Annons

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

I lördags var vi och såg Dramatens nya uppsättning av Ett dockhem. Det
var ingen dum föreställning, med flera fina skådespelarinsatser,
speciellt av Anna Björk som Nora, även om de ursprungliga
frågeställningarna har mist det mesta av sin moraliska laddning. Finns
det någon grupp som mer entydigt hyllas i debatten är kvinnor som
bryter upp från sina träiga män?

Därför blir jag rätt förundrad när jag läser min trevliga kollega i Aftonbladet Helle Klein skriva om pjäsen på sin blogg:

Ibsen har mycket att säga vår tid då reaktionära krafter i kyrka och samhälle ropar ”bevara familjen” och ”äktenskapet”.

Dels
tycker jag att det är bra förunderligt att få läsa att det är
”reaktionärt” att vilja bevara familjen och äktenskapet (allra helst
när det kommer från en person som är på väg att bli präst i Svenska
kyrkan). Och vad säger hon till de homosexuella som nu kämpar hårt för
att också få rätt att ingå äktenskap? Att de är trista bakåtsträvare
som inte förstår att det är fiffigare med friare samlevnadsformer?

Dels
missar hon Ibsens poäng. Noras slutrepliker går ju ut på att det
eftersträvansvärda är ett äkta äktenskap, en relation mellan jämbördiga
parter som tar varandra på allvar. A tall order, förvisso. Något
”vidunderligt”, med Ibsens ord. Men kanske ändå mer så 1879 än 2007.