Annons

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Jag har tagit en tillfällig paus från Axess stora hearing om 68. Alltsammans äger rum i ”kårhuset” på Holländargatan 68, där den berömda ockupationen ägde rum 24-27 maj för 40 år sedan. Anders Carlberg har åter stått i talarstolen och en del av hans dåvarande borgerliga kritiker har varit uppe och vittnat. I en ”expertpanel” sitter Håkan Arvidson, Svante Nordin, Kim Salomon och Kristian Gernér.

– Vi var övertygade om att det vi krävde aldrig skulle kunna bli verklighet, säger Håkan Arvidson. Det fanns en stor trygghet i den vetskapen.

– Vi trog er på orden. Vi trodde att det var proletariatets diktaur som väntade, säger Peter Kockum, nu moderat Sigtunapolitiker, då förstanamn på det borgerliga kårpartiets lista.

Det råder befriande nog ingen enighet i salen, men känslorna svallar mindre än 68. Det känns bra.

68 blev på ett sätt ingen maktfaktor. Partipolitiskt samlade yttervänsterns partier inte mer än tiondelar av procent i valen. Men kulturellt, akademiskt, medialt, värderingsmässigt blev genomslaget desto större. Svante Nordin redogjorde i ett tragikomiskt inlägg för konsekvenserna för humaniora, som kommit att utsättas för en sorts permanent metodologisk (marxism, strukturalism, postmodernism osv osv) kårhusockupation.

Är inflytande lika stort i dag som på 70- och 80-talen. Kanske ändå inte. I fredags var jag med om öppningen av Lärarnas riksförbunds kongress, som alltså ägde rum dagen före det exakta 40-årsminnet av majvårens Stockholmsvariant: Kongressen inleddes med Stockholms studentsångare i frack. De avslutade med Kungssången och sedan talade kungen, LR-ordföranden Metta Fjelkner, den moderata statsministern och den liberala skolministern och avslutningsvis Lärarförbundets Eva-Lis Preisz. Talen handlade om kunskap, kvalitet och läraryrkets betydelse för att ge barn en gedigen kunskapsgrund att stå på inför fortsatta studier eller yrkesliv. De fackliga ombuden utbröt i applåder minst ett dussin gånger under Jan Björklunds skarpt formulerade anförande.

Stil och högtid, kunskap och kvalitet. Det är bra avlägset från 68:s barnsliga slagord ”Det är rätt att göra uppror.” Det känns riktigt bra.