Lugnare på Tokyotoppen

Japan får en ny premiärminister i nästa vecka. På söndag avgörs vem som blir ny ordförande i LDP, och när det valet är gjort är valet av premiärminister en formalitet. Liberaldemokratiska LDP har en väldig majoritet i parlamentets underhus; den de vill ha, den blir det.

Men vem vill de ha?

Först gissade de flesta på Taro Aso, som nyligen varit utrikesminister, och som har en politisk profil som är ganska lik den avgående Shinzo Abes. Men i ökande grad verkar insatserna söka sig till Yasou Fukuda, som också är en ringräv, men som inte förknippas med den vilja att höja profilen i utrikesfrågor som man finner hos Abe och Aso.

Fukuda är stillsammare, betonar vikten av förtroliga relationer med Kina – och det kan paradoxalt nog göra det lättare för honom att få till stånd en förlängning av antiterroristlagen, som möjliggör den japanska insatsen i Indiska oceanen till stöd för de internationella styrkorna i Afghanistan. För oppositionen i Demokratiska partiet, DPJ, blir det mycket svårare att gå tvärt emot en vänlig och konstruktiv premiärminister än en som är konfrontatorisk.

I inrikespolitiken framstår varken Fukuda eller Aso som så särdeles reformbenägen. Bägge noterade Abes kraftiga motgång i överhusvalet i somras och inser att det är svårt att få gehör för kärva förändringar modell Koizumi när man inte är någon Koizumi själv (och det är ingendera). Fast läget är förvirrat. Samtidigt som väljarna använde överhusvalet till att protestera mot reformernas effekter säger de ja till fortsatt förändring i mätningarna….

Nu försöker Aso mobilisera missnöjda lokal- och regionalpolitiker i LDP mot Fukuda, som har övertaget i parlamentsgruppen och dess fraktioner. Det kan han knappast göra utan att locka med mer subventioner och regionalpolitiska byggprojekt. Är det alltså Fukuda man ska hoppas på? För japanernas skull…