Annons

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Tillbringade ett par timmar av seneftermiddagen på Hotellet på Linnégatan, där Timbro ordnade seminarium om ”Desperata yrkeskvinnor”.

Hur ska man som yrkesarbetande småbarnsförälder få tillvaron att gå ihop?

Svaren var olika beroende på ideologisk hemvist. Ena sidan vill ha lågbeskattade hushållstjänster, andra sidan tvångsdelad föräldraförsäkring.

Det blev också rätt mycket diskussion kring tanken att låta enskilda föräldrar förfoga över de summor som i dag tvångsmässigt går till finansiering av just kollektiv barnomsorg. Om man vill ha det på annat sätt borde man väl få ta sina pengar och gå? Marie Söderqvist och Martin Borgs var inne på den linjen. Ursula Berge och Lotta Gröning var emot: dagis är den stora frihetsmaskinen.

Magnus Henrekson från Handels pekade på att det finns extremt starka drivkrafter som leder bort från att prestera maximalt på jobbet. Skattekilarna är gigantiska medan eget arbete är beskattat med noll procent. I stället för att specialisera oss håller vi på med allt fler sorters sysslor på ett halvbra sätt, och det hotar långsiktigt hela den svenska konkurrenskraften när företagens påläggskalvar tackar nej tll erbjudanden därför att avancemang knäcker deras privata livssituationer.

Två egna slutsatser:

1. Den väldiga ansamlingen av resurser till den offentliga sektorn gör att det blir extremt intressant att engagera sig i hur staten utformar sina system. Det underblåser ett enhetslösningstänkande som passar illa för 2000-talet. Det vore bra med mycket större flexibilitet inom ramen för dagens system – t ex att mor- och farföäldrar kunde få ersättning ur föräldraförsäkringen vid vård av sjukt barn – men det vore ännu bättre med lägre skatteuttag och större frihet för hushållen.

2. En hel del frågor av det här slaget har ingen Lösning. Högerns svar är bättre än vänsterns, men inte heller dessa gör det okomplicerat att förena föräldraskap, förvärvsarbete och förkovran. I viss utsträckning är problemet existentiellt – vi kan inte göra allt vi vill – och det måste vi lära oss att förhålla oss till.