Vem kommer att respektera de cyniska?

Det går dåligt för president Bush i opinionsmätningarna. Egentligen är det inte så konstigt. Närvaron i Irak skördar amerikanska liv, och lösningen på problemen känns avlägsen. Förbättringarna i vardagslivet finns där, men de har svårt att göra sig gällande gentemot det mycket besvärliga säkerhetsläget.

Vilken statsman har någonsin blivit populär på krävande militära engagemang långt från hemlandet?

Många debattörer och politiska motståndare gottar sig nu åt Bushs problem. Men allvarligt talat, vilken seriös person kan i dag önska USA annat än framgång i Irak? Att vara kritisk mot invasionen och framför allt hanteringen av invasionen är en sak, men hur är man funtad om man hoppas att Bush och USA ska misslyckas med att få någon sorts någorlunda hållfasta konstitutionella strukturer på plats?

I Europa är många sprickfärdiga av självbelåtenhet över att man varit motståndare till invasionen av Irak och nu excellerar i cynismer om vad som händer. Historien kommer knappast att betrakta den opinionen med speciellt mild blick – oavsett om Irak blir en demokratisk framgång, eller om landet sjunker ned i kaos pga bristande engagemang från omvärlden.