Annons

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Efter några dagar i Härjedalsfjällen är jag inte längre AFK utan tillbaka i civilisationen. I nyheterna möter jag mörk ekonomi blandad med ljus monarki.

Ett annat glädjeämne är dagens opinionsmätning från DN/Synovate. Den visar att avståndet mellan blocken har krympt från 19 procentenheter i höstas och 9,2 i förra månaden till 3,9 procentenheter i februari. Enligt Synovates Niklas Källebring ligger den skillnaden inom felmarginalen.

Socialdemokraterna har dalat från 45-procentsnivån till 38,8 procent. Moderaterna har knegat upp till 28,8.

Vad har hänt?

I korthet: Det är på riktigt nu.

Det var en sak att visa missnöje med Alliansen när det tycktes gå hur bra som helst i ekonomin. Då brydde man sig inte så mycket om alla frågetecknen till vänster. Då hamnade Schenströmaffärer och valhäntheter som FRA-frågan i centrum.

När politiken handlar om att hantera en djup kris, däremot, ställs helt andra krav på sammanhållning, ledarskap och inre kompass. Då tycker uppenbarligen många att Alliansen visar mognad och stadga, medan det svajar något väldeliga bland de rödgröna. Vänsterblocket har gått från oklarhet och potential till trepartisamarbete och faktum, och det har inte imponerat. Hopp har blivit hoplöshet. Fanatiskt kärnkraftsmotstånd och misslyckad Saabpopulism har lagt lök på laxen.

Det är allvar nu – och allvar är inte de rödgrönas stora gren.