Annons

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Polly Toynbees Sverigebesök har avkastat ytterligare en artikel (se förra bloggposten), där hon varnar de brittiska väljarna får att david Cameon försöker göra samma varg-i-fårakläder-trick som Fredrik Reinfeldt.

Varför förlorade socialdemokraterna valet? PT har bara en förklaring för ögonen: Göran Persson. ”Failing to eject Persson despite disastrous polling predictions, they [socialdemokraterna] sleep-walked over the precipice with their eyes wide open. Even Moderate party ministers admit there was no national swing to the right….”

Vem vet, det kanske några minister gör. Men enligt Sören Holmberg och SCB var den starka högervinden 2006 ett av de viktigaste skälen till att vänstern förlorade.

Sedan levererar Polly Toynbee ett antal mer eller mindre fria fantasier:

• ”National insurance contributions have been raised sharply, with the unplanned effect that nearly half a million of the lowest paid have walked away from the scheme, leaving them nothing if they lose their jobs”.

Nej, Polly, även om man lämnar a-kassan är man fortfarande berättigad till grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen, vilket motsvarar ungefär hälften av full a-kasseersättning.

• ”Meanwhile more of the health service is contracted out, with GPs free to charge for the first time.”

Nej, vårdcentralerna får inte ta mer betalt av patienterna än förut bara för att man inför vårdval. Däremot får de betalt per insats och patient – av landstinget.

• ”…state-owned liquor stores are about to be sold off….”

Har Maria Larsson gjort helt om? Varför har ingen berättat det för svenska folket?

Avslutningsvis hävdar Polly Toynbee att regeringen Reinfeldt gjort varaktig skada på den svenska modellen med dess ”höga skatter och generösa välfärdsstat”. Och visst har det hänt saker. Skattetrycket sjunker. Men att Sverige rasat till andra plats i världens skattetrycksliga gör det nog lättare snarare än svårare att hålla välfärden i trim. Det har vi lärt oss av det oljuva svenska 1970-tal som Polly T och hennes systemkramande kamrater dyrkar med sådan frenetisk nostalgi. The Guardian har rykte om sig att vara en kvalitetstidning med vänsterprofil; den här gången blev det mer vänster än kvalitet.