Annons
X
Annons
X

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

I dagens SvD skriver jag om en ny och hittills opublicerad mätning om attityder i sjukförsäkringsfrågan, som genomförts av Demoskop på uppdrag av Svenskt Näringsliv.

Det visar sig att de rödgröna misslyckats med att koppla greppet i frågan. Trots att december varit en medial mardröm för Alliansen får regeringen något BÄTTRE medelbetyg än oppositionen när det gäller förtroendet i frågor som har med sjukskrivning att göra. Regeringen får 2,58 mot oppositionens 2,50. Det är ingen stor ledning, men det väntade hade ändå varit ett stort övertag för de rödgröna med tanke på hur kvällstidningar och radio/tv har sett ut under december.

Det säger kanske mindre om regeringen än om att det finns en grundmurad skepsis mot det rödgröna alternativets kompetens.

För regeringen är slutsatsen uppenbar: Ju mer man kan bli jämförd med oppositionen, desto bättre. När man uppträder ensam på scenen blir man jämförd med det ouppnåeliga ”så borde det vara i den bästa av alla världar”, och vem kan då klara sig bra? När man jämförs med verklighetens rödgröna alternativ blir bilden en helt annan; då ser det inte så pjåkigt ut. Ju fler debatter det kan bli under våren, desto bättre för regeringspartierna.

PJ Anders Linder

Redan i går skulle vi ha lagt ut länkar till talen vid Svenska Akademiens högtidssammankomst den 20 december. Tyvärr blev det inte så, vilket vi ber om ursäkt för.

Men bättre sent än aldrig:

Per Wästbergs direktörstal.

Lotta Lotass inträdestal.

Per Wästbergs svarstal.

Ständige sekreterarens Peter Englund föredragning.

PJ Anders Linder

Veckans Affärers Jonas Malmborg skriver tankeväckande om Saab – ja eller snarare debatten om Saab. Hur kommer det sig att alla är så rörande överens om att tillverkningsindustri är passé och att Sverige ska ägna sig åt annat? Saabs problem har mycket mer med ointresserade ägare än med bristande kompetens att göra.

Slutsatsen är knappast att regeringen ska störta till Saabs hjälp och ta över ägarskapet ifall GM nu vill sälja. Däremot är det helt centralt att vi inte tror att industrin är ett passerat kapitel i svensk historia och börjar att inrätta politiken och utbildningssystemet därefter. Det går att bedriva industriproduktion även i höglöneländer ifall produktiviteten är tillräckligt hög.

PJ Anders Linder

Maria Wetterstrand går som tåget i förtroendemätningen som publiceras i dagens Aftonbladet: plus 16 procentenheter sedan sist. Det låter i och för sig som ett något större lyft än det här, för politiken har hettat till och flera partiledare får hyggliga lyft, men det är inte tu tal om att MP-språkröret har flyt just nu. Medierna älskar en vinnare och MW har fått vind i seglen av förvandlingen till det opolitiska alternativet: efter Köpenhamnmötet intervjuades hon som om hon företrädde en fristående miljörörelse snarare än ett politiskt parti med ambitioner att komma i regering och utöva makt.

Vi får se hur länge det varar. Jag ser att Johan Ingerö jämför med Leijonborgs förvandling till lejonkungen men den ägde rum strax före valet 2002, inte med nio månader kvar till valdagen. Tre kvarts år är en evighet i politiken och lite kommer det nog att tära på förtroendet för MW när hon gång efter annan ska uppträda ihop med riksdagens minst förtroendeingivande partiledare Lars Ohly och påminna om att de vill styra landet ihop.

Det ska också bli intressant att se hur relationen till Mona Sahlin utvecklas. MS och MW ska nog komma väl överens, men vad kommer S-folket att tycka ifall deras siffror fortsätter att vara svaga eller rentav blir sämre, medan MP och MW går starkt. Kärleken till Miljöpartiet är inte så översvallande i stora delar av den socialdemokratiska rörelsen, och generositeten kan visa sig ha sina gränser även gentemot rödgröna kamrater.

PJ Anders Linder

Har just kommit tillbaka från Aktuellt, där jag diskuterat Fredrik Reinfeldts jultal tillsammans med Helle Klein.

Reinfeldt använde halva talet till räfst och rättarting med oppositionen, och det var en god prioritering. Det där med borgfred och otydlighet har inte varit någon höjdare för regeringen. Nu måste regeringen lyckas med att få debatten att handla om vilket alternativ som är bäst, höger eller vänster, i stället för att vara en evig recensionsverksamhet av alla regeringens åtgärder. Om det man ska tävla med är utopin om perfekta politiska lösningar i stället för verklighetens S-V-MP-konstellation, har Alliansen inte en chans. Om Reinfeldt däremot får stångas med Sahlin ska det nog kunna bli fyra borgerliga år till.

Reinfeldt tog särskilt sikte på MP i sitt jultal och det gör han rätt i. Partiet har fått segla på en räkmacka under 2009 och så kan det inte få hålla på. Efter Köpenhamnsmötet har medier till och med använt henne som någon sorts ”opartisk” bedömare som har fått avge omdömen om hur väl Reinfeldt och de andra ledarna har lyckats. Inte mer sådant, bitte!

PJ Anders Linder

De borgerliga har varit utsatta för en enorm kanonad från medier och oppsition sedan början av december. Att S i mångt och mycket håller med regeringen om sjukförsäkringen, eller beskedet om att Försäkringskassan inte ser någon skillnad i behandlingen av cancersjukskrivna nu och då, har inte fått fäste. De borgerliga anklagas för allt möjligt och en hel del tycks få fäste.

Vad gör då partierna för att hjälpa sympatisörer med argument och en beskrivning av verkligheten? Jag gick till partierns hemsidor och tog en titt. Så här såg det ut ganska nyssens:

Moderaterna toppar med en artikel om ungdomsarbetslöshet av Sven Otto Littorin.

Folkpartiet vill att äldre par ska få leva tillsammans.

Centerpartiet är i Köpenhamn.

Kristdemokraterna tänker på de äldre.

Allians för Sveriges somnambula – förtidspensionerade? – webbplats uppmanas man skicka in framtidsidéer till valplattformsgruppen.

Inte ett ord av vägledning till dem som ska ta en fajt för Alliansen i sina vardagssamtal. Inte en antydan om att det finns problem där ute i verkligheten. Är det så här man jobbar om man verkligen vill vinna val? Jag kan inte annat än undra.

PJ Anders Linder

De senaste veckorna har inte varit någon höjdare för regeringen. Cristina Husmark Pehrsson hade ingen chans att stå emot när opposition och medier drog på för fullt i sjukförsäkringsfrågan. När Försäkringskassan i torsdags publicerade en analys av sin egen statistik som visade att det inte är fler cancersjuka som får sin sjukskrivning avbruten efter ett halvår i dag än vad det var före regeringens reform, var det ingen som orkade lyssna. Olle Svenning i dagens Aftonbladet, till exempel, moraliserar på högvarv som om dessa nya fakta inte hade existerat.

Men det är inte säkert att dramats nästa akt blir fortsatt elände för regeringen. Steg för steg börjar intresset öka för vänsterblockets alternativ, och där råder lika delar tomhet och hyckleri. Som Expressen visar i ett välgjort reportage i dag, ”S mörkar sin skuggbudget”, innebär Socialdemokraternas förslag också omfattande ”utförsäkringar” – men informationen om detta har S tagit bort i materialet som lämnats till medierna. Kortsiktigt smart, kanske, men långsiktigt tror jag att den manipulationen kommer att kosta.

PJ Anders Linder

TIMMS Advanced 2008 visar inga roliga resultat för svensk del. (TIMMS står för ”Trends in International Mathematics and Science Study”). Svenska gymnasister jämförs med gymnasister i nio andra länder och resultaten visar upp en tydligt fallande trend. I matematik är Filippinerna det enda undersökta land som klarar sig sämre.

Det finns mycket att säga om resultaten. Till exempel kan man notera vad som påpekas i dagens SvD med anledning av nyheten om att det ska bli mer matematik i undervisningen för låg- och mellanstadielärare, nämligen att det sedan 2001 över huvud taget inte är obligatoriskt för blivande lärare att läsa matte och att de som läser matte ägnar i genomsnitt en tredjedels till en halv termin åt ämnet. Och då har dessa lärare ännu knappt hunnit ut i arbetslivet och börjat påverka studieresultaten!

Men också: Ingenting i den svenska betygsutvecklingen har signalerat att den här försämringen varit på väg. Betygsinflationen döljer inte bara kunskapsbrist hos eleverna, den skapar kunskapsbrist hos skolpolitikerna också. Nu ska Skolinspektionen bli strängare i sin revision av skolornas betygssättning. Det är inte en dag för tidigt. Och regeringen måste revidera inspektionen så att jobbet verkligen blir gjort!

PJ Anders Linder

Jag håller på och lägger sista handen vid mitt bokmanus, varför det varit lite glest med bloggandet på sistone. ”Wir bitten um Ihr Verständnis”, som det brukar stå vid de tyska vägbyggena.

Sedan jag senast lade ut texten har snålblåsten kring regeringen tilltagit. Man läser sida upp och sida ned om de 16 000 personer som ska utförsäkras vid årsskiftet. Men en sak är märklig. I debatt och rapportering tidigare under året var deras antal betydligt större. Enligt den här texten från Riksdag & Departement i somras skulle det till exempel handla om 54 000 personer under helåret 2010. Det talet gick igen i många inlägg från vänster.

I en färsk interpellation från Mona Sahlin till Fredrik Reinfeldt talas dock bara om 16 000 personer. Betyder det att Mattias Lundbäck på socialdepartementet slår huvudet på spiken när han i ett blogginlägg i oktober observerar att Socialdemokraterna inte har satt av några pengar i sin budget för 2010 för att behålla den tidsbegränsade sjukersättningen (förtidspension)?

I så fall innebär S-politiken att 32 000 personer utförsäkras under nästa år, vilket må vara färre än vad regeringens politik leder till – men som förvandlar diskussionen från en fråga om principer och ”människosyn” till en fråga om avvägningar.

Alltså: Kära socialpolitiker (S): Vill ni ta bort den tidsbegränsade förtidspensionen? Om inte, hur ska ni betala för den?

PJ Anders Linder

I går kväll fick jag frågan om borgerlig valallians från TV4. Enligt reportern Niklas Svensson har intresset ökat i takt med att Centerpartiet och Kristdemokraterna har opinionsmässiga problem. Men som jag säger i inslaget: Det är bättre att bilda valalliansen meddetsamma som en offensiv åtgärd för att markera borgerlig samarbetsvilja än att knåpa ihop den fem i tolv i oro inför fyraprocentsspärren.

Praktiskt taget alla borgerliga sympatisörer jag talar med vill se en valallians. Huvudmotståndare: partiorganisationerna.