Annons

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Arbetsrätten har blivit en sådan där fråga som hanteras på två helt skilda plan. Dels ett retoriskt där allt är stort och laddat och låst. Dels ett praktiskt där det inte alls är omöjligt att förändra.

Maud Olofssons uttalanden i dagens SvD stämmer väl med vad hon tidigare sagt. Signalen är en annan än vad arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin sänder, och det är klart att den skillnaden blir intressant.

Men samtidigt som Littorin säger att arbetsrätten fungerar bra, att den inte ska förändras och att det är han som bestämmer i frågan – så förändras arbetsrätten.

Så sent som i går var det möte på arbetsmarknadsdepartementet där man diskuterade ett antal förändringar i lagen om anställningsskydd, som är tänkta att träda i kraft i sommar, Det ska bl a bli lättare att visstidsanställda, och äldre arbetskraft ska ha en något mindre privilegierad ställning i sist in-först ut-systemet.

I en mening ligger arbetsrätten fast – principerna kastas inte över ända. I en annan förändras den – enskilda regler moderniseras.

Ju mindre upphetsad debatten kan bli, desto bättre är det – och desto sannolikare är det att ett antal viktiga reformer kan genomföras.

Några ingångsvärden:

. Företagarna själva anser att arbetsrätten känns hotfull och problematisk. Man tar på sig otroligt mycket ansvar och förpliktelser genom att anställa. Det motverkar nya jobb.

. Det ensidiga fokuset på trygghet genom icke-förändring i Las gör att rörligheten på arbetsmarknaden minskar och att människor hänger sig kvar på gamla jobb, där de har bra plats i Las-turordningen, till den grad att de blir sjuka.

. Trygghet behöver inte vara detsamma som att man har hopp om att behålla sitt jobb. Det kan också vara att det är lätt att hitta ett nytt jobb ifall man skulle förlora sitt gamla.

. Fredrik Reinfeldt har mig veterligen inte sagt tvärnej till att förändra Las. När han talar om vikten av att slå vakt om den svenska modellen handlar det om att vi ska ha kollektivavtal även framgent. Men han utesluter inte justeringar för de mindre företagen.

. Sven Otto Littorin har fel när han säger att haan bestämmer över arbetsmarknadsregleringen. Regeringen fattar beslut som kollektiv, och Littorin har inte mer formell makt än vad Maud Olofsson har. Den vars vilja verkligen spelar grundläggande roll är Fredrik Reinfeldt.

. För 6-7 år sedan ändrade de borgerliga tillsammans med miljöpartiet i arbetsrätten mot den sittande s-regeringens vilja: Det blev förbjudet att försätta enmansföretag och företag med bara familjemedlemmar anställda i blockad. Det blev tillåtet att göra undantag för två personer i Lasturordningen i mindre företag. Båda dessa förslag har haft utmärkt effekt – utan att vältaa systemet över ända. De visar att detaljjusteringar är möjliga.

. Och, som sagt, detaljjusteringar pågår as we speak.

. Alltså: Lägg inte locket på om arbetsrätten. Öppna för modernisering. Det bör t ex bli förbjudet för fackföreningar att försätta företag i blockad om man inte har några medlemmar där. Las bör bli mindre rigid. Men ta upp frågan i lugn och ro, bjud gärna in ”parterna” till diskussioner, bjud in till hearings osv. Låt frågan ta tid. Men starta processen. Gör inga fler förhastade uttalanden om att inget ska förändras.