Annons

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Tony Blair har fått många välförtjänta rosor i samband med sin avgång. Men man ska vara klar över att hans fögderi förtjänar kritik också. Under hans tid vid makten har labour visserligen brutit med sin gamla planekonomiska historia och bejakat entreprenörskapet, men man har också expanderat den offentliga sektorn och höjt skatterna och, mest allvarligt, visat förfärande likgiltighet för medborgerlig frihet och rätt till sitt privatliv.

Inrikeschefen på The Times, Philip Johnston, levererar en lika magnifik som tänkvärd bredsida. Friheten har inskränkts i en hel mängd avseenden:

Övervakning av en sofistikationsgrad som Orwell inte drömde om ens i sina värsta mardrömmar; det gradvisa avvecklandet av juridiskt skydd för anklagade i kriminalmål, ända till den punkt där man ifrågasätter om man ska utgå från att anklagade är oskyldiga; kriminaliseringen av dussinvis av aktiviteter som aldrig tidigare har betraktats som olagliga: begränsningar av yttrandefriheten; restriktioner på rätten att förflytta sig och gripanden utan rättegång eller ens anklagelser; skapandet av databaser som innehåller information om oss alla och som kommer att bevaka resandet hos våra barn och deras barn från vaggan till graven.”

Före första världskriget hade britterna i stor sett inga andra myndighetskontakter än en årlig betalning till Skatteverket, som historikern AJP Taylor konstaterat i ett klassiskt citat. I dag är människor bevakade vareviga sekund.

Ja, det gäller till och med skolbarn, som ska äta sin lunch, påpekar Vicki Woods i The Telegraph. Överallt är överheten framme och snokar.

Fast så är det ju förstås bara i Storbritannien. Eller?