Vetenskapen ska ta det försiktigt med Sanningarna

Vetenskapen är en av mänsklighetens förnämsta landvinningar. Den har skapat förutsättningar för mänskligheten att bryta vår utsatthet inför naturens och slumpens nycker och låta oss forma ett gott och angenämt liv.

Men inte heller vetenskapen är immun mot missbruk. Det är alltför vanligt att man utanför, men tyvärr också inom vetenskapssamhället, får för sig att vetenskapens för närvarande bästa hypoteser är detsamma som Sanningar med stort S, och tror man detta ligger det inte långt borta att man vill driva igenom Sanningen med hjälp av hårdför politik.

En missriktad vetenskapsdyrkan kan leda till enögdhet och självtillräcklighet: Om det vi vi anser oss veta är Sant måste ju det som andra hävdar vara Falskt, och de som hävdar det Falska vara vilseförda eller ondskefulla. När vetenskapen ska användas i samhället måste det ske med ödmjukhet och det måste finnas plats även för andra värden: yttrandefrihet, respekt, rättssäkerhet och, inte minst, fortsatt vetenskaplig öppenhet. Visst kan vetenskapens ”sanningar” vara så starka att de går att agera utifrån – annars skulle vi knappast ha kylskåp eller rymdfärder – men ibland sker kunskapsgenombrott som omkullkastar även väletablerade föreställningar.

Inget av detta är nytt, men jag kommer att tänka på det när jag läser om de senaste frågetecknen kring IPCC och klimatfrågan. Jag har inte naturvetenskaplig kunskap så det räcker att självständigt ta ställning till klimatforskningen; jag måste lita till auktoriteter. Läget tycks mig då sådant att det är klokt att sträva efter begränsningar av CO2-utsläppen. Dels har sådan politik karaktär av förnuftig försäkring mot ett riskscenario med stora mänskliga och ekonomiska kostnader, dels har det med sig andra gynnsamma effekter som mindre oljeberoende, mindre makt till råvaruproducerande länder, mindre skövling av naturen etc. (Även om man inte ska glömma eländet som har följt i etanolfeberns spår.)

Men det är klart att åtgärdernas kostnader hela tiden måste prövas mot kostnaderna i form av utebliven utveckling – och det är klart att vetenskapen även på detta område måste visa ödmjukhet och ifrågasättas. Inte ens klimatforskning med ädelt uppsåt producerar idel Sanningar.