S går mot en lång och förhoppningsvis framgångsrik självrannsakan

Socialdemokraterna går mot en besvärlig tid. Den dominerande partiledaren, kring vilken hela valrörelsen varit upplagd, avgår och ska få en efterträdare. Men vem? Och vad ska efterträdaren stå för?

Till mitten av 1990-talet fanns en vital interndebatt i socialdemokratin. Förnyare stångades med traditionalister. Men nu har det varit tyst, tyst väldigt länge.

Ska socialdemokraterna slå in på jobbspåret och satsa på forskning, stabil energiförsörjning, en riktig arbetslinje och på att modernisera sin hållning till tjänstesektorn?

Eller ska man satsa på en sorts mp-linje med feminism och ekologi och politisk korrekthet?

Fredrik Reinfeldt och Alliansen har krävande dagar framför sig. De har massor av förslag som ska bli verklighet och hård kritik att se fram emot. Men det kommer inte att bli lätt för den nya s-ledningen heller? Arr renovera Göran Perssons parti och ingjuta framtidshopp i det kommer att ta mycket tid och energi i anspråk.

Ska man hoppas att det lyckas eller misslyckas? Lyckas, så klart. Ett Sverige med en näringslivsvänlig, modern socialdemokrati kommer att vara ett bättre land än ett där nostalgo- eller pc-vänstern får härja runt i det största partiet.