Annons

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

En vecka och en dag kvar till den avgörande omgången i franska presidentvalet. Resultatet kan spela stor roll för stämningarna i europeisk politik framöver: come back för vänstern med Royal, eller förnyade reformförsök med Sarkozy?

Matthew Parris i The Times
sympatiserar med Sarkozys ambitioner att reformera Frankrike och främja en starkare ekonomisk kultur av konkurrens, arbete och investeringar. Men han tror inte att stunden är kommen. Sarkozy kan för all del vinna, men det finns inget sug efter reformer i valmanskåren, ingen känsla av att ”den franska modellen” har nått vägs ände.

När Margaret Thatcher tog över i Storbritannien 1979 var folk för all del osäkra på vad de ville ha, men man var säker på att saker och ting inte kunde fortsätta som förut. Så är det inte i Frankrike i dag, menar Parris. Om Sarkozy vinner kommer reformprojektet snart att gå på grund. Bättre att Royal får segra och köra det gamla spåret i botten.

Well…. Det är en väldigt vanlig åsikt att saker måste bli sämre innan de kan bli bättre, men jag har aldrig varit för det sättet att tänka. Livet äger inte rum bara på lång sikt utan också på kort, och man ska akta sig för att önska sig en sämre morgondag i hopp om en bättre nästa vecka. När man är sportare på träningsläger kan sådant fungera, men samhällen är inga idrottslag.

Jag tror att Parris har rätt om den franska opinionen. Men om Sarkozy kan vinna och åtminstone få lite liberalisering gjord är det bättre än en socialistseger för Royal med allt vad det innebär av mer stat, mer politisering och mer olyckliga impulser till andra kandidater runt om i EU.

På kort sikt. Och lång.