, talar DN visserligen mycket att man publicerar många ”åsikter”. Men det finns ingen riktig styrsel i argumentationen: Hur är det med gränslinjen mellan nyhetsförmedling och åsiktsbildning? Och framför allt: hur är det med respekten för genomtänkt och välargumenterat opinionsmaterial?

Jag vet inte om Anders Isaksson har rätt i allt han skriver. Men när han häcklar kampanjfrasen om ”Sveriges största tyckeri” kan man bara instämma. När DN skriver manifest om att man byter åsikt som andra byter skjorta devalverar man inte bara sina medarbetare på ledar-, kultur-, kommentar- och kolumnistplats, utan också sin egen samhällsroll.