Den som kan sina saker stämplas som ”optimist”

Jag har burit omkring på ett oläst nummer av Business Week (Aug 24 & 31) några dagar. Men temat – ”The case for optimism” – är lockande, och när jag bläddrar igenom det hittar jag en intervju med den svenske läkaren Hans Rosling.

Rosling har blivit känd för att sprida ett ljust budskap om att det finns hopp för mänskligheten, förutsatt att vetenskapens landvinningar tas tillvara och det internationella kunskapsutbytet och ekonomiska utbytet får fortsätta att utvecklas. På många håll i världen, i många länder som intill nyligen betraktades som hopplösa fall, sker drastiska förbättringar av människors levnadsförhållanden.

”När man vet hur det ligger till med de faktiska framstegen i världen, blir man stämplad som optimist”, säger en luttrad Rosling.

Intervjun är inte så rasande lång, men Rosling berättar stora saker på litet utrymme:

• De flesta länderna blir alltmer lika varandra. Familjerna har 2-3 barn och medellivslängden är högre än 65 år.

• Egypten och Brasilien minskar barnadödligheten mellan 50 och 100 procent snabbare än vad Sverige gjorde.

• När man gör framskrivningar av utvecklingen fram till 2014 kommer den nuvarande krisen knappt att synas.

• Det är inget problem för USA att andra länder utvecklas ekonomiskt. Sverige har inte förlorat något på att Finland blivit rikare.

• Risken med krisen är att världen blir närsynt och att vi tappar intresset för att tackla långsiktiga frågor som obalanser i handeln – och jordbrukssubventionerna.