Annons

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Det började överraskande bra för Japans nya premiärminister, Shinzo Abe. Strax efter att han tillträtt för ett halvår sedan reste han till Kina och Sydkorea och de frostiga relationerna med grannländerna började töa. Atomhotet från den bisarra Kim Jong Il-regimen gjorde sitt till för att föra gamla antagonister i varandras armar.

Men efter starten har det gått ganska eländigt för Abe. Asahi Shimbuns bokslut efter de sex första månaderna är allt annat än smickrande: massor av sjask och skandaler och inte mycket till politiska resultat att tala om. Abes utläggningar om att hans mål är att skapa ”ett vackrare Japan” har varken vunnit kommentatorernas eller allmänhetens hjärta. Få tycks förstå vad han menar. Opinionsstödet har bara gått utför.

Abes enda tröst är att oppositionen är förvirrad och fullständigt kraftlös. Kampanjen inför årets senatsval riskerar att bli som en sumomatch mellan brottare som knappt orkar stå upp.

Saken blir inte bättre av att Abe nyligen har dragit på sig skarp kritik från många håll, inte minst i det allierade USA, genom att förneka att den japanska staten var inblandad i tvångrekryteringen av kvinnor till fältbordeller under andra världskriget. I stället för att stå fast vid den halvhjärtade, men dock, ursäkt som Japan gav vid 1990-talets början har han tagit till formalistiskt finlir och hävdat att det är stor moralisk skillnad på att ha utnyttjat kvinnorna och att ha organiserat utnyttjandet.

Tanken tycks ha varit att höja den japanska statens moraliska status, men effekten har förstås blivit den rakt motsatta. Yohei Kono, som var första statssekreterare i regeringen, när Japans ursäkt formulerades 1993, och som nu är talman i parlamentets underhus, talar om kritiken mot ursäkten som ”intellektuellt ohederlig”. Det gör inte precis Abes sak starkare.

Går det uselt för regerande LDP i senatsvalet i år verkar det troligt att Abes tid vid makten blir mycket kort.