Fartblindhet när det kommer till hastighet

På Vägtrafikinspektionen (VTI) är man bekymrad över att polisen inte haffar tillräckligt många av de bilister som kör några enstaka kilometer i timmen för fort på 90- och 110-väg. Det rapporterar SvD i dag. VTI:s utredare säger: ”Polisen är fortfarande mer inriktad på höga hastigheter.” De griper alltså hellre 160-förare än 116-förare. What an outrage!

Och allra mest koncentrerar sig polisen på att bötfälla förare som kör för fort på 30- och 50-sträckor. De bryr sig mer om det än 90- och 110-syndarna.

I snävt formell mening låter detta kanske inte så bra. Rikspolisstyrelsen har fått för sig att trafikpolisen ska agera lika hårt mot dem som kör 96 på 90-väg och 116 på 110-väg, som mot 36-på-30-gänget, och trafikpolisen ska väl rätta sig efter vad rikspolischefen säger? Well… I verkligheten måste poliser alltid prioritera mellan olika sorters överträdelser och brott, och i det perspektivet gör man förstås rätt som lägger krutet på dem som råkör i 180 eller dundrar på i 75 förbi skolor.

Samtidigt som Vägverket och polisledningen blir alltmer övertända i sin kamp mot fartsyndare, till den grad att man anser det vara jätteviktigt att knipa folk som gör 120 på fin, torr motorväg, så ökar antalet dödsolyckor i trafiken och nollvisionen ter sig mer avlägsen än på länge. Kanske kan det vara läge att satsa mer på de verkliga livräddarna – fler varjerräcken; tätare polisnärvaro på vägarna för att lugna ned galna omkörare, häcksniffare osv – än på att få upp statistiken över antal ingripanden!

Allvarligt talat: Hur motiverar de ansvariga att prioriteringen att jaga 120-på-110-väg-bilister, samtidigt som det inte finns patrullerande polis på gator och torg under kvällar och nätter?ii