Annons

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Ekonomin har återvänt till middagssamtalen, skriver Matthew d’Ancona i Sunday Telegraph. Ja, eller rättare sagt den ekonomiska oron.

För några år sedan drömde man även i medelklassen om trevliga sommarhus utomlands, i dag handlar bordssamtalen snarare om risken för negative equity och att ingenting rör sig (i alla fall inte uppåt) på börsen.

Gordon Brown möter det hela med att försöka övertyga väljarna om att verkligheten är bättre än de tror. David Cameon har i all tysthet givit lägre prioritet åt cyklandet och vindkraften och börjat tala ekonomiska fundamenta i stället. Toryledningen ses som mer kompetent i att hantera ekonomin än vad premiärministern och hans kansler gör.

Tories har skaffat sig ett stort försprång i opinionsmätningarna.

Slutsatser för Sveriges del? Att oppositionen kommer att bli vinnare ifall känslan av kärvare tider sprider sig. Njae. Som vi såg i valet 2006 finns ingen rät linje mellan god ekonomi och gott valresultat. Väljarna vet att ekonomin är internationell och att läget inte restlöst bestäms av regeringens åtgärder. Det farliga för de styrande är om det sprider sig en känsla av att man inte riktigt har koll på läget.

En svagare konjunktur behöver inte betyda haveri för Alliansen. För allvarligt talat: vem känner sig tryggare av tanken på Mona Sahlin och Thomas Östros vid spakarna? Men det är A och O för Reinfeldt/Borg att fortsätta vårda trovärdigheten i handlaget – och ge en övertygande bild av hur man tänker om framtiden. Taffligheter och osäkerhet om färdriktningen är mycket farligare än några tiondelars lägre tillväxttakt.