Var har Torekull slumrat någonstans?

I dag säger en utmattad statsvetarprofessor att bloggarna är en flopp, som helt saknar betydelse, och DN ägnar frågan ett uppslag som för att understryka att han har … ja, välj själv. Martin Jönsson ger honom välformulerat svar på tal.

På DN:s debattsida går samtidigt Bertil ”det-är-förfärligt-att-Bildt-bloggar” Torekull till storms mot tidningarnas ledarsidor: ”denna publicistiska blindtarm”. Det är mycket vitalare med kolumnister och med debattsidor, de senare av skälet att de är ”suveräna plattformar för mäktiga särintressens utspel”. Eh?

Jag talar för all del i egen sak. Men man får onekligen intryck att Torekull inte bara har struntat i nätet utan även i tidningar under det senaste årtiondet. Hans polemik kanske i någon utsträckning drabbar tidningarna som de såg ut på den tid han själv höll i taktpinnen, men i dag mår ledargenren bättre än någonsin förut.

Anonymiteten är begränsad till en text per ledarsida och finns där för att garantera lite stadga i ställningstagandena över tid. Partitroheten är historia i alla större medier, och samtidigt som det skrivs seriösare om aktuell politik på ledarsidorna än vad de flesta kolumnister orkar med finns det ny ledarsidesnärvaro i en bredare samtidsdebatt än den snävt politiska.

Jag har absolut inget emot att tidningarna håller sig med kolumnister, tvärtom. Men få av dem lär vara intresserade av att fylla ledarredaktionernas funktion – eller för den delen av att förse sig med de ideologiska VDN-stämplar som Torekull efterlyser. Menar han verkligen allvar när han skriver att alla kolumnister borde offentligöra sina ”drivkrafter”? Vad skulle han skriva om sig själv? ”Mina drivkrafter är sanningslidelse, framåtskridande och medkänsla”? Eller är det alltför försiktigt tilltaget?

Peter Wennblad ger Torekull sina fiskar varma på Neos blogg under rubriken ”Urtidsdjuren dansar i DN”, och jag kan hålla med honom i mycket. Fast ledarjournalistiken är mycket mindre smal, exklusiv och kommersiellt kapabel än vad Wennblad tror.

Det är en vitt spridd myt att få läsare bryr sig om ledarsidorna, men mätningarna talar ett annat språk. Enligt den senaste mätningen från Orvesto, som är annonsörernas heliga skrift vad gäller tidningars räckvidd och publik, läser en tredjedel av alla svenskar i åldrarna 15-79 ledar- och debattsidor, och i de stora morgontidningarna är det betydligt fler än så: 52 procent i DN, 59 procent i SvD. Det ger oss knappt 300 000 läsare om dagen. Om det är en blindtarm, vad är då Bertil Torekull?