Annons
X
Annons
X

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder
PJ Anders Linder

Som jag trodde, David Laws blev tvungen att kliva av och lämna posten som biträdande finansminister. En smäll för Cameron och Clegg, men den har hanterats väl och lär inte ligga dem till last särskilt länge. Det kommer huvudvärk, var så säkra, men inte just från den hållet.

PJ Anders Linder

Jag ger mig strax av till radion för lite God Morgon Världenpanelande. Lyssningsbart även i efterhand på P1:s webbplats.

PJ Anders Linder

Det gick inte så hemskt många dagar innan skandalspöket knackade på hemma hos den nya konservativ-liberala brittiska regeringen. Nu är ministern och andremannen på finansdepartementet, liberaldemokraten David Laws, i trubbel sedan det visat sig att han låtit skattebetalarna stå för mer än 40 000 pund i hyresbetalningar till en person med med vilken Laws samtidigt har haft en affär.

Sedan ett antal år har det inte varit tillåtir att begära kostnadsersättningar för betalningar till partner, och nu är frågan om förhållandet ska karakteriseras på det sättet. Kanske kan Laws klara sig på teknikaliteter, men hans jobb – som i hög grad består i att skära ned offentliga utgifter och knappast är lätt ens i de mest gynnsamma omständigheter – blir knappast lättare att utföra.

Saken blir inte bättre av att Liberaldemokraterna hade rätt hög svansföring när det stänkte på Labour och konservativa under den stora utgiftsskandalen i fjol.

Kritiken är redan hård. Min gissning är att Laws inte blir kvar så hemskt länge på sin post. En motgång för David Cameron – men en riktig stjärnsmäll för Liberaldemokraterna och Nick Clegg.

PJ Anders Linder

I dag har jag tillbringat förmiddagen ute på Älvsjömässan och varit med i två paneldiskussioner om företagarnas roll i opinionsbildning och samhällsdebatt. Det blev riktigt livliga och roliga diskussioner med den oförliknelige Stig Claesson, ägare till Doxaplast i Värnamo, i huvudrollen.

Han startade Gnosjöupproret 2003 i syfte att göra någonting åt fyra problem – arvs- och gåvoskatten, 3:12-reglerna, arbetsgivarnas ansvar för tredje sjuklöneveckan och energipolitiken. I dag är arvs- och gåvoskatterna avskaffade, tredje sjuklöneveckan ett minne blott och 3:12-reglerna reformerade till det bättre. Hur många kan visa upp sådana opinionsbildningsframgångar?

Men med all respekt för Stig: det starkaste intrycket gjorde en kvinna som driver hemserviceföretag i Halmstad. Hon berättade om hur hon undersökt sina kunder och kommit fram till att inte en enda av dem kom från höginkomstområdet Tylösand ute vid havet; hennes kunder är vanligt folk som hjälper att få en smidigare vardag. Samtidigt skapar hon värdefulla jobb. Den nidbild av verksamheten som De rödgröna sprider har inget fog för sig. Hon hade bjudit lokala politiker till företaget och berättat om hur landet ligger, men vad var nu nästa steg!?

Rutavdraget har med enkla medel hjälpt till att förlösa en bransch, det har skapat nya företagare, gett jobb åt människor som annars har det svårt på arbetsmarknaden och hjälpt många att få lite mer tid över till annat än arbete borta och hemma. Att gå på mot Rut som De rödgröna utgör ett översitteri som jag tror kommer att stå dem dyrt. Vem lurade in Mona Sahlin i detta ställningstagande!?

PJ Anders Linder

Socialdemokraterna får 32,5 procent i dagens opinionsmätning från Novus. Det är partiets sämsta resultat sedan valet – och då är ändå mätningen gjord innan det blev allmänt känt att det numera är Vänsterpartiet som formulerar den rödgröna utrikespolitiken.

Historiskt sett brukar Socialdemokraterna för det mesta tappa stöd under valåret. Jag är inte så säker på att dessa gamla historiska tumregler gäller fullt ut längre, men säg så här: Vad är det som ska kunna få fart på Socialdemokraternas siffror? Vad i S-politiken har potential att engagera och inspirera? Vilka S-politiker har den förmågan?

Det har talats länge om Socialdemokraternas förvandling från statsbärande jätte till parti bland alla andra. Många har tagit ut den utvecklingen i förskott. Den är inte fullbordad ännu, men den pågår mitt framför våra ögon. Den handlar inte bara om opinionstal, den handlar om kraften och förmågan att dominera den offentliga scenen. Har det nuvarande S-ledarskapet den kraften och förmågan? Ja, vad tycker ni?

Vänsterblocket kan vinna i höst, men segern står inte och faller med S utan med hur Miljöpartiet klarar sig. Det är där all vänstervitalitet finns i dag: i ett parti som gärna samregerar med de borgerliga på kommunal nivå men som av svårbegripliga skäl har valt att satsa på de kollektivistiska partierna i årets riksdagsvalrörelse.

PJ Anders Linder

Apropå Aftonbladet: Kan man tolka dagens ledare på annat sätt än att tidningen gör en 180-gradare och kommer ut som anhängare av den svenska monarkin?

Håll på traditionen! är AB:s stränga krav. Och vad är mer traditionellt är monarkin själv?

PJ Anders Linder

FP-ledaren Jan Björklund vill öppna för lärlingsjobb med utbildningsinslag och löner på lägre nivå än i dag. Det ger fler jobb, menar han. Kritikerna fick förstås krupp, men nu har reportrarna som jobbar med Aftonbladets ”lögndetektor” talat med dem som har koll på forskningsläget – och de ger Björklund rätt.

PJ Anders Linder

Mary går in i diskussionen om personerna, principerna och politiken, och den flitige Kent återkommer med ett inlägg. Frågan: Vad betyder ett CV för en politisk kandidat?

Ja, menar man det i snävast tänkbara bemärkelse ska man inte överdriva. Politiker ska företräda medborgarna, inte professioner. En riksdag där försvarsutskottet är fullt av militärer och jordbruksutskottet fullt av jordbrukare är inget att stå efter. Det viktiga med Maud Olofsson som näringsminister, för att ta ett exempel, är trots allt inte att hon har lett Hushållningssällskapet i Västerbotten utan att hon har en idé om hur man ska få ett företagsammare Sverige och ett genuint engagemang för fri företagsamhet.

Men om man med ”CV” menar allt som inte är åsikter i konkreta sakfrågor, och det är så jag har uppfattat skribenterna som säger att vi bara bör prata ”politik” och bortse från ”person”, då menar jag att en politikers CV har stor betydelse. Det är i hög grad genom det som där ingår – kunskaper, erfarenheter, meritlista, omdöme, karaktär – som en politiker i mina ögon skapar förutsättningar för att få förtroende.

Det är ingen garanti för bra näringspolitik att Maud Olofsson har erfarenhet från näringslivet, men det är ett plus för henne som politiker. Precis som det är en tillgång för Anders Borg att ha egen erfarenhet av finansmarknaderna, och precis som det i mina ögon är ett minus för Fredrik Reinfeldt att hans yrkesliv utanför politiken har varit så begränsat.

Men såväl Reinfeldt som Wetterstrand har uppenbarligen byggt upp ett starkt politiskt CV, på andra vägar – det är bara att titta i mätningarna – och detta är av central betydelse för deras ställning och möjligheter. Väljarna gör enligt min mening ett misstag om bara sitter med näsan i programtexterna och varken ifrågasätter eller tar ställning till det personliga politiska kapitalet när de gör sina val i september.

PJ Anders Linder

”[D]ebatten ska tas om deras politik och inte handla om Wetterstrands CV. Jag stör mig oerhört på den typen av retorik. SvD borde ta ett större ansvar för att städa bort den typen av retorik.”

Så skriver M-politikern Kent Persson i sin blogg apropå Göran Skyttes lördagskolumn om Maria Wetterstrand. Jag tycker att Persson är fullständigt ute och cyklar.

Självklart är kandidaternas personliga erfarenheter och duglighet av största betydelse när väljarna ska ta ställning. I synnerhet när det gäller politikens toppledare. Naturligtvis är det viktigt med ideologi och sakpolitiska förslag, men när det oväntade inträffar, när man ska leda landet genom en kris, kommer man inte långt med att ha solidariserat sig med ett program: då är det annat som gäller.

Det heter inte ”förtroendevald” av en slump. Politiska ledare begär och får medborgarnas förtroende att styra och detta har en viktig personlig dimension. Ibland har statsvetare och andra försökt gömma undan detta i Sverige, betrakta politiker som utbytbara företrädare för ett intresse och förneka att individen spelar någon roll. Men den hållningen är i snabb reträtt – för övrigt med Perssons eget moderata parti som pådrivande kraft: Moderaterna mer än några andra efterlyser som bekant ett större inslag av personval.

Men varför ska man ha personval om personerna och vad de har uträttat inte betyder någonting?