Annons

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

I dag lägger Bertil Torekull bollen på straffpunkten åt Carl Bildt – och utrikesministern slår den i mål.

Det handlar om det Bildtska bloggandet. På Expressens kultursida har redan Per Svensson kritiserat Bildt för att genom bloggen skapa en av journalister ofiltrerad direktkanal till allmänheten. Kampanjledaren PM Nilsson har fyllt på med att tala om Bildts ”barnsliga” blogg, och nu rycker PM Nilssons mentor Bertil Torekull in för att hjälpa till.

Men det går inte så bra. Torekull kör två linjer samtidigt: Dels trivialiserar Bildt UD och utrikespolitiken genom att inte väga vartenda ord på guldvåg, dels skapar han därigenom en parallell, politikerkontrollerad offentlighet som inte står Hugo Chávez efter.

Ja, Torekull jämför faktiskt Carl Bildt med despoten i Venezuela. Inte en utan flera gånger. Jag misstänker att det hunsade oppositionen i Caracas kan hålla sig för skratt, om de skulle få höra talas om det.

Bloggande möjliggör en direkt kommunikation mellan folkvalda och allmänhet. Är det ett problem? Jag tror att det är svårt att hitta någon utanför journalistskrået som tycker det. Självklart finns ett legitimt intresse hos människor att höra en makthavares egen version av läget.

Det här skulle möjligen kunna bli problematiskt om det inte fanns några andra medier i landet, men där är vi ju inte riktigt. I själva verket finns ett väldigt utbud av såväl tv-kanaler som dagspress, som under de senaste veckorna varit fullmatade med kritiska uppgifter om Bildt. Att öppenhet och demokrati skulle hotas av att han har en kanal där han går i svaromål är med förlov sagt rena tramset.

Sedan är det självklart så, att han inte kan langa iväg halvsmälta ställningstaganden i centrala svenska utrikesfrågor i denna kanal. Men har han gjort det? Torekull är noggrann med att undvika exempel.

Summa summarum får dagens debattvända Torekull att framstå som hopplöst fast i en makthavande journalistroll, som tiden håller på att springa ifrån, medan Bildt ter sig avspänd och modern. Sedan är det upp till var och en ifall man gillar Bildts speciella blandning av mästrande tonfall, namedropping och ironi.

Men en sak är säker: en journalistisk hållning som inte går ur på att leverera läsupplevelser, nyheter och substans, utan som bygger sin ställning på att försöka ha kontroll över informationsflödet, den har inte framtiden för sig.

.